lördag 5 september 2009

Visdomsord:

"I live by syllogisms: God is love. Love is blind. Stevie Wonder is blind. Therefore, Stevie Wonder is God. I don't know what I'd believe in if it wasn't for that." - Stephen Colbert

Nu har Livet börjat! ... eller egentligen har det varit igång ett bra tag, med eller utan min medverkan dessutom, men för mig känns det som allt äntligen har kommit igång igen efter en irriterande period av ofrivillig isolering från Uppsala. Har tillbringat nästan en hel vecka totalt tillintetgjord med sjukdom och feber. Okej, totalt tillintetgjord var jag inte. Mitt orubbliga sinne för humor gjorde ingen besviken och var alltid närvarande för att lätta upp stämningen till allas glädje. Säger vi.

Min kurs i retorik har satt igång på allvar nu. Inga fler gratismackor eller provföreläsningar. Känner mig lite bortkommen fortfarande. Nästan som om jag famlade i mörkret och i det mörkret lurar allehanda grekiska och latinska fraser. Memoria, refutatio och pathos... I'm looking at you. Dock tycker jag att min kurs är allt vad jag förväntade mig om inte mer.

Igår jobbade jag i baren på V-dala för att komma ut och träffa lite nya människor och för att dra in lite mer moolah. Vi skulle servera nykomna jurister och det var en... intressant jobbupplevelse. Till en början gick det mest ut på att stå och se mycket upptagen ut medan man vaktade spriten. Efter det att middagen började gick det mest ut på att säga; "Nej, baren har inte öppnar inte förrän middagen är avslutad. Ja, jag vet att det är hela tre timmar sedan du kom hit. Nej, jag inte lite diskret sälja dig något. Ja, middagen är fortfarande igång. Hur vet jag det? Kanske på grund av maten som står borden men jag kan förstå att du missade det då du mest dansat på bordet den här kvällen."
Som tur var det enbart trevliga människor jag jobbade med och tillslut var kvällen över och jag märkte att jag fortfarande levde efter att ha serverat vågen av törstande jurister. Det största problemet var att alla hade svårt att skilja mig och en annan recentior ifrån varandra på grund av att vi båda hade kort hår. Många blev dessutom djupt chockade då det fick höra att vi inte kände varandra sedan tidigare eftersom vi hade, hör och häpna, kort hår. Är det så att folk tror att alla vi korthåriga kvinnor träffas i hemlighet och dricker kaffe samt utbytet anekdoter om kort hår? Det kanske vi gör. Säger vi.

Avslutningsvis; Jag har lärt mig en ny definition av ordet gratis. Här följer en kort, instruerande dialog för att illustrera denna nya och spännande definition:
- På kårhuset har de gratis kaffe.
- Va? Gratis kaffe!?! (Eufori uppleves av alla närvarande.)
- Ja... eller nja. Det är gratis om man tar utan att betala men jag tror de vill att man ska betala.

Diskutera med er bordsgranne vad det här kan innebära rent praktiskt.