Kan jag hålla mig till ett ämne? Svar: Nej.

Denna olust som drabbade mig idag. Ville inte göra något som jag visste att jag borde och ni vet vad mormor alltid sa: "Ovilliga händer är djävulen franska fönsterspröjs"

Kanske någons mormor har sagt det. Det här är inget jag vet säkert men man får spekulera. Det får man. Min mormor har i alla fall aldrig sagt det. Hon brukar säga saker i stil med: "Du besöker mig inte så ofta."
Jag: "Jag besöker dig nu."
Mormor: "Mmm... men du kunde göra det oftare. Din kusin H är här varje vecka."
Jag: "Äh... ja, hon är mammaledig och bor i princip granne med dig."
Mormor: "På tal om det... varför har du inte en pojkvän än?"
Jag: "HAHAHA DU SA NÅT OM MAT!?!?"
Mormor: *blir distraherad av att försöka få mig att äta borsjtj och surkål samtidigt*

Likväl är det sant. Tror jag. Jag är inte säker på att jag vet vad ett fönsterspröjs är. Eller vad franskt är. Vad jag menar är att när man har tråkigt, det är då man ligger i farozonen för att börjar skriva erotisk friendfiction. Och då menar jag inte tvserien.

Därför gjorde jag rent toaletten med en tops istället.

Allt för att bibehålla illusionen av normalitet. Ett riktigt mission impossible som jag döpt till Operation: Sassy Cat. Det är en komplicerat historia där kodnamnen har kodnamn. Skrivet i koder. Doppat i ett mysterium lika mystiskt som vad som egentligen var i den där hummersås i min fiskbullar på burk. Mitt kodnamn är Kodnamn. Det är bara nästan lika genialiskt som Lösenord123.

Övriga nyheter... när jag läser gamla inlägg är jag aldrig säker på om jag var allvarlig eller ironisk. Jag är ganska säker på att jag inte tar mig själv på allvar 95% av tiden. Fast just nu är jag inte ens säker på om jag vet skillnaden på ironi och sarkasm. Är det... ironi... ifall en bagare gifter sig men dör pga förgiftat bröd på bröllopsnatten?

Kan någon svara?

För jag vet verkligen inte längre och det skrämmer mig. Inte lika mycket som att råka falla för frestelsen att skriva erotisk friendfiction men det är fortfarande ganska läskigt.

Något som också är ganska läskigt är läskiga spel. Jag är mycket dålig på läskiga spel. Inte som Amanda som glatt strosar in i mystiska rum (fast hon skriker lite grann). Amanda är förresten den bästa på att berätta om sina spel. Jag är ganska tråkig. Kanske är för att alla mina spelhistorier går ut på att "Sen klicka jag på glassen och plockade upp den och kombinera den med jordnötssmöret jag hade i min ficka ååå seeen *djupt andetag* matade jag en zombie med den och då kunde den inte bitas för jordnötssmör klibbade igen munnen ååå seeen *torkar snor på tröjärmen som barnen som hade fem femkronor och ville köpa saker i kiosken på sommaren* sa kaninen en rolig grej som var en referens till serietidningen spelet är baserat på så du förstår nog inte det roliga *får en bitchslap pga förtjänade det*"

Amanda brukar istället prata om allt som hände i spel lika naturligt som hon berättar om vad som hände på joggingturen.
Amanda: Hanna, vet vad som hände igår?
Jag: Nej.
Amanda: Jag gick in i ett rum.
Jag: Ok.
Amanda: Det fanns en öppen spis. Där stod det en man med ryggen vänd mot mig.
Jag: Mm-hm.
Amanda: Han vände sig om...
Jag: Ah-ha?
Amanda: OCH SPRINGER MOT MIG MED EN YXA!
Jag: AAHHH...vänta... va?

Som ni förstår är Amanda inte rädd för mystiska monstermän med yxor i spel. När hon ville få mig att spela Resident Evil vågade jag inte ens öppna första dörren pga det var uppenbart att det fanns något läskigt på andra sidan. Vad jag istället gör är att titta på youtube när andra spelar läskiga spel och skrattar åt deras reaktioner. För jag är ett as med voyeuristiska tendenser uppenbarligen. Till mitt försvar är det ganska roligt.