Med såna vänner behöver man inga blappityblah

Såg Jesus Christ Superstar i lördags tillsammans med soon to be known as formerly known as Ugglorna Jossan och Anna. *förlegad popreferens är förlegad*

Fick rysningar när de första tonerna spelades och uppenbarligen var han som spelade Judas snygg *rycker på axlarna, en sån där tokrolig lesbian som inte förstår män haha vad ska vi ta oss till?*

Innan föreställningen hade jag däremot en nära döden upplevelse. Klockorna klämtade och jag behövde inte fråga pga de klämtade för mig. På väg till Göta Lejon vänder sig Jossan till mig och frågar: "Har du med dig biljetterna.
Jag känner redan nu paniken knacka på dörren för att leverera ett panikogram, "Vaaa?" säger jag med en något hysterisk stämma.
"Du skulle ju skriva ut dem."
Jag har inga biljetter. Jag har skrivit ut nada. Hysteriskt: "Nej det har jag inte!"
"Men jag sa ju att du skulle göra det!" säger Jossan förebrående.
Paniken är här och i full gång, "JAG HAR INTE FÅTT NÅTT MEDDELANDE OM DET VARFÖR RINGDE DU INTE I SÅ FALL VI HINNER INTE ÅHH GUD BIBLIOTEKET ÄR JU JAG HAR INGEN SKRIVARE VARFÖR SKULLE JAG-"

Det börjar svartna för ögonen. Det känns som jag ska kräkas. Anna och Jossan vänder bort blicken från mig. Åh Gud nu hatar de mig, jag har förstört hela kvällen. Varför åh varför kollar jag inte saker mer ordentligt!?!?


Jossan lägger handen på min axel och "Lugn, jag bara skämta."

. . .

Annas axlar börjar skaka av skratt.

. . .

"Ditt as!" väser jag.

. . .

Tar i: "ERA JÄVLA AS!" och folk vänder sig om på gatan men jag bryr mig ej pga vredgad hyperventilerar fortfarande och vill kräkas, "NI ÄR SÅ HUR KUNDE NI JAG VILL KRÄKAS JAG TRODDE!!!" och samtidigt håller jag på att gråtskratta ihjäl mig.

Well played, Jossan, well played... *tar av mig hatten inför en lärling som blivit en mästare*

Kanske får jobba med det här med att vara så otroligt lättlurad o lovligt byte för retstickor o annat patrask.