- Arméns musikpluton är ett säkert kort. Inget får igång en konversation som ett långsamt stegrande trumpetsolo från dina nedre regioner. Folk gillar sånt.
- En serie med ihopknutna scarfs som du drar och drar i men det tar aldrig slut. Tillslut kvävs du under tyngden av fräcka och käcka scarfs. Folk kommer imponeras av din hängivenhet.
- En liten, liten minatyr av dig själv. Du fiskar fram ur fickan, låter den försiktigt stå i din handflata. Ingen vågar knappt andas för att den inta ska välta omkull. Du viskar: "Jag är full av mindre versioner av mig själv." Ett perfekt underlag för en filosofisk diskussion en fredagseftermiddag.
- En dödskalle för att kunna spontant Hamletisera (jag är ganska säker på att det är ett ord).
- Du sticker ner händerna i fickorna och drar ut fodret. Samtidigt som du gör det vänder du också in och ut på dig själv. OBS. Används bara i nödfall. Till exempel på klassåterträffen. "Ni trodde att jag aldrig skulle bli nåt men se på mig nu och alla mina organ," är alltid en källa till skratt och gråt och hejdlös beundran av din person.
- En adressbok med en massa telefonnummer. "Ifall min mobil går sönder eller nåt," säger du, "Vi har tappat det här med att ha nummer i huvudet i dagens samhälle," beklagar du dig. Du visar stolt din lilla bok med nummer. Varje sida är nedklottrad med ett enda nummer om och om igen. Ditt eget nummer. Du börjar svettas. Det här var inte enligt planerna.
- En påse pommes pinnes. Ett gott tilltugg som passar i vilken situation som helst och kan desarmera vilken personlighet som helst. Uttalas pommes pinnes. Detta är mycket viktigt att komma ihåg. Jag kan inte berätta varför.... om du visste skulle jag bli tvungen att döda dig. HAHAHA! Neeeej, men allvarligt talat... det är viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar