- Vilken fin klänning!
eller
- Bra jobbat! Du jobbat jättesnabbt och duktigt!
och min första instinkt är att
ALLT JAG ÄR OCH GÖR ÄR FÖRDÄRVAT. Det måste renas med eld och blodoffer. För mina synder måsta jag sona. Jag har säkert jättemycket synder. NI KAN BARA ANA ALLA DESSA SYNDER. Ibland händer det att jag ljuger. Jag ljuger säkert jämnt utan veta om det. *svettas kopiöst*
Sen inser jag att det är lite knäppt och säger: "Tack!" istället. Kanske händer det att jag rodnar häftigt och blir svettig. Men det är bättre än att ge efter för den ständigt närvarande känslan över att jag har det för bra och snart kommer någon att inse att jag har det för bra. Att livet kommer komma ifatt mig och då måste jag betala tillbaka allt.
Med ränta, hörni, MED RÄNTA.
Universum kommer kräva tillbaka allt och när jag inte kan betala kommer universum säga: "Vi kan lösa det här med betalning på... andra sätt. Och nej, jag försöker inte förföra dig."
Och jag: "Öm... va?"
"Jag vet att det var det du tänkte säga."
"Ursäkta?"
"Åh försök inte, jag känner dig. Jag vet vem du är. Jag har sett hur du kör skämt tills det är utmärglade och svaga och inte särskilt roliga längre."
Jag bryter ihop, "Åh du har rätt! Vad ska jag ta mig till?"
Universum klappar mig tröstande på axeln, "Har du försökt det här med nätdejting? Kanske skulle va nåt."
"Tror du det!?!" pressar jag fram mellan mina snörvlande snyftningar.
"Definitivt! Du är trevlig och snygg tjej och - " universum suckar, "Ta bort din hand från mitt knä."
"Wow oj! Hur kunde den hamna där? Säg det! Har ingen aning! INGEN ANING!"
"Hanna snälla... "
"Om jag skulle fråga dig... "
"Gör det inte... "
"Om du bara var glad att se mig eller om du hade arméns musikpluton i fickan. Då skulle du, eftersom du,är hela universum, tekniskt sett ha arméns musikpluton i fickan?"
"Antar det?" svarar universum motvilligt.
*sväljert hårt och knäpper upp översta skjortknappen vilket är en bragd eftersom jag har en tshirt på mig*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar