Jag: Sara, det är okej om du spiller falafel i sängen men det vore bra om du inte gjorde det... mest för vår egen skull.
Sara: ... okej, jag ska inte anstränga mig för att spilla i sängen.
Jag: Bra. *spiller falafel i sängen*
I början av poesipubrundan:
Jag: Titta! Det finns barn inne på puben!
Herr A: Va?! *rycker till* Han är nog en sån där smart unge som kommer in på universitetet när han är tio.
Jag: Ja, han är nog isolerad av sin smarthet. Se, hans familj sitter vid ett annat bord men han äter sitt nachotallrik för sig själv.
Herr A: Som han äter dem!
Jag: Han äter dem som en livsnjutare. Bara skyfflar i sig dem och stirrar drömskt upp i taket och tänker... tänker på något jättesmart.
Herr A: Han tänker säkert på en dikt av... av...
Jag: Goethe!
Herr A: Ja! En dikt av Goethe som handlar om en solnedgång.
Jag: Och så tänker han: "så är jag just nu"!
Herr A: Precis så.
Jag: ... vi måste ta med honom på vår pubrunda.
Herr A: Jag vet inte riktigt. Vad är straffet för kidnappning?
Jag: Vi får helt enkelt förklara för polisen att vi ville lära honom att dricka.
Herr A: Intressant att det här är sånt du för får dig innan du ens druckit ett glas vin.
Bit av vår dikt "Kakafonikatedralen":
När vi gifter oss ska vi gifta oss i kakafonikatedralen;
En söndagsutflykt
fredag 18 december 2009
onsdag 16 december 2009
Frukost
Efter en fjortonårig vänskap kan vara hur tjurig som helst... eller jag kan vara hur tjurig som helst:
Jag: Åh nej! Vi har ingen ost!
Sara: Det är väl okej. Det räcker till minst en macka var och så kan vi äta yoghurt sen.
Jag: Jag vill inte ha yoghurt! Jag vill ha mackor!
Sara: Gå och handla mer ost då.
Jag: NEJ! Då dricker jag bara kaffe till frukost...
Sara: *blick*
Jag: ... eller jag kan faktiskt ta lite yoghurt.
Jag: Åh nej! Vi har ingen ost!
Sara: Det är väl okej. Det räcker till minst en macka var och så kan vi äta yoghurt sen.
Jag: Jag vill inte ha yoghurt! Jag vill ha mackor!
Sara: Gå och handla mer ost då.
Jag: NEJ! Då dricker jag bara kaffe till frukost...
Sara: *blick*
Jag: ... eller jag kan faktiskt ta lite yoghurt.
tisdag 15 december 2009
Vi som pratar så att ingen förstår
Jag: Åhh... du är Harry till min Gay Perry.
Sara: Hahahah...
Jag: *pekar maniskt på artikel med rubriken "Kaffe minskar risken att drabbas av diabetes*
Sara: ...
Jag: Och nu dricker jag bara två muminkoppar om dagen!
Sara: *klappar mig på huvudet*
Jag: Okeeej, nu ska pastan koka i åtta minuter och jag la i dem prick...
Sara: Hur kommer det sig att du börjat hålla koll på tiden när du kokar pasta!?! Det gjorde du aldrig i Skottland! Du bara chansade hela tiden och förbjöd i princip att någon överhuvudtaget att hålla koll på tiden!
Jag: *mesig* Ööömmmm... jag upptäckte att det är lättare att koka pasta om har koll på tiden.
Sara: *djupt traumatiserad*
Sara: *angående vad jag precis skrivit* Har vi inte sagt mer korkade/konstiga saker?
Sara: Hahahah...
Jag: *pekar maniskt på artikel med rubriken "Kaffe minskar risken att drabbas av diabetes*
Sara: ...
Jag: Och nu dricker jag bara två muminkoppar om dagen!
Sara: *klappar mig på huvudet*
Jag: Okeeej, nu ska pastan koka i åtta minuter och jag la i dem prick...
Sara: Hur kommer det sig att du börjat hålla koll på tiden när du kokar pasta!?! Det gjorde du aldrig i Skottland! Du bara chansade hela tiden och förbjöd i princip att någon överhuvudtaget att hålla koll på tiden!
Jag: *mesig* Ööömmmm... jag upptäckte att det är lättare att koka pasta om har koll på tiden.
Sara: *djupt traumatiserad*
Sara: *angående vad jag precis skrivit* Har vi inte sagt mer korkade/konstiga saker?
lördag 12 december 2009
She's heeeeere....
Sara är här. Hon sitter bredvid mig. Hon säger "awww" och vi snackar kitsch. Vi fnittrar mycket. Vi har ätit sushi och dricker öl. Sara lärde mig att det finns ätdruvor och vindruvor som man inte äter utan gör vin på. Man lär så länge man lever, sa hon vist och nickade. Vi bytte julklappar. Saras julklapp hade tema Tropik; hon fick två flaskor bananöl, bananoffe och lila örhängen i form av flamingos. Det blev väl mottaget.
Jag fick en kalender med snygga foton av en man som heter Ray eller så heter han Manray, ännu ett tovat mobilsmycke i form av ett sot från Spirited Away och örhängen i form av Tetrisblock... som hon gjort själv! Den människan alltså. Hon gör såååå snygga saker. Världens snyggaste skulpturer and whatnot. Ska kräva skulpturer av henne.
Imorgon ska vi gå på V-dalas Luciabrunch med Anna.
Livet leker som en lax som är på ecstasy.
Jag fick en kalender med snygga foton av en man som heter Ray eller så heter han Manray, ännu ett tovat mobilsmycke i form av ett sot från Spirited Away och örhängen i form av Tetrisblock... som hon gjort själv! Den människan alltså. Hon gör såååå snygga saker. Världens snyggaste skulpturer and whatnot. Ska kräva skulpturer av henne.
Imorgon ska vi gå på V-dalas Luciabrunch med Anna.
Livet leker som en lax som är på ecstasy.
Peppad, pirrig och kan omöjligen chillaxa
2:57 i natt ringde det på dörren. Jag stängde av alarmfunktionen på min mobil och somnade om. Det ringer igen. Jag stänger ilsket av mobilen helt och hållet och somnar sedan om. Det ringer återigen på dörren och detta envisa bräckande ljud får mig tillslut att inse att det inte är mitt alarm som ringer utan att det är någon som ringer på dörren. Som en zombie raglar jag ut och sliter upp dörren med ett fånigt flin. Mumlar nåt till min granne som ser skamsen ut och raglar sedan tillbaka till sängen och somnar. Vaknar upp nästa morgon och är inte riktigt säker på om detta verkligen hände.
Tvättar, städar och går och handlar. När jag kommer tillbaka hänger det en presentkasse i guld på min dörr och i den ligger en flaska rött. Den har en fancy etikett. Jag blir förvirrad. Går in i köket och är förvirrad. Får förklarat för mig att det är ett tack för att jag öppnade dörren. Jag svarar glatt om jag får vin varje gång han ringer på mitt i natten får han göra det så ofta han vill. Vid närmare eftertanke: ganska ofta i alla fall.
Slutledning: Min korridor är mycket fin.
Om cirkus två timmar kommer Sara till Uppsala. Jag har inget att erbjuda henne förutom blod, svett och tårar... och vin och öl och lite idiotiskt pladder.
Tvättar, städar och går och handlar. När jag kommer tillbaka hänger det en presentkasse i guld på min dörr och i den ligger en flaska rött. Den har en fancy etikett. Jag blir förvirrad. Går in i köket och är förvirrad. Får förklarat för mig att det är ett tack för att jag öppnade dörren. Jag svarar glatt om jag får vin varje gång han ringer på mitt i natten får han göra det så ofta han vill. Vid närmare eftertanke: ganska ofta i alla fall.
Slutledning: Min korridor är mycket fin.
Om cirkus två timmar kommer Sara till Uppsala. Jag har inget att erbjuda henne förutom blod, svett och tårar... och vin och öl och lite idiotiskt pladder.
torsdag 10 december 2009
Ibland förstår jag mig inte alls på den här världen, sa hon lite lätt pretentiöst och på-låtsas-världsvant. Jag har inget emot grupparbeten men inte ens det faktum "att det kan hjälpa oss i vårt framtida arbetsliv" kan förklara vara fem människor tvingas skriva en och samma text. Det är ju omöjligt!
Jag har suttit i sex timmar med min basgrupp och försökt skriva en inledning som ska vara på fyra sidor. Argh... på slutet började vi alla bli trötta, tjuriga och mycket oense om många saker. Vi började även bete oss som om vi vore fyra. Inte ens jag lyckades behärska mig särskilt väl. Jag vet! Otroligt, inte sant? Jag som alltid är dygdig och mogen (Ding! OBS! Ironi!)
På slutet var det mycket nära att min respons på rättfärdig kritik skulle bli ett argt: "Ska du säga! Ditt här... ditt går får dig att se ut som en Klingon!" Och jag är inte ens riktigt säker på hur en Klingon ser ut. Inget Star Trek-fan direkt.
Vi hade även intelligenta diskussioner rörande formalia:
- Varför har du skrivit [Lasermanne] i citatet?
- Man sätter klamrar runt ord för att kunna korta ner citatet men fortfarande visa vad det handlar om.
- Dessutom var han klammervärd!
... tyvärr måste jag erkänna att den sista var från mig. Suck.
Tur att jag hade kul igår annars jag skulle jag inte stå ut med att ha tråkigt idag. Att läsa en gammal romares idéer om hur man bäst memorera känns inte alls särskilt crazy fun times.
På tal om crazy fun times så var mina föräldrar på besök idag. Those crazy kids, de bestämde sig för att ta sig an en superspontan road trip och stannade tillräckligt länge i Uppsala för hinna att ge sin dotter saffransbullar och fryst pastasås. Jag är deras strikta, konservativa dotter som stör sig på deras bohemiska personligheter.
Vi är som en sit-com. Min bror är Tracy Jordan i familjen: "I do not want to disappoint our Japanese public, especially Godzilla. Hahaha! I'm just kidding, I know he doesn't care what humans do." Se!? Klassisk Lil'bro.
Jag har suttit i sex timmar med min basgrupp och försökt skriva en inledning som ska vara på fyra sidor. Argh... på slutet började vi alla bli trötta, tjuriga och mycket oense om många saker. Vi började även bete oss som om vi vore fyra. Inte ens jag lyckades behärska mig särskilt väl. Jag vet! Otroligt, inte sant? Jag som alltid är dygdig och mogen (Ding! OBS! Ironi!)
På slutet var det mycket nära att min respons på rättfärdig kritik skulle bli ett argt: "Ska du säga! Ditt här... ditt går får dig att se ut som en Klingon!" Och jag är inte ens riktigt säker på hur en Klingon ser ut. Inget Star Trek-fan direkt.
Vi hade även intelligenta diskussioner rörande formalia:
- Varför har du skrivit [Lasermanne] i citatet?
- Man sätter klamrar runt ord för att kunna korta ner citatet men fortfarande visa vad det handlar om.
- Dessutom var han klammervärd!
... tyvärr måste jag erkänna att den sista var från mig. Suck.
Tur att jag hade kul igår annars jag skulle jag inte stå ut med att ha tråkigt idag. Att läsa en gammal romares idéer om hur man bäst memorera känns inte alls särskilt crazy fun times.
På tal om crazy fun times så var mina föräldrar på besök idag. Those crazy kids, de bestämde sig för att ta sig an en superspontan road trip och stannade tillräckligt länge i Uppsala för hinna att ge sin dotter saffransbullar och fryst pastasås. Jag är deras strikta, konservativa dotter som stör sig på deras bohemiska personligheter.
Vi är som en sit-com. Min bror är Tracy Jordan i familjen: "I do not want to disappoint our Japanese public, especially Godzilla. Hahaha! I'm just kidding, I know he doesn't care what humans do." Se!? Klassisk Lil'bro.
onsdag 9 december 2009
Morr... Grr!
Ska gå på föreläsning med Anna Odell. Behöver idéer hur jag ska formulera ett försvar till denna människa som jag bara inte håller med. Kommer antagligen gå i pausen för att hinna hem innan jag ska till Öfre Slottsgatan för en rändes vu med Fröken A.H.
Vi ska på Open Mic på Kalmar och smutta på ett glas vin (Nej, seriöst. Jag lovar. Bara ett.) Regeln är att vi bara får ta ett nytt glas vin om vi byter ställning (Ställe! Jag menar ställe!) Efter Kalmar blir det näst sista (eller kanske sista) Polaroid på GH för i år. Makalöst vad tiden går...
På tal om den förträffliga fröken Amanda så har jag i princip lovat bort rätten att raka av mig håret till henne... vet inte riktigt hur det gick till men så är det. Men jag har inte lovat nåt än! Dock vill jag bara meddela att näste person som bjuder mig på en drink kan vinna rätten till mitt avlagda går. Think about it. Kan bli värt nåt i framtiden på ebay när jag är cool, rik och berömd.
Huh... uttrycket "näste man till rakning" blir plötsligt så mycket intressantare.
Vi ska på Open Mic på Kalmar och smutta på ett glas vin (Nej, seriöst. Jag lovar. Bara ett.) Regeln är att vi bara får ta ett nytt glas vin om vi byter ställning (Ställe! Jag menar ställe!) Efter Kalmar blir det näst sista (eller kanske sista) Polaroid på GH för i år. Makalöst vad tiden går...
På tal om den förträffliga fröken Amanda så har jag i princip lovat bort rätten att raka av mig håret till henne... vet inte riktigt hur det gick till men så är det. Men jag har inte lovat nåt än! Dock vill jag bara meddela att näste person som bjuder mig på en drink kan vinna rätten till mitt avlagda går. Think about it. Kan bli värt nåt i framtiden på ebay när jag är cool, rik och berömd.
Huh... uttrycket "näste man till rakning" blir plötsligt så mycket intressantare.
Seriöst. Nån borde tatuera in INDoBSA: In Danger of Becoming a Shopaholic… får nog jobba med den akronymen. När jag går på stan kan jag ibland verkligen känna att ”Shit, den här designburken för tvättmedel behöver jag verkligen. Mitt hem är inte komplett utan en designad tvättmedelsburk! Eller den här… saken! Jag vet inte vad det är men jag tror jag behöver den. Jag behöver den nu! Annars… dör jag kanske inte men nära nog!”
Just så känner jag. Det finns uppenbarligen bara ett sunt svar på det här problemet. Jag måste bli rik. (Vaaa? Ge upp detta behov för materialistiska ting och inse att begär föder lidande? Alltså, Gandalf, it’s this sort of world!)
När jag blir rik kan jag köpa designade tvättmedelsburkar tills jag kräks. Jag kan även köpa en röd Porsche, köra ner den till Gävle, slå ett piffigt presentband kring den och sedan slå sönder den medan jag skrattar maniskt. Nej, jag bara skämtar, Far. När jag blir rik så ska du få en röd Porsche och en svart Porsche: Den Lilla Svarta.
Äsch, nu måste jag knopa ihop ett argumentationsschema eller ett argumentationsträd. Vet inte riktigt vad skillnaden är. Kanske behöver den sistnämnda mer vatten, hahaha- (Sluta. Sluta nu. Ingen tycker du är rolig. – Inre Tråkiga Hanna Som Inte Känner Igen Ett Bra Skämt Om Det Så Skulle Bitchslappa Henne Upprepade Gånger)
Just så känner jag. Det finns uppenbarligen bara ett sunt svar på det här problemet. Jag måste bli rik. (Vaaa? Ge upp detta behov för materialistiska ting och inse att begär föder lidande? Alltså, Gandalf, it’s this sort of world!)
När jag blir rik kan jag köpa designade tvättmedelsburkar tills jag kräks. Jag kan även köpa en röd Porsche, köra ner den till Gävle, slå ett piffigt presentband kring den och sedan slå sönder den medan jag skrattar maniskt. Nej, jag bara skämtar, Far. När jag blir rik så ska du få en röd Porsche och en svart Porsche: Den Lilla Svarta.
Äsch, nu måste jag knopa ihop ett argumentationsschema eller ett argumentationsträd. Vet inte riktigt vad skillnaden är. Kanske behöver den sistnämnda mer vatten, hahaha- (Sluta. Sluta nu. Ingen tycker du är rolig. – Inre Tråkiga Hanna Som Inte Känner Igen Ett Bra Skämt Om Det Så Skulle Bitchslappa Henne Upprepade Gånger)
tisdag 8 december 2009
mi estas malgranda mirtelo
Förra veckan läste jag upp utkastet till en inledning för resten av skrivklubben Rondellen. Vet inte exakt vart denna inledning skall leda men om det blir en längre historia kommer en av huvudpersonerna vara en kvinna som efter en långvarig koma, som hon hamnat i på grund av en våldsam defenestration, vaknar upp och kan endast tala esperanto. En kommentar var att jag både skrev komiskt och skräck vilket fick mig att mysa och tänka: ”Mmm… jag är varierad och komplicerad. Dyrka mig som det blivande författargeniet jag är!”
Jag insåg även under detta möte att nästan allt jag skrivit i år, även innan jag började snöa in på Tove Jansson och Morran, har tema ”ensamhet”. Lite pretto men lite kul också. Måste börja introducera mig på ett passande sätt: ”Hej, jag är författare. Mitt nuvarande projekt handlar om ensamhet på månen (sant). Kanske vill ni trösta mig med en drink? Helst av den färgglada sorten.”
Är överhuvudtaget mycket peppad på drinkar i samband med Rondellen. Nästa vecka ska vi ha en pubrunda som avslutning på en termin av ohämmad kreativitet och konstigheter. Vi ska skriva dikt på tema ”tack” samt läsa upp en dikt vi tycker om (som vi inte skrivit själva). Tanken är att vi ska börja Högt och avsluta Lågt. Perfekt. Dessutom ska vi under rundan tillsammans skriva en dikt och det kommer att bli den fenomenalaste fylledikten denna världen någonsin har och kommer att skåda!
Murar kommer att raseras!
Gränser kommer att suddas ut!
Himmel blir jord och jord blir himmel!
Oscar Wilde kommer att återuppstå bara för att fälla en enda tår och sedan dö igen!
Vergilius kommer att förskräckt rycka till i samma ögonblick som vår dikt färdigställs och tänka: ”I feel a disturbance in the Force!”
Övrigt:
Tror jag ska ta med mig en dikt av Dorothy Parker eller Edith Södergran. Kanske både och om jag kan. Älskar dem både till döds.
The Flaw in Paganism
Drink and dance and laugh and lie,
Love, the reeling midnight through,
For tomorrow we shall die!
(But, alas, we never do.)
Fame
If I didn't care for fun and such,
I'd probably amount to much.
But I shall stay the way I am,
Because I do not give a damn.
PS. Saaaaaaaaaaaaaaaaara! Vill att du ska komma hit nuuuuuuuu! Vi ska dricka, dansa, skratta, ljuga och allt sånt där hedonistiskt tjafs.
Jag insåg även under detta möte att nästan allt jag skrivit i år, även innan jag började snöa in på Tove Jansson och Morran, har tema ”ensamhet”. Lite pretto men lite kul också. Måste börja introducera mig på ett passande sätt: ”Hej, jag är författare. Mitt nuvarande projekt handlar om ensamhet på månen (sant). Kanske vill ni trösta mig med en drink? Helst av den färgglada sorten.”
Är överhuvudtaget mycket peppad på drinkar i samband med Rondellen. Nästa vecka ska vi ha en pubrunda som avslutning på en termin av ohämmad kreativitet och konstigheter. Vi ska skriva dikt på tema ”tack” samt läsa upp en dikt vi tycker om (som vi inte skrivit själva). Tanken är att vi ska börja Högt och avsluta Lågt. Perfekt. Dessutom ska vi under rundan tillsammans skriva en dikt och det kommer att bli den fenomenalaste fylledikten denna världen någonsin har och kommer att skåda!
Murar kommer att raseras!
Gränser kommer att suddas ut!
Himmel blir jord och jord blir himmel!
Oscar Wilde kommer att återuppstå bara för att fälla en enda tår och sedan dö igen!
Vergilius kommer att förskräckt rycka till i samma ögonblick som vår dikt färdigställs och tänka: ”I feel a disturbance in the Force!”
Övrigt:
Tror jag ska ta med mig en dikt av Dorothy Parker eller Edith Södergran. Kanske både och om jag kan. Älskar dem både till döds.
The Flaw in Paganism
Drink and dance and laugh and lie,
Love, the reeling midnight through,
For tomorrow we shall die!
(But, alas, we never do.)
Fame
If I didn't care for fun and such,
I'd probably amount to much.
But I shall stay the way I am,
Because I do not give a damn.
PS. Saaaaaaaaaaaaaaaaara! Vill att du ska komma hit nuuuuuuuu! Vi ska dricka, dansa, skratta, ljuga och allt sånt där hedonistiskt tjafs.
måndag 7 december 2009
Onödiga frågor och Sensuella Strumpor
Saker som är ständigt återkommande i mitt liv:
När man ska se på film på skola eller universitet: Varför är det alltid, alltid någon som ropar "Höj ljudet! Jag hör inte!" redan innan man sätter igång filmen?
Varje gång lärare eller vad nu dessa människor på universitet kallas säger "Ni får välja vad ni vill." är det alltid, alltid någon som genast frågar: "Får man välja en låttext/dikt/osv?"
Varför är det alltid, alltid samma kille som aldrig köper toapapper när han har städvecka? Morr, grr... tänker gå och köpa en rulle euroshopperrullar och demonstrativ sätta ut en av dem på toan. He'll know what I'm talking about.
Övrigt:
Har blivit nerdragen (ganska frivilligt) i underklädesträsket. Nu har en korsett med spets och sensuella strumpor. Nice. Måste nu bara lista ut hur man tar på sig den utan hjälp... kanske borde jag försöka skaffa mig en Jeeves.
Ska var supereffektiv ikväll var det tänkt... jag menar ÄR det tänkt. Jupp. Mm-hm. Här ska skrivas uppsatts. Ojoj, vad det ska skrivas. Nu ska jag analyser ananasen ur Peter Althin. You bet. Synd bara att det känns lite svårt nu när jag är så mätt och nöjd.
Haha! Underlig koppling, men i alla fall: You bet => You bet your ass it is => Kid Notorious En tokrolig serie (Wow, länge sedan jag kände mig berättigad att använda ordet tokrolig) Bästa citatet: Fatwa me? No. Fatwa you. Måste se om den nuuuu... eller kanske sen... efter jag varit supereffektiv.
När man ska se på film på skola eller universitet: Varför är det alltid, alltid någon som ropar "Höj ljudet! Jag hör inte!" redan innan man sätter igång filmen?
Varje gång lärare eller vad nu dessa människor på universitet kallas säger "Ni får välja vad ni vill." är det alltid, alltid någon som genast frågar: "Får man välja en låttext/dikt/osv?"
Varför är det alltid, alltid samma kille som aldrig köper toapapper när han har städvecka? Morr, grr... tänker gå och köpa en rulle euroshopperrullar och demonstrativ sätta ut en av dem på toan. He'll know what I'm talking about.
Övrigt:
Har blivit nerdragen (ganska frivilligt) i underklädesträsket. Nu har en korsett med spets och sensuella strumpor. Nice. Måste nu bara lista ut hur man tar på sig den utan hjälp... kanske borde jag försöka skaffa mig en Jeeves.
Ska var supereffektiv ikväll var det tänkt... jag menar ÄR det tänkt. Jupp. Mm-hm. Här ska skrivas uppsatts. Ojoj, vad det ska skrivas. Nu ska jag analyser ananasen ur Peter Althin. You bet. Synd bara att det känns lite svårt nu när jag är så mätt och nöjd.
Haha! Underlig koppling, men i alla fall: You bet => You bet your ass it is => Kid Notorious En tokrolig serie (Wow, länge sedan jag kände mig berättigad att använda ordet tokrolig) Bästa citatet: Fatwa me? No. Fatwa you. Måste se om den nuuuu... eller kanske sen... efter jag varit supereffektiv.
onsdag 2 december 2009
Putting the Mock back in öh... Monckton
Fortfarande är allt jag hittat i DN angående ClimateGate (ClimateGate... någon måste känt sig klyftig.) är en ynka notis.
Var är ramaskrina? Bloggstormen? Vi snackar om forskare som raderar sitt grunddata så omvärlden inte kan verifiera den statistisk som de suttit och fifflat med. Deras brott är att de antigen helt har förfalskat bevisen för klimatforskning eller så har de fifflat med sin statistik för att få mer uppmärksamhet men då har de även gjort så att sanningen går förlorad.
Både scenariona är vidriga och faktum kvarstår att hur det än ligger till måste vi hitta ett hållbart sätt att leva på den här planeten men den sanningen går förlorad i och med att världen, eller åtminstone jag, förlorar all tilltro på dessa klimatforskar. Dessutom, inte nog med att fuskar med statistik de beter sig otroligt stalinistiskt när det gäller kritik. Vad hände med yttrandefrihet? I ett av mejlen som läckte ut hotar en forskare med att bojkotta av en tidning så länge en redaktör som publicerade en kritisk artikel om klimatforskning får ha sitt jobb kvar. Öm... ursäkta? Bra där liksom, försök inte möta kritiken eller förbättra er forskning utan låt oss istället tysta oliktänkande. Så. Bra. Vet ni vem som också gillade att tysta oliktänkande? Hit- (Fy! Dålig retorik! Skäms! Hanna, gå och ställ dig i skamvrån.)
Därför är nu mitt nya favvotal (Tack Far) ett tal av Lord Monckton. Denna lord är mycket upprörd... eller ja, upprörd är bara riktnumret. Det här talet dryper av pathos. Mumma, säger jag. Titta bara på hans peroratio! (Avslutning. Peroratio. Potatis. Potäter.) : At our expense, and at the expense of the truth. Sååååå snyggt.
Min läsupplevelse blev även förhöjd av att jag i början trodde att han hette Lord Mockton och inte Monckton.
Fatta vilket mäktigt namn det hade varit. Lord Mockton, with a licens to mock. Tänk bara! (följande dialog bör läsas med brittisk accent anno 1930.)
Man med Monokel och ett smeknamn i stil med Offy Boffy: What ho! My good man, are you by any chance mocking me? I would certainly be most perturbed if that was the case.
Lord Mockton: Well, it's my name, isn't it? Tinkety Tonk, bitch!
Monkelmannen eller kanske Offy Boffy: I say!
Öm... ja, jag lever i tron om att alla engelsmän pratar som de gör i P.G. Woodehouse noveller... varför frågar du?
Övrigt:
Pizza som frukost när man är bakis? 25 kronor.
Inköpa rödtjut som passar på fest med kommunisttema? 50 kronor på sin höjd.
Helg i Stockholm med Mor, konsert i Storkyrkan, glögg, världens bästa sallad och te på café Glindas Rum? Ovärderligt. Älskar min Mamma.
Ps.
Juldekorationer:
Var är ramaskrina? Bloggstormen? Vi snackar om forskare som raderar sitt grunddata så omvärlden inte kan verifiera den statistisk som de suttit och fifflat med. Deras brott är att de antigen helt har förfalskat bevisen för klimatforskning eller så har de fifflat med sin statistik för att få mer uppmärksamhet men då har de även gjort så att sanningen går förlorad.
Både scenariona är vidriga och faktum kvarstår att hur det än ligger till måste vi hitta ett hållbart sätt att leva på den här planeten men den sanningen går förlorad i och med att världen, eller åtminstone jag, förlorar all tilltro på dessa klimatforskar. Dessutom, inte nog med att fuskar med statistik de beter sig otroligt stalinistiskt när det gäller kritik. Vad hände med yttrandefrihet? I ett av mejlen som läckte ut hotar en forskare med att bojkotta av en tidning så länge en redaktör som publicerade en kritisk artikel om klimatforskning får ha sitt jobb kvar. Öm... ursäkta? Bra där liksom, försök inte möta kritiken eller förbättra er forskning utan låt oss istället tysta oliktänkande. Så. Bra. Vet ni vem som också gillade att tysta oliktänkande? Hit- (Fy! Dålig retorik! Skäms! Hanna, gå och ställ dig i skamvrån.)
Därför är nu mitt nya favvotal (Tack Far) ett tal av Lord Monckton. Denna lord är mycket upprörd... eller ja, upprörd är bara riktnumret. Det här talet dryper av pathos. Mumma, säger jag. Titta bara på hans peroratio! (Avslutning. Peroratio. Potatis. Potäter.) : At our expense, and at the expense of the truth. Sååååå snyggt.
Min läsupplevelse blev även förhöjd av att jag i början trodde att han hette Lord Mockton och inte Monckton.
Fatta vilket mäktigt namn det hade varit. Lord Mockton, with a licens to mock. Tänk bara! (följande dialog bör läsas med brittisk accent anno 1930.)
Man med Monokel och ett smeknamn i stil med Offy Boffy: What ho! My good man, are you by any chance mocking me? I would certainly be most perturbed if that was the case.
Lord Mockton: Well, it's my name, isn't it? Tinkety Tonk, bitch!
Monkelmannen eller kanske Offy Boffy: I say!
Öm... ja, jag lever i tron om att alla engelsmän pratar som de gör i P.G. Woodehouse noveller... varför frågar du?
Övrigt:
Pizza som frukost när man är bakis? 25 kronor.
Inköpa rödtjut som passar på fest med kommunisttema? 50 kronor på sin höjd.
Helg i Stockholm med Mor, konsert i Storkyrkan, glögg, världens bästa sallad och te på café Glindas Rum? Ovärderligt. Älskar min Mamma.
Ps.
Juldekorationer:
tisdag 24 november 2009
Hahaha... är inte död längre
Här har ni nu en stoltAmanda and the Knödels vi är som "calzone fast äppelpaj". Vi sysslar med all sorts kultur och har haft knödelkväll igår. Lyckat blev det, folk verkade tycka om knödel vilket är positivt för det är en av mina favoriter. Ni som inte vet vad knödel är, vad ni än gör, googla det inte för det finns bara bilder på denna rätt där det ser äckligt ut. Knödel är inte äckligt. Knödel är fylld med jordgubbar och små barns drömmar... säger vi.
Lyssnade på föreläsning om den retoriska processen från en man som var mycket men framförallt var han en retorik nörd. Han kläckte ur sig saker som: "Haha, er kurs tycks inte ha en partitio!" Och nej, det är inte ens särskilt även om man kan retoriska termer. Men lite skojig var han ändå. Hans exempel på dåliga argument: "Gå inte till Livets Ord, de är alla vampyrer."
Person som sitter bakom mig: Jättedåligt argument. Då vill man ju gå dit.
Jag: Aah... Livets Ord är Twiligth.
(Vi tycker att Vi är jätteroliga resten av föreläsningen.)
Nu kommer jag för all framtid att tänka på Livets Ord som tvålfagra karlar som springer fram till Damer i Nöd och frågar: "Hur mår du? Behöver du hjälp?" och sedan bara sliter de av sig skjortan utan någon godtycklig anledning. *riv-o-slit!* säger det helt enkelt.
Nu tänker jag avsluta med något lustigt och lite pathos som man bör göra enligt de gamla grekerna... ajdå, använde jag just "de gamla grekerna" helt oironiskt? Illa... men i alla fall! Det här är för dig pappa... och i en vis mån Jakob! Titta nu och njut av en tolkning av The Trashmen:
Lyssnade på föreläsning om den retoriska processen från en man som var mycket men framförallt var han en retorik nörd. Han kläckte ur sig saker som: "Haha, er kurs tycks inte ha en partitio!" Och nej, det är inte ens särskilt även om man kan retoriska termer. Men lite skojig var han ändå. Hans exempel på dåliga argument: "Gå inte till Livets Ord, de är alla vampyrer."
Person som sitter bakom mig: Jättedåligt argument. Då vill man ju gå dit.
Jag: Aah... Livets Ord är Twiligth.
(Vi tycker att Vi är jätteroliga resten av föreläsningen.)
Nu kommer jag för all framtid att tänka på Livets Ord som tvålfagra karlar som springer fram till Damer i Nöd och frågar: "Hur mår du? Behöver du hjälp?" och sedan bara sliter de av sig skjortan utan någon godtycklig anledning. *riv-o-slit!* säger det helt enkelt.
Nu tänker jag avsluta med något lustigt och lite pathos som man bör göra enligt de gamla grekerna... ajdå, använde jag just "de gamla grekerna" helt oironiskt? Illa... men i alla fall! Det här är för dig pappa... och i en vis mån Jakob! Titta nu och njut av en tolkning av The Trashmen:
torsdag 19 november 2009
Är Död Nu
Tre timmar jävla (ursäkta min franska) formalia! Kunde de inte bara gett mig ett papper där det stod hur man skulle göra istället för att föreläsa om det i tre timmar. Jag kan läsa, vet ni, universitetsmänniskor som ska disputera i mars! Jag kan ta tag i ett papper själv, läsa det och sedan säga: "Ah, så jag ska alltså inte skriva ut själva titeln på artikeln eller boken utan endast författare och årtal. Sedan, i litteraturförteckningen ska jag skriva författare, titel, förlagsort och årtal."
Fantastiskt vad jag kan, inte sant?
Och det där var bara igår. Om jag inte hade haft fika på Café Linné med några av världens bästa människor och en fått smakråd från dessa människor när de gällde kappa och skor hade jag nog inte överlevt. Dessutom hade jag möte med Rondellen, skrivklubben på V-Dala. Hade inte insett förrän igår hur mycket jag saknat de galna författar- och poetmänniskorna. Vi hade sagotema och en kille skrev den bästa tolkningen av Hans och Greta som jag någonsin hört. Dessutom rimmade den och hade inslag av bdsm.
Känner mig stolt att just den mannen lyste upp när det var min tur att läsa upp min text efter flödesskrivningen (för er som är obekanta med termen - flödesskrivning är när man får ca fem-tio minuter på sig att skriva nonstop med en mening, ämne, tema eller bara ett ord som inspiration) då vi hade ordet "under" som inspiration och han sa glatt: "Du skriver alltid så konstigt." och han sa det på ett sätt så alla förstod att konstigt var ett bra sätt att skriva på.
Tänker dela med mig av ett stycke ur min "under"-text som jag blev mycket nöjd med. Här kommer den. Beredd? Nu finns ingen återvändo. Då så:
Kaptenen rev och slet i sitt skägg som en vilding som druckit för mycket rönnbärssaft.
"Nu kommer de små under jorden och tar oss!" jämrade han sig högljutt.
Tofs spänt ner i marken och tyckte sig redan se en massa vättar, "Och vad händer när de tar oss?" frågade Tofs.
"Då kokar de soppa."
"På oss?" Tofs hade alltid velat träffa kannibaler.
"Nej! Nej!" skrek kaptenen, "Inte på oss utan åt oss! Alla veta att de små under jorden kan göra allt förutom att laga mat." Kaptenen var mycket noga med sin kost och därför åt han bara ost.
"Det låter spännande tycker jag," sa Tofs.
Hann inte skriva klart men jag kan tänka mig att Kaptenen och Tofs hade många äventyr tillsammans med de små under jorden. Tänker mig också att Kaptenen ser ut som Kapten Haddock från Tintin och att Tofs ser ut som Homsan från Mumintrollet.
Idag var inte min dag bättre. Hade en två timmar lång föreläsning om hur man använder en sökmotor. Suck. Jag lyssnade faktiskt hela tiden, förutom en bit i mitten då jag tänkte på hur bra Tove Jansson var, och lärde mig inget nytt. Kan faktiskt använda sökmotorer utan föreläsning. Ibland googlar jag med förbundna ögon... but not in a gay way or... I dunno... whatever.
Men! Men! Jag hade lite kul åtminstone. Köpte den där kappan jag tittade på igår och ett par skor. Känner mig glad och nöjd men fortfarande trött. Har inte riktigt sovit så mycket som jag borde pga NaNoWriMo. Just nu är jag en zombie som bara kan äta och skriva.
Fantastiskt vad jag kan, inte sant?
Och det där var bara igår. Om jag inte hade haft fika på Café Linné med några av världens bästa människor och en fått smakråd från dessa människor när de gällde kappa och skor hade jag nog inte överlevt. Dessutom hade jag möte med Rondellen, skrivklubben på V-Dala. Hade inte insett förrän igår hur mycket jag saknat de galna författar- och poetmänniskorna. Vi hade sagotema och en kille skrev den bästa tolkningen av Hans och Greta som jag någonsin hört. Dessutom rimmade den och hade inslag av bdsm.
Känner mig stolt att just den mannen lyste upp när det var min tur att läsa upp min text efter flödesskrivningen (för er som är obekanta med termen - flödesskrivning är när man får ca fem-tio minuter på sig att skriva nonstop med en mening, ämne, tema eller bara ett ord som inspiration) då vi hade ordet "under" som inspiration och han sa glatt: "Du skriver alltid så konstigt." och han sa det på ett sätt så alla förstod att konstigt var ett bra sätt att skriva på.
Tänker dela med mig av ett stycke ur min "under"-text som jag blev mycket nöjd med. Här kommer den. Beredd? Nu finns ingen återvändo. Då så:
Kaptenen rev och slet i sitt skägg som en vilding som druckit för mycket rönnbärssaft.
"Nu kommer de små under jorden och tar oss!" jämrade han sig högljutt.
Tofs spänt ner i marken och tyckte sig redan se en massa vättar, "Och vad händer när de tar oss?" frågade Tofs.
"Då kokar de soppa."
"På oss?" Tofs hade alltid velat träffa kannibaler.
"Nej! Nej!" skrek kaptenen, "Inte på oss utan åt oss! Alla veta att de små under jorden kan göra allt förutom att laga mat." Kaptenen var mycket noga med sin kost och därför åt han bara ost.
"Det låter spännande tycker jag," sa Tofs.
Hann inte skriva klart men jag kan tänka mig att Kaptenen och Tofs hade många äventyr tillsammans med de små under jorden. Tänker mig också att Kaptenen ser ut som Kapten Haddock från Tintin och att Tofs ser ut som Homsan från Mumintrollet.
Idag var inte min dag bättre. Hade en två timmar lång föreläsning om hur man använder en sökmotor. Suck. Jag lyssnade faktiskt hela tiden, förutom en bit i mitten då jag tänkte på hur bra Tove Jansson var, och lärde mig inget nytt. Kan faktiskt använda sökmotorer utan föreläsning. Ibland googlar jag med förbundna ögon... but not in a gay way or... I dunno... whatever.
Men! Men! Jag hade lite kul åtminstone. Köpte den där kappan jag tittade på igår och ett par skor. Känner mig glad och nöjd men fortfarande trött. Har inte riktigt sovit så mycket som jag borde pga NaNoWriMo. Just nu är jag en zombie som bara kan äta och skriva.
måndag 16 november 2009
Jag måste bara säga... jag är inte vänsterhänt
Mmmmm... mmmmelodrama! Hade världens mysigaste pseudojulmiddag med Fröken H och Fröken A (Ni vet vilka ni är!) med falafel och julmust men det är inte därför jag är sorgsen. Varför skulle jag bli ledsen av kombinationen goda vänner, falafel och must? Vore jättekonstigt. Jag som älskar must. (Mustensväktare någon? Dra gärna i en klocka ni som kommer ihåg Mustensväktare. Bonuspoäng för dem som kommer ihåg var hon bodde någonstans.)
Men! Jag villar bort mig bland sidospår och trivialiteter. Anledning till att jag är sorgsen är för att igår såg jag även de två första avsnitten av Riket (Lars von Triers... konstig man) och insåg att eftersom Ernest-Hugo Järegård inte är bland oss längre och att jag därför aldrig kommer att få se honom i Mäster och Margarita (pjäsformat). Känn min sorg.
Har haft en mycket trevlig helg annars. Annika var här i ett par dagar. I fredags var det studiekväll där vi studerade det genuina nationslivet. Vi tittade bland annat närmare på cosmopolitans, gin o tonic och Kalmar (Oroa dig inte, Fröken A, jag kommer att ge denna nation en ny chans fast det var folktomt i fredags!).
På lördag återhämtade vi oss (Oj, vad vi behövde återhämta oss!) med scones, glass och Firefly. Insåg också att filmen The Princess Bride är perfekt film att äta Ben&Jerry glass till. Som bevis presenterar jag ett urval av dialoger/citat som är bara är... bäst? Bäst i världen är nog frasen jag letar efter.
That day, she was amazed to discover that when he was saying "As you wish", what he meant was, "I love you." And even more amazing was the day she realized she truly loved him back.
Se!?! Det okej att lägga huvudet på sné och bara säga: Awwwwww...
Hello. My name is Inigo Montoya. You killed my father. Prepare to die.
Säg dessa högt för dig själv och känn hur fantastiska denna kombination av ord är. Eller gå och se den här filmen på en gång och läs sedan den redigerade boken.
Övrigt:
Järegård ansåg att som accessoar var slipsen löjlig.
Järegård brukade hjälpa svenska ishockeylandslaget med mental träning... vad innebär det? Misstänker att han helt enkelt visade dem bilder på Barsebäck.
Mamma... tack för att du inte är Stig Helmer. Ville bara få det sagt.
Men! Jag villar bort mig bland sidospår och trivialiteter. Anledning till att jag är sorgsen är för att igår såg jag även de två första avsnitten av Riket (Lars von Triers... konstig man) och insåg att eftersom Ernest-Hugo Järegård inte är bland oss längre och att jag därför aldrig kommer att få se honom i Mäster och Margarita (pjäsformat). Känn min sorg.
Har haft en mycket trevlig helg annars. Annika var här i ett par dagar. I fredags var det studiekväll där vi studerade det genuina nationslivet. Vi tittade bland annat närmare på cosmopolitans, gin o tonic och Kalmar (Oroa dig inte, Fröken A, jag kommer att ge denna nation en ny chans fast det var folktomt i fredags!).
På lördag återhämtade vi oss (Oj, vad vi behövde återhämta oss!) med scones, glass och Firefly. Insåg också att filmen The Princess Bride är perfekt film att äta Ben&Jerry glass till. Som bevis presenterar jag ett urval av dialoger/citat som är bara är... bäst? Bäst i världen är nog frasen jag letar efter.
That day, she was amazed to discover that when he was saying "As you wish", what he meant was, "I love you." And even more amazing was the day she realized she truly loved him back.
Se!?! Det okej att lägga huvudet på sné och bara säga: Awwwwww...
Hello. My name is Inigo Montoya. You killed my father. Prepare to die.
Säg dessa högt för dig själv och känn hur fantastiska denna kombination av ord är. Eller gå och se den här filmen på en gång och läs sedan den redigerade boken.
Övrigt:
Järegård ansåg att som accessoar var slipsen löjlig.
Järegård brukade hjälpa svenska ishockeylandslaget med mental träning... vad innebär det? Misstänker att han helt enkelt visade dem bilder på Barsebäck.
Mamma... tack för att du inte är Stig Helmer. Ville bara få det sagt.
söndag 8 november 2009
NaNoWriMo Rapport och Annat
14042 ord - Ingen har dött. Någon måste dö snart.
Annars är jag otroligt nöjd med det här utkastet. Känns som jag har ett par bra idéer och med en planerad handling som går framåt i en bra takt. Kan bli första gången jag bestämmer mig för att verkligen jobba med utkastet efter november.
Hade en mycket trevlig vistelse i Gävle och Västerås. Fick tårta och tiramisu och mina födelsedagspresenter uppskattades av bror och far. Från mormor fick jag knödel vilket gör mig till en lycklig Hanna.
Fick hjälp av mor och far att frakta min bokhylla samt ett par böcker hem till Uppsala och nu börjar mitt rum kännas riktigt hemma. Tyvärr ger det även mig möjligheter att läsa om böcker när jag egentligen borde skriva tal. Häromdagen läste jag om The Big Over Easy av Jasper Fford och insåg återigen hur mycket jag älskar hans stil.
På tal om böcker så har jag beställt ett par efter att ha jobbat en på V-dala. Dessa är:
Pärlor och Patroner av Loka Kanarp
Farlig Midsommar av Tove Jansson
och Mumin: Tove Janssons samlade serier Del 2 av... ja, ni kan gissa.
Ser fram emot att läsa dem när jag egentligen borde göra annat vilket är jämt.
Avslutningsvis... ser inte det här både obekvämt och opraktiskt ut? Hur... hur kan han ens prata så där käckt med alla svärden? Egentligen kan jag inte göra mig lustig över det här eftersom jag börjat se på en anime där den logiska lösningen för att fånga in ett UFO med hjälp av din gigantiska robot är att bygga en gigantisk robothäst som styrs av din hund och som du sedan rider på med din robot och använder ett gigantiskt lasso för att fånga UFO:t medan du skriker: Come on, sweet UFO!
Annars är jag otroligt nöjd med det här utkastet. Känns som jag har ett par bra idéer och med en planerad handling som går framåt i en bra takt. Kan bli första gången jag bestämmer mig för att verkligen jobba med utkastet efter november.
Hade en mycket trevlig vistelse i Gävle och Västerås. Fick tårta och tiramisu och mina födelsedagspresenter uppskattades av bror och far. Från mormor fick jag knödel vilket gör mig till en lycklig Hanna.
Fick hjälp av mor och far att frakta min bokhylla samt ett par böcker hem till Uppsala och nu börjar mitt rum kännas riktigt hemma. Tyvärr ger det även mig möjligheter att läsa om böcker när jag egentligen borde skriva tal. Häromdagen läste jag om The Big Over Easy av Jasper Fford och insåg återigen hur mycket jag älskar hans stil.
På tal om böcker så har jag beställt ett par efter att ha jobbat en på V-dala. Dessa är:
Pärlor och Patroner av Loka Kanarp
Farlig Midsommar av Tove Jansson
och Mumin: Tove Janssons samlade serier Del 2 av... ja, ni kan gissa.
Ser fram emot att läsa dem när jag egentligen borde göra annat vilket är jämt.
Avslutningsvis... ser inte det här både obekvämt och opraktiskt ut? Hur... hur kan han ens prata så där käckt med alla svärden? Egentligen kan jag inte göra mig lustig över det här eftersom jag börjat se på en anime där den logiska lösningen för att fånga in ett UFO med hjälp av din gigantiska robot är att bygga en gigantisk robothäst som styrs av din hund och som du sedan rider på med din robot och använder ett gigantiskt lasso för att fånga UFO:t medan du skriker: Come on, sweet UFO!
torsdag 29 oktober 2009
Palme, Zombies och Stupid Sexy Stephen
Var och såg Zombieland igår och jag insåg en sak som jag borde insett tidigare: Woody Harrelson är gjord av Crazy Awesome. Han andas Crazy Awesome och allt han gör är Crazy Awesome.
Jag alltid tyckt att hans roll som den psykopatiske Sergeant Schumann i Wag the Dog var bra men han var aldrig lika Crazy Awesome som Tallahassee i Zombieland. För alla som inte är lika beroende av sidan TvTropes så är här en länk som förklarar hela konceptet Crazy Awesome.
Idag ska jag hålla tal inför min basgrupp. Visserligen är det endast som övning och förbereddelse inför måndag då jag även ska bedömas av en lärare men jag är fortfarande nervös. De senaste två dagarna har jag skrämt mina korridorskamrater genom att gå runt och mumla mitt tal för mig själv hela tiden. Känner att jag börjar odla fram en roll som "den underlige" i vår korridor eftersom jag redan innan skrämde en av dem när jag lagade omelett kl fyra på morgonen.
Granne: *kommer in för att hämta ett glass vatten* Öööhh... hej?
Jag: *står och gör omelett, ser kanske lite manisk ut* Ömm... jag gör en omelett!
Granne: Ooooookej. *fyller sitt glas med vatten* Äh... godnatt. *går*
Till mitt försvar så sköter jag mig faktiskt när det är min städvecka tillskillnad från vissa andra. Med vissa andra menar jag de båda männen i min korridor. Vad är det med dem egentligen? Vill de vara stereotyper? Män som inte kan sköta några former av hushållssysslor är såååå yesterday's news. Det är rentutav sååååå Röda Rummet av Strindberg. Alltså boken där Arvid Falk försöker skriva men kan inte ens koka ett ägg utan hjälp.
Ikväll ska jag se Palme - Ett Drömspel en pjäs som utspelar sig på en tennisplan och handlar om Palme som retoriker. Ska bli intressant och jag hoppas på något som inte är tendensiöst. Ska också hem till Gävle ikväll för att fira min bror och fars födelsedag. Förhoppningsvis kommer min present nöja min far så pass att han skjutsar mig till IKEA i helgen.
Övrigt:
Minns ni det där avsnittet i The Simpsons när familjen är ute och åker skidor? Homer träffar på Flanders i backen som har på sig någon otroligt skintight skidoverall och fäller kommentaren: "It feels like I'm very nothing at all!" och vickar på rumpan. Senare i avsnittet när Homer försöker komma ihåg vad skidläraren sa är det enda han ser framför sig Flanders vickande rumpa. Cue repliken "Stupid, sexy Flanders!"
Hur som helst, det är ungefär den reaktionen jag har när jag ser Stephen Colbert. Ja, jag inser att det är något allvarligt fel på mig men vad ska man göra åt det?
Jag alltid tyckt att hans roll som den psykopatiske Sergeant Schumann i Wag the Dog var bra men han var aldrig lika Crazy Awesome som Tallahassee i Zombieland. För alla som inte är lika beroende av sidan TvTropes så är här en länk som förklarar hela konceptet Crazy Awesome.
Idag ska jag hålla tal inför min basgrupp. Visserligen är det endast som övning och förbereddelse inför måndag då jag även ska bedömas av en lärare men jag är fortfarande nervös. De senaste två dagarna har jag skrämt mina korridorskamrater genom att gå runt och mumla mitt tal för mig själv hela tiden. Känner att jag börjar odla fram en roll som "den underlige" i vår korridor eftersom jag redan innan skrämde en av dem när jag lagade omelett kl fyra på morgonen.
Granne: *kommer in för att hämta ett glass vatten* Öööhh... hej?
Jag: *står och gör omelett, ser kanske lite manisk ut* Ömm... jag gör en omelett!
Granne: Ooooookej. *fyller sitt glas med vatten* Äh... godnatt. *går*
Till mitt försvar så sköter jag mig faktiskt när det är min städvecka tillskillnad från vissa andra. Med vissa andra menar jag de båda männen i min korridor. Vad är det med dem egentligen? Vill de vara stereotyper? Män som inte kan sköta några former av hushållssysslor är såååå yesterday's news. Det är rentutav sååååå Röda Rummet av Strindberg. Alltså boken där Arvid Falk försöker skriva men kan inte ens koka ett ägg utan hjälp.
Ikväll ska jag se Palme - Ett Drömspel en pjäs som utspelar sig på en tennisplan och handlar om Palme som retoriker. Ska bli intressant och jag hoppas på något som inte är tendensiöst. Ska också hem till Gävle ikväll för att fira min bror och fars födelsedag. Förhoppningsvis kommer min present nöja min far så pass att han skjutsar mig till IKEA i helgen.
Övrigt:
Minns ni det där avsnittet i The Simpsons när familjen är ute och åker skidor? Homer träffar på Flanders i backen som har på sig någon otroligt skintight skidoverall och fäller kommentaren: "It feels like I'm very nothing at all!" och vickar på rumpan. Senare i avsnittet när Homer försöker komma ihåg vad skidläraren sa är det enda han ser framför sig Flanders vickande rumpa. Cue repliken "Stupid, sexy Flanders!"
Hur som helst, det är ungefär den reaktionen jag har när jag ser Stephen Colbert. Ja, jag inser att det är något allvarligt fel på mig men vad ska man göra åt det?
söndag 25 oktober 2009
Svart/Vitt
Oj. Två updateringar på lika många dagar. Ett nytt rekord och dessutom ett bevis på att skrivandet sker när man egentligen har annat man borde göra. Dvs läsa kapitel 15 "Samtal" i Hellspongs "Praktisk Retorik", städa i korriden, badrummet, duschen och i köket samt att handla middag men det är typ ansvarsfullt och liksom... orka...(Take that insändare i DN som klagade på "typ" och på ungdomars mord på det svenska språket. Din klagan sporrar endast oss ungdomar(unga vuxna?) att gömma oss i mörka gränder och överfalla små, oskyldiga verb och adjektiv.)
Men jag just nu känner jag för att skriva lite panegyriskt (Som om jag någonsin skrev något annat i den här bloggen.) Speciellt vill jag nämna min absoluta favorit blogg http://kulturarbete.blogspot.com. I denna blogg går den fantastike Kalle Lind bland annat igenom en otrolig samling proggiga barnböcker och en rad olika skruvade personligheter. Visserligen är jag inte uppvuxen med dessa ting men roas av det kan jag fortfarande. Dessutom är det oundvikligt att man som barn i Sverige kan undvika proggiga barnböcker.
Jag slapp visserligen Barbapappa (Tacka gudarna för det... den där rosa klumpen ger mig mardrömmar.) men jag minns en bok som hade det vanliga temat "hur blir barn till". Av någon anledning har jag för mig att den var tjeckisk men det kan vara på grund av den bristande logik man ofta använde sig av under barndomen, kanske den bästa logiken däremot.
Vet inte om den räknas som progg då den visserligen var saklig och inte undvek något, jag fick lära mig hur barnet hamnade i mammas mage hur det kom ut, men detta kombinerades med detaljrika och oerhört fantasifulla illustraioner. T.ex doktor måste givetvis fånga in den nyfödda lilla barnet med en stor fjärilshov och mammas mage är fylld med vatten och därför har fostret givetvis tillgång till pool samt trampolin. Detta ledde till att jag i många år trodde att alla kvinnor magar innehöll en spa-anläggning.
Jag gillar den här typen av barnböcker. Det finns inget obehagligt i att besvara frågan "hur blir barn till?", det är något som barn undrar och alla förtjänar ett svar som inte inkluderar ett nervöst "Öm... det finns ett frö... " eller liknande. Hm, nu vill jag verkligen läsa om den där boken. Får se till att fråga Föräldrarna var den där boken tog vägen.
Däremot undrar jag hur jag skulle reagerat som barn om jag kommit i kontakt med några av de exempel på proggig barnlitteratur Kalle Lind tar upp. Några är fullkomligt absurda i sin enorma gråa tristhet; tänk er illustrationer där det är självklart att minsta femåring har Mao på väggen och berättelser där barn tycker det bästa som finns är att lära sig om hur en motion fungerar.
Sen finns det boken "De Goda Djuren" med underbart deprimerande svartvita bilder från ett slakteri och lika underbara bildtexter: Grisen får elektrisk bedövning, så den somnar. Den dödas genom att tömmas på blod.
I love it samtidigt som jag faktiskt skräms av det. Vet inte om just den här stilen är det bästa sättet att informera barn om var mat kommer ifrån men jag tycker tanken är viktig. En modern motsvarighet är nog "Roy" av Gro Dahle och Svein Nyhus, en barnbok som handlar om att hantera döden. Har bara läst en liten bit men jag tycker om den och dess vackra illustrationer.
-> En recension av "Roy".
-> Proggiga Barnböcker Del 42: De goda djuren på "En man med ett skägg".
-> "Kvinnor blir antihjältar" Finally!
Men jag just nu känner jag för att skriva lite panegyriskt (Som om jag någonsin skrev något annat i den här bloggen.) Speciellt vill jag nämna min absoluta favorit blogg http://kulturarbete.blogspot.com. I denna blogg går den fantastike Kalle Lind bland annat igenom en otrolig samling proggiga barnböcker och en rad olika skruvade personligheter. Visserligen är jag inte uppvuxen med dessa ting men roas av det kan jag fortfarande. Dessutom är det oundvikligt att man som barn i Sverige kan undvika proggiga barnböcker.
Jag slapp visserligen Barbapappa (Tacka gudarna för det... den där rosa klumpen ger mig mardrömmar.) men jag minns en bok som hade det vanliga temat "hur blir barn till". Av någon anledning har jag för mig att den var tjeckisk men det kan vara på grund av den bristande logik man ofta använde sig av under barndomen, kanske den bästa logiken däremot.
Vet inte om den räknas som progg då den visserligen var saklig och inte undvek något, jag fick lära mig hur barnet hamnade i mammas mage hur det kom ut, men detta kombinerades med detaljrika och oerhört fantasifulla illustraioner. T.ex doktor måste givetvis fånga in den nyfödda lilla barnet med en stor fjärilshov och mammas mage är fylld med vatten och därför har fostret givetvis tillgång till pool samt trampolin. Detta ledde till att jag i många år trodde att alla kvinnor magar innehöll en spa-anläggning.
Jag gillar den här typen av barnböcker. Det finns inget obehagligt i att besvara frågan "hur blir barn till?", det är något som barn undrar och alla förtjänar ett svar som inte inkluderar ett nervöst "Öm... det finns ett frö... " eller liknande. Hm, nu vill jag verkligen läsa om den där boken. Får se till att fråga Föräldrarna var den där boken tog vägen.
Däremot undrar jag hur jag skulle reagerat som barn om jag kommit i kontakt med några av de exempel på proggig barnlitteratur Kalle Lind tar upp. Några är fullkomligt absurda i sin enorma gråa tristhet; tänk er illustrationer där det är självklart att minsta femåring har Mao på väggen och berättelser där barn tycker det bästa som finns är att lära sig om hur en motion fungerar.
Sen finns det boken "De Goda Djuren" med underbart deprimerande svartvita bilder från ett slakteri och lika underbara bildtexter: Grisen får elektrisk bedövning, så den somnar. Den dödas genom att tömmas på blod.
I love it samtidigt som jag faktiskt skräms av det. Vet inte om just den här stilen är det bästa sättet att informera barn om var mat kommer ifrån men jag tycker tanken är viktig. En modern motsvarighet är nog "Roy" av Gro Dahle och Svein Nyhus, en barnbok som handlar om att hantera döden. Har bara läst en liten bit men jag tycker om den och dess vackra illustrationer.
-> En recension av "Roy".
-> Proggiga Barnböcker Del 42: De goda djuren på "En man med ett skägg".
-> "Kvinnor blir antihjältar" Finally!
lördag 24 oktober 2009
"They called me crazy! They called me insane! They called my a looney!
... and boy, were they right."
November är precis runt hörnet och det betyder bara en sak: National Novel Writing Month! (eller snarare International Novel Writing Month vid det här laget men alla håller med om att InNoWriMo inte låter lika bra.)
Även i år ska jag försöka ge mig på att skriva en 50000 ord lång roman och till alla er som säger nåt i stil med "Flämt! Det kan inte göras! Tänk på dina studier! Tänk på allt festande!"
Till er säger jag: Det är nästan bättre att ha för mycket att göra än för lite när det gäller roman skrivande. "To achieve great things, two things are needed: A plan and not quite enough time." (Leonard Bernstein) Detta är NaNoWriMo i ett nötskal. Det är för alla som säger "En dag hade jag tänkt att skriva en roman av något slag". November är Den Där Dagen! Dessutom är skamlöst skrivande med kvantitet istället för kvalité som mål obeskrivligt kul.
Visserligen har jag inte blivit helt nöjd med mina verk från 2006 och 2008 (de två år jag klarat av 50000 ordgränsen) men jag blir alltid lika glad av att läsa dessa stressverk. Speciellt dem delarna som bara skriker "Argh! Jag vill sova... så nu beskriver jag detta saltkar i över två sidor."
Övrigt:
Hybris: Att skicka retsamma sms till sin bror i stil med "Guess who has two thumbs and is going to see TTA ikväll!" och sedan missa TTA... eller vad det nu var som hände igår. Ganska säker på att gudarnas vrede hade något med det att göra... dock en bra kväll.
Le tenta gick trés magnifique! Känns bra att jag fortfarande kan sätta mig ner och plugga inför något... förutom ett eller två avbrott:
- Retorisk deduktion är... jag behöver fler galgar till garderoben! *springer till CO och köper galgar* Okej, retorisk deduktion är... min garderob behöver organiseras efter ett avancerat system baserat på färg och... och är inte handfatet ovanligt dammigt?
Citat! (Utan någon speciell anledning. Om inte det faktum att Carl Sagan är underbar och Bernard Black är... inte fullt så underbar räknas som en anledning.)
"The fact some geniuses were laughed at does no imply that all who are laughed at are geniuses. They laughed at Columbus, they laughed at Fulton, they laughed at the Wright Brothers but they also laughed at Bozo the Clown" - Carl Sagan
"They'd all laugh at me if they knew what I was trying to do. To create a new strain of superwine in half an hour with a fracture of nature's resources and a fool for an assistant. "Bernard Black, he's mad" they'd say, "He's insane, he's dangerous!" WELL I'LL SHOW THEM! I'LL SHOW THEM ALL" - Bernard Black
November är precis runt hörnet och det betyder bara en sak: National Novel Writing Month! (eller snarare International Novel Writing Month vid det här laget men alla håller med om att InNoWriMo inte låter lika bra.)
Även i år ska jag försöka ge mig på att skriva en 50000 ord lång roman och till alla er som säger nåt i stil med "Flämt! Det kan inte göras! Tänk på dina studier! Tänk på allt festande!"
Till er säger jag: Det är nästan bättre att ha för mycket att göra än för lite när det gäller roman skrivande. "To achieve great things, two things are needed: A plan and not quite enough time." (Leonard Bernstein) Detta är NaNoWriMo i ett nötskal. Det är för alla som säger "En dag hade jag tänkt att skriva en roman av något slag". November är Den Där Dagen! Dessutom är skamlöst skrivande med kvantitet istället för kvalité som mål obeskrivligt kul.
Visserligen har jag inte blivit helt nöjd med mina verk från 2006 och 2008 (de två år jag klarat av 50000 ordgränsen) men jag blir alltid lika glad av att läsa dessa stressverk. Speciellt dem delarna som bara skriker "Argh! Jag vill sova... så nu beskriver jag detta saltkar i över två sidor."
Övrigt:
Hybris: Att skicka retsamma sms till sin bror i stil med "Guess who has two thumbs and is going to see TTA ikväll!" och sedan missa TTA... eller vad det nu var som hände igår. Ganska säker på att gudarnas vrede hade något med det att göra... dock en bra kväll.
Le tenta gick trés magnifique! Känns bra att jag fortfarande kan sätta mig ner och plugga inför något... förutom ett eller två avbrott:
- Retorisk deduktion är... jag behöver fler galgar till garderoben! *springer till CO och köper galgar* Okej, retorisk deduktion är... min garderob behöver organiseras efter ett avancerat system baserat på färg och... och är inte handfatet ovanligt dammigt?
Citat! (Utan någon speciell anledning. Om inte det faktum att Carl Sagan är underbar och Bernard Black är... inte fullt så underbar räknas som en anledning.)
"The fact some geniuses were laughed at does no imply that all who are laughed at are geniuses. They laughed at Columbus, they laughed at Fulton, they laughed at the Wright Brothers but they also laughed at Bozo the Clown" - Carl Sagan
"They'd all laugh at me if they knew what I was trying to do. To create a new strain of superwine in half an hour with a fracture of nature's resources and a fool for an assistant. "Bernard Black, he's mad" they'd say, "He's insane, he's dangerous!" WELL I'LL SHOW THEM! I'LL SHOW THEM ALL" - Bernard Black
tisdag 20 oktober 2009
In Sweden you watch blog. In Soviet Russia blog watches you!*
(* Ett patetiskt försök på “the Russian reversal meme” skapat av Yakov Smirnoff som även är den bästa Smirnoffen som finns.)
Nu har jag arbetat hela tre gånger på V-Dala! Detta är, har jag hört, ett eller till och med Det Magiska Numret. Har man jobbat tre gånger får man gå på… personalfest.
Jag har även hört att ibland figurerar en glatt sjungande manskör på dessa fester därför ser jag mycket fram emot denna mytomspunna personalfest.
Skulle behöva något trevligt så där efter tentan som kommer nu på fredag. Varje gång jag bläddrar igenom min lilla gula retorikhandbok känns det lugnt men sedan kommer jag att tänka på att jag faktiskt ska sitta med den här tentan i hela fyra timmar och då börjar jag tvivla att jag har tillräckligt med kunskap för att hålla ut i ens tre timmar.
Egentligen är jag inte orolig men egentligen är jag det eller… jag vet alls hur jag känner inför den här tentan. Panik! Spring runt mållöst i en cirkel… eller gå till Flogsta och avnjut en tacokväll. Tror nog att det sistnämnda känns mest värt. Vad skulle jag göra utan Mexicos alla briljanta skapelser? Taco, chupacabra, calaveras och Speedy Gonzales! Mitt liv skulle vara så tomt utan er. I synnerhet Speedy Gonzales då all spanska jag kan har jag lärt mig av honom. Excusa! Esta too mucho rapido for the eyes to follow? I'll show you in el slow motiono. Ah, politisk inkorrekthet… how I’ve missed you.
Meanwhile, back in Communist Russia… så i våras bestämde sig gamle (nye?) president Dmitrij Medvedev för att stoppa ”falsifieringen av historien” och arresterade i september historikern Michail Suprun som undersökte tyska krigsfångars öde i gulaglägern. Givetvis inte personligen, det hade varit underhållande, men han körde väl med en (läs denna mening med en rysk accent värdig en gammal hederlig Bondskurk): ”Have my people talk to his people.” eller liknande.
Nyckelorden här är Bondskurk och undersökte. Det verkar inte som Suprun hade sprungit runt och gastat något om att tyska krigsfångar i hemlighet såldes till ödlorna från V, vilket också skulle ha varit underhållande och även falsifiering, utan utredde som en duktig historiker hur tyska krigsfångar i sovjetiska gulagläger behandlades. Man misstänker att anledningen till gripandet var de fakta Suprun publicerade om Stalin som nu är Rysslands favorit igen. Bäst uttrycker nog Michail Kasianov det:
”– Putins stora förebild är Stalin. Han beundrar honom och anser att mycket av arvet från Stalin bör tas till vara. Då var Ryssland fruktat och respekterat i världen. Sådan vill Putin också vara, långt hellre än att vara älskad utomlands.” (http://www.dn.se/nyheter/varlden/stalin-har-blivit-alltmer-rumsren-i-ryssland-1.977965)
Ryssland, Ryssland, Ryssland… Ryssland! Kom igen. Det är allt jag tänker säga. Nej, vänta! En sak till: Kina, kom igen! Mao var 30% Dålig, 70% Bra? … eller var han det?
Övrigt:
Hm… intressant att jag, med en egen personkult på sjutton medlemmar för tillfället, argumenterar mot Stalin och Mao. Så ironiskt, sa hon bittert.
Yakov skall min första födda son hetta… eller nej, orka vänta så länge… min nästa krukväxt (vilket antagligen blir en julstjärna) skall heta Yakov! Öm… nej, jag brukar inte döpa mina krukväxter. Inte i vanliga fall. Det gör bara djupt störda individer.
Nu har jag arbetat hela tre gånger på V-Dala! Detta är, har jag hört, ett eller till och med Det Magiska Numret. Har man jobbat tre gånger får man gå på… personalfest.
Jag har även hört att ibland figurerar en glatt sjungande manskör på dessa fester därför ser jag mycket fram emot denna mytomspunna personalfest.
Skulle behöva något trevligt så där efter tentan som kommer nu på fredag. Varje gång jag bläddrar igenom min lilla gula retorikhandbok känns det lugnt men sedan kommer jag att tänka på att jag faktiskt ska sitta med den här tentan i hela fyra timmar och då börjar jag tvivla att jag har tillräckligt med kunskap för att hålla ut i ens tre timmar.
Egentligen är jag inte orolig men egentligen är jag det eller… jag vet alls hur jag känner inför den här tentan. Panik! Spring runt mållöst i en cirkel… eller gå till Flogsta och avnjut en tacokväll. Tror nog att det sistnämnda känns mest värt. Vad skulle jag göra utan Mexicos alla briljanta skapelser? Taco, chupacabra, calaveras och Speedy Gonzales! Mitt liv skulle vara så tomt utan er. I synnerhet Speedy Gonzales då all spanska jag kan har jag lärt mig av honom. Excusa! Esta too mucho rapido for the eyes to follow? I'll show you in el slow motiono. Ah, politisk inkorrekthet… how I’ve missed you.
Meanwhile, back in Communist Russia… så i våras bestämde sig gamle (nye?) president Dmitrij Medvedev för att stoppa ”falsifieringen av historien” och arresterade i september historikern Michail Suprun som undersökte tyska krigsfångars öde i gulaglägern. Givetvis inte personligen, det hade varit underhållande, men han körde väl med en (läs denna mening med en rysk accent värdig en gammal hederlig Bondskurk): ”Have my people talk to his people.” eller liknande.
Nyckelorden här är Bondskurk och undersökte. Det verkar inte som Suprun hade sprungit runt och gastat något om att tyska krigsfångar i hemlighet såldes till ödlorna från V, vilket också skulle ha varit underhållande och även falsifiering, utan utredde som en duktig historiker hur tyska krigsfångar i sovjetiska gulagläger behandlades. Man misstänker att anledningen till gripandet var de fakta Suprun publicerade om Stalin som nu är Rysslands favorit igen. Bäst uttrycker nog Michail Kasianov det:
”– Putins stora förebild är Stalin. Han beundrar honom och anser att mycket av arvet från Stalin bör tas till vara. Då var Ryssland fruktat och respekterat i världen. Sådan vill Putin också vara, långt hellre än att vara älskad utomlands.” (http://www.dn.se/nyheter/varlden/stalin-har-blivit-alltmer-rumsren-i-ryssland-1.977965)
Ryssland, Ryssland, Ryssland… Ryssland! Kom igen. Det är allt jag tänker säga. Nej, vänta! En sak till: Kina, kom igen! Mao var 30% Dålig, 70% Bra? … eller var han det?
Övrigt:
Hm… intressant att jag, med en egen personkult på sjutton medlemmar för tillfället, argumenterar mot Stalin och Mao. Så ironiskt, sa hon bittert.
Yakov skall min första födda son hetta… eller nej, orka vänta så länge… min nästa krukväxt (vilket antagligen blir en julstjärna) skall heta Yakov! Öm… nej, jag brukar inte döpa mina krukväxter. Inte i vanliga fall. Det gör bara djupt störda individer.
tisdag 13 oktober 2009
"Under vattnet kan man inte skratta"*
Rrrrr… det var länge sedan jag skrev här… vad borde man skriva nu? Kanske ett kort Detta Har Hänt I Föregående Avsnitt i Serien som är Mitt Liv:
Är provocerande nöjd med mitt liv just nu tack vare upprepade bruncher med nära och kära där amerikanska blåbärspannkakor med nutella serveras. Brunch tillsammans med vänner skapar lyckliga individer.
En hund sprang förbi fönstret och släpade efter sig ett litet barn som desperat höll fast sig i kopplet: ”Det var som youtube fast på riktigt!”
Vi skriver haiku med fisktema i skrivarklubben Rondellen samt korta texter med en gemensam titel: ”Den Utopiske Mannen – Alfons” och ”Den Utopiska Kvinnan – Gudrun”. Då skapades allt från en femtiotalshemmafru till Caspar David Friedrich-visioner. Mina utopiska människor blev dock något av naturromantiska psykopater som åt rå fisk…
Är så trött på patriarkatet… ni vet, så där trött som man blir ibland.
Jag förstår mig inte på Sara Lidman. Se o lär go' vänner:
http://kulturarbete.blogspot.com/2009/07/sara-lidmans-120-sista-dagar.html (Detta är dessutom Kalle Linds blogg. Ni vet, den där mannen med ett skägg från "Hej Domstol!" Så alla som gillade det programmets inslag om "Knutna Nävar" borde uppskatta denna här bloggen.)http://www.harkavagrant.com/ Gå och läs hennes grejor! Allt hon skriver, tänker och gör är från och med nu min lag… vet inte riktigt vad det kommer att betyda.
Åh Ash… never change. Evil Dead 2: Dead by Dawn nya favoritrullen för en lugn hemmakväll: http://www.youtube.com/watch?v=Qr4PcOQYFAw&feature=player_embedded#
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)