Många av mina vänskapsrelationer bygger på en harmonisk struktur av ret (mot mig) och indignerat kväkande (från mig). Men med Sara är det mer som om... hon bara står ut ibland. På ett sätt jag inte tror särskilt många kan. Inte när jag är på det humöret. Det där humöret när jag spenderar en hel timme åt att intensivt prata om att hon är två centimeter kortare än mig.
Jag: Du är typ.. en hutsch hög.
Sara: Då är du en hutsch och 2 cm lång alltså.
Jag: Du är två pixlar hög ungefär.
Sara: Måste du göra det här nu?
Jag: Borde ta upp det på arbetsintervjuer. Att du ser spel ur ett helt nytt perspektiv eftersom du är två pixlar hög. När du kodar spel får du hoppa från tangent till tangent.
Sara: Kodar spel... vet du ens vad jag jobbar med?
Jag: Hur lång är en aln?
Sara: *visar på armen*
Jag: ... hur långt är ett bröd?
Sara: Det varierar?
Jag: ... hur mycket tror du en aln bröd kostar?
Sara: Hur skulle jag-
Jag: Hur mycket aln bröd kan jag få för en tjuga?
Sara: Vart vill du komma?
Jag: Hallå! Skulle vilja köpa en aln bröd. Om ni undrar hur långt det är så kan ni titta på min vän. Hon är två bröd hög.
Sara: ...
Jag: När du var liten hamnade du i tvättmaskinen när din mamma glömde tömma fickorna.
Sara: ...
Jag: För att du var så liten att du–
Sara: Jag tror jag förstår.
Jag: När vi kommer hem ska jag bädda din säng. En tändsticksask med lite bomull räcker väl?
Sara: Mm-hm.
Jag: Du behöver inte oroa dig. Jag har fler på lager.
Sara: Det är verkligen inte det jag oroar mig för.
Jag: Något om... att... du får... plats i en kanyl?
Sara: Nu försöker du inte ens längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar