Min pappa har med en nybörjares iver bestämt sig för att baka. Inför första advent fixade han lussebullar, mjuk pepparkaka och vanliga pepparkakor. Enorma mängder av allt dessutom. Jag kände mig en smula upprörd pga baka brukar vara min grej och nu fanns det inget som jag kunde göra för att få bekräftelse men jag överlever *hyperventilerar*
Eftersom hans bakproduktion inte var av denna värld finns det fortfarande enorma mängder pepperkaksdeg som behöver kavlas ut, formas, uppfostras, lära sig ett yrke, älska, leva, gräddas och ätas upp. Det var på vår agenda idag då jag åkt hem till Gävle för att hjälpa pappa med julgrejor. Läs meningen som: Hjälpa pappa genom att stressa fast det inte behövs. Någon måste stå för julstressen, eller hur?
Då gick en propp och nu funkar inte pappas högteknologisk ugn. Där sköts mina organiserade, väluttänkta och noga tajmade planer ner innan de ens hann lämna flygbasen så att säga. Imorgon ska ugnsreparatören komma. Kanske. Vi vet inte. Vi hänger i ovisshet. Jag är bara lite stressad. Men man måste skratta i såna här situationer. HAHAHAHAAAAAHHHH!!!!
Fast kanske inte gällt och hysteriskt. Det finns bättre sätt att skratta på. Gör om gör rätt. Med magstöd, Persson.
MWAHAHAHAHAHA!!!
Bättre... inte riktigt som jag tänker mig att människor vars loft är fritt från tomtar (säsongsrelaterad humor hahaha) brukar skratta men... bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar