När läraren ska illustrera en poäng inom reklam: Att vi bara kommer ihåg personen som var först, inte nummer två.

Frågar klassen vem som var först på månen.

Jag: Neil Armstrong!

Han frågar vem som var den andre att gå på månen.

Jag: Buzz Aldrin!

Ingen poäng illustrerades den kvällen.

föresenat nyår

Rosh Hashanah har redan varit (jag har inte koll på judiska högtider som min moster) men jag hittade det här precis och det är kanske den bästa nyårsmusikvideon någonsin. Oavsett vilket nyår du firar.

Det börjat... ganska normalt. Två män som slåss om en badboll lägger sitt bråk åt sidan för det Rosh Hashanah o doppar äpplen i honung tillsammans. Sen så kommer två män som dansar på rullband med äpplen i händerna. Om det finns nån form av symbolik som jag missat kan ni väl säga till?

All reklam är bra re- *får en rutten tomat i ansiktet* ... comedy gold...

Kanske borde jag skriva nåt om hur det var på min kvällskurs igår men det finns inte så mer att säga än att jag fann gårdagskvällen mycket nöjaktigt.

Och med mycket nöjaktigt menar jag bananas.

Med bananas menar jag att den här kursen kommer att bli så himla kul. SÅ KUL. På riktigt. Skulle jag ljuga för er, kära läsare?

Skulle jag det?

Tror ni verkligen att jag någonsin skulle få för mig att ljuga för er? Att krydda lite grann? Att *flämt!* bara hitta på?!?!?!

Ja, det skulle jag nog men det är en diskussion för en annan dag.

Summa summarum är att jag tror att intro reklamkursen kommer att vara allt det jag hoppas att den ska vara. Det känns som jag är inne på rätt spår, att jag inte är helt ute och cyklar när de gäller reklam men samtidigt har jag mycket att lära. Det är nästan det bästa, att jag vet att jag kommer att kunna ta med mig något positivt från det här

Den här bilden har inget att göra med texten. Jag tycker bara att det här är det roligaste. 

Det bästa till och med.

Saker jag kan bli nördigt lycklig över:

- Animation. Speciellt detaljerade och underbara ansiktsuttryck.

- Bra röstskådespelare.

 - Allt som har med Portal att göra.

... ÅH VAD ÄR DET HÄR!?!?!? Det här spelet... alltså... jag vill skriva något om det här spelet. Något löjligt långt o nördigt.



Åh-kej... det var allt.

Effektiva tankar är ganska flyktiga just nu. Mitt modus operandi för tillfället är tyvärr: ”Jag måste göra det här på en gång. Mmmjeeeepp! PÅ EN GÅNG! På en gång. Omedelbums. Inom fem röda. Inget ska få hindra mig att utföra detta uppdrag. På en gång, ja....... men äh... jag ska bara - ”

Har lyckats få lite gjort. Till exempel gjorde jag min första uppgift till kvällskursen på en gång. Kanske för att jag är... tja, nästan löjligt exalterad samt panikslagen inför denna kvällskurs. Har bombarderat min omgivning med monologer utan att pausa för att andas. Vanligtvis börjar monologerna med en positiv ton:

”Det här är fantastiskt. Helt fantastiskt! Såsåsåsåsååååå fantastiskt. Det kommer bli kul, lärorikt och antaglige ge oerhört mycket oavsett vad jag gör till våren.”

Därefter bär det av till nästa fas av min tankeprocessen vilket är ungefär då min kropp kommer på att det var länge sedan vi hade en dos av gammal hederlig nervositet:

”Vad kul det ska bli att träffa nya människor och... och... men tänk om jag gör fel och det blir pinsamt?”

Fortfarande normalt, inte konstigt att om man ska prova på en ny grej att man blir lite nervös.

Det för oss till den tredje fasen, fasen då jag... hm, det finns en medicinsk term för det här tror jag... öm, äh... åh just det. Nu kom jag på det – Flippa ur. Jag flippar ur som man brukar säga:

”Tänk om jag gör så fel att universum bara 'fuck it! det är ingen idé om det finns människor som kan vara så dåliga' och sen bara... EXPLOSION! Universum imploderar för att jag gjorde fel. Alla kommer bli så besvikna på mig om jag gör det. Jag menar, ingen gillar när universum imploderar. INGEN GÖR DET! 'Snygg jobbat' kommer de att säga, 'Kul att du fick universum att explodera bara genom att vara dig själv' kommer de säga fast... sarkastiskt liksom. Jag menar... TÄNK OM DET HÄNDER?!?!? Jag vet inte om jag skulle klara av det om universum imploderade om det var mitt fel. Den bördan alltså. Aaaaarrrrggghhhh... paaaaniiik!!!”

Efter ett par minuter börjar jag känna mig lite förlägen över allt melodrama som jag kramat ur min lilla kropp. Jag harklar mig, borstar bort lite imaginärt damm från axlarna och låtsas som om det regnar. Business as usual. En del människor har specifika morgonrutiner, jag har får en melodramatisk panikattack då och då för att lätta på trycket. Annars är nog risken att denna briljanta  knippe nerver och neuroner vi kallar hjärnan skulle koka över.

Jag har också anmält mig som volontär till en skrivverkstad för barn/ungdom.

MWAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!

. . .

Vänta... va? Var det... var det där ett ondskefullt skratt?

Det där är helt fel reaktion, det är inte... inte alls passande.

Jag vet inte ens... öööömmm... okej?

Okej.

Jag kan inte ens... @£$!"¤%#¤#$!%@&%&#!!!*

Man kan om man vill påstå att jag är fullfjädrad flagellant. Det är en ganska bra förklaring till varför jag läser bloggen Man Boobz. En blogg som vill uppmärksamma och bekämpa kvinnohat. Varje gång jag läser denna blogg blir jag påmind om att världen kan vara dum i huvudet på riktigt. Ibland blir jag så arg att jag förlorar förmågan att uttrycka mina tankar i ord. Allt som jag får fram är ett fräsande: !¤”%#&@;#/!#&#@%##/&#/#!!!!!

Exempel på inlägg som framkallade denna oförmåga att uttrycka mig var när ett par typer tyckte att det var ett bra tillfälle att håna och försöka underminera Sally Rides livsgärningar då hon avled tidigare i år. Jag skriver "försöka" eftersom deras argument... håll i hatten... är dumma i huvudet. På riktigt.

Här kan ni läsa: The thinking housewife tries to tarnish the legacy of Sally Ride with a surreally homophobic eulogy

Och här: More terrible mra thoughts on Sally Ride

Sally Ride var en amerikansk fysiker och astronaut på 70/80-talet. Hon fick frågor som "gråter du ofta på jobbet" då det stod klart att hon skulle ut i rymden och blev den tredje kvinnan i rymden och är fortfarande den yngsta astronauten som tagit sig tur ut i rymden. Hon blev även den första någonsin att använda sig av robotarmar för att rädda en satellit.

  Efter sin karriär på NASA startade Sally Ride (hennes namn är så fantastiskt att jag måste skriva hela namnet varje gång) ett företag som arbetade med att uppmuntra och hjälpa flickor att studera naturvetenskap. Sally Ride var fantastisk och inspirerande.

Uppenbarligen, enligt typerna som citeras på Man Boobz, var detta mycket MYCKET dåligt gjort av Sally Ride. Enligt dem är det dumt att Sally Ride uppmuntrar unga flickor till att försöka bli vad de vill. Eftersom hon var lesbisk och levt tillsammans med en annan kvinna i 27 år. IPSO FACTO HAR HON INTE LEVT ETT FULLFÄRDIGT LIV.

. . .

*djupt andetag*

!/"!&#"@$@#"&#¤§!!!!

Hrm... såatteh...

Det är hemskt... uppenbarligen, eftersom det innebär att Sally Ride lurar en massa unga, heterosexuella flickor ute i världen att tro att de kan bli vad de vill; fysiker, astronauter, utforskare, hjältar osv.  Nej, nej, häng med. Idioterna har en förklaring som inte är lika logisk som den är dum i huvudet på riktigt. Sally Ride kunde nämligen bara bli astronaut eftersom hon var....

