Undertext - En subba med dolk?

Det finns en trop listad på internets svarta hål känt som tvtropes.org som kallar sig "Word of God". Med Gud menar men alltså kreatören, och "Word of God" är när en skapare av ett verk lägger till något till sitt verk (via intervjuer, blogginlägg osv) som är kanon men inte finns beskrivit i själva verket. Alltså bonusinfo som nördar slukar med hull och hår men något de allra flesta inte bryr sig om.

En undergrupp till denna trop är "Word of Gay", vilket är när till exempel JK Rowling i en intervju meddelar via en intervju att Dumbeldore är gay och var förälskad i han den där trollkarlshitler. Kunde googla vad han heter men orka. Han hetter typ Grinchen. Hatade julen. Är ganska säker på det. Säger vi.

Jag har lite delade känslor inför det här.Om vi tar exemplet jag precis tog upp blev jag först glad. Liksom, hurra men sen...... jaha. Lite trött, va, eftersom som jag sa: Det här är inget som den vanlige läsaren kommer att känna till eller märka av. Intervjun orsakade ett litet ståhej men nu är det till stor del bortglömt i vår tid av snabba takter, färdigt skivat bröd och färdig gurglad dödselectro. Hade det inte varit möjligt att på något sätt ge oss lite undertext i alla fall? På något sätt ge oss en liten hint i själva böckerna hur det var mellan Dumbledor och Grindelwald (kanske orkade jag googla det ändå). Självklart förväntar jag mig inte att det ska vara fokus i berättelsen men åtminstone något som kan få oss förstå eller i alla fall undra. Hittar mer queerundertext i Mullvaden mellan Bill och Jim och här kan vi snacka eufemism som heter duga. (typ Bill gillar att bre smör på båda sidorna av mackan och jag vet inte riktigt men okej.... visst? )

Summa summarum, visst blir jag ändå lite glad att Rowling bestämmer sig för att Dumbledore är gay men känner samtidigt lite lurad eftersom det inte finns ett tecken på det i själva verket men... hur kan jag veta om Rowling kanske kom på det som en eftertanke? Att efterhand kände att det passade, att det var just så hon ville ha Dumbledore.

Att skriva är ett hantverk och du bearbetar din text i när en oändlighet innan det blir bra men... ibland slår inspirationen ner på dig som lord Byron slår ner på en ljuv jungfru som plockar blommor som växer på en grekisk ruin. Ibland upptäcker du att det finns kemi mellan två karaktärer som du inte hade tänkt på innan.

Undertext kan vara fantastiskt. Det var mycket bättre förr till exempel, när Mulder och Scully höll på att hoppa fram och tillbaka. Det fanns rum för tolkning där. Antigen kunde man se undertexten som att de var världens bästa vänner som räddade världen om och om igen eller som hade de hade en underliggande attraktion. Kul för hela familjen kan man säga. Eller kanske inte. Säger vi.

Ugh... skrev jag verkligen "det var mycket bättre förr"? Bläh.

Men om undertexten blir queer baiting, alltså när tv-serier/filmer/osv använder sig av fansens uppfattning om karaktärernas relation för att verka A) Toleranta, progressiva osv och B) Ska bara fresta fansen lite, så de vill ha mer.

Det behöver dock inte vara negativt. Det blir negativt ifall undertexten eller queer baitingen följs av ett "Men åh de är inte bögar/flator på riktigt! De är heterosexuella. Åh jösses vad heterosexuella de är. Deras embar är så att säga fyllda till bredden av ren heterosexualitet. Mmm-hmm!" och
punchlinen för varje skämt är: "Haha, de trodde att vi är ett par! Gud vad kul, två män/kvinnor tillsammans fast de inte är det! Haha! Det är för dråpligt!" för det vore ju hemskt om tittarna trodde att de var homo/bi på riktigt. HEMSKT!!!

Som i Sherlock till exempel när alla i princip antar att John och Sherlock är ett par pga tillbringar all sin lediga tid med varandra, jobbar tillsammans och detta avslutas alltid med att John blir så otroligt illa berörd och bah: "Nej, nej... jag är inte tillsammans med honom!"
Till en början kanske man kunde tolka det som att han inte ville bli associerad med en sociopat som Sherlock är i denna serie men eftertag blev det lite mycket: "Hahaha, folk tror att John är bög."

Kul skämt. Nej men på riktigt. Kul. Jäääättekul. Har aldrig hört något dråpligare. Men vad kan vi vänta oss av en serie där Steven Moffat tycker det är en bra idé att låta Irene Adler, vars funktion i böckerna var att straffa Holmes hubris och det faktum att han nedvärderade kvinnor, göra ett otroligt dumt misstag pga förälskad i Sherlock pga han är FANTASTISK UNIK OCH BLABBITYBLAH!

Plus, det faktum att i avsnittet verkar Irene Adler först identifiera sig som lesbisk snarare än bi men trots det blir hon helt mossig i hjärnan pga sin mancrush på Sherlock pga FANTASTISK UNIK OCH BLAPPITYBLAH!

Alltså, är det allt som krävs? Att jag bara måste träffa min mystiska, fantastiska unika och blappityblah man som ger mig en sån enorm mancrush att alla mina planer på världsherravälde omkullkastas?

Åh, men att få träffa Micheal J Fox... lätt värt det.

Jag shippar Stephen/vaxdocka!Stephen pga all undertext.