Jag är albatrossen och andra töntiga saker jag sagt på sistone

Jag är så trött på att vara kall.

Det enda som glädjer mig med att vara kall är för att jag har en ursäkt att skriva med fingerlösa vantar på och pga nåt mystiskt fel på lampan i taket sitter jag med levande ljus och skriver.

Är så bohem att man smäller av.

Har inte kommit på något att skriva om. Trodde ett tag att jag kommit på något jätteroligt där jag skulle skriva om hur det var jag som var albatrossen. För ni förstår. Det är jag. Som är albatrossen nämligen. Det. Är. Jag. Som. Är. Albatrossen. Jag är albatrossen.

Sen kom jag på att det skulle kräva att alla skulle förstå att det var en rolig referens till en dikt av Baudelaire och tänkte jag... nej. Alltså... nej. Bara nej.

(men kan vi inte...?)

NEJ.

Det var inte ens ett särskilt bra skämt pga skämt borde vara roliga. Det är liksom minimi kravet för skämt.

Dock har jag inte suttit på en stol och gjort ingenting även jag inte är den som är den när det gäller att titta på färg som torkar.

Imorgon ska jag ringa Allvarliga Samtal... inte särskilt allvarliga men jag tycker att kontakt över telefon kan vara skrämmande. Telefonvett å etikett är ändå det som skiljer människan från djur så man vill gärna få det rätt.

Idag har jag varit berättare på Berättarministeriet. Gick mycket bättre än förra gången. Kanske för att det var en mindre grupp och jag var inte lika stressad. Fick rita ett slott åt min grupp som de tyckte var jättefint och jag på riktigt rodnade lite och bara: "Äsch då!"

Jag sa nästan att de var så söta så att jag bara ville äta upp dem. Men jag sa inte det. Pga det kan uppfattas lite konstigt. Kannibalism är inte en accepterad livsstil av förklarliga skäl som vi inte behöver gå in på nu men jag räknar att ni känner till de flesta.

PS. Idag fyller Jossan år. Hon är fin hon. Hon tillhör vänkategorin som vet hur och när man bara måste sluta lyssna på vad jag säger och börja reta mig istället. Det hurrar vi för. Hurra. Hurra. Hurra.