lördag 20 april 2013

När två främlingar möts i natten

Pga dålig tajming fick jag vänta cirkus en halvtimme på medis innan Lisa o gänget (gänget visade sig inte vara lika mycket ett gäng som det var Lisa+1 pga sk bangninglavin*)

Därför satte jag mig på mcdonken med en kaffe o väntade. Fick plötsligt sällskap av en något äldre herre som verkade lite överförfriskad. Han frågade om han fick smaka på mitt kaffe så jag gav honom en tia så han kunde köpa eget och tänkte that's that men han hängde kvar.

"Vad gör en kvinna som du på ett ställe som det här?" frågade han och jag svarade på det enda sättet man kan:
"HAHAHA VA?"

Han fortsätter, "Du är väldigt attraktiv."

Och jag antar att mitt "äääähhh creepy-o-metern börjar få utslag"-ansiktsuttryck var tydligt eftersom han skyndar att säga, "Förlåt nu var jag för framfusig men jag antar att du ändå är van vid att höra det. Dina vänner måste säga det jämnt."

"Det är sant," medgav jag eftersom jag har ett sånt där stort och generöst hjärta. Också en sak jag får höra jämnt. Det här var uppenbarlig en sån där överförfriskad man som föll in i samma kategori som barn dvs de som säger sanningen och inget annat.

"Du får säga till om jag är för jobbig."

"Äh du är helt ok, så länge du inte följer efter mig när jag går eller ber om mitt nummer."

Han nickar allvarligt, "Det är skönt att du är så ärlig."
"Det är så det blir," svarar jag, "När två främlingar möts i natten," och tänker och tänker: "vänta... va?"

Var lite nervös att han skulle ta det som en uppmaning till att berätta sitt livshistoria men han ville bara prata om mig vilket är den bästa sortens konversation. Konversationer som handlar om mig. Förutom om ämnet är "varför har du inte gjort matteläxan?" kombinerat med sträng lärare. Har inte haft den sortens konversation på länge som tur är.
"Har du någonsin varit riktigt kär? Så där att man tappar konceptet?" frågade han.

"Nix. Inte en enda gång."

"Du måste våga dig ut på den djupa delen av poolen!" uppmanade han mig med eftertryck. Jag lovade att jag skulle tänka på det.

Sen ville han att vi skulle gå och ta en bärs ihop men då ringde Lisa och jag sa att jag var tvungen att gå och dansa men att han skulle ha en fortsatt trevlig helg.

Det var en konstig början på en dansant kväll. Inte varje dag jag har en konversation där jag säger något konstigt men blir ständigt trumfad i konstighet av min konversationspartner.

*bangninglavin: fenomenet när en bangar och plötsligt bangar alla.

Inga kommentarer: