En liten enkel essä om charter

Illustrativa bilder är inkluderade!!! Wow!!!

  

Kära läsare!

Under de senaste åtta dagarna har jag insett att charter är inget för veklingar. Under min semester på ljuvlig siciliansk badort har jag stigit upp klockan 06:00, vandrat upp med ömma fötter och begynnande förkylning på aktiv vulkan och på eftermiddagen har jag utmattat sköljt av mig vulkandammet i det salta Medelhavets hetsiga vågor.

Detta är alltså chartersemester.

Jag var ingen erfaren charterturist så nu när semestern är över och resan avklarad har jag bestämt mig för att nedteckna en kort liten guide för de som är nyfikna på det här med charter på Sicilien. I guiden kommer jag behandla ett par enkla men viktiga punkter som kan hjälpa er på er chartersemester, på Sicilien eller annorstäders.

Mitt resesällskap var den ständigt tålmodiga Ebba som besitter ett sinne som är både mer jordat och friskare än mitt eget. Ett perfekt resesällskap för någon som inte sett Sällskapsresan än och står ut med att jag ibland viskade "Il formaggio!" i hennes öra.

Tyrannen Heron IIs altare. Här slaktades 400 oxar till Zeus ära. Frågan om det serverades svenskt kaffe på oxfesten är inget vi vet säkert... men man kan ju tänka sig...

 Låt oss nu sätta igång med den allra viktigaste punkten! Kläderna!

För var det inte Plato som sa: Kläderna gör turisten, kläderna gör människan, således är turisten en människa?

Shorts och keps – passar bra på både vulkan och i stad

Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder var det någon som sa en gång. Ingen minns vem det var eftersom det antagligen var en ovanligt präktig viktigpetter som inte hade några vänner så låt oss inte bry oss om hen.

Men det finns ett korn av sanning i påståendet. Min grundoutfit som passade för alla slags äventyr var shorts (läses: shåårts), trygga doc martenssandaler som hade en vagt androgyn utstrålning och en fräck keps. Notera gärna mina spexiga strumpor.

De bars både för att signalera att jag inte skräms av turismens mode och för att jag hade skavsår som inte var av denna värld efter vandring på vulkan och i antik stad. Mina fötter skavde så att det slets upp en reva i vår dimension till en värld som bestod av smärta i dess allra renaste form. Ohyggligt plågsamt men också nytt och spännande! Strumpor i sandaler menar jag då.

Turisten i sitt naturliga habitat! Notera kameran runt halsen. Alltid redo som Arkimedes lär ha sagt när han vägrade ta av sig badmössan.

 Dagen då det regnade och åskade kraftigt drog Ebba och jag på oss plastiga regnponchos och utforskade den grekiska teatern i Taormina. Vi lät inte regnet nedslå oss utan tog oss an antikens ruiner med en iver som gjorde ett antal män, kvinnor och barn illa till mods. En del människor kan inte hantera unga kvinnors intensiva kärlek till romerska valv och korinthiska kapitäl.

Mmmm kolla in kapitälet på den där kolonnen... kan en antik grek ha sagt. Det här är inget forskarna vet säkert men vi kan ju spekulera...

Pasta kryddad med livets sälta – Förnedring

Jag har ätit utav havets frukter som om det inte fanns någon morgondag, bland annat en risotto prydd med lila bläckfisk tentakler vilket smakade suveränt. Vi har avnjutit en espresso och limoncello som digestivo efter varje middag. Som riktiga livsnjutarproffs!

En kväll åt jag en nattsvart rätt med bläckfiskbläck. Kyparen gav mig en blick och räckte sedan över en haklapp.

Den var illustrerad med lustifika hummrar som dansade och utformad som en fluga och skjorta.

Ebba den förrädaren kuttrade bara om hur bedårande det var och fotograferade mig.

Om jag någonsin undrat hur offentlig förnedring känns vet jag det nu. Pastan var dock tillfredsställande konstig men god.

Ej med på denna bild: Hannas värdighet. Notera dock den mordiska blicken.

