Triumfkaffe

Min far har haft en regel för bilåkandet sedan jag var en liten, liten flicka. Inget fick förtäras i bilen. På sin höjd har han tillåtit vatten, tuggummi och äpplen i värsta fall. Annars inget. Det var det som definierade familjens bilresor.

Det och lukten av mina små barnspyor.

Därför var jag förvånad när jag såg att det stod en kaffekopp i mugghållaren när vi skulle köra ner till stugan.

"Pappa... har du druckit kaffe i bilen?"
Han började svettas. "Nej. Jag öh. Jag drack den innan jag satte mig."
"Hm jag föstår men... AH-HA! Om du druckit upp den innan du körde iväg skulle du ha slängt den. Ipso facto. Kaffet dracks i bilen. Där sherlockade jag dig allt." Kastar huvudet bakåt och skrattar. "Åååh, far! Det började med att du tillät ramlösa med citronsmak. Oh how you've slipped on the slippery slope!"

När vi fikade i Oskarshamn beställde jag en mellankaffe på McD.
"Jag kan dricka den här i bilen," sa jag.
Han såg på mig. Maktlös. Bilfascisten i min barndom - Besegrad.

Jag sörplade segerns beska vulkanvarma kaffe.