Var: På bussen
Varför: På väg till jobbet
Och i mitt huvud, den ständigt pågående tankegången: "Mm-hm, snyggare än vad du är. Haha. Definitivt snyggare än dig. Whoa! Vad tänkte du med när du klädde dig i morse? Hurrrrrrrrdurrrrrr... är nog snyggast av alla på den här bussen."
Plötslig insikt: "Men jag är nog inte den ödmjukaste."
Låter denna insikt sjunka in med värdighet. Erkänner det som en sanning. Gör det till en del av min självbild. Blir lugn och rofylld. Fullkomligt harmonisk. Så jävla zen.
Plötsligt! Ännu en insikt. Guards, vad är det här? Insiktens dag? (hurrdurr): "Men tänk om det gör mig till den ödmjukaste på bussen eftersom jag precis insett hur otroligt högmodig jag är?"
*upphör att existera pga paradox as you do*
"Och det var därför jag var försenad till jobbet imorse."
"Hanna... "
"Okej nej, jag läste en bok tunnelbanan och missade när jag skulle av..... men jag var antagligen den snyggaste i hela vagnen!"
"Utseendet är inte det viktigaste i hela världen."
"Du är inte det viktigaste i hela världen. *välter vi sitter vidbordet*"
"... du vet att det där var ditt bord där din-"
"Javisst."
"- laptop stod."
"Precis enligt planerna."
"Du hade sönder din laptop. Den är i två delar. Var det här precis enligt planerna?"
"Menar du sönder eller... *lutar mig nära, nära och viskar* ... bättre?"
"Jag hatar dig med en brinnande intensitet som får universums alla glödande stjärnor att verka svala och avståndstagande."
"Menar du hata eller... *lutar mig ännu närmare, trycker min kind hårt mot din* ... bättre?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar