Har redan prövat att googla "hur får jag bort duvorna i mitt trapphus"

Har tre problem i mitt liv just nu. Inget livshotande men problem som gör mitt liv problematiskt.

Lista över problem, det minsta först och det största sist.

- Frågade mig själv, "Vem är egentligen 'cotton-eye joe' i den där Rednex-sången?" och sen googlade jag det. Ni vet... en del saker var det inte meningen att man skulle veta. En del hemligheter gör sig bäst med att vara begravda för alltid.

- När människor misstar mitt behov för att prata om Pokémon för hetereosexualitet och/eller attraktion. Man bah... hold your horses och låt mig prata klart om Team Rocket.

Men det största problemet är utan tvekan ALLA DESSA DUVOR I MIN TRAPPUPPGÅNG!

Jag menar... va? Jag har gått och stängt balkongdörrarna sedan jag jagade ut en i fredags och nu är det två som hänger precis utanför min dörr och skiter ner trapporna. Jag gick ut med en borste och försökte jaga ner dem mot balkongen för att få ut dem.

Det gick så där. Min taktik var lite dålig eftersom jag pep till varje gång de ens flaxade för mycket och sprang in i lägenheten igen. Detta höll på i ungefär en kvart utan större framgångar. En granne kom ut och tittade konstigt på mig och jag försökte låtsas som det regnade. Eftersom det uppenbarligen är mindre konstigt med en tjej som bah här hänger jag med en borste as you do inget underligt alls.

Tillslut bestämde jag mig för att använda den mest beprövade problemlösande taktiken i mänsklighetens historia: Ignorera problemet och hoppas att det är löst/försvunnet/exploderat när jag vaknar på morgonen.

Jag tror Tacitus kallade strategin för sed purus quis pensi. På svenska kan det översättas ungefärligt till "okej men vem bryr sig" eller mer korrekt "k bry".

Genialiskt, tänkte jag och dunkade mig själv i ryggen och belönade mig själv med ett stycke Daim. Ibland slår du mig med häpnad sa jag och örfilade mig själv. Man måste ge och ta. Belöna och bestraffa. Annars kommer det här storhetsvansinnet växa utan hejd. Någon hejd måste faktiskt finna.

Tyvärr slog min genialiska plan slint. Duvorna är fortfarande där när jag gläntade på dörren i morse.

"Ka-kawww... " kraxade de och stirrade stint på mig, liksom för att tala om att det är bäst att jag "bring it" eftersom de har redan "brought it" så att säga.

Förslag på vad jag ska göra nu? Funderar på att ta min pappas tips och ge mig ut med borsten igen men ta ett kastrullock som sköld.

Visuellt kommer det bli hysteriskt och/eller dråpligt hut det än går.