Inside the Geek's Freezer

Igår var jag melankolisk (läs: ”opeppad tristpotta”) och gick inte på fest.

Stannade hemma och bad Anna att meddela, ifall någon frågade efter mig, att jag verkligen ville komma men att jag hade blivit tvungen att hålla i ett akut business power nap meeting.
Att jag antagligen satt hemma med en telefonlur för varje öra och skrek ”SÄLJ! SÄLJ!” och ”Kallar du det här axelvaddar?!?!* Jag kallar det här spottloskor på min business power suit. Och spottloskor kallar jag ’drimkittlar’. Det är dialektalt men trots min språkfel har jag helt själv tagit mig till där jag är nu!”

Och där jag var då var i fåtöljen med en deckare av Dorothy Sayers och en kopp te. Tänkte att det var nog jättemånga som frågade efter mig så det var bra att jag tänkte ut en ursäkt.

Säääääääääääääääkert jättemånga som frågade efter mig.

Mmmmjupp!

Jättemånga.

I ALLA FALL!!!!!

Idag verkade dock min melankoli försvunnit… eller så hade min pepp återvänt från sin walkabout.

Blev enormt peppad för allt som hände:

- ÅHERREGUD! Är det 101 Dalmatiner spelfilmen på teve!?! MED ENGELSKT TAL! Glenn Close är sååååå ond i den här filmen. Såsåsåsåså ond! Ahahahaha! Hugh Laurie som tjuv som tror att han är smartare än vad han är! Hohohoho! Åhnej, nu snubblade de och slog sig. Jag äääääälskar när de snubblar och slår sig. Ahahahahaha!

- JAAAAAAAAA!!! Laxbullar! Jag ska äta laxbullar till middag. Det kommer att bli gott. Såsåsåså gott. Jag ääääääääääälskar laxbullar!

- ÄR DET FROZEN PLANET PÅ TEVE!?! Jag ääääääälskar Frozen Planet!

- ARGH! Jag trodde att jag hade tappat bort dessa örhängen men de låg precis där jag la dem igår? Vad är oddsen? VAD ÄR ODDSEN!?!?! Nej men seriöst, ingen retorisk fråga… vad är oddsen? Jag vet inte. Är jättedålig på att spela på hästar och personer som sparkar på bollar… men jag ääääälskar hästar men mest av allt ponys!

Annars är jag ganska lugn och harmonisk för tillfället. Jag ääääääääälskar harmoni. Men inte yoga. Som sagt.

* Varje gång jag tänker mig själv som effektiv affärskvinna tänker jag mig att jag är på 80-talet. Med axelvaddar och fluffigt hår. Extremt fluffigt hår. Folk skulle stirra på mitt hår och säga: "Ditt hår... du måste vara en astronaut för det där håret kan bara ha stajlats i total tyngdlöshet!"
Och jag själv skulle bara säga saker som:
- "Jag ler bara när jag sätter på mig rogue."
- "Var är min rapport!?! Jag behöver rapporten och jag behövde den igår!"
- "Kallar du det här för kaffe! *slänger kaffet i ansiktet på min assistent* Jag kallar det för att du får sparken!"
- "Var är Jean!?! Jag vill att Jean ska komma in hit! Vad menar du att jag precis gav Jean sparken! Argh! Fixa tillbaka Jean, ge henne en löneökning, ge henne sparken igen, ge henne tillbaka jobbet och fixa en latte åt mig!"

Problemet är att jag inte vet hur lätt det var att få tag på latte på 80-talet men eftersom min businesswomanalterego lever i min fantasi så antar jag allt är möjligt.