Telning

Nu gråter grannens nya barn igen. De skaffade den för ett tag sedan och den har varit ganska livlig. Förra natten höll tjutet igång till klockan tre. Jag är imponerad och lite stolt. Har börjat se det som mitt eget.

Har ändå tvingats lyssna när det antagligen hade kolik eller en sorts infantil existentiell kris. Känner mig väldigt delaktig i denna lilla varelsens framtid. Är det okej att knacka på redan nu och be de andra ansvariga att göra den till en astronaut eller måste man vänta 2-3 år?

Framförallt skulle jag vilja söka upp den lilla krabaten när den är cirkus 20-25 år gammal och viska i dens öra "Jag hörde när du skapades. Jag hörde allt genom väggarna."

Saken är den att jag tror det automatiskt gör mig till dens gudmor. Vilket känns som en tung och ansvarsfull börda att bära men jag tänker göra. Är det inte barn som är vår framtid och allt det där?

Har redan skaffat ett jobb åt den lilla rackaren.

Träd.

Den ska vara mitt träd.

Bara det bästa åt mitt gudbarn.