Peak

Var i Uppsala i Onsdags för att besöka Romdellen. Hur kan jag beskriva det? Med ett ord...... ?

FAN-FLIPPIN'-TASTIC!

Det var ett ganska bra ord. Kunde nästan pränta ner känslan med ord.


Vi skrev gemensamma texter på olika papper/anteckningsblock/hightechfuturetelefon. Varje hade ett eget tema/genre vilket var parfymreklam, samhällskritisk/ironisk krönika, dikt, nyhetsartikel, pitchforkrecension (musik) och blogginlägg.

Dikten var det jag som började skriva. Det blev helt okej. Sen kom Martin (uttalas alltid i mitt huvud med en våldsam fransk brytning) och ägde dikten med sitt stillfulla avslut. Den mannen har så mycket gött i skallen att man blir lite matt ibland. Liksom, hur går det till? Nu har han också glasögon som får honom att se lite extra litterär ut.

Den här samhällskritiska/ironiska krönikan var ett riktigt helvete. "HUR ÄR MAN IRONISK!?!" skrek jag hysteriskt.
"Jag avslutar alla meningar med ett frågetecken," svarade Ebba fast det hon egentligen gjorde var att skriva de meningar där man på riktigt började misstänka att denna fantasikrönikör som föddes i våra skallar var allvarligt störd:

Jag gillar Spice Girls. Inte för att det är trendigt utan för att jag är nazist.

Därefter skrev vi en text om städer, lite flanör från sekelskiftet kan man säga. Hade lite idétorka så jag skrev om en man som gick runt i Wien där han stötte på Freud.

Man kan inte kasta en sten i Wien utan att träffa Freud.

Freud löste hans depression eftersom han kom på vad protagonisten saknade i sitt liv.

"Ett hak!" sa Freud.
"Ett hak?" sa jag.
"Ett hak!" upprepade Freud, "Där alla vet vem du är."*

*En för mig nästan obligatorisk referens till Cheers. Innan dess beskrev jag hur protagonisten utmattat slog sig ner på en uteservering och svepte sin konjak som en ottomansk legoknekt. Fick denna liknelse beskriven som väldigt "hannaesque". Hur svepte egentligen en ottomansk legoknekt sin konjak, frågade de mig. Jag ryckte på axlarna. Tja, jag menade janitsjarerna men eftersom jag inte kan stava det utan att googla skrev jag legoknekt... och tja, eftersom de hade en sträng syn på islam... så svepte de antagligen ingen konjak alls eftersom de inte drack?

En stor suck svepte genom rummet. Ett sånt där skämt igen.

"Slår du upp det här innan du skriver eller-"
"Nej, hon går runt och kan det där!" avbröt Ebba anklagande.
"Vaddå? Var det bara jag som skrev en uppsats på gymnasiet som hette Ottomanska rikets nedgång och fall?!?!" protesterade jag.
"Kanske Uppgång och fall," påpekade Marko.
"HA!" ha:ade jag triumferande, "Min uppsatstitel var en parafras på Romarrikets Uppgång och Fall."

Stor tystnad.

"Min historielärare tyckte att jag var hyyyyysterisk," muttrade jag surt. Ingen förstod mig alls. Plötsligt slog mig något och jag viskade: "Ibland tror jag att jag peakade i det ögonblicket. Inget jag säger kommer bli roligare än så."

Har alltså en irrationell rädsla för att ha peakat i gymnasiet. Att vara en sån där. Berättade det för Anna Guld förra veckan. Hon gav mig en lång mycket hård blick. En blick bara Anna Guld kan ge en.
"Varför tror du det?"
"Äh... öm, jag vet inte?"
 "Du har ju blivit bättre sen gymnasiet," påpekade hon. Ibland tror folk att Anna Guld är elak mot mig. De inser sällan hur mycket strunt hon måste stå ut med i vanliga fall. Om någon behöver "tuffas till" så är det jag.
"Det är sant," medgav jag, "Bättre kläder. Snyggare frisyr," andas ut.

Kanske är anledningen till att jag tror att jag peakade i gymnasiet att den där gången när man skulle skriva ett personligt brev på engelskan och jag skrev ett "ironiskt personligt brev". Veckan efter kom min sahällslärare fram till mig och berömde mig för den hyyyyyysteriska personliga brevet jag skrivit på engelskan.
Äh. Hur visste han om det?
Jo, förklarade han, min engelska lärare hade visat alla i lärarerummet mitt personliga brev för att det var så roligt.
Ok.
Comedy gold, försäkrade min samhällslärare mig.
Ok.
Sen fick jag 800 kr i stipendium på skolavslutningen.
Misstänker att det var för just det där ironiska personliga brevet jag skrev på engelskan.

Vet fortfarande inte varför alla tyckte den var just så fruktansvärt hysteriskt rolig.

Alla älskade den och jag... vet inte varför.

HUR KAN MAN ÅTERSKAPA DEN MAGIN VA!?!