Hamlet och Ofelias underbara äventyr

Claudius: Den här situationen med Hamlet börjar bli ohållbar.

Gertrud: Vad har han nu gjort?

Claudius: Pffft! Gjort? Han gör aldrig något. Han går bara runt och är melankolisk. Går en på nerverna, hans velande. Det är snarare vad Ofelia har gjort. Vad jag än hittar på förstör hon allt. Det finns så mycket jag kunde ha kommit undan med om det inte vore för Hamlet och hans dumma flickvän.

Gertrud: Ugh, jag vet. Du pratar nästan om inget annat.

Claudius: Vad jag än gör ligger Ofelia steget före. Om jag bara kunde förstå hur hon tänker... men det är omöjligt. Hon är komplett galen. Tokig. Mångalen. Senaste gången bet hon mig. *ryser* Hennes tänder är som tusen nålar.

Gertrud: Hm... jag har en idé

Claudius: Vad för idé?

Gertrud: Vi kommer aldrig att förstå Ofelia, därför borde vi anlita någon som är på samma nivå.

Claudius: Du menar inte...

Gertrud: Den finns bara en person som är galnare än Ofelia.. KUNG LEAR!

SAMTIDIGT! I EN ANNAN DEL AV DANMARK! VÅRA HJÄLTAR! FÖGA ANAR DE VAD SOM VÄNTAR DEM!

Hamlet: Ofelia...

Ofelia: Hamlet...

Hamlet: Det är något jag måste berätta för dig.

Ofelia: JAG VISSTE DET! Du har en affär med Yorick. *kastar sig till marken* Vad har han som jag inte har? … förutom en akut brist på hud... muskler... inre organ... torso för att förvara nämnda inre organ...

Hamlet: Nej, det är det -

Ofelia: Faktum är, hur kan du föredra Yorick framför mig? Jag har ett torso!

Hamlet: Snälla du -

Ofelia: Mitt torso är fantastiskt.

Hamlet: Kan du bara -

Ofelia: Jag var till och med på omslaget för Månadens Torso förra året.

Hamlet: JAG HAR INTE EN AFFÄR MED YORICK!

Ofelia: Men varför sover du alltid med honom på huvudkudden bredvid dig?

Hamlet: Det är en fas jag går igen, okej?

Ofelia: Äh... okej? Vad ville du berätta då?

Hamlet: Vi har varit ihop ett tag nu och jag... jag vet inte hur jag ska säga det här men... *ser Ofelia djupt i ögonen* Ofelia..

Ofelia: Hamlet... *lutar sig närmare*

Hamlet: Allt jag kan säga är...

Ofelia: *håller hans ansikte ömt mellan sina händer*

Hamlet: *viskar* Åh min OpPPPPFFFFFF!!!

Ofelia: *trycker våldsamt ihop hans ansikte* HAHAHA! Du är en blåsfisk! Blub, blub, blub!

Hamlet: Obelia... bam du pluta!?!?

Ofelia: Blub, blub! Blåsfisken! Havets dumsnutar! Hahaha!

Hamlet: *slår undan hennes händer* Ofelia! Kan vi inte bara en enda gång ha ett ordentligt samtal?

Ofelia: JAG ÄR EN HAMMARHAJ! Rrraaaarrr!

Hamlet: NEJNEJNEJNEJ!

Ofelia: Hammarhajen! Havets lustigkurrar! Nu måste jag leta föda!

Hamlet: Aaaarrrrrggghhhh!!!! SOM TUSEN NÅLAR!

PLÖTSLIGT! OFELIA ANAR ORÅD!

Ofelia: Jag anar oråd!

TACK JAG SA DET PRECI FRÖKEN ÖVERFLÖDIG!

Ofelia: Något hemskt är på väg hit.

Hamlet: Du bet rakt igenom min skjorta! Hur kan dina tänder vara så vassa?

Ofelia: Tyst!

Lear: Hallåhallåhallå!

Ofelia: Flämt!

Lear: Här sitter ni turturduvor och flörtar. Hehehehehe... Visste ni att ordet turturduvan härstammar från ett ovanlig släkte av fikon från södra Ibiza?

Ofelia: Ngnghghghgjgj!

Hamlet: Öm... vad är det som händer här?

Ofelia: *kurar ihop sig* Hur kan du stå ut?

Hamlet: Med vad? Det är bara en virrig gubbe.

Ofelia: Bara en virrig gubbe? BARA EN VIRRIG GUBBE!?!?!

Lear: Hehehe... gråtandes kom vi till världen för toapappret var slut! Tjollahopp!

Ofelia: Titta på honom! Det är... det är fruktansvärt!

Hamlet: Öm...

Ofelia: Svarta strumpor... TILL SANDALER!

Hamlet: Äh...

Ofelia: Den fräna lukten av ananas förföljer honom!

Hamlet: Okej?

Ofelia: Men värst av allt... BABBLANDET!!!

Hamlet: Verkligen? Det är din stora svaghet? När andra babblar? Jag menar, man skulle kunna tro att du är immun mot babbel vid det här laget. Vad du har gjort för babblandet har Tyfösa Mary gjort för tyfus

Ofelia: *fosterställning* Hjjjjjäääääälppppp...

Lear: Det var 1975 som jag såg en skridsko för första gången, givetvis trodde jag att det var en del av fossilerad dinosaurie som bott i vår trädgården under den magiska stenen som vaktades av en liten, liten pilgrimsmussla som jag kallade Bert. Han hette egentligen Fjodor men jag kallade honom Bert eftersom han var lik en man jag brukade köpa tonsiller av på Drottninggatan som hette Sture.

Ofelia: Är så... svag... det mörknar för... ögonen! Blub... blub...blub...

Hamlet: Okej. Nu får det vara nog. *örfilar Lear*

Lear: *förskräckt* Vad gör du?

Hamlet: *örfilar*

Lear: Aaaahhh!!!

Hamlet: *örfil *

Lear: Vaaaaaaarföööörrrrrrrrrrrrr???

Hamlet: *är en lean, mean örfilsmachine*

Lear: Jag villllll iiiiiintteeeeeee! Coooooorrrrrdeeeeeliiiiaaaa...  *springer iväg*

Ofelia: Åh Hamlet... *hoppar upp och omfamnar den hjältemodiga prinsen* Min hjälte!

Hamlet: Det var jättejobbigt. Jag var tvungen att röra en gammal gubbes ansikte flera gånger.

Ofelia: Såja, såja... *håller hans ansikte ömt mellan sina händer* Nu går vi hem och äter lite god sylt. Blub, blub.

Hamlet: Okej. På ett villkor.

Ofelia: …

Hamlet: Kan du sluta bita mig i armen?

Ofelia: JAG ÄR EN HAMMARHAJ! Rarrrarararar!

Hamlet: Hennes tänder... som tusen nålar...

TILLBAKA TILL CLAUDIUS OCH GERTRUDE!

Claudius: Såatteh... den planen gick ju bra.

Gertrud: Tycker du? Jag tycker det var ett misslyckande.

Claudius: Hallå? Sarkasm!

Gertrud: Det är inte hopplöst. Det finns... en till.

Claudius: Du menar inte...

Gertrud: Åja...

Claudius: Flämt! Du menar inte urmodern för alla subbor med dolk?

Gertrud: LADY MACBETH!

BAM!BAM!BAAAAMMMMM! Cliffhanger.

Stinger --- >> SENARE SAMMA DAG!
Laertes: Whoa... fick du registeringsnumret på lastbilen som körde över dig? Du ser helt förstörd ut.
Hamlet: Grrrrrr... det är din systers fel. Hon bits värre än en pool som fyllts till bredden med pirayor som bara matats på söndagarna av en klyschig bondskurk.
Laertes: Ööööhhh...
Hamlet: Inte ens när vi fikade sylt och kex gav hon sig.
Laertes: Snälla sluta prata...
Hamlet: Hon ville rollspela för krydda vårt förhållande.
Laertes: Errrr...
Hamlet: Jag fick rollspela kexet...
Laertes: TMI, Hamlet, TMI.
Hamlet: *PTSD* Så vassa tänder. Som tusen nålar.