Hysterisk men stabil

I lördags hällde Baconfräs öl på mig. Mitt öl bör det poängteras. Min första tanke: "Men... om hon tycker att jag pratar tråkigt... varför kan hon inte bara säga åt mig med sina stränga röst som hon brukar?"

Att vara liten och van vid hån och stränga ord tycker jag är enkelt. Falsk ödmjukhet kallas det också för jag är faktiskt ett geni.

På söndag morgonen gled jag runt i en trött liten dimma. Åt rödvinssås (inte enbart, det fanns även vinbärsgelé inblandat i min middag), popcorn med ostsmak och såg på film... och även hästhoppning.

Och igår klippte Baconfräs mitt hår igen. Det gick bra. Även om jag är ett hysterisk nervvrak. Det är inget jag kan hjälpa. Det är på grund av min känsligt konstnärssjäl... och för att jag är kittlig. Nervsvag skulle en del kalla mig, om de levde på 1800-talet. Jag väljer att kalla mig för missförstådd.

Min nya frisyr däremot... jag tycker om den men den gör mig fortfarande nervös. Kan vara för att jag inte behövt ta hand om mitt hår på så länge. Det är liksom... varje morgon; går fram till spegeln med en kam i handen, kastar en blick på spegelbilden, ler lite slugt och säger "Eeeeey!" like the Fonz för mitt hår skötte sig själv.

Imorse var jag tvungen att kamma det OCH spraya det. Mina händer blev trötta av det. Hjälpte inte att Amanda kom in och sa: "Du ser ut som en cool 90-tals kille."

Sjunker ihop på badrumsgolvet med ett litet pip.

Amanda: *kammar lite i mitt hår* Hitlerjugend!

Jag: Rrrrrrrr...

Amanda: *kammar o sprayar* Peter Jide!

Jag: *stirrar i spegeln* Naaahrjrejkherkjrh...

***

PS. En rolig sak: Vi ska skicka ut gemensamt julkort från Kulturkollektivet Kråkan. I alla fall tycker jag det. För då kan vi få användning för namnet Krubbkollektivet Kristus. Det var ett bra skämt. Fast inte det där om julkortet. Vi ska skicka julkort.