En liten fågel viskade i mitt öra en gång. Jag stod blickstilla och försökte att inte se på fågelnäbben som vreds till smärtsamma, onaturliga former för kunna få fram de mänskliga orden. Fågeln viskade med en skrovlig Barbara Streisand-röst: "Be... gynnelsen... varrrrrrrrr... igååårrrr... det... haaaaar... redan... börrrrjjjatttt... " Jag visste vad den menade men önskade att jag inte gjorde det. En liten fågel viskade i mitt öra en gång och sedan viskade den aldrig mer.

En liten fotnot till "För vi var alltid fem flickor i Budapest (och vi talade aldrig mer om den sjätte)". Er ciceron har fortfarande hopp om att vykorten ska anlända innan hon publicerar ett inlägg där hon återanvänder skämt från sina vykort. Amtörmässigt? Javisst! Äckligt? Så in i norden.

Det var en liten fågel som viskade i en annan liten fågels öra som viskade i mitt öra att en del har uppfattat min beskrivning av Sohtell som inte lika vänlig eller positiv som de andra ungdomskamraterna. Alltså de som inleder följetongen "För vi var alltid fem flickor i Budapest".

Det är inte alls sant vill jag tala om. Snarare är det precis tvärtom.

Om det finns något jag uppskattar så är det glass. Jag älskar verkligen glass.

Men det har inget med Sothell att göra.

Om det finns något annat som jag uppskattar så är det ett djävulusiskt sinne, vilket Sothell definitivt har. Djävulusiskt är inte det samma som djävulskt. Det är när man är lite full i fan helt enkelt. Ett stycke vänskaplig själ som plötsligt bara drabbar dig med sin påhittighet. Sothell gör det alltid sutbtilt, hon går inte direkt runt och flinar lömskt. Därför blir man alltid lika förvånad när hon slår till.

Som en ret- samt skämthök dyker hon ner och vrålar: "Hanna, nej det där är inte en papperskorg!"
Och jag som ÅH GUD NEJ VAD HAR JAG GJORT SLÄNGDE JAG MITT SKRÄP I NÅGOT SOM INTE VAR EN PAPPERSKORG ÅH GUD ÅH NEJ Å HERREMINJE och min kropp har inget annat val än att börja hyperventilera.

Men det var en papperskorg. Sothell bara skämta. Hon till och med retades. Och glöm ej det påstoda biljettfiaskot 2012. Hatten av för Sothell och hennes djävulusiska sinne. Om omvärlden bara visste vad hon är kapabel till skulle de darra i sina underställ. Både av frukan och beundran.