För dig som älskar att inte behöva betala för sprit kan du dra lärdom av följande berättelse:

Vi besökte en restaurang där vi tidigare ätit En Av De Bästa Pizzorna I Mitt Liv. Vi slog oss ner. Kyparen kom med menyn och säger: ”You look like a singer.”

Jag fnittrar förläget och försökte stirra intensivt på menyn.

”No, really!” han bildgooglar sångerskan och visar upp. Det är ganska likt. Kyparen ville att jag ska låtsas ge honom en autograf. Ebba påstår att kyparen sedan kastade trånande blickar efter mig hela kvällen. Jag var mest förlägen hela tiden men ganska nöjd eftersom huset bjöd på limoncellon. Eftersom jag redan förlorat i stort sett hela min värdighet kvällen innan så kunde jag sälja ut resterna av denna kantstötta värdighet för ett glas limoncello.

Tricket att få gratissprit är alltså att se ut som en känd sångerska och överge all din värdighet. Glöm att du någonsin haft något som kan ha kallats värdighet.

Alla våra souvenrirer är ätbara

När vi åkte upp på Etna fick vi veta att det fanns en lokal spritsort som kom i en variant för män och en variant för kvinnor. Den för männen var 50% och den för kvinnor var 70%. En aning suspekt tyckte jag och Ebba. Vi hittade den allra kitschigaste flaskan för denna spritsort. Flaskan hade fastlimmat vulkanjord med rött glitter och en etikett med både en våldsam Etna och en arg cyklop. Redan de gamla grekerna brukade säga att när det finns en arg cyklop på etiketten, då vet man att det blir en bra kväll. Jag tror det kallades för den dionysosiska garantin.

"Tittut!" sa han skämtsamt men hon höll på med en viktig grej och brydde sig icke.

Vi köpte ocskå honung smaksatt med mandarin och olivolja som man kan ha i mat eller på kroppen. Det beror helt på vad du personligen är intresserad av att få ut av middagen misstänker jag.

Hotell Nike – Döpt efter segergudinnan och inte skon

Hotellkatterna som vi döpte till Lilla Sotaren Nietzsche och Lilla Snickaren Schopenhauer. Ej med på bild: Katten som döptes till Lilla Kolasås.

Hotellet var mycket trevligt. Det låg precis vid havet och vi hade både havsutsikt och balkong. Såg man åt höger sida kunde vi skymta Etnas slutning. Varje morgon påmindes man därför om livet bräcklighet och kunde stirra intensivt på Medelhavets horisont samtidigt som man bekymrade sig över sin egen existens.

Första kvällen drack vi vin på balkongen som Ebba knivat upp. Vinkorken alltså, inte balkongen.

Ebba drogs in i ständiga skämtdueller med hotellpersonalen. Hon var lite av ett öppet mål när det gällde de skämtande herrarna. Enligt min mening uppmuntrade hon dem alldeles för mycket medan jag försökte vara lite mer svalt road (läs: otroligt obekväm när det gäller att skämta på främmande språk).

Vi kom... vi såg... amfiteater

Sightseeing är en mycket viktig punkt på en äkta chartersemester. Det passade mig perfekt eftersom jag gillar romerska valv på ett sätt som alla inte riktigt kan förstå. Dessutom hade Ebba aldrig satt foten inne på en grekisk eller romersk teater. Det gick absolut inte an och det fixade vi snabbt.

Åh alla dessa teatrar, valv och kolonner som vi såg!

Om någon säger till dig att det finns en punkt på semestern då man får nog av romerska valv så måste du fly. FLY MIN VÄN MEDAN DET ÄNNU FINNS TID! Det är uppenbarligen en depraverad och osund människa du har att göra med.

Titta på denna lilla godbit. Visst kan man inte få nog?

Låt mig säga detta, och jag tänker bara säga det en gång: När du tröttnat på romerska valv har du tröttnat på livet. Dessa ädla ting välver sig över dig och viskar om svunna tider med arkitekturiska storverk. Ett romerskt valv sviker dig aldrig, skulle till exempel inte låta en kypare knyta en haklapp om halsen på dig utan att ingripa. Just sayin'.

I Syrakusa fick vi förutom teatrar också se grottformationen Dionysos öra. Där lekte vi att vi var politiska fångar under antiken. Kul för hela familjen!

När guiden sedan frågade gruppen om någon visste vem Aischylos var började både jag och Ebba formligen vibrera av ”Åh jag vet fröken jag vet!”

"Ni behöver inte räcka upp handen," sa guiden och såg något plågad ut. Kan ha varit hettan.

Flygresan

Bästa tipset för er som är lite flygrädda: Drick vin på planet och bli vän med ett par äldre damer som druckit ännu mera vin.

Om det inte fungerar, stilla din oro genom att fundera över om den lilla flärpen längst ut på flygplansvingen kallas för winglet eller för flappy-flap.

Ta också tillfället i akt och begrunda det faktum ifall jetplan kunde få barn skulle det kallas för winglets.

Getter får killingar.

Kor får kalvar.

Hundar får valpar.

Jetplan får winglets.

Njut av denna logiska insikt och flygresan är över på ett litet kick.

Om du får syn på Rod Serling som står ute på vingen och narrerar har du kanske druckit för mycket vin eller har hamnat i ett klassiskt avsnitt av The Twilight Zone (ugh hatar när det händer). Meddela kabinpersonalen i vilket fall. Passa på att fråga om det kallas winglet eller flappy-flap.

Hemkomsten klockan fyra på morgonen

Det kan vara svårt att anpassa sig till vardagen igen. Förhoppningsvis har ni då lika tur med taxichauffören som jag och Ebba hade. På vägen hem frågade han var vi tillbringat semestern. Sicilien, svarade vi.

Då lyste han upp, ”Ah Sicilien... det finns mycket grekisk kultur där,” sa han med märkbar stolhet. Sedan nickade han belåtet när vi började kvittra om Syrakusa, Apollontemplet, teatrarna och alla dessa kapitäl vi sett.

När vi kom fram till lägenheten sa han bestämt, ”Nej, semesterfirarna behöver inte betala.”

Jag sneglade på taxametern, det var visserligen ingen större summa men ändå... ”Du skojar?”

”Nej,” sa han bestämt och körde iväg i soluppgången. Han följde helt klart andra lagar än vi vanliga dödliga människor.

Resesällskapet - När gnällig oro blir en egen konstform

En stor del av semestern har Ebba tvingats ägna åt att tala om för mig när jag är så pass neurotisk/hysterisk/nervös/hispig/gnällig att det kan rubriceras som grym och ovanlig tortyr. Exempelvis när jag steg in på ett apotek i Taormina

Stelnade då plötsligt till och började backa ut, ”Jag tror inte de har våtservetter här... ” mumlade jag nervöst.

Ebba ser oförstående på mig, föreslår vänligt men lite ansträngt att vi åtminstone ska kolla runt lite.

”Neeeeej... ” väser jag och gömmer mig bakom en vykortssnurra ute vid en souvenirbutik.

”Är härinne och kollar!” ropar Ebba och vandrar längre in i apoteket.

”Neeeeeejjjjjj... ” jag försvinner helt bakom snurran.

Ebba kommer ut, ”Hittade våtservetter!” meddelar hon glatt.

”Neeeejjjjj... ” viskar jag och stirrar skräckslaget på våtservetterna.

Det finns ingen förklaring till dessa utbrott av omotiverade anfall av stressad oro över de mest triviala ting.

Kanske är jag ett offer för vårt moderna samhälle där allt går så snabbt, så snabbt...

… kanske har jag återvänt från min semester bland romerska valv och grekiska teatrar som en mer avslappnad, behärskad och förnuftig människa?

HAHAHAHAHAHAHAHHAAAAAAAHHHHHHHGGGGGNNNNNNNNNNNNnnnnnnnnnn

Låt mig citera redan de gamla grekerna: "Dröm och glöm, min vän. Ain't nuthin but a g thang."

Precis så brukade de säga. Det här är förstås inget jag vet säkert. Men vi kan ju spekulera.