Människans utveckling drar framtidens barn ur anden... typ

Ebba, känd från duon Passion o Pettersson, besökte Hufudstaden onsdag till torsdag. Vi har tillsammans pladdrat sönder två dagar och varit de där två tjejerna som blir fnissiga på Moderna Museet.

Vi såg utställningen med Hilma af Klint + Le Courbier. Af Klint var en perfekt uställning. Brukar inte klara av så mkt abstrakt konst. Går det över en viss gräns får jag ett sorts anfall. På Lousiana fick jag ett anfall där jag lite för högt deklarerade: "Det är ju bara en massa fyrkanter i olika färger NU GÅR VI OCH ÄTER!!!!"

Hilma af Klint var inne på den där med spiritism och i infobladet fanns det lite förklaring av symboler. Manligt=gult, kvinligt=blått. Spiral=utveckling. Mandelformen=enhetlighet. Därför behandlade Ebba och jag varje tavla som en rebus.

"Det är människan.... som för att utvecklas... drar äh framtidens barn ur öööhhh... anden?"

Verket Duvan gav mig dock stora problem.
"Tja, vi har den manliga och kvinnliga aspekten här." resonerade Ebba.
"Ugh... " sa jag lidande, "Men. Var. Är. Duvan!?!?!"
Ett av mina abstrakta anfall var på väg. Jag kände hur det kröp i kroppen.
Precis innan det small: "Åh vänta där uppe är den."
Vi andades ut
Och Ebba: Kan någon stoppa den?
Mental high-five på den referensen.

Var är duvan och kan någon stoppa den?

Mitt omdöme på utställningen är att jag gillade tavlorna där man såg vad det var. Det sa jag också till Ebba. Fick en sur blick från en tant men I says it like it is and it is like I says it is. Enkel fakta bara.

På Le Corbusier forsatte referenstågets färd. Det hade lämnat stationen. Nästa stopp; Allusion Town.
På utställningen fanns en hel del modeller av funktionella villor (som hade en öppen gräns mellan inne o ute)
"Haha," frustade jag, "Vad är det här? Ett hus för myror eller? Haha! Det måste vara dubbelt så stort om vi ska få plats!"
Ebba blev svag i knäna av min referens. En sann vän vet när man parafraserar citat från Zoolander.

Vi tittade också på en film med två damer o en herre i tajta kläder på 30-talet som utförde kroppskultur. Jag trodde kroppskultur var något helt annat men blev inte besviken när det visade sig vara två damer i tajta badmössor o en sorts dress som hade morgongymnastik o filmades ur grodperspektivet.

I museishoppen köpte jag vykort från utställningen som jag alltid gör. Där stötte vi på ett par tanter från australien som kallade varandra "naughty girl" o hade en ryckigt kroppsspråk. Väste därför i Ebbas öra:  "Ebba! Jag har sett vår framtid. Du vet jag menar. Ska jag berätta om det?"
Ebba: Nej. Gör det inte.

Men hon visste vad jag menade...