Passion ser om "Jurassic Park" för första gången sen hon var 10

I torsdags när jag och Tash åt världens godaste soppa med kokosmjölk och fänkål avslutade vi kvällen med att se Jurassic Park, därför bjuder jag med er på tur där Hanna Passion återupptäcker irrationella rädsla för utdöda reptiler.

Filmen börjar med att en mystisk- SHORTS! MWAHAHAHAAHAAAAAA!

Det är så här mitt skrivbord ser ut numera. Tema shorts.

Filmen inleds med dessa suveräna shorts tillhörande vad som snabbt blir min favoritkaraktär, Muldoon. Det är ett par riktigt fantastiska shorts det där... den här filmen var inte så farlig som jag minns- AH ÅH NEJ JAG KOM PRECIS PÅ ATT JAG ÄR SKITRÄDD FÖR VELOCIRAPTORER!

En anonym parkarbetare dör i den första minuten av filmen. Farväl, vi hann knappt lära känna dig. Men härnäst! Våra hjältar introduceras, Grant och Sattler. Tash kommenterade här att filmen inte kändes särskilt gammal trots att den var gjord 1992, då kom vi fram till den här scenen:

Hallå 90-talet min gamle vän...

Vi får en minnesvärda scenen då Grant skrämmer skiten ur en av filmhistoriens drygaste barn. Sattler grimaserar i bakgrunden, uppenbart att det inte är första gången Grant skrämmer skiten ur barn. Hon ser förmanande ut men vi vet alla att hon älskar hans buffliga sätt. Rawr. Förresten... hatar Grant barn? Tur att han ska till en dinosauriepark, där lär det inte finnas barn, speciellt som all säkerhet inte är testad ännu. Haha. Det vore ju för lustigt om det fanns barn där. Haha.

Grant och Sattler följer med Hammond till hans mystiska park för att inspektera den. Vad finns där? Vem vet? Ingen vet! Okej, vi vet men Grant och Sattler vet inget. Filmiskt berättande in action. Haha. Hallå vänta lite... Hammond spelas av Richard Attenborough... det finns säkert ett skämt här... tror jag?

På helikopterresan dit introduceras vi till matematikern, kaosteorifanboyen, allmän skön kille Dr Malcolm spelad av Jeff Goldblum.

Vad har han... jag vet inte... kan inte ens...

En magnifik outfit och en helt vanlig pose.

Väl framme i parken. DINOSAURIER! ÅH KORS I TAKET VAD MYCKET DINOSAURIER!

Det bästa är Grant och Sattler blir så exalterade att de kissar på sig. Se bara på Laura Derns fantastiska minspel. Hon dör. Hon dör om det finns t-rex i parken. Åh det finns en t-rex? Hon är död. Helt död. Kan ej hantera alla dessa Känslor

Grant kräks lite för att han blir för exalterad.

Jag uppskattar hur Laura Dern spelar Ellie Sattler med en sådan hejdlös entusiasm.

Hon kan inte ens... så många känslor!

Jag ändrar mig. Ellie Sattler är min favoritkaraktär.

Överraskningarna slutar inte att komma. Jag hade glömt att Samuel L Jackson var med i den här filmen. Ah och så ännu en dos av Muldoons shorts. Han kan verkligen bära sina shorts den mannen. Mmm shortssssss... och knästrumpor?

Hur lite jag än kommer ihåg av den här filmen minns jag det allra viktigaste. Allt går åt helvete. Pga Newman från Seinfeld leker judas. Som tur är dör han. Jag uppskattar en karaktär vars enda syfte är att vara en MacGuffin (det har många betydelser men jag använder den här i den meningen att en MacGuffin, objekt eller karaktär, är det som sätter igång storyn) och göra sitt jobb men sen görs av med på ett snyggt sätt. När jag ser äventyrs/matiné filmer vill jag inte ha hundra handlingar i en enda film att hålla reda på. Jag vill bara ha dinosaurier!

Nej... vänta... jag ångrar mig.

Den girige advokaten (man vet att han är girig pga är advokat haha tråkigt skämt är tråkigt) överger barnen och gömmer sig på en toalett. Det bådar inte gott för den mannen. Vet han inte att han är i en Steven Spielbergh film från 11 år? Han har noll koll på sin genren och vet inte alls att sympati ger överlevnadspoäng... förutom ifall heroisk självuppoffring kommer upp på menyn. 

T-rexen ger sig på barnens bil och det här är lite läskigt. Jag har en låg tröskel, ok, men jag tycker det här är lite läskigt på riktigt. Men de sitter i alla fall i en bil och det borde väl – ÅH HERREGUD NEJNEJNEJNEJ!

Och Tash: Hanna, ta ett djupt andetag. Det är en film. Och jag: NEJNEJNEJ!!!

Givetvis hittar t-rexen den girige advokaten och äter upp honon men det är ok pga vi har noll sympati för honom. Det borde finnas ett kommentarspår på dvd:en med bara skojiga trombonljud som spelas vid dessa scener.

Vomp vomp!

Voooooomp!

Det händer egentligen inte särskilt mycket i den här filmen. Folk tittar på dinosaurier. Folk springer ifrån dinosaurier. Dinosaurier äter upp folk men Grant har i alla fall en personliga storyarc går ut på att han lär sig att tycka om barn och blir en beskyddare. Det hela är mycket hjärtvärmande. Jag vet inte om ni kan höra det men jag menar det på riktigt. Hjärtvärmande är nyckelordet.

"He left us! He left us!"

"But that's not what I'm going to do." sa han pga hade mycket mörkare planer.

Eftersom Newman slog ut alla säkerhetssystem, el- och telefonnätet måste Samuel L Jackson göra det man alltid måste göra i dessa situationer: Slå av datorn och sen slå på den igen. Tyvärr sitter av knappen nere i deras säkra bunker men på-knappen sitter i ett skjule precis vid velociraptor buren och... VEM GJORDE PLANRITNINGEN TILL DET HÄR STÄLLET!?!? Ge hen sparken. Facket godtar dum i huvudet på riktigt som en anledning.

Nu börjar bli stressad av filmen. ”Tash,” frågar jag nervöst, ”Dör Samuel L Jackson i den här filmen?”

”Inga spojlers!”

”Men jag minns inte om han dör eller inte. Jag vet inte om jag klarar av det här.”

Min pappa kan inte se Jurassic Park pga han har svårt för filmer där barn råkar illa ut. Jag blir nervös av att titta på Jurassic Park pga har svårt för att nåt ska hända Samuel L Jackson. Som tur är besvaras i alla fall inte min fahåga att Ellie Sattler skulle bli förpassad till bunkern utan hon har sin eget syfte i handlingen jämte Grant. Hon och Muldoon ger sig ut för att trycka på knappen för att få igång systemet igen och leta efter Samuel L Jackson som har försvunnit. Påminnelse: Ni vet den kanppen som ligger bredvid velociraptorernas bur. Den knappen.

Alla räddas tillslut av lite hollywoodhacking men jag klagar inte. Vi slipper i alla fall ett virus i form av en skrattande dödskalle.

Men det egentliga hjälten i denna film är självklart t-rexen. Hon sveper in på slutet som en ordentlig Big Damn Hero. Om det inte vore för att hon skrämde livet ur mig pga vill krossa min ben mellan sina sylvassa tänder skulle jag ta med henne hem och kalla henne Tiffany.

Filmen slutar med att Hammond dystert tänker över sitt liv och sina beslut. Jag gillar Hammond, hans motivationer osv. I böckerna är uppenbarligen en manipulativ skitstövel som inte bryr sig om att någon kan ta skada av det han gör. I filmen är han i grund och botten en trafisk karaktär som drömmer om att dela med sig av sin fantastiska upptäckt för hela världen men blir i sin iver blind för den kraft han leker med. Snart kommer jag börja svamla om hur Jurassic Park påminner om en grekisk tragedi. Vi går vidare.

Grant har kommit över sin barnfobi och han o Sattler utbytter ömma blickar. Grant kramar om de sovande barnen Tim och Lex, liksom för att säga:

"Kan jag behålla det här paret? Har redan tränat dem."

Kul film i alla fall. Kul för hela familjen. Fast kanske lite jobbigt för Tash pga min konstanta reaktion genom hela filmen var: