On mah way!

Det ser inte ut så här idag men jag känner att fönstret verkligen talar till mig idag. Igår var det solsken och studenterna började dansa på gräsmattorna. Idag är det lite grått å lite kallt.

Men imorgon då smäller det! Öm... kanske fel ordval med tanke på att jag ska flyga... låt oss istället säga att imorgon... då ni... då!

Italien! Whoooooooo!

Hela den här resan kommer att bli rent utsagt ENORM!

Vin och glass.
Goda vänner.
Det faktum att vi benämns som "the swedish porn team"
Att Amanda har hittat nåt som hon kallar "disco gay fashion" ... eller var "disco flash gay"?
Värme!

Om det regnar tänker jag vägra att acceptera det. Tänker fortfarande sitta utomhus och äta glass. Jag ska äta glass väldigt aggressivt och morra åt vädret.

Övrigt:
Vi hade basgruppsmöte för ett tag sedan. Jag kom för sent och Mats (som gör en fenomenal Carl Bildt imitation. seriously) sa nåt i stil med att jag skulle bli skyldig honom kopieringspoäng eller vad det kallas som straff.

Vad jag hörde var: Du blir skyldig två koppar marker.
En normal människa skulle inse att hon har hört fel eller tro att den andre pratade om poker eller den där lilla kommunen i Norge (varför nu den skulle vara gjord av koppar)
Vad jag får för mig är att vi leker medeltiden och svarar: Tyvärr, jag glömde plånboken i mina andra hosor.

Måste erkänna att det var lite konstigt att jag tyckte det var det mest naturliga i världen men jag måste även erkänna att jag är stolt över att jag kommer ihåg vad medeltidens "nästan men ändå inte"-byxor kallades.

PS:
Ni vet hur ord och fraser ibland fastnar i hjärnan? Veckans fras har för mig har varit "a sweet handlebar moustache". Igår såg jag just en sådan. Han hade sin bläjser löst hängande på axlarna och när han gick förbi viskade jag andlöst och full av beundran: "a sweet handlebar moustache". Han gav mig en konstig blick och gick vidare. Tror vi bondade lite. Fast egentligen tycker jag bara om mustascher i teorin. I verkligheten är mäktiga mustascher något skrämmande.

Andra ord och fraser som jag överanvänder just nu:
Crazy Bananas
"Någon/Något" ringde precis och vill ha tillbaka sin "något"
Vi har bordat Crazy Train. Slutdestination Crazy Town. Tyvärr, de tar inte kort bara Crazy Cash.
Mitt folk...

Kronisk vitsare

Jag lider av den åkomman... eller snarare... det andra som lider av att jag vitsar lite för ofta, lite för dåligt.

Idag var en ganska extrem dag. Fast det var nog inte alla som uppfattade det. Problemet med mina vitsar är att:
a) Folk hör dem inte alltid eftersom jag pratar så fort och så tyst.
b) Folk fattar inte att vitsar för att jag vitsar lite för dåligt.

Eller så vitsar jag för bra? Det mänskliga örat hinner inte uppfatta alla frekvenser av komik som min röst kan förmedla. Endast en fladdermus kan uppskatta mina vitsigheter till fullo.

Alltså Batman.

Bara Batman tycker jag är rolig. Eller nej det skulle han inte. Han är stoisk. Kanske the Riddler skulle tycka att jag var kul? Vi skulle kunna hänga och vara bästa vänner och...

... och vad var det jag pratade om nu igen... just det, min fenomenala vitsighet. Jag är roligast i hela världen. Tror definitivt att det var den slutsatsen jag tänkte komma fram till.

PS. Kan nästan känna lukten av Italien redan nu. Italien luktar glass och vin. Jag ska dricka mycket vin. Kristina Lugn-mängder. Fast det klarar jag nog inte. Är inte på hennes nivå än. DS.

PS2. That's just weak songwriting. You wrote a bad song, Petey. DS.

Marconi slår till igen!

Samma dag som den fenomenala Kate Beaton (Hark! A Vagrant!) uppmärksammar Nikola Teslas otur så läser jag följande i läsmaterialet till radiokursen:

Radiomediet
En liten historia kan börja redan 1887 då Thomas Alva Edison får patent på sin fonograf.

Fine. Det kan jag ge honom men det hindrar mig inte förstås att knyta näven och skaka den samtidigt som jag morrar Edison! Men så reagerar jag alltid på Thomas Edison. Texten fortsätter:

Några år tidigare hade den skotske fysikern James Clerk Maxwell påvisat förekomsten av elektromagnetiska vågor. Dessa världspatent gav, tillsammans med Bells uppfinning, italienaren Gugiliermo Marconi idén om att trådlöst överföra budskap med hjälp av en telegraf. Det ena gav det andra och julafton 1906 genomfördes den första talsändningen.

Buh? Ursäkta? Inte ett enda ord om Nikola Tesla! Marconi vidare utvecklade radion men det var faktiskt Tesla som patenterade den apparat som trådlöst kunde sända budskap (han använde maskinen till att styra en liten i båt). Man kan visserligen diskutera vem som egentligen uppfann radion eftersom som många olika patent var involverade (sjutton av Teslas patent fanns med i Marconis patenterade radio) men man borde faktiskt nämna Tesla. Han uppfann inte bara radion (ja, jag tillhör Teslalägret) men han uppfann ett fungerande växelströmssystem!

Intressanta Teslafakta:
Han var bästa kompis med Mark Twain.

Innan han dog erkände Thomas Edison att hans största misstag var att inte lyssna på Nikola Tesla. När Edison sedan dog bad tidningarna att Tesla skulle säga några ord om sin avlidne rival. Vad Tesla i princip säger är att Edison var en idiot... och så luktade han illa.

Tesla blev fysiskt illamående vid åsynen av kvinnor med pärlörhängen och hår som låg i skålar fyllda med vatten.

Tesla påstod på 30-talet att han byggt en jordbävningsmaskin samt en dödstråle. Han funderade dessutom på om det skulle vara möjligt att bygga en automatisk man (alltså en robot) eftersom människan när allt kom omkring bara var en komplicerad maskin.

Han kommer aldrig i närheten av att uppfinna dessa ting men Tesla var övertygad om att i framtiden skulle man kunna kontakta varandra var man än befann sig och att människor skulle kunna lyssna på sin favorit musik när som helst och var som helst.

Nikola Tesla sprängde ett monster från en annan dimension med sin domedagsstråle och sedan levde han och Mark Twain lyckliga i alla sina dagar. Marconi bad om ursäkt och Tesla sa okej och sedan slogs de mot snömannen. Det var fantastiskt.

Not cool, Marconi...

Vad i? Det snöar. Varför snöar det? Jag minns att jag var ganska så bestämd när det gällde snö. Det fick inte snöa. Inte en enda flinga till. Nu är det vår och jag har börjar gå i mina nya orangea sneakers så det får inte snöa. Jag känner mig upprörd och arg på vädret. Hur vågar vädret göra så här mot mig? Jag känner mig ledsen, besviken, arg och... och kränkt! Vet inte vädret vem jag är!?!

Som tur är muntrades jag upp när jag såg att den senaste serien på Hark! A Vagrant! handlade om ingen mindre är Nikola "Too Cool For School" Tesla.


Och på tal om Marconi. Denna vecka bär det äntligen av till Italien. Peppen är enorm. Stressen är nästan lika enorm. Jag är grymt stressad inför den här resan. Inte för att själva resan stressar mig men jag tycker att jag har så mycket att göra just nu (det har jag nog inte men det känns så). Ett tag längtade jag till att resan skulle vara över att jag skulle ha haft alla fina upplevelser och sedan kunna komma tillbaka och börja jobba igen. Sedan tänkte jag (och av någon underlig anledning lät min inre röst lite grann som the Dude): "Take chillpill. Chillax."

Så nu har jag bestämt mig för att stressa lagom mycket den här veckan men så fort jag sätter min fot på det där trånga, unkna Ryanair-planet jag ska jag släppa alla bekymmer och bara njuta. Det är ju ta mig tusan Italien och Amanda jag ska besöka.

Övrigt:

Åh, Batman! Finns det inget du inte kan göra?



Det enda som slår det här är kommissarie Gordon. Han har en fantastisk mustasch. Det sägs att till och med Batman är avundsjuk.

Mina Demoner

Mina föräldrar har länge känts sig lite skyldiga för att de gett mig en så fin och normal barndom.
"Hur ska du kunna skriva viktiga romaner om vi inte ens låste in dig i en garderob (no pun intended) när du var liten?" brukar de säga och se ursäktande ut, "Nu är du vuxen och relativt normal."

Men lite traumatisk barndom har jag i alla fall kom vi fram till idag. Detta tack vare en Lärare, Herr "Jag har Absolut Ingen Koll På Filmer som Passar för Barn"
Jag var kanske åtta år och eftersom hade lämpats av på sommarfritids som var extremt tråkigt. Men när läraren meddelade att vi skulle gå på bio en dag tändes hopp i mitt lilla barnhjärta. Bio! Tänk, vilka äventyr man kan få se på den stora duken, tänkte jag eftersom jag uppenbarligen var en störigt lillgammalt barn som visste vad det minsta benet i kroppen hette och var det satt (det gör jag inte längre).

Tyvärr lyckades läraren släcka det här hoppet genom att meddela att det var Hundhotellet vi skulle se, en film som jag idag uppskattar för den är mysigt tecknad, så där lagom lunkig och lite små finurlig hela tiden. Men då, som liten sockerstinn flicka ville jag inte se något sånt. Jag ville se ett färgglatt Disney-verk. Uppenbarligen ville vår lärare vara politiskt korrekt eller nåt sånt. Jag vet inte. Han ville definitivt inte se filmen själv för han somnade nästan på en gång medan alla barnen runtomkring honom dog av uttråkning i biosalongen. Tyvärr var det här bara första delen av mitt enorma Barndomstrauma.

Till hans försvar försökte han senare gottgöra sitt misstag genom att föreslå att vi skulle hyra film nästa dag. Jaaaaaa! Tänkte vi alla och började vilt rusa runt i videobutiken och slet till oss Räddningspatrullen och liknanade.
"Nej", säger läraren, "Den här ska vi se. Den har gulliga kaniner på framsidan så den är nog bra."
Vi barn var lite tveksamma. Filmen såg en aning... seriös ut men... det fanns faktiskt gulliga kaniner på framsidan så vi tänkte "whatever... visst, gulliga kaniner. Bara vi får vår fix av tecknat."

Tillbaka på fritids sätter läraren igång filmen och går ut från rummet. Filmen vi ska se visar sig vara Den Långa Flykten eller Watership Down. Visst finns det gulliga kaniner med i den filmen. Men de blir slitna i bitar av hundar och andra kaniner. De fastnar i taggtråd. De blir rabiata och dreglande monster. Sedan kommer den mörka dödskaninen och hämtar dem. Det finn en dödskanin som kommer för att hämta dem. Dödskanin. Och sen finns det här:



Gah! Vem får för sig att visa nåt sånt för barn?! VEM!?! Jag misstänker att läraren hade världens sämsta filmkunskap men det är fortfarande hans fel att jag hade mardrömmar och fortfarande har svårt i påsktider. Alla dessa kaniner... vart man än vänder blicken... alla dessa kaniner... de kanske ser ut att vara gulliga men de är bara SEKUNDER IFRÅN ATT SLITA VARANDRA I STYCKEN!

Som tur är blev jag i alla fall skadad för livet. Det skapar ett fint, plågat kvinnligt geni. Ett geni med kaninfobi.

Allt för radion...

... är Passion och Petterssons slogan. Vi var där och spelade in vår andra pjäs, I Väntrummet klockan åtta i morse.

Och nu äntligen ska det här bli sänt, den här veckan ska det bli premiär. Vi sparade personligen programmet i loggen och nu ska det vara fixat. Klart å betalt.

Nästa vecka blir det utbildning då vi ska lära oss allt. Eller i alla fall hur man klipper å klistrar och spelar in program. Allt som återstår nu är en fancy jingel och en fancy trailer till vårt program.

Det är lite klurigt för man vill ju att jingel ska vara bra så folk blir lite crazy bananas därmed lyssnar på våra fantastiska skapelser. Tips på peppig musik som går att använda som programjingel kommer att uppskattas. Ni kan få ett hemligt pris.

Nästa vecka ska det bli tema Havet. Det blir kylskåpsäventyr och Flygande Holländare (som egentligen är en metafor för något annat tyyyyyyyyp... livet?)

Det här känns bra. Riktigt bra. Nu börjar stressen släppa för jag känner att det här fixar vi. Nemas problemas.

PS. Matikum är ondskefulla. Typ Lex Luthor onda. Diaboliska och manipulativa. De vet om vi studenter kan vara lite mer där än här. Lite out there. Därför vet dem om att vi kommer att köpa detas mackor fast det är ett för högt pris för en macka. 45 kronor plus halva din själv. Men det är inte det värsta. Om man köper lunch ingår inte kaffe. I know. Man kan knappt tro det. Men vänta... det blir faktiskt värre.
Jag: Hej, jag har inga kontanter. Kan jag ta ut en tia på mitt kort till automaten?
Darth Matikum: Nej men du kan köpa en pollett till automaten.
Jag: Finemang. Då gör vi så.
Darth Matikum: Tolv kronor.
Jag: Fast... det kostar väl bara tio kronor?
Darth Matikum: Ja men polletten kostar tolv kronor.
Jag: Buh?

En dag kommer en stackars student att förlora fattningen pga kaffebrist och det blir inte en vacker syn.

Var i riksdagen men jag såg inte Walburga Maria Helene Elisabeth Franziska Habsburg Douglas, född von Habsburg-Lothringen, ärkehertiginna av Österike och prinssesas av Ungern (m) ... hon verkade inte vara där. Jag hade nog bett henne om hennes autograf i så fall.. även om det hade tagit henne en halv evighet att skriva ner sitt namn. Men så värt det om hon hade varit där.

Men Sven Otto Littorin var där... han såg inte ut att vara helt och hållet gjord av bröd.

Alltså var besöket i riksdagen något av en besvikelse. Dock gillade jag att det fanns en enda vakt på hela stället. Helt sant. Vakten smög runt och föste oss vidare in i en hiss och när vi kom upp så var vakten redan där! Fantastiskt. Nu kanske ni säger att det var flera vakter men att de hade samma uniform vilket kan ha förvirrat mig men det tror jag inte riktigt. Varför skulle man anställa många vakter när man kunde ha en jättesnabb vakt?

Annars hände inte så mycket i Stockholm.

Eller jo... vi var på ett magiskt torg vars namn var omöjligt att uttala på samma sätt två gånger.

Huvustaden är fylld av spännande äventyr.

En kort upptäcksresa i bastukulturen

Stod i baren i lördags när en mansförening (okej, de hette nåt speciellt men jag kommer inte ihåg det... de hade en uggla som såg ut som en hattifnatt som symbol) hade middag/mystiskt möte på v-dala.

Åldersgruppen var typ mellan 25-Bockstensmannen. De söp något ofantligt och blev crazy bananas. De gick runt i mantlar med olika färger och en massa medaljer. Alltså, en massa medaljer. Det var ett under att de äldres ryggar inte knäcktes.
Under middagen fick bara kvinnor servera för att vi kan inte bli medlemmar och då gör det uppenbarligen inget om vi råkar få reda på nåt hemligt. Och hemligt var det. Mycket hemligt. Även kvinnofolket blev utkörda när de skulle börja med sina ritualer. Jag frågade vad dessa ritualer egentligen var men de var hemliga så ingen visste men en gång hade de nästan eldat upp ett bord. Ett tag när jag stod i baren tände de en liten brasa i mitten av rummet och dansade.

Först tyckte jag att det bara var strunt. Whatever. Om folk vill dricka sig fulla och dansa halvnakna runt en brasa eller däcka vid klockan ett så får de göra det. Men sen påpekade tjejen jag jobbade med att det var ett antal ganska högt uppsatta män från näringslivet med i föreningen och en poäng med själva föreningen var att skapa jobbkontakter för de yngre. En förening där kvinnor är helt uteslutna. Visserligen har frimurarorden (som känns lite som samma sak) startat en kvinnlig motsvarighet men jag vet inte... tycker inte om hela grejen med hemliga föreningar som har hemliga saker för sig.
Tur att jag inte ska in i näringslivet å bli chef. Jag skulle bli en dålig chef och en dålig hemlig person. Jag gillar att berätta hemlisar. Vad är poängen att ha en hemlighet om man inte får berätta den?

Hur som helst, kvällen var lugn. Alla karlar var i genomsnitt bra mycket trevligare än din vanlige fulla Velvet/Handen På Hjärtat-person. Förutom den där killen som bad om ett glass vatten, jag (givetvis lika charmerande och artig som jag brukar vara) räckte över ett glass. Han sa tack. Jag sa varsågod. Han pekar på drickshinken och häller sedan ner hälften av sitt vatten där och går. Mmmmmmmmoget.

Dock fick jag en medalj i dricks! Tror inte att det var med meningen men jag fick den ändå. När jag jobbat klart var röst nästan helt borta (hade fått tillbaka min rethosta under kvällen) och jag kunde bara kraxa lite sorgset istället för att prata.

Är trött på att det börjat snöa idag så jag ska köpa tulpaner för min lön. HELA MIN LÖN SKA GÅ TILL TULPANER! Nej... det ska det inte.

Min frukost idag är den bästa frukosten. Yoghurt, sånt där som som ser torrt, äckligt och nyttigt ut men som egentligen är ganska gott om man har god yoghurt till, en banan och kaffe. Jag tycker just att kombinationen banan och kaffe är vidunderligt fin. Jag känner mig så svensk, en del av hemlandet, när jag äter banan och kaffe.

Och nu när jag lugnat er med en spännande historia om vad jag åt till frukost kan jag fortsätta på det spåret och lugna er alla som har oroat er, slitit ert hår, legat sömnlös i åh så många nätter: premiären av vår radioteater har blivit uppskjuten en veckan. Anledningen till det är tekniska problem. Tekniska problem. Det är också nåt jag alltid velat göra (förutom att jobba med radio, bli författare, bli kvinnligt geni), alltså skylla på tekniska problem. Det har jag aldrig gjort förut. Eller ja, förutom den där gången...
Kassör: Men alltså... du kan inte betala med en tom påse Extra.
Jag: Va? Jag kan inte höra dig. Tekniska problem! Pssshhhfttt! Jag åker genom en tunnel!
Kassör: Hm. Kul för dig men det går fortfarande inte att betala med tuggummipåsar.
Jag: Jag ser ljuset i slutet av tunnel! ÅH NEJ! Det är inte himmelriket! Det är ett skenande tåg! Aaargh!

.... fast det där hittade jag bara på. Skäms...

Idag ska jag jobba och imorgon jag träna på mitt tal. Det måste bli fantastiskt. Eller jag kanske nöjer mig med att blir Okej.... fast helst vill jag att det blir Yes Box Allright.

Sen vill jag se film. Jag gillar att sitta hemma ensam på söndagar och se på film. För då kan jag gråta hur mycket jag vill (vilket jag gör) och även pausa när jag vill. Jag gillar att pausa filmer och göra lite annat under tiden. Nu kanske låter det som ett dåligt sätt att se på film men när jag verkligen gillar en film vill jag inte att den ska ta slut. (Den film jag tagit mest pauser ifrån är Die Hard.)

Filmer jag vill se på söndag men jag hinner inte se alla:
La Guerre de feu (Kampen om elden) - Har beskrivits som en roadtrip utan vägar; den handlar om människans första kontakt med elden.

Children of Men - Nu ska jag se den! Äntligen!

Brödraskap (den heter det fast på danska men jag kommer inte ihåg hur man stavar brödraskap på danska) - Den var med i Cannes och handlar om två danska nynazister som börjar bli attraherade av varandra.


Övrigt
Ebba berättar om att Peter Englund dissade Horace lite grann i sitt tal när han skulle bli sekreterare i Svenska Akademin.
Jag: Englund gör säkert alla bra beslut. Det var nog han som valde Herta Müller (jag gillar hennes bok Andningsgungan, jag lyssnar på den på P1). Han sa säker: Vi ger Müller priset! Men Horace bara: Neeeej. Och då sa Englund: Jiiiiiiiiggly och då somnade alla och han gav priset till Herta Müller. Alla somnade förutom Kristina Lugn som sa: Psyduck! Jag tror Lugn skulle vara Psyduck.
Ebba: Det passar mycket bättre än Snorlax.

Bevis för att jag och Ebba fortfarande kan lite för mycket om pokemon.

När jag kom hem kände jag efter och där låg tentan i fickan (obs en metafor... typ... jag vet ju faktiskt inte längre vad en metafor är... jag gjorde det förut men sen läste jag retorik a och de krånglade till allt med hjälp av metonymi och synekdoke)

Känner mig oförskämt nöjd med min prestation idag. Blev lite deppad efter tentan när jag fick veta att det var svårt att få tag i boken vi skulle ha till kursen modern retorik och att den kostade ca 800 kronor. ÅTTAHUNDRA KRONOR! För det skulle jag kunna köpa 1 ½ blazer från Monki.

Men är glad och nöjd nu. Ska dricka vin med Ebba och skriva teater ikväll innan vi går till ÖG där jag kanske ironiskt kommer att requesta Hollow med Peter Jöback. Ironiskt förresten... det är bara att erkänna att ironin är över. Jag... jag älskar Peter Jöback. Det kändes skönt att komma ut med det. Eller är jag bara ironisk igen? Kanske lyssnar jag på Hollow just nu på spotify... kanske inte... eller?

Vir Bonus? Snarare Vir-virrig! (Dålig Retorikhumor)

De senaste två dagarnas tentapluggande har varit mycket givande och förvånansvärt kul. Jag ska försöka sammanfatta allt pluggkul jag haft på ett någorlunda förståeligt vis:

Vi möttes båda dagarna i pelarsalen... eller plenisalen som vissa sa. Tyckte att det var otroligt roligt när dagen började lida mot sitt slut. Plenisalen... ha! Ja, ni vet för att det låter som pe- (FÖRKLARA INTE SKÄMTET! Gammalt djungelordspråk)

Där fanns en whiteboard tavla som vi beslagtog och klottrade på den hela den klassiska retorikens historia. Jag tog över pennan ett tag och eftersom jag red på en grym sockerkick tack vare en burkcola började jag dra pilar hit och dit och förutom den där liknelsen mellan syftet med kvinnors utbildning under renässansen och Jay å Silent Bob fastslog jag även att Barney Stinson är Vir Bonus (Cicero och Quintillianus benämning på den fulländade mannen vilket i sin tur även betyder den fulländade talaren)

Imorse när vi återvände till plenisalen (haha) kunde jag knappt förstå vad det var jag skrivit eller vad alla pilar betydde. Det var som om en konspirationsteoretiker gått lös på den där whiteboarden.

Förutom retorik blev det dessutom mycket annat snack. Lite om Star Wars och hurvida man borde definiera det som science fiction eller fantasy, vi lyssnade på Erik Saade, Lalle lärde Ebba att vara gangsta och Lalle och jag citerade Futurama. Tror att vi lät ungefär så här:
L: The Scary Door!
Jag: Hypnotoad!
L: All glory to the Hypnotoad! *klappar händerna*
Jag: You watched! You can't unwatch it!
L: Because you're Hitler!

Kulturkollektivet Kråkan

Goin' to live the dream!

Jag har haft ett dilemma, kära vänner. Jag hatar inte att bo i korridor (mitt rum är superfint, jag har Audrey Hepburn och Salvador Dali på väggarna och planerar att få dit Nikola Tesla plus Mae West nån dag) men jag ogillar mina korridorkamrater.

Först å främst: En av dem mikrar kastruller. Dude… not cool. Dessutom är jag nu snyggast i korridoren sedan mina korridorkamrater från förra terminen flyttade. Inte bra. Nu behöver jag inte ens anstränga mig när jag går ut till köket för även om jag kommer ini mina lite för stora jeans och flanellskjorta så ser jag grymt fashion och snygg ut i jämförelse med alla andra. Hahaha... nu skämtar jag. Eller? Jag är faktiskt snygg. Faktiskt. Faktiskt.

Men jag har varit sliten. Antigen borde jag satsa på en korridor på Rackarberget eller i Studentstaden där man åtminstone får ha ett eget badrum å dusch (det är bara lite dyrare) eller så satsar jag på en lägenhet (ganska mycket dyrare)… jag har lutat åt att satsa på lägenhet föööör… mikra kastruller? Kanske vänjer man sig vid lukten av bränd plast men det är fortfarande… inte en smart sak att göra.

Men nu är detta dilemma löst!
Amanda och jag ska äntligen starta vårt Kulturkollektiv. Kulturkollektivet Kråkan. Det talade vi om redan på gymnasiet då vi även talade om att ångest var vår arvedel och att Kant tyckte att du är en tönt.

Nu blir det verklighet. Det kommer att bli fantastiskt. Att besöka Amanda och Italien kommer också att bli fantastiskt (det ska jag göra i april!!!) Att hon har varit här denna vecka (jag lunchade med henne och Elin igår och var på förfest med henne idag) är fantastiskt. Livet, universum och allting är fantastiskt. Det är till och med… dare I say it… steak-sauce?

Awesome-sauce?

PS. Idag när vi pluggfikade/lunchade gjorde jag en liknelse mellan Christine de Pizan och Erasmus idéer om att utbilda kvinnor å Jay och Silent Bob. Känner mig stolt. DS.

PS2. Är inte längre superstressad när det gäller tentan på fredag. Känns stolt. Anledningen till att jag inte är stressad längre är dels för att jag insett att jag faktiskt kan en del om klassisk retorik och för att jag läste en artikel som handlade om hur även Churchill en gång klantade till det i parlamentet. Sätter saker å ting i perspektiv. DS.

PS3. Immanuel Kant tycker att du är en tönt. DS.

Bitch, please!

(som Kant brukade säga)

You gotta suffer for your art

För första gången i mitt liv måste jag kompromissa när det gäller min konst (eller vad man nu ska kalla det).
Ett, det måste vara ett tre minuter reklamavbrott i våra pjäser.
Två, vi får inte hej vilt välja låtar.

Okej, först blev jag lite besviken angående låtarna men det är faktiskt inte musiken som är viktigast. Det vi skriver måste kunna stå på egna ben. Sen, det där med reklamen... it's this sort of world, Gandalf!

Livet är på detta vis och egentligen är det bara nyttigt att jag vänjer mig vid det. Jag kommer inte alltid kunna ta ut svängarna hur jag vill. Det kommer alltid finnas något man måste anpassa sig till. Faktum är att många av mina favoritregissörer/författare/serieskapare bara har blivit sämre när de blivit tillräckligt kända för att inte behöva kompromissa längre.
Det fina är att lyckas göra något bra fast det blir ett reklamavbrott. Jag tror att det kommer göra mig gott och bidra till att det jag skriver blir bättre.

Dessutom! Nu har jag en ursäkt att leka plågad författare. Typ sitta på en pub, ett glas rött i ena handen, en cigarill i andra och vråla om hur "The Man försöker hindra mig att uttrycka mina inre demoner! Mina inre demoner!" sedan faller jag av stolen, välter glaset. Bartendern suckar (för det här händer nästan varje kväll) och frågar ointresserat om jag mår bra där nere på golvet. Jag viskar/väser deprimerat: "Jag är faktiskt ett geni! Faktiskt!"
"Visst är du det", säger bartendern (utan värme eller övertygelse)
"Ett geni... " sluddrar jag, kryper över golvet, fram till en blomkruka och...
"Suck", suckar bartendern och går iväg för att hämta en mopp.

Aaaahhh... det fancy life. The good life. The life of kvinnligt geni. Man kanske inte får så mycket gjort. Mest är man full och klagar på The Man men det är en jäkla cool image.
Ska snart sätta igång med det...

PS. Jag gillar Peter Englund. Han säger bra saker och om Svenska Akademin var samlarkort skulle Englund vara... en ovanlig pokemon. Ville bara få det sagt. DS.

Scener från Huvudstaden (Byxdresser och Melodi Nr Fem)

A: Om vi någonsin går på en fest med tema "för stort" eller "konstiga kläder" då ska jag ha en byxdress gjort av ett påslakan.

Upptäcker att melodifestivalen blir mycket bättre om man blandar det med sushi och vin. (Vet ni vem som inte borde kommit näst sist!?! Melodi nummer FEM! Feeeeem! Orka med sömnpillersballader som sjungs av kvinnor som gäspar för att deras sång är så tråkig.)

Vi köpte sushi från ett hål-i-väggen ställe. Älskar såna ställen. De passar så bra till min image. Stället var lite sunkigt med sunkiga typer (en kock med en fläckig t-shirt, kulmage och backslick) och konstiga öppet tider. En av rätterna de serverade var marulkslever (jag erkänner, jag ville prova men det kändes lite dyrt för något som potentiellt kunde smaka lika vidrigt som fisken det kommer ifrån)
Hela stället var otroligt spartanskt, den enda dekorationen var en ikon som var instucken i ett hål i väggen. (haha, en ikon i ett hål i väggen på ett hål-i-väggen ställe!)
Dock var det bara sushi. Lite annorlunda. Annorlunda men bra.

Vi kanske var lite medelmåttiga shoppare men vi hittade i alla fall allt som vi skulle hitta. Anna hittade de allra trevligaste skorna och jag hittade min skojiga t-shirt (utan ironisk eller sarkastisk slogan). Dessutom en blus/tunika som jag aldrig hade provat ens om inte Anna hade slängt den till mig. Den var snygg och jag älskar den. Anna är min personliga fab five.

Musikalen var trä bjän (som man säger i baguetternas land) De både sjön och dansade bra och man blev bara så glad av allt. Nu har jag fått blodad tand. MERA MUSIKALER... tack.

Fick typ feber natten till söndagen. Inte så skojigt. Vaknade med stela muskler och ett huvud fyllt av ludd. Botade mig själv när vi åt frukost/nästan brunch på Gildas. Det finns få saker bullar och kaffe inte kan bota.
Efter det promenerade vi på Södermalm.

Kort sagt: Det var en mycket bra weekend-resa till Huvudstaden...... kanske gjorde av med liiiiiiiiiite för mycket pengar men strunt samma. Jag överlever nog och har nu inga problem med att delvis isolera mig själv inför tentan

Är trött men nöjd. Nöjd och trött. Nådde alla min mål. Hittade nya skor, spenderade pengar och var kulturell (både musikal och Lee Lozano på Moderna)

Plaststrand

"Stripping for cash is yet another of my many talents"
- Murdoc Niccals

Tog mig äntligen tid att ta mig en titt på Gorillaz nya album Plastic Beach och jag kan bara säga att jag är relativt nöjd med den. Känns som ett album jag blir tvungen att lyssna på ett par gånger innan jag faller för det. Så är det ibland.

Anledningen till att jag inte riktigt orkat ge mig in i Gorillaz-karusellen igen är att jag har nästan lite tvångssyndrom som gör att när jag väl börjar lyssna på dem måste jag samtidigt hålla koll på hela storylinen som existerar bakom bandet och det är minst sagt krångligt.

Men Gorillaz gör en inte i alla fall besviken. Ta videon till Stylo som exempel. Det är en bra låt (och den blir bättre varje gång jag lyssnar på den), Mos Def och Bobby Womack låter riktigt bra och sedan, utan förvarning, DYKER BRUCE WILLIS UPP!
… en plötslig Bruce Willis gör mig löjligt glad.
I videon stirrade han sedan rakt in i kameran, och log lite snett som för att säga: ”Ja, det är jag. Bruce Willis. Yippee-ki-yay, motherfucker.”
… borde kanske se över det här med att jag tror att musikvideos talar direkt till mig. Moget att helt plötsligt bli en Brigitta. För ja, jag älskar Gorillaz nästan lika mycket som Heliga Brigitta tyckte om att höra röster och säga åt folk vad dem skulle göra. Och ost. Hon gillade ost. Ingen gillar nåt lika mycket som Briggan gillade ost.

Det bästa med Gorillaz är att det inte är så mycket som ett band som det är en musikorganism med utbytbara delar som Damon Albarn och Jamie Hewlett uttryckte det.
Deras musik spretar åt många olika håll men på ett bra sätt. Det blir aldrig tråkigt att lyssna. På det här albumet till exempel samarbetar de med en libanesisk orkester som spelar orientalisk/arabisk musik.

Dessutom blir det inte sämre att det är just Jamie Hewlett (skaparen av serien Tank Girl) som ger bandet deras look.


Idag bär det av till Huvudstaden! Återkommer senare med rapportering om den saken.

Egentligen skulle jag vilja länka till hela albumet meeeeen... det känns lite dumt så här är länkar till Stylo musikvideon och mina kanske två favoritlåtar Rhinestone Eyes och To Binge (ft. Little Dragon)

Dagens ord på bloggen Glömda Ord är "kontemplera"........... hur kan det ordet räknas som bortglömt!?!
Jag kanske inte använder det varje dag men jag använderinte heller "awesome-sauce", "islandshäst" eller "flipside" varje dag.... okej jag har börjat säga "catch you on the flipside" lite för ofta för att det ska kunna räknas som ironiskt.

Hur som helst, "kontemplera" borde inte räknas som ett bortglömt ord.

//Bekymrad Medborgare

Passion och Pettersson slår upp dörrarna!

Teatersällskapet (duon?) Passion och Pettersson har hamnat på tablån på Studentradion 98,9. Klockan tre på onsdagar kommer vi nu sända radioteater.

Känns lite läskigt men samtidigt så otroligt peppat (nu börjar jag nästan överanvända det ordet men det definierar min känslor så exakt just nu, svårt att hitta ett bättre ord)
Nästa veckan ska vi spela in "Kan Leva Utan Dig" igen. Gör om, gör rätt. Fast vi gjorde ganska rätt från början. Om jag måste vara ödmjuk så vill jag påstå att det bara är ett par skönhetsfläckar, ett par skavanker här och där som ska putsas lite.

Efter det blir det fyra pjäser/sketcher/historier/äventyr/matinéer/enaktare i månaden med olika teman.

Hur peppad är jag, frågar ni nu. Tja, så peppad att hälften skulle ha räckt. (Bonuspoäng till den som kan pricka in vilket radioprogram jag refererar till med det där gamla skämtet)

Nu ska Pettersson å jag göra ljuv musik tillsammans... eller ljuv radio? (whatever, kul kommer det att bli!)

PS. Och till my fellow Ingvar Storm-beundrare (du vet nog vem du är!) Kom till Uppsala så ska jag (när jag väl gått den där radiokursen) lära dig allt jag kan!

Gott å blandat

Har ni någonsin varit med om att en lukt är så fruktansvärd att det känns som att gå in i en vägg?
Det upplevde jag idag. Lukten var i den sal där vi hade seminarium idag. Vi blev tvungna att öppna alla fönster (för att göra det var läraren tvungen att gå iväg till informationen för att hämta en nyckel. inte alls krångligt) och sedan satt vi alla med ytterkläderna på.
Läraren försökte höja stämningen genom att jämföra oss med en högstadieklass där vi satt med jackorna och såg coola/likgiltiga ut. Vi skrockade alla lite roat åt det.

Hur som helst... sista klassiska retorik seminariet... nu är det bara tentan kvar. Hurra?
För att klara av tentan ska jag ha lite skoj nu i veckan. Jag och Anna ska åka ner till Huvudstaden för att roa och förlusta oss.
Vi ska gå på Singin' in the Rain samt fika, shoppa, shoppa, fika, shoppa, shoppa... ja, ni fattar galoppen.

Vi ska avverka hela Drottninggatan (alla de olika H&M butikerna som finns där), besöka Sneakers 'n Stuff.

Jag tänker satsa på att hitta skor, snygga jeans och en rolig t-shirt... jag vet inte exakt vad jag har tänkt mig med en rolig t-shirt men det ska inte vara en t-shirt med en "ironiskt" eller "sarkastisk" slogan. Det är såååååå 90-tal.

Är lite sugen att gå och ta mig en titt på Lee Lozanos utställning på Moderna men man kan inte få allt här i livet... eller? Mitt motto i år är faktiskt I want to go to there och Försöka få allt (plus Live Every Week Like It's Shark Week)

Ååååååååå så vill jag gå till Glindas Rum. Mysigaste caféet på i sofo just nu om ni frågor mig. Hoppas de har en uteservering eller nåt i den stilen så man sitta och njuta av vinter/vårsolen med en filt kring axlarna och smutta på te/varm choklad.

Annars... ni anar inte hur sjukt peppad jag är inför Tron Legacy som kommer i december. Först var jag bara peppad för att Daft Punk skulle göra soundtracket och att de sedan skulle göra världsturnée men nu inser jag... TRON! Det är sjukt peppat. Jeff Bridges? Ja, Jeff Bridges! Nu när jag äntligen sett The Big Lebowski och The Men Who Stare at Goats är jag extremt peppad inför att se Bridges på bioduken igen.

Och för att jag börjat prata om Tron tänker jag nu lalla vidare till en lista med mina favorit inom science-fictiongenren (i ingen speciell ordning)

Brazil
Typ 1984 version 2.0. Ett av det bästa Terry Gilliam har gjort. Bättre än Fear and Loathing in Las Vegas.
Jonathan Pryce äger varje scen (förutom när Robert de Niro dyker upp) och Michael Palins karaktär är obehagligt grym i all sin vänlighet. Soundtracket är av den härliga sorten: lite ironiskt och är skarp kontrast mot vad som faktiskt händer i filmen.
Se till att ni ser director's cut versionen (den som är två timmar) och inte den där de klippte bort 45 minuter och ändrade slutet.

Moon
Påminner mig om det bästa av Stanislaw Lem eller Ira Levin men har ändå en personlig prägel som gör att den förtjänar en egen plats. Handlar om en man (Sam Rockwell) som befunnit sig ensam på månen i tre år och precis innan han ska åka hem så händer det olycka och han träffar på sig själv. Sam Rockwell spelar mot Sam Rockwell. Trots att det nästan bara är en skådis i hela filmen tröttnar man aldrig. PS. Gjord av David Bowies son.

Children of Men
Har inte sett den men min brorsa sa att den var bra och tycker att jag borde se den, därför ska jag det. Han har bra film smak. Han sa åt mig att se The Usual Suspects och jag var tveksam MEN det är visade sig bli en av de bästa filmerna jag någonsin sett. (Keyser Söze!)

Delar av 2001: A Space Odyssey
Jag har svårt för den här filmen. Jag gillade stilen och jag älskade storyn om HAL men jag tyckte att filmen i helhet var otroligt tråkig.
Scen: Ett rymdskepp ska docka med en rymdstation. Pampig musik spelas. Okej, bra.
Jag: *går och kokar kaffe, skalar en apelsin, kommer tillbaka*
Scen: Ett rymdskepp ska docka med en rymdstation. Pampig musik spelas.
Jag: ... åååhhh-kej...

Back to the Future I & III
Vaddå? Hur kan man inte gilla Marty och Doc? Huuuuur skulle det gå till egentligen?
- If my calculations are correct, when this baby hits eighty-eight miles per hour... you're gonna see some serious shit.

Working Four to... orkar inte göra en parafras

Vaknade. Somnade om. Drömde att jag jobbade i en skofabrik tillsammans med Egon Spengler och Raymond Stantz (antar att jag kanske borde förklara... det är de där två killarna i Ghostbusters som inte är Bill Murray)

Vaknade igen. Gick ut och köpte DN och ketchup. Den här gången lyckades jag alltså köpa ketchup. Tog mig bara en månad.

Igår började jag jobba klockan fyra och slutade jobba idag klockan fem. Efteråt blev jag självklart pigg som en mört och satt i en soffa (en obehaglig soffa… vad är grejen med dessa obehagliga soffor?), delade på en öl med min arbetskamrat och lyssnade på svordomar från Bangladesh som betydde nåt i stil med ”satans lillebror”.

Trots allt skoj så är jag ganska trött nu. Tänker plugga, titta på Fritz Langs M och äta glass idag.

... okej, jag kanske inte tittar på M utan på en irländsk tecknad film som handlar om en liten pojke som räddar mästerverket Book of Kells från vikingar eller nåt sånt. Kanske är det jag ska titta på och äta glass. Nöjd nu?

Häromdagen tog jag på mig ett par pärlörhängen och tänkte: Jaha, om jag skulle träffa på Nikola Tesla nu skulle han inte vilja prata med mig.
Ja, uppenbarligen är jag så pass världsfrånvänd att jag undermedvetet tror lite grann att jag kan komma att stöta ihop med Nikola Tesla nån gång i framtiden (eller i dåtiden!?! Tidsmaskin!) Dags att skaffa hobby kanske?

Såg om "Ferris Bueller's Day Off" i söndags och wow... Jennifer Gray? Oväntat 80-tals hot. Blev lite arg när hon började hångla med Charlie Sheen i filmen. "Nej! Jennifer! Gör det inte! Han kommer att spela in 2½ Men i framtiden! Låt dig inte luras av att har en läderjacka utan något under!"

Hursomhelst, älskar den här filmen. Den har allt en bra 80-tals film bör ha. Jennifer Grey (Nobody puts Baby in the corner, indeed) kläderna, håret och musiken (fast numera tänker jag alltid på en galen Charlie o Mac från It's Always Sunny in Philadelphia när jag hör "Oh Yeah"-låten... det är en jättekonstig låt)

Vad jag har lärt mig idag:
Decartes tyckte att svenskar vara dumma i huvudet för det går inte att tänka när det är kallt. Och sen undrar folk varför vi inte orkade bygga en kista åt honom även rymde hans huvud när han dog... eller folk kanske inte undrar det eftersom det inte är så känt att Decartes kropp och huvud är begravda på två olika ställen och att det sågades av efter att han dog för att svenskarna hade byggt en för liten kista... om det är sant (att man sågade av hans huvud för att kistan var för liten alltså) måste man undra hur de resonerade.
- Å nej... kistan är för liten. Vi får bygga en ny.
- Eller... ?
- ... eller?
- Eller så sågar vi av hans huvud!
- Genialiskt!

Senaste Nytt: Varför... hur... vem... varför fick han för sig att det var en bra idé att mikra en kastrull!?!?! Vem gör nåt sånt!?!

Srsly, you guys. Börjar allvarligt fundera över mitt nuvarande korridorsleverne. Är städtant den här veckan och var så här nära att utbrista "DIN MAMMA BOR INTE HÄR!" när jag kom in i köket imorse.
Disk stod överallt och var ivägen. Jag hade till och med röjt i diskstället flera gånger om för att liksom lite subtilt hinta om vad som borde göras. Sedan diskade jag demonstrativt allt jag använde så fort jag var klar.

Guuuud... vad jag är duktig. Präktiga-Hanna kallas jag ibland. Men bara av mina fiender och nära vänner.

Tänker nu låsa in mig på mitt rum o vara kreativ. So there.

Dock vänjer man sig vid lukten av brännande plats förvånansvärt fort.

Hm? Ursäkta, sa du nåt?

I am sorry. I could not hear you over THE SOUND OF ME BEING AWESOME!

Som ni kanske förstår gick det bra att spela in radio. Teater Passion och Pettersson ger "Kan Leva Utan Dig". Hur bra gick det, kanske ni frågor. Så bra att hälften skulle ha räckt. Ha...ha...

Radiomannen frågade om jag och Ebba inte var intresserade av att skriva o spela in liknande program i framtiden. Typ ett program som blandas med prat å så lite sketcher och här började Händels hallelujakör sjunga i mitt huvud. Förresten, heter han Händel eller Hendel? Nevermind, I've seen it both ways.

Sedan fick jag lite panik när han nämnde att det i så fall skulle bli en sketch i veckan, men fröken Ebba "Jag Har Huvudet På Skaft Och Låter Nästan Som Herbert the Pervert När Jag Gör Gubbljud (OBS - Det är status)" *djuptandetag* Petterson påpekade att det är faktiskt bara fyra sketcher på en månad. Fyra sketcher på en månad? No biggie. Jag äter FEM sketcher till frukost. Nom nom nom... (så låter det när jag äter nåt gott)

Aaaaaanyways... mitt liv just nu? Awesome. Det här kommer att bli kul. Jag är ett steg närmare Ingvar Storm. Det känner jag på mig. Härinne. *pekar på magen* Eller så kanske det är lunch-time.

// Catch you on the flipside!

Bokrea? Done and done som man säger i staterna.
Resultat:
Gösta Berglings Saga av Hon Där På Tjugan
Doktor Glas

Nu ska jag väl äntligen lära mig vem som skrivit vad. Av någon anledning får jag för mig att Doktor Glas är skriven av Lagerlöf och Gösta Berglings Saga är skriven av Söderberg. Tror att det är för att båda titlarna innehåller bokstaven G.

Samt:
Drottningens Juvelsmycke eftersom jag tror att den ska läsa den på litteraturen i höst men om inte så verkar det vara en intressant bok.

Jag inhandlade även en en engelsk-svensk/svensk-engelsk och en svensk synonymordbok.

Övrigt:
Imorgon skall det spelas in radioteater. Vi fick positiv feedback så jag tror att det kommer gå bra. En riktigt stolt över vårt lilla verk som kom till genom fniss och kladdkaka. Dessutom får jag nu ett tillfälle att tvinga alla att lyssna på Marilyn Monroes Teach me Tiger vilket går ut på att Marilyn Monroe under 2:20 minuter försöker älska med ditt öra. Den låten är umf!

Här har och ska författas!

Hahahaha... jag är hög på skaparlust och... och kan man få sockerkick från senap? För jag tror jag har det. I alla fall... RONDELLEN! I löv it, som man säger. Vi skrev dikter idag. Jag skrev en dikt som hette "Dadeldront" och jag blev mycket nöjd. Tror att om den illustrerades, skulle den illustreras av Salvador Dali. Ödmjuk? That's my middle name.

Dessutom! Jag är peppad på romanblogg. Romanblogg, säger ni. Tillåt mig att förklara. Läste om romanblogg på Navid Modiris blogg 365 Saker Du Kan Göra

Tyckte det verkade kul så jag nämnde det idag och nu ska det bli av. Okej, grejen med skicka runt historier (har gjort nåt liknande förut, för länge sedan, men då ej på internetz) är att det kan helt stanna av innan det hinner bli kul MEN! Nu i början ska man faktiskt försöka vara superpeppad och jag fick äran att skriva första inlägget... okej, det var väl så att jag erbjöd mig att fixa en blogg och det blev enklast så... men ändå!

... kanske borde ta och göra det nu... eller läsa retorik? Bacon o Hobbes eller skoj? Beslut, beslut...

Imorgon! Bokrea! Ska bara köpa nyttiga böcker... och en kokbok, inte för att det inte är nyttigt med kokböcker men det blir mest en Take That! till den där insändaren som påstod att hela svenska folket avskyr matlagningsprogram. Tack... för att du tar dig tid och bestämma åt mig vad jag tycker om för teve. Föga anade du att jag var en sån där som gillade tråkig teve.

Jag vet faktiskt inte...

Min hjärna är en svår fokuserad apparat. Just nu låter det *derp, derp* därinne och när jag skakar på huvudet så skramlar det.

Dricker te och läser Svart som Silver och tänker. Shit, asså, Bruno. You’ve got it going on.
Dock vet jag inte varför jag tänker så eftersom jag bara gillar varannan (var tredje, var fjärde) dikt i den här boken.

Var och skaffade pass på polishuset (aka Life on Mars-huset, kallat så eftersom liknar polishuset i Manchester i tv-serien Life on Mars.)
Blev lite förvånad över att jag var tvungen att lämna fingeravtryck. Det gick även lite dåligt eftersom mina händer var knastertorra på grund av kylan. Polisen tittade då fundersamt på mig och sa: Du måste nog fukta dem.
Och i en millisekund fick jag förr mig: Hon vill att jag ska slicka på mina händer! Usch! (kinky)
Sedan räckte polisen mig en våtservett.
Jaha… okej då, tänkte jag, ännu en dag då inget spännande händer. (Ahahaha! Händer!)

När allt var klart visade hon mig hur mitt pass skulle komma att se ut och kände jag mig en aningens kluven. Å ena sidan tyckte jag att jag såg tjock ut på fotot å andra sidan tänkte jag: Hanna. Var inte en tönt.

Den här veckan alltså... kommer att bli grym. Ville bara få det sagt.

Möte med Rondellen och det brukar alltid urarta på ett trevligt vis. På fredagen ska jag spela in radio (med oersättlig assistans från Fröken Pettersson, ja vad skulle Teater Passion och Pettersson vara utan henne?) och på fredag blir det även Selma.

Awesome-sauce helt enkelt.

Här är en konstig bild som är konstig. Stupid Sexy Stephen öm... bejakar sin holländska sida? (OBS han ville nog vara konstig när han satt där med träskor, öl och inlagd sill men jag typ... mums vad gott det där ser ut att vara)

Söndagslugn med Those Two Guys

I morse, precis när jag vaknade, var min första tanke: "Kladdkaka! Jag måste baka en kladdkaka!"
Jag fick detta genidrag eftersom Ebba skulle komma förbi och vi skulle skriva mer teater för vår rajdiåshöw (försöker skriva allt på övertydligt talspråk, som man ska i radioteatermanus men det är riktigt svårt).

Först pratar vi om en massa konstigheter i två timmar innan vi faktiskt sätter igång och då var det tur att jag bakade en kladdkaka för vi red den där sockervågen ända fram till klockan sex. Vår show kommer att vara grym. Eller... vi har i alla fall kul när vi skriver pjäsen och är inte egentligen det viktigast här i livet? Att ha kul. Visdomsord från hedonist.

Nu ska jag tina ett par vårrullar och ha en liten fest med kladdkaksresterna. Alltså, jag ska äta kakan som efterätt och inte tillsammans med vårrullarna... eller? Krossåver-mat? (Mitt skrivna talspråk är jättedåligt. Bli bättre!)
Sen ska jag titta på lite Daily Show och The Colbert Report. Guuud, jag är nog kääääääär i Jon Stewart trots att han är lite mesig i jämförelse med Stupid Sexy Stephen Colbert. Men alltså... those guys! Vill ge dem en kram för att de utstrålar Instant Comedy Gold.

This guy!

Det här är det enda jag läst som har med OS att göra (men uppenbarligen ÄR curling det enda danskarna är bra på eftersom det spelas inomhus):

Det här var kul men vi behöver inte göra det igen

Hade debatt idag och... låt oss säga så här, det kunde ha gått bättre men, för att vara lite klyschig, så lärde jag mig åtminstone något. Man blir aldrig sämre av att göra en dålig debatt försöker jag trösta mig med. Jag kom ut ur striden som en bättre människa.
Och ett totalt misslyckande var det faktiskt inte. Killen jag debatterade mot hade ett kroppsspråk som många uppfattade som ohyfsat och osympatiskt och jag därmed fick en liten moralisk vinst eftersom han betedde sig som Jan Guillou.
Efteråt kom en tjej i klassen fram och gav mig en kram och sa: "Hanna, jag höll inte med det du debatterade för men jag ville hela tiden gå fram och slå till honom."
Jag: Det var bara lite hemskt. Nu ska jag *snyft* gå o *snyft, snyft* köpa en buh-buu-blazer!
Hon: Ja det ska du.
Fick en till kram. Mwahaha! The Passion vet vet hur man vänder en förlust till sin fördel.

Under lunchrasten bevisade läraren återigen att han är "skoj, skoj". Han kom förbi för att diskutera handledningsschemat och när han är på väg bort till ett annatbord råkar jag tappa lite av min lunch på golvet och utropar förskräckt: Åh nej! Jag kastar pasta!
Lärare vänder sig om och tittar på mig och snubblar då över en stol.
Han: Jag snubblar över en stol och du kastar pasta! Det är kaos! Kaos!

Myrdal, you've done it again!

Det finns något som kallas inkomstgaranti vilket ett antal, utvalda konstnärer i Sverige har fått. Det vill säga, de får pengar varje år från staten. Närmare bestämt är 157 personer som får ca 18000 i månaden. och det finns inget krav (som jag förstått det) på att de även ska uträtta något.

Nu har Alliansen börjat funderat på att slopa det här och göra om det till arbetsstipendier. Jag har ännu inte hunnit sätta mig in det hela men det som fick mig att reagera var Jan Myrdals inlägg i debatten:
- Dumt, säger Jan Myrdal.
- Inkomstgarantin gör det möjligt att göra helt olönsamt arbete, som att resa till gerillan i Indien där jag just har varit.
(Citat från artikeln Konstnärer - snart utan lön i Aftonbladet)

Är det inte liksom mening att inkomstgarantin ska tillfalla dem som genom sitt konstnärskap hjälper till att utveckla och gynna Sverige? Och inte till Jan Folkmord som jag missade Myrdal. Annars är det ganska intressant att se hur, i ett försök att försvara något, istället tar en spade och börjar gräva ett hål för sig själv. Ja, Jan, det är dumt. Du borde ha satt punkt där.

Och om Jan Myrdal är ett stickprov på de 157 personer i Sverige som får denna inkomstgaranti börjar jag nog hålla med Dick Erixon:
Blåblodsadeln förlorade sina statliga privilegier för 100 år sedan. Nu är det dags att avskaffa vänsteretablissemangets. Jan Myrdal hävdar, som vanligt, den kommunistiska jämligheten: alla ska slava åt staten, utom den kommunistiska överheten som ska kunna leva i sus och dus på andras arbete.
(http://erixon.com/blogg/2010/02/alliansen-avskaffar-konstnarsadelns-privilegier/)

Insåg precis att jag typ ber om ursäkt (kanske inte explicit men implicit... retorikterm!) när jag skriver om nördiga saker. Bloggen heter ta mig tusan Inside the Geek's Freezer! Skyll er själva.

(Guuuh... moget att förolämpa världens minsta läsarkrets. Låt går för den här gången för du åt världens konstigaste semla med sjukt god hemmagjord mandelmassa. God mat kan förvrida hjärnan på en tös.)

Andra nyheter: Orchidea gör en reboot. Alltså, en av de två queerklubbarna i stan gör en comeback. Och när väljer de att ha premiär? På den 26:e... samma dag som den redan etablerade klubben Selma har öppet. Smart... real smart.

Dessutom näst, nästa vecka har SFQ-klubben Wilde! premiär på Kalmars. Plötsligt exploderar Uppsala i en liten queerexplosion. Bara att tack o ta emot antar jag.

Och på tal om queer... this guy! (igen)

I mitt huvud är de där två redan gifta. Nej, fråga inte om det. Jag måste... jag måste bara få det sagt.

It's my favourite show

Vampyr#1: Look. You just spread the word, OK. I want everyone there.
Vampyr#2: Just leave it to me. I've got most of them on my Twitter feed.

Spöket: I didn't think you would seriously go through with it. I thought the moment would just pass. You know, like when you decided you were gonna wear skinny jeans.
Vampyren: Skinny jeans?
Varulven: That was a private conversation.

... och därför är Being Human bäst trots att det tar konceptet "åh, jag är förbannad med övernaturligt tjafs och har nu ångest" till nya höjder.

Nu ska jag bort till Studentvägen och göra (förmodligen även äta) semlor med SFQ.

Sharktopus!

Från mannen som gav oss Mega Shark VS Giant Octopus... Roger Corman fyller i ett hål i våra liv, ett hål som vi inte visste vi hade.


Plus... vad är det för fel på hennes höft, midja... öm, ja?

Hur jag firade Alla Hjärtans dag:

1. Åt ett geléhjärta.

2. Var bitter över min ensamhet.



Nej, nu skojar jag så där konstigt igen. Jag åt faktiskt ett godishjärta men var inte särskilt bitter... eller jo men det var för att den nya tjejen i min korridor inte diskar på en gång. MAN SKA FAKTISKT FÖRSÖKA DISKA PÅ EN GÅNG OM MAN DELAR KÖK... och inte sitta inne på sitt rum och fnittra med sin pojkvän och tro att den fjortonde februari är speciellt på något sätt eftersom Alla Hjärtans Dag är uppfunnet av kortföretagen och någon munk som var ledsen på medeltiden.

Åh-kej... det där lät ganska bittert men som sagt, det var inte för att jag var sällskapslös denna kväll utan för att DISKA ARGH! MORR! Dessutom, spring inte och slå i dörrarna. Det är mycket irriterande och känns stressigt för dem som sitter inne i köket och äter falukorv i lugn och ro om folk rusar in köket och skramlar onödigt mycket med kastruller och slår i dörrar som om de hade jättebråttom. Dessutom... fnitter. Slår vad om att han sa nåt i stil : "Du måste kasta ut en livboj till mig för jag håller på att drunkna i dina ögon" och hon typ: "Hihihi... fnitter, fnitter."

Usch.............

Okej, lite bitter kanske jag är... och cynisk. Bara i fredags fick jag ett tyst litet psykbryt över en låt som spelades på jympan medan vi stretchade. Hon sjöng ungefär så här:
Jag vet inte vad du drömmer mer. Vi talar bara om vår framtid och aldrig om vad vi har.
Nu tänker jag mer på henne än på dig.
Hur kan man älska nån som älskat förut?
Jag: It's this sort of life, Gandalf! Fråga honom om du inte vet han drömmer om. Så svårt är det faktiskt inte.

Men förutom att jag just nu inte tål turturduvor eller "åh alla hjärtans dag är såååå speciellt"-tänket är jag rätt glad. Jag lever varje vecka efter mitt nya motto, "Lev Varje Vecka Som Om Det Vore Shark-week på Discovery" Därför får nu vänner och familj en kärleksbetygelse ala Hanna Is Not A Boy's Name.

(Man kan faktiskt vara bitter, arg, störig och ganska glad och kärleksfull på en och samma gång)

- Har du ett armbandsur på dig?
- Tyvärr. Jag är tidlös.
- Tidlös?
- Jag passar in i varje tidsålder. Historiens Lilla Svarta.
- *misstänksam blick* ..... vad läser du egentligen?
- Retorik.
- Aaaaaaahhh....

Igår servade jag The Crazy Table. Där satt bara en massa veteraner från V-dala som beställde in kaffe till förrätten och gav mig en råd.
"Om du börjar dricka redan klocka ett på dan så passar det jättebra med kaffe till förrätten."
Jag: .... det ska jag komma ihåg.
"Och så kan du väl slå i lite Bäska i kaffet va? Nej, nej, häll vinet i ölglaset istället. Öl och vin blandar sig så väl."

Dock var det konstigaste som hände igår att en knarkare lyckades ta sig in i V-dala, klättra upp på scenen och sedan vägrade komma ner för han skulle minsann rappa. Polisen kom och släpade iväg honom tillslut. Uppenbarligen hade också varit på Upplands tidigare men de där typerna hade bara skickat honom vidare till oss.

Nobel Girls About Town

Frukost-fika på Café Linné idag med Mor min innan hon åkte vidare till Stockholm för att bada turkiskt bad med sin gal pals. Vi hann även med att titta in i ett par inredningsbutiker och vi fick både lite ha-begär men stod emot frestelsen. Efter det hade vi sushi-lunch. De hade stört god sushi i Saluhallen med generösa bitar. Är mätt nu (och för evigt... who am I kidding, kommer att bli hungrig som en varg innan du kan säga "Bulgarien verkar vara ett land som är lite up and about")

Igår var jag hemma hos Fröken Hatt (Inte Under Jorden) och vi såg på Tråkig Teve aka Riget II. Blev inte överraskad av att det hela slutade men en otroligt jobbig cliffhanger. Drabbades av Lostalgia (När man upptäcker något otroligt coolt, älskar det men sedan inser att bandet har splittrats, att serien lagts ner eller att författaren helt enkelt inte orkar avsluta historien).
Hur som helst var det super med fredagsmys på en torsdag. Vi drack Cosmopolitans och åt nudlar.

Nu sitter jag och skriver om en novell... har fastnat lite och inledningen består just nu endast av en mening: Det här kommer att utspela sig imorgon och där du bor. Det utspelade sig även igår, i Västtyskland, precis efter kriget............... eller!?!? Skriv om, skriv lite bättre.

Nästa vecka ska jag se denna film A Serious Man. Dagens Nyheter beskrev den som bröderna Coens alldeles egna Sjunde Inseglet. Har hajpat upp den lite grann för mig själv men hoppas och tror nästan inte att jag kommer att bli besviken. Jag menar, den sämsta Coenfilm jag sett var Burn After Reading och den var fortfarande en bra film.

Radio Hanna

Studiebesök idag. Precis som den gamla goda tiden. Förutom att den här gången har jag bara mig själv att skylla ifall jag glömmer matsäcken... eller det hade jag förstås då också.

En vanlig dag i Hannas lågstadieliv:
Vid frukostbordet.
Hanna: *börja tugga sin frukost långsammare och långsammare. Ser fundersam ut och säger:* Pappa, jag har utflykt idag och behöver matsäck.
Far: VA!?! Men det har du aldrig sagt förrut!
Hanna: Nä... jag glömde.
Far: *rusar upp och börjar paniskt förberedda mackor. hittar genom ett mirakel en gammal Mer i kylskåpet. slänger allt i en ICA-kasse och får iväg mig till skolan*
På Utflykt och vid lunchtid.
Hanna: *kollar i kassen hon fick och upptäcker att hennes Far gett henne fel ICA-kasse och därför har hon nu en halv limpa som mtasäck. Börjar gnaga på den som en öm... gnagare antar jag*

Som tur är behövde jag ingen matsäck till Studentradioutflykten. Bara bra kläder o ett gott humör. Kände mig lite bedövad i morse. Klockan var 7.50 och jag befann mig utomhus. Man blir lite nervös så tidigt på morgonen om man inte är van vid den tiden. Jag hade nästan glömt bort att man kunde vara vaken så tidigt. Vad gör man? Vad händer? Aaahhh! Och nu när jag besökt radion har jag fortfarande en stor del av morgonen att slå ihjäl.

Besöket på radion var kul. Är otroligt peppad inför det program jag o Ebba ska göra. Det ska handla om Att Skriva. Sitter och funderar på en jingel till programmet. Är även peppad på att höra vad de andra ska ta sig an. En kille ska göra ett program som handlar om dansband och ett par tjejer ska göra ett om erotik i litteraturen. Deras program har än så länge en arbetstitel som jag älskar: DJ Körlof och Latex-Linn. Erkänn. Du skulle lyssna på det.

Radiochefen pratade om körscheman och visade oss runt i studion, han var mycket trevlig och jag anser att han definitivt är rätt man på jobbet eftersom han lyste upp när jag nämnde Ingvar Storm och han påpekade även att den mannen är fantastisk. Vilket han är så det visar att han har koll på de viktiga grejerna inom radio.

DJ Körlof och jag diskuterade även vad som skulle hända när det nuvarande Spanargänget skulle försvinna. Först och främst, om inte Ingvar Storm är där... vem ska då kontrollera Jonas Hallberg? Och vem ska ta över efter dem? Här valde jag att ödmjukt deklarera för alla som ville höra att jag minsann skulle bli Ingvar Storms efterträdare. DJ Körlof sa att hon tyckte det lät ambitiöst och att det var viktigt med ambition. Nu får jag helt enkelt ta o besöka Storm och förklara för honom att han nu är min mentor och jag är hans lärljunge. "Lär mig O Mästare!" Osv.

När vi testade att prata i mickarna valde jag att presentera mig som: Hanna DJ Persson. Vi var alla överens om att det gav mitt namn lite mera pizazz (som man säger i branschen).

Mer serier! Mwahahah!

SFQ-Möte. Avklarat.
Vad har jag lärt mig: Att det inte är smart att hålla ett seriöso möte på en pub. Hörde bara en del av flera olika konversationer samtidigt. Dock tror jag nog att jag ska försöka bli lite mer engagerad i den administrativa delen. Kanske inte den här terminen, jag måste när allt kommer omkring visa upp mig lite innan man kan bli invald i styrelsen.

Men vem vet vad som kan ske! I höst kommer ett par av de nuvarande styrelsemedlemmarna att försvinna gud vet vart och då blir det ett så kallat maktvakuum som fackmännen kallar det. Ett vakuum som jag kan fylla! *inser ondskefullt skratt* Då blir det jag som bestämmer var och när semlor ska ätas!

Franska salongers samtalsretorik för damer? Not so much...
Vad jag har lärt mig: För att plugga och därmed faktiskt lära mig något måste jag öppna väskan, ta ut boken, öppna boken och... läsa. Vilket jag tänker göra. Nu. På en gång. Whooo... here I go......... men först! Marie Curie!


Åh Marie... crazy bananas...

Ikväll blir det möte med SFQ, får se om jag får lust att engagera mig lite mer i föreningen eller inte. Konstigt det känns, vara engagerad i saker som inte handlar om Batman.
Annars är jag i och för sig fortfarande rätt inne på Janelle Monae. Såg den här videon och upptäckte att hon även kan moonwalka.

Jag går iväg för a jympa och under tiden går det plötsligt att köpa första kapitlet av Hanna Is Not A Boy's Name - In which there's a Bat and it Kicks Hanna's Ass! Men, men! Den blir utsålt på cirka en timme vilket jag upptäcker när jag kommer hem. Som tur är kommer det antagligen en andra upplaga inom kort och då ni!

Jag har verkligen försökt att inte tjata om den här serien men det är svårt. Tessa Stones tecknarstil är Mike Mignola och Jamie Hewletts lovechild och samtidigt är allt präglat av hennes högst personlighet. Storyn är så där lagom mycket zombie, spöken och karaktärsutveckling. Allvaret tar aldrig mer plats i humorn. Allt hon gör är princip snyggt och hon försöker alltid förnya sin egen stil. Titta bara på det här! Kompositionen och färgerna är fabulösa enligt min ringa mening.


Dessutom har hon skapat den här karaktären som är min absoluta favorit i hela ensemblen. Han är typ Dr Cox... om Dr Cox jobbade i en gränd på den dåliga sidan av stan... och försökte uppmuntra vampyrer att bita honom... annars är han precis som Dr Cox.

Vardag. Min Vardag.

Vaknade. Somnade om. Drömde att jag hade en iller som husdjur. Vaknade klockan elva och inser att jag inte kan höra någon trumpet. Blir ledsen, glad, men mest av allt lättad.

Går ner till Folkes för att köpa ketchup. Känns viktigt så där på morgonen. Kommer tillbaka med ett salladshuvud, tomater och Ballerina. Ingen ketchup. Både lyckat och misslyckat

Dricker kaffe och äter kakor. Tänker på gårdagen.

Pluggade hela dagen! Läste om Hermogenes, en man som var en god retoriker redan vid femtonårs ålder. Fick tokbra jobb på en gång och skrev en massa om retorik. Blev crazy bananas när han var tjugofem och var det fram till sin död. Enligt legenden var hans hjärta dubbelt så stort som en vanlig människa, aw tänker ni men nej för det var också hårigt. Okej. Fattar inte poängen med den legenden.

Tog bara en enda Facebook-paus. Insåg att de hade ändrat den igen. Tänkte: ”Gawd, they’ve changed it, now it sucks. Ruined forever” och insåg att så kan man inte tänka. Då blir man en sån där typ som får skickar hotbrev till Micheal Bay med orden ”you raped my childhood” för att Bay hade mage att ge Optimus Prime en mun. (Jag vet allesammans men det är bara att accepter att Optimus Prime har en mun nu. Vi måste gå vidare med våra liv.)

När mitt rum börjar kännas klaustrofobiskt insåg jag det var dags att gå ut och göra något. Tar på mig festmundering och krigssminket. Får ett smärre anfall när jag sätter på mig läppstift.

På förfesten hör jag plötsligt ”Soothe me” med Sam and Dave. Blir helt till mig.
Jag: EMMA! Lyssnar du också på Sam and Dave!?!?
Emma: Va? Nej.
Jag: *besviken* Nej? Men du spelade ju ”Soothe me, baby, soothe me with your kindness”!
Emma: Sam and Dave? Jo! Dem lyssnar jag på. Jag tyckte du sa Seven Days.

Velvet var lite tråkigt. Daniel Gilbert var inte kul och musiken var aldrig riktigt, riktigt bra. Inte ens de repetitiva technolåtarna som jag annars gillar fick något att hända. En låt hade alldeles för långt intro:
*pip… TUT… pip*
Alla: Whoohooo! Ny låt! Jag älskar världen! Jag vill dansa! Yay!
*pip… TUT… pip*
Alla: Jaaa! Bra intro! Här står vi och diggar.
*pip… TUT… pip*
Alla: … whoo? Jaaa? Dansa!
*pip… TUT… pip*
Alla: *snyft* Varför gör ni så här? Allt vi vill är ju bara att dansa? Är det för mycket begärt!?!
*pip… TUT… pip*
Alla: Någon hejd måste det vara!
*introt avslutas, låten kommer igång*
Alla: Jaså, nu passar det minsann!?! Hur kommer det sig att när jag vill är det alltid ”inte ikväll, jag har ett intro” men när du vill så är bara att köra över alla andra!?!

DJ:n var också den sorten som inte riktigt fattade att om dansgolvet var tomt så kanske var det dags att pröva nåt nytt.

Försöker hitta Fluffhåret men ser henne inte. Synd.

När vi går från Velvet skyndar jag mig fram till korvförsäljaren strategiskt står utanför V-dala.
Jag: Hur mycket kostar det?
Korvförsäljare: Twenty-four.
Jag: Oh... well, thank you.
Korvförsäljare: Wait. How much do you have?
Jag: Sixteen.
Korvförsäljare: Then that's enough if you're hungry.
Här hör jag en hallelujakör och blir nästan övertygad om att jag precis köpt en varmkorv från Jesus.

På efterfesten i Studentstaden: En man som ständigt drog i halslinningen i sin t-shirt och utropade saker som ”Imorgon ska jag rädda liv! Jag är sjuksköterska!”