Waaaaaait for it.......................... LESBISK!

Jo, ni förstår, heterosexuella flickor kan inte bli bra på till exempel matte eftersom när de fyller tretton börjar de tänka på pojkar. DE TÄNKER PÅ POJKAR HELA TIDEN. Bara lesbiska kvinnor kan därför bli astronauter. Eftersom vi.... inte tänker på pojkar? (jag anar en logisk lucka men vem är egentligen förvånad? !%#&%#@@$£@$€!!)

Sally Ride vara bara undantaget som bekräftade regeln...

... VILKEN REGEL!?!?! Kan någon visa mig denna mytiska regelbok!!?!?!? !¤"#"#@£@$@!!!

Det här kan jag erkänna kommer som en överraskning för mig. Att bara homosexuella kvinnor kan bli bra på matte.

För att vara ärlig ställer det till en hel del för mig eftersom jag är ganska (fruktansvärt) dålig på matte. Siffror är inte min vän kan vi säga.

Dock har detta inte sin förklaring i att jag blev distraherad av pojkar för när jag fyllde tretton började jag tänka på tjejer... fast kanske främst Michael J Fox. Ååååhhh boy... Michael J Fox...... den tiden jag spenderade på att tänka på Michael J Fox (och öh... tjejer antar jag?) var vansinnig.

Alltså. Hela tiden. Det gick inte en dag utan att jag tänkte på Michael J Fox.

Ni kanske inte öh... jag menar... hela tiden. HELA TIDEN. Hela tiden. Förstår ni? Jag känner att ni riktigt förstår och äh... JAG TÄNKER FORTFARANDE PÅ MICHAEL J FOX HELA TIDEN!

DET ÄR ETT JÄVLA MIRAKEL ATT JAG ENS KAN SKRIVA DET HÄR SAMTIDIGT! Så mycket som jag tänker på Michael J Fox.

Men åter till ämnet i fråga... även om det är ett ämne som är dumt i huvudet på riktigt.

Sally Ride var alltså lesbisk och därför distraherades hon inte av pojkar och blev bra på matte. Därför är det dumt att hon lurar alla dessa hetreosexuella kvinnor att tro att de kan bli vad de vill bara de kämpar för det.

Såatteh. Okej.... *djupt andetag* €£$@£$#!¤"%#%!!!!

Jag orkar ej. Därför gillar att läsa en underhållande blogg som hjälper mig att sätta min kritik i något som liknar ord, plus att inläggen varvas med gulliga kattbilder för att lugna nerverna. Min poäng är nog-

(du hade alltså en poäng?)

Min poäng är att om man står ut med att tvingas inse hur dum i huvudet världen kan vara (som den goda anna larsson sa: varför är det så svårt för människor att vara normala?) så är Man Boobz en underhållande läsning. Saken är den att när man väl har sett frasen "cotton pony rodeo time"  eller "splashing in the pussy fountain" kan man aldrig få bort de inre bilderna. HUR MYCKET DU ÄN SKRUBBAR MED CILLITBANG!

Dags att avsluta det här, jag måste göra öh... en viktigt grej.

(hon menar att hon ska bildgoogla michael j fox igen... )

Errr.... 

Tänkte skriva men började ist bildgoogla Michael J Fox

Det finns en liten risk att jag aldrig slutar. Jag har kanske ett problem, ok? Mitt problem är att Michael J Fox är för bra. Kan vi inte alla bara komma överens om att han är fantastisk? På riktigt.

Jag älskar Michael J Fox på ett sätt som överstiger mänskligt förnuft.

Jag älskar honom som... en vän. Säger vi.

En vän som jag ringer upp mitt i natten och andas tungt i telefonluren.

Det är en metafor.

Säger vi.

. . .

Errr... men inom en snar framtid bör en lite (mycket) längre text hamna här. Måste bara låte den vila lite innan dess. Tillsvidare: Michael J Fox som spöke.