I början av hösten var det svinkallt i lägenheten pga elementet hade inte kommit igång riktigt. Nu har det som tur blivit mycket bättre men jag har upptäckt att jag har en något snedvriden uppfattning av verkligheten.
Hur är det med värmen i lägenheten, frågar folk mig och jag svarar att jo tack, det är väl bra men jag kan fortfarande inte gå runt utan byxor.... vad menar du med att det inte är en rättighet att kunna strosa runt utan byxor!?!? JAG BOR JU ENSAM NÅGOT SÖNDAGSNÖJE MÅSTE MAN FÅ HA!
Gah, jag antar att du är en sån som inte respekterar skogränsen heller.
Det är såna som du som... som är... du vet...om jag var en annan person än den jag är så hade jag säkert gått och jämfört detta med Hitler. Hitler hatade också byxor... eller brist på byxor. Men nu är jag den jag är så jag tänker inte vandra ner på den mörka stigen.
Andra saker som är jobbiga: Skulle köpa bulgur. Paketet var på högsta hyllan, jag lyckas peta till ett annat paket som faller, fångar upp det med ena handen och lyckas riva upp små, små papercuts över handflatan från kanterna på paketet. Det försvårade hela min dag. Gjorde allt mycket svårt. Det var inga problem att använda handen men varje gång jag gjorde det gjorde jag det med en gnällig röst. Liksom "mmmuuäähää" eller "nnnyyaaaajjaaa". Drev mig själv till vansinne.
Som tur var muntrade jag upp mig själv med lite jympa. Eller squaredance. Jag är inte riktigt säker men det kan vara så att instruktören närde en hemlig dröm att bli squaredancestjärna för det var påfallande många låtar och rörelser som kanske inte skrek "squaredance" men väste det lite ömt rakt in i öronsnäckan där det la sig till räta och byggde ett bo.
Plus vi gjorde en övning eller rörelse som jag valt att döpa till "kattan löper" för det var precis så det såg ut. Efter ett par försök var jag försvånansvärt snabb på att förflytta mig med rumpan. Man lär sig något som sig själv så länge man lever.
Ett as med voyeuristiska tendenser plus kan röra sig snabbt över halkigt golv med bara rumpan o ett par vevande armar.
Känner att jag växt som människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar