Dikt!

När vi gifter oss ska vi gifta oss i kakafonikatedralen.
En söndagsutflykt

vi splittras till du och jag.
Helgdag går till vardag och förlåten rämnar.
Vad återstår?

Ingenting för mig,
bara luften
som du inte längre andas
men kanske vinner jag en

Dina armar
kraftlösa mot världen
kroppen domnar
lusten dör
livet ebbar
ut...

och när du till sist skakar sönder mina nätter
ska jag ta din rygg
jag skall skriva historien
på din underarm

ty det som skrivs är min lag,
och du är min snäcka i ett hav av stress och liv.
Vad finns ovanför ytan?

Jag tänker ramla.
Jag tänker inte längre veta
att världen går runt.
När du och jag möts
i ett hav av ångest och tyngd

I ett hjul av tusen vinster
är du förlusten som i slutändan får mig att le.
Att inse
att allt är som det borde vara
och lite till.

Skriven av Hanna, Ebba, Bratt, Lollo, Egil, Josefin, Marko och Adam.