Till mitt försvar är det svårt att komma ihåg namn och ansikten när ingen är riktigt lika intressant som jag är *fyrar av bländande leende mot spegelbilden* Yeah, I'm talking about you, giiiirl. *sju års olycka*

När jag vänder mig till en av festdeltagarna och säger:

"Asså, förlåt att jag kallat dig J---- hela kvällen."

Han är uppgiven, sårad men framförallt frustrerad, "Men Hanna, jag heter ju J----."

Jag nickar, "Precis. Det visste jag väl. Gick du på den enkla?"

Han ser misstänksamt på mig. Försöker inleda avledande manöver med min berusande men framförallt berusade charm.