Jag har en återkommande dagdröm att jag är på en konsert och BAM! Daft Punk dyker upp från ingenstans. Sen så blir vi bästa vänner för evigt och löser mysterium tillsammans och varje gång vi löser ett mysterium så säger någon: "Och jag skulle ha kommit undan med det om det inte vore för de där snokande robotarna och deras dumma hund... jag menar hanna... "
DET ÄR BARA EN DRÖM JAG HAR OK!?!? Man får drömma, det får man. Man får drömma om det omöjliga OCH NEJ JAG VET INTE VAD DU MENAR MED DE ÄR INTE ROBOTAR PÅ RIKTIGT!
*andas tungt*
Jag bara... har alla dessa känslor för Daft Punk. Såsåsåsåsåååå många känslor som jag inte vet vad jag ska göra av med. Behöver ett embar för känslor, ett sorts emotionellt embar kan man säga, ett emoembar, va.
FÖR DET HÄR GÅR INTE.
Vi kan alla skatta oss lyckliga över att det bara var en glimps av vad jag antar är musikvideon för om det hade varit ett sånt där överraskningsgig när de bara dyker upp och välsignar mänskligheten med sin existens hade det här nördiga melodramat varit så mycket värre.
Ni kan bara ana...
Såatteh... nu måste jag lyssna om och om igen på denna grej.
Kan inte sluta. Vet inte om jag någonsin kan sluta. Näcken skulle kunna dyka upp och spela sin fiol och de överjordiska tonerna skulle gå mig helt förbi.
"Arma gubbe! Varför spela? HÖR DU INTE ATT JAG LYSSNAR PÅ DAFT PUNK!!!! *andas tungt och gets all up in his space*"
Näcken trots att det är han som är utan en tråd på kroppen blir obekväm: "Öööhhhh... "
Och jag väser: "Ddddddaaaaaffffttttt Pppppppuuuunnnnkkk!!!" bryter fiolen i två delar med mina bara händer vilket är ett stordåd med tanke på mina groteskt smala handleder, "Försök fördela den här smärtan, va!"
Kan säga så mycket som att gigan tystnar, aldrig näcken spelar mer i silverbäcken.
Men Hanna Passion bryr sig icke. Hon är upptagen med att dramtiska överreaktioner på Daft Punks nya album.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar