Moist

Har just nu ett par gelélinser som ömt trycker sig mot mina ögonglober.De är extra fuktiga och som följd lite sladdriga men ska vara bekvämare.

Tyvärr har märket det mest osexiga av namn:

Moist.

Moist.

Så kom ihåg, när dina ögona känns som en oändlig öken och sömngruset kraser varje gång du blinkar - Ploppa i ett par sladdriga Moists och du ska se att det känns bättre. Moist.

*lutar mig nära, nära och viskar i ditt öra* Moist.

Och ni: "Kan vi gå tillbaka till att du viskar på bruten franska om mejeriprodukter?"

Den tiden är förbi. Vi har lämnat den så långt bakom oss att vi inte längre kan vara säkra på att den tiden någonsin har existerat. Kanske var allt en dröm. Kanske är du blott en fjäril som drömmer att du är en människa som drömmer om franskt mjölkprotein som stillsamt fått koagulera tills den uppnått perfektion. La fromage var endast en dröm och nu har du vaknat.

Drömmen är försvunnen, evigt förlorad. Sakta kommer minnet att blekna tills du bara kommer att förnimma en svag aning av en utandning i ett öra när du står och begrundar ostdisken på Konsum. Till slut kommer även detta blekna bort och försvinna.

Allt som kommer kvarstå är...

Moist.

Moist.

När jag har mina Moist moist! linser på mig ser jag de mest fruktansvärda färger. När jag blundar ser jag skepnader som inte finns och aldrig borde finnas och om de någonsin finns där när jag öppnar ögonen åh gud hjälp mig. Men på den ljusa sida! Blir inte lika torr i ögonen när jag sitter framför datorn när jag har mina Moist moist!  linser. Lätt värt och man vänjer sig antagligen vid omöjliga geometriska former, uppsvullna virvelströmmar av fruktansvärda färger och det faktum att mitt ansikte inte ser ut som mitt eget längre. Det sist nämnda kan ha mer att göra med att jag är ovan att se mig själv utan glasögon... eller så har jag blivit ersatt av en kopia av mig själv som bara nästan är perfekt.

Om känslan av att mina minnen inte är mina egna kvarstår ska vi kanske börja oroa oss.

Tills vidare... kom ihåg att frukta och älska Moist.

Moist.

...

...

...

...

... OCH I ÖVRIGA NYHETER!

Har börjat lyssna på en podcast som kallas Welcome to Night Vale och jag märker liksom nu att den färgat av sig rätt mycket på vad jag skriver numera. För det här skulle vara ett kort inlägg om vilket osexigt ord "moist" är och istället.... det här! Ta-dah!

*seglar bort på ett hav av möjligheter*

Greppar rodret med stadig hand och blickar ut mot horisonten. Förnyelsens salta vindar smeker mitt ansikte. Havets spelar upp en symfoni bara för mig med vågor som kluckor mot fören och en fiskmås döende skri.

Betraktar tillgivet min enkla farkost och vänder sedan blicken mot min trogna besättning.

"Kamrater, sjöbusar och sjöjungfrur samt avskyvärda avkommer till de två sist nämnda. Jag vill tacka er för att ni assisterar mig på denna färd mot det skrämmande och okända.

Jag vill att ni ska veta, och det här hämtar jag ur djupet av mitt generösa hjärta, att jag har absolut ingen aning om hur man kör en båt. Faktum är att jag bara låtit rodret snurra som en tombola de senaste dagarna.

Och det här? Ett rep eller en tamp? Vad är skillnaden? Jag bryr mig inte hur som helst.

I övrigt vill jag informera om ett par schemaförändringar. Myteriet är framflyttat till klockan elva därför får vi skynda på när vi med våldsamt våld gör oss av med de yngel som skapats när människa och vattennymf kopulerat.

Till er som råkat bli fästa vid vad som bara kan kallas ett öppet hån mot allt som är rätt och gott i världen... ni har bara er själva att skylla."

En varelse som består av hud och brosk trycker sig mot min sida. Jag klappar den på vad vi kan anta är huvudet och styggelsen gurglar lyckligt. Den har tänder där det inte borde finnas tänder och men det är inget i jämförelse med det faktum att den har mina ögon. Tolka det som ni vill.

"Mitt förslag är att vi klubbar ihjäl dem med klubborna som sälklubbarklubben lämnade efter sig i klubbförrådet. Ha! Försök säga det snabbt fem gånger. Peace out!" *moonwalkar överbord*

Aaaahhh... möjligheter.