Han sa även något som jag inte hörde men jag såg att Lisa fick en smått skeptiskt min varpå Sjuksköterskan skyndade att försvara sig med klassikern: ”Nej, men asså, det är lugnt. En av mina bästa vänner är bög.”
Lisa: Jaha. Jag har umgåtts med en lesbisk hela kvällen.
Sjuksköterskan: Nej! Det är sant. Min bästa kompis är faktiskt bög. Jag har inga fördomar. Jag skulle kunna tro att ni är lesbiska eftersom ni har kort hår och lugg. Men det gör jag inte.
Det var kul på många olika sätt.

Vi dansar till ”Hold on! I’m a comin’” med Sam and Dave. Jag blir lycklig för det var länge sedan jag hörde den låten och jag tänker på Blues Brothers, Ray Charles, Aretha Franklin och ”Boom, Boom” med John Lee Hooker.

Sjuksköterskan gillade att puttas. Jag körde ett ki-fu-pow-wow grepp. Alltså, han puttade mig, jag höll fast i hans hand och puttade ner honom istället. Use his strength against him, grasshopper. Indeed. Hai, sifu, och så vidare.

Emma talar om för mig att den här våren kommer att bli som ingen annan vår. Fest utomhus och idel nöjen. Våren skall bliva min melodi.

Sen åkte Lisa och Sjuksköterskan skateboard och då puttade Emma dem så att alla ramlade.

Jag, Emma, Lisa och en man som Sjuksköterskan kallade Jason Stackhouse gör snöänglar.

Jag gick hem. Sov. Drömde att jag hade en iller som husdjur.

I princip var det alltså en helt vanlig dag/tidig söndagsmorgon i Uppsala.

Det borde finnas ett nobelpris i att sminka sig. SKA DET VA SÅ SVÅRT ATT FÅ PÅ SIG LÄPPSTIFT SNYGGT?!? Jag vill undvika "hej, jag är fem och har snott min mammas sminkväska"-looken. Jag vill snarare vara lite "hej, jag är femme fatale och har slagit ner en nunna på vägen hit"-looken. Inte undra på att jag blir smått hysterisk om nån påpekar att jag har en pytteliten fläck läppstift på tänderna. Uppenbarligen är jag känslomässigt svag efter att försökt sminka mig snyggt.

Börja inte snacka om ögonskugga. Svart/grått. Syns antigen inte eller så ser man bara trött ut. Lila, blått? Ser ut som man är den där nunnan som blivit nedslagen.

Aja, det kommer vara mörkt på Velvet så stackars Daniel Gilbert behöver inte oroa sig.

PS.

Åt semlor i veckan. Min Far lät mycket besviken i telefonen. Kanske det värsta jag gjort enligt honom. Dock åt jag den med varm mjölk SOM MAN SKA! Så säger de i P1... och deras ord lag. Säger vi.

Dammsög i mitt rum. Dammråttorna försökte fly. De försökte gömma sig under mattan där de skaffade sig ett nytt liv och ansikte. De startade en pittoresk tapaspub och gifte sig med de siamesiska systrarna Lola och Lulah (LoLu som de ofta kallas). De andades ut och då! DÅ! Dök jag upp som en naturkraft och bara städade undan dem. Zooom! "Nej!" de bönade och bad på sina bara knän, "Denna man har fortfarande en historia att förtälja!"
... vad jag försöker säga var att jag också dammsög under mattan. Det händer inte varje dag.

En tjej på v-dala har fluffhår. Det är coolt. Jag fick röra det och sa sen:
- Du ser ut som Kramer ifall hade varit kvinna och snygg.
Chefen: Jag tyckte också att hon såg ut som Kramer! Men jag vågade inte säga nåt.
Jag: Lägg märke till att jag garderade mig med "kvinna och snygg".
Fluffhåret: ... tack?
Jag: Fast vänta lite... om du är Kramer för att du har fluffigt hår... betyder det att jag är Newman för att jag har glasögon?
Fluffhåret: *hjälpsamt* Eller George Costanza.

Röda Brillor

Nu har jag fått höra tillräckligt många gånger att jag ser snygg ut i mina brillor. (Socialbekräftelse! Yes!) så nu börjar jag gilla tanken på att bli Hanna Med Glasögon Lika Röda Som Skammen igen. Lite konstigt känns det dock. Jag menar, det var länge sen jag hade brillor på mig jämt o ständigt. De är lite tunga ibland så jag måste alltid skjuta dem på plats men jag tänker mig också att det kan uppfattas som charmigt.

Den senaste tvingats att ha på mig mina glasögon oftare än jag brukar då mitt ena öga blev lätt irriterat och jag kunde inte ha linser och sedan glömde jag att beställa nya. Det är anledningen till att brillorna blivit aktuella igen. Det har gått så långt att jag börjar tycka att mitt ansikte ser tomt och inte särskilt definierat utan glasögon. Så kanske skall detta bliva min nya stilmelodi. Hanna med glasögon. En glasögonorm.

På tal om stil. Min nya stilidol är numera Janelle Monae. Tror jag är svag för fluffigt hår… det är så fluffigt... fluff!

When there's a full moon, I turn into a wolf! It's pretty crazy! I mean, it's intense but I'm cool with it." - Hark, A Vagrant: 243

Jobb, jobb... jag är så flitig. Som en liten arbetsmyra servrar jag troget störiga ekonomer och jag tror jag är så smooooooth-jurister.
Gårdagens höjdpunkt var när en ekonom kom fram till mig i baren och viftade ilsket med sin fördrink.
- Det är här ALKOHOLFRITT!
Jag: Mm-hm. Tog du det där glaset därifrån? *pekar på en grupp med tio glass som står längst in i baren, för sig själva, är galet orangea*
- Ja!
Jag: Åh-kej. Då är det nog Pomac. Försök med dem är istället. *pekar på de cirka två hundra glass som står framför mig, är galet uppenbart champagne*
Han går iväg med rätt fördrink men ser ändå lite kränkt ut. Det var nog en traumatisk upplevelse att nästan få i sig... ALKOHOLFRITT. Kanske hade hans system kollapsat.

Lärde mig igår att du kan studera ekonomi eller så kan studera ekonomi och vara en ekonom. Stor skillnad. De som studerar ekonomi är trevliga kisar som du gärna vill äta kladdkaka med klockan fyra på morgonen medan ekonomer är människor som blir griniga när de är fulla och ser det som personlig skymf när baren stängs. Jag förstår verkligen inte varför man dricker om man bara blir grinig av det, är det inte själva poängen att man ska ha kul på en gasque och inte vara sur?
Ack ja... o tempora, o mores... (Ahhahaha o tempura, o mores är ett bevingat ord som handlar om japansk friterad mat och hur vida den är moralisk eller ej! Hahahaha... kul skämt.)

Meanwhile in Soviet Russia...
Peppen inför The Wolfman gick rakt upp när jag såg den här affischen. Erkänn, den är typ crazy bananas snygg. Om det är fel att vilja gifta sig med en filmafffisch så vill jag inte vara rätt. Klicka på den! Du vet att du vill och du är antagligen ganska, relativt, mycket tuff om du gör det.



Och den här var kanske inte snygg meeeeeen... tjock katt! Den tjockaste katten! Vem är en tjockis? Du är! Du är! Ååååhh, jag skulle vilja klia den på magen om den inte hade sett ut som om den vore en galen haj och Christopher Walkens kärleksbarn.

Maaaaooooååååååry

Hade Riget-abstinens så jag tittade på första och andra avsnittet av Kingdom Hospital, den amerikanska remaken gjord av Stephen King. Har sett bitar ur det första avsnittet en kväll för länge sedan och kom ihåg den som rätt okej.

Som sagt, såg de två första avsnitten och insåg att den var… SÄMST! Surprise, surprise… men det var den verkligen. Den började rätt okej med en massa barn som blir innebrända. Kändes lite klaustrofobiskt och illamående framkallande. Introt var rätt okej trots hela seriens ivriga användande av trallvänliga poplåtar som kanske är den minst läskiga soundtracket någonsin. Men okej, det fanns lite läskiga dockor och händer som kom upp ur myllan och något som påminde om den där läskiga mannen från Pans Labyrint.

Men när showen väl sätter igång får jag alla fördomar angående amerikanska remakes bekräftade (okej, ändå gången jag tyckt att en amerikansk remake är bättre än originalet är Ugly Betty men i alla fall… ). Först och främst, i Riget dröjde det innan vi stötte ihop med några spöken och när de väl dök upp var det bara så kort att man inte riktigt vad man skulle tro. I Kingdom Hospital ser vi spöken på en gång och de blir genast otroligt tråkiga. Sedan gör den talande myrsloken entré. Jupp, den talande myrsloken som ska var läskig men faktum kvarstår att det är en talande myrslok som ordvitsar. Är det här Disney eller? Uppenbarligen för senare kommer en danssekvens.

Den här serien orkar inte eller vågar inte ens försöka skapa stämning, man har noll sympati för karaktärerna och jag känner inte ens någon ovilja gentemot Dr Stegman som ska föreställa den amerikanska Dr Helmer. Han är ingen Ernst Hugo.

Fattar inte att jag kom ihåg den här serien som läskig... i och för sig kanske jag inte var helt nykter och när jag inte är helt nykter tycker jag till och med att en sked med pudding kan vara läskig. Dessutom hade jag, när jag gått hem, varit säker på att jag skulle stötta på Den Läskige Mannen På Den Skrangliga Cykeln och var lite extra skraj.

Just det, jag är inte rädd för våldtäktsmän eller rånare. Det som skrämmer mig är en man på en cykel. Jag tänker mig att först kommer jag höra ljudet av hans cykel, det blir starkare och starkare... tillslut dyker han upp ur dimman (det kommer antagligen vara en dimmig kväll/natt/dag/morgon/när som helst) och cyklar emot mig. Han är lång, flintskallig, gammal och har stirriga ögon. Han cyklar närmare och närmare och... STIRRAR PÅ MIG... sedan cyklar han förbi och försvinner.

Kanske inte låter så läskigt men det är det. För han kommer titta riktigt intensivt på mig innan cyklar vidare och då vet jag... att han har sett mig. Öööömmmm... nu när jag skrivit ner det är det inte lika läskigt. TERAPI!