Hade också ett allvarligt fall av munnen är inte längre kopplad till hjärnan under hela kvällen. Som när vi letade efter värmeljus i Hattens lägenhet (det var hennes syrras) och när vi hittade dem utbrast jag triumferande: "Hahaha! Vi är fucking Kitty Drew! .... haha freudiansk meningsbyggnad. Fucking Kitty Drew.... ja, i mina drömmar.... "
Hatten skrattade och välsignad vare denna kvinna ty när hon skrattar låter det som om hon tycker jag är rolig på riktigt. PÅ RIKTIGT HÖRNI!
När jag sedan samtalade med en av våra vänners arbetskollegor och han påstod att Hattens hiss inte funkade svarade jag irriterat: "Det gör den, man måste bara trycka hårt på knappen."
"Det gjorde jag!" protesterade han.
"Pfff!" sa jag och menade det också, "Så säger de alla!" eftersom jag uppenbarligen tror att jag lever i en sitcom.
En villfarelse som drev mig att fortsätta prata strunt den kvällen. På väg till tunnelbanan klagade jag för Hatten att jag hade sett en tokrolig video där homosexuella män fick prata om vad de tyckte om vaginor.
"Vem bryr sig om vad de tycker om vaginor egentligen? Jag har sett tusen videos och monologer där homosexuella män får prata om vad de tycker om våra fittor!"
Hatten: *skeptiskt* "Har du?"
"JA! Eller nej... jag vet inte. För många videos i alla fall med tanke på att jag aldrig sett en tokrolig video där lesbiska får prata om snoppar. Det skulle vara en källa till comedy gold, speciellt om jag var med. Jag skulle säkert säga nåt i stil med att jag tror att snoppar är som grötkorvar."
Hatten: Bläh, äckligt!
Snörper förnärmat, "Ska du säga, det är ju du som tycker om dem!"
I ett alternativt universum spelades ett hysteriskt laughtrack inför en tom studio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar