Tellus

Ska kanske få en liten, liten Tellus av mamma. En kruka alltså. Har redan fått en mörkblå vas av henne (även den i femtiotalsstil likt den jag fyndade själv). Jag blir lite pirrig i magen när jag börjar tänka på hur och var jag ska placera dem i mitt rum.

Jag blir pirrig av mycket konstiga saker:

- Tanken på att sy mina gardiner (läskigt! och svårt! jäääääääättesvårt!)
Att sätta upp mina gardiner och bara ta ett par steg bakåt o beundra mitt hantverk. Sedan tvinga in människor i mitt rum och väsa lite försiktigt: "Beundra mitt hantverk... varsågod. Beundra det" Lite hotfullt: "Beundra!"

- Porslin.

- Det här:

En helt vanlig sminkad elefant som förför ett tentakelmonster.

Den danske prinsen och den franske farbrodern

Min hemliga dröm (för tillfället, sånt där ändras rätt snabbt) är att få förverkliga Greta Garbos dröm... att få spela Hamlet. Det är lite guilty pleasure för jag är ju inte säker på om jag skulle göra så bra ifrån mig.(Men ganska säker, va?) Jo, för jag är inte den som är den.

Fatta att hålla i dödsskallen, stirra den djupt i ögonen och jämrande säga: "Alas, poor Yorick!" skruva ihop ansiktet i en plågad grimas (för Hamlet har så många känslor PÅ EN OCH SAMMA GÅNG!) och kvida: "I knew him, Horatio."

Jag riktigt ryser av tanken.

Imorse åt jag frukost endast iklädd i en alltför stor flanellskjorta och svarta leggings. Och nej, jag låtsades inte att jag var Hamlet... bara lite grann.

En annan trevlig scen är när Hamlet verbalt attackerar drottning Gertrude.
Hamlet: Jag hoppas att du när nöjd med att hångla o para dig på nedsölade lakan.
Gertrude: Åh nej, åh Hamlet. Jag förstår att du tycker att jag är en smutsig, fallen kvinna. Det räcker nu.
Hamlet: Va? Jag är inte klar än. Låt mig visa dig min Power Point presentation.
Vålnaden: Stör jag?
Hamlet: Va nej? Jag håller bara på att visa min PP-presentation.
Vålnaden: Det är bara så... det här med blodshämnd. Jag vill inte tjata meeeeeen..
Halmet: (tar fram sin "kom ihåg"-lista) Få seee... 1. Påminna mamma att hon gift om sig med någon som antagligen faktiskt såg ut som Moe i The Simpson ... 3. Hänga med Horatio på kyrkogården. 4. Tala om för lägre folk hur de ska göra sitt jobb, typ skådespelare o dödgrävare. 5. Hämnas Far....... Åh, just det ja.

Övrigt:
"Den svejkiska patriotismen" = Bra inlägg på Arbetsbok

Är sjukt peppad på filmen The Illusionist (inte den med The Wolverine dock) som är baserad på ett manus som skrevs av Jaques Tati. Det fungerar som en form av porträtt av denne fantastiske filmmakare.
Jag har bara sett Semestersabotören, Min Onkle, halva Play Time, en kortfilm om boxare och en kortfilm om en brevbärare.
Kan rekomendera de två första filmerna (PT var lite seg.

Läs den här artikeln av Maciej Zaremba. (aka min idol)

"Pestflaggan är fel metod mot SD"

En av de bästa eftervalsanalyserna jag läst.

Werther x 2

Håller på att läsa Den Unge Werthers Lidande och vi börjar utveckla ett komplicerat förhållande. Jag gillar den för att jag alltid är svag för tragisk kärlek och den är riktigt bra på sina ställen. Hur Werther sakta men säkert förälskar sig i Lotte och när hon sedan berättar att hon är förlovad med Albert......... bra grejor!

Men sedan är den är lite trist på sina ställen när Werther bara maler på om hans ack så förromantiska liv:
"17 maj. Kära Willhelm. Idag jag gick till en vacker brunn och typ hjälte en enkel arbetarflicka med att lyfta en tung kruka. Det kändes coolt att få arbeta lite, vet ni. Så länge man inte blir solbränd. Hahahaha. Det är inte alla som orkar hänga med de lägre klasserna men jag tycker inte alls det är jobbigt. Jag är cool på det sättet. PS. Jag gillar vår trädgård och trädgårdsmästaren gillar mig. Det lär han inte ångra."

Och kombinerat med att att han refererade till byborna som "småfolket" fick jag ett tag för mig att det vore kul att läsa Den Unge Werthers Lidande som om boken handlade om en ung mans långsamma nervsammanbrott som slutar med att han mördar familjens trädgårdsmästare eftersom som småfolket aka di sma undar jordi sa åt honom att göra det. Det funkade faktiskt.

Annars föredrar jag Faust. Den har lite mera "omf" så att säga.

Övrigt:

- Måste sluta köpa gubbgodis. Var farligt nära att köpa Werthers i söndags.

Tappa greppet

En helt vanlig dag.

Sätter på radion. Lyssnar på Studentradions kanske bästa program; I Nörd och Lust. Kanske det Bästa Namnet. Det Allra Bästa Namnet.

Det enda jag hinner höra innan allt blir svart är en bokrecension. Av Terry Pratchetts senaste bok, I shall wear midnight. Det nämndes att i denna bok gör skivvärldens enda kvinnliga trollkarl, Eskarina Smith, en comeback. Det sista jag hör är recenseneten som sgäer: "Jag kan inte vara det enda fanatiska Pratchettfan som undrat vad som hände med henne."

Nej. Definitivt inte.

När jag återfick mitt förnuft satt jag framför en dator och hade precis beställt I shall wear midnight och Unseen Academicals. Plus en novellsamling med femton "Jeeves and Wooster" noveller och den ultimata Peter Lorre biografin, The Lost One.



Det så kallade Internet, pengar och ett brinnande intresse för det skrivna ordet är en något farligt kombination.

Speciellt som Dante ligger och lurar runt hörnet. Men jag tog mig faktiskt igenom de flesta sångerna i Inferno och som tur var behövde man inte läsa några sånger ur paradisdelen. Dessutom vill jag ta tillfället i akt att stoltsera med att jag faktiskt redan läst Inferno på gymnasiet. Ha! Att läsa böcker tycker jag är enkelt.

Ännu enklare tycker jag det är att vara lite för pretto.

Som att nästan börja gråta av lycka när jag faktiskt känner till en nobelpristagare sen tidigare. Eller som när jag faktiskt började gråta när jag kom ihåg att det faktiskt inte är en så stor grej att känna till just den här nobelpristagaren.

Men jag har ju alltid Heinrich Böll att ty mig till.

PS. När man ringer till mig för att berätta att jag vunnit årets nobelpris i litteratur tänker jag säga: "JAG ÄR I EN KREATIV FAS! OKEJ!?!?" och sedan brista ut i gråt.... varför är jag maniskt hysterisk även i mina dagdrömmar? DS.