Igår när jag drack kaffe (svart) samtidigt som jag målade naglarna rosa, övade på att sitta rak i ryggen och lyssnade på klezmer... öm ja... så insåg jag att teatern inte alls var död. Tvärtom.
Jag hade precis läst om Making History av Stephen Fry och reagerade på detta uttalande ifrån protagonisten: "Plays are nothing to films, nothing. Theatre is dead but sometimes I like to go and watch the corpse decompose."
Orsaken till den så fruktansvärt djupa för att inte säga kloka insikt var på grund av min kurs Ripping Scripts.
Förra torsdagen var jag så här nära ett fullkomligt nervsammanbrott. Kl 17.22 befann jag mig på buss nummer 33 som rullade upp för (eller är det nedför?) South Clerk Street och jag kunde inte låta bli att tänka: "Jag skulle kunna sitta kvar här och åka långt, långt bort... till en galax för länge, länge sedan... vänta... nu fick jag den där Star Wars referensen om bakfoten... "
Dock avbröts min tankegång av att jag fick syn på min slutstation (efter Bingo hallen men innan Lidl) och jag tryckte automatiskt på stoppknappen så hastigt att killen bredvid mig som var helt uppslukad av sin Ipod Touch förskräckt ryckte till.
Anledningen till min nervositet var att idag var det första gången vi skulle spela upp något jag själv skrivit på Ripping Scripts-kursen. Min korta pjäs eller snarare korta scen handlar om hur den ensamma Birgitte försöker skapa kontakt med andra människor genom att bråka med sina nya grannar om ett par futtiga äppelträd. Meningen var ingen av dem, varken Birgitte eller Eva (grannfrun), visste hur man tog kontakt på annat sätt. Jag var inte nöjd med det jag skrivit. Det kändes platt och ointressant men då...
Efter det att min scen spelats upp (Birgitte spelad av Leslie, Eva spelad av Idoyah, Adam spelad av David (men som vi kallar Jim)) vänder sig läraren mot mig och säger: "Jag tänkte på genast på en sak när jag såg det här; Chekov."
Jag: "Haha. Okej. Tack!"
Jag tänker: "Satan! Varför har jag inte tagit mig för att läsa Chekov tidigare? Då skulle jag förstå den där komplimangen så mycket bättre för det öh... det var väl en komplimang?"
Läraren fortsätter: "Jag uppskattade speciellt den surrealistiska attraktion som fanns mellan Eva och Birgitte. Hade du planerat att det skulle finnas lite homosexuell subtext?"
Jag: "Paco? You're crazy, Paco! Let's roll with the lesbian subtext!" (Okej, det var inte så jag sa det och min lärare heter inte Paco. Det där var bara en kort summering... en sammanfattning av det jag ville förmedla. Säger vi.)
Läraren blev lite besatt av min scen och ville köra om den flera gånger på olika sätt. Det hela blev någon form av surrealistisk halvromans mellan Birgitte och Eva med ett ton av eufemismer och metaforer. Det var fantastiskt att se hur något jag skapat få eget liv och orden nästan flög. Jag erkänner, det är sant, jag var nära att kasta huvudet bakåt, skratta ondskefullt, och skrika: "Yes! Fly, my pretties, fly!!"
När vi spelat igenom den ett par gången på olika sätt påpekar säger Nick(som ni bör veta passar bra i rollen som den karismatiska Satan och en privatdetektiv som egentligen inte är privatdetektiv) att han en gång sett en bra pjäs där "gardening" var en metafor för sex. Plötsligt satt vi alla och fnissade åt repliken "Gardening is one of the few pleasures I have left in life since I retired."
Läraren stirrar trött upp i taket och säger högt: "De blir konstigare för varje år."
Så... teater är underbart. Det går inte att jämföra med film precis som man inte kan jämföra en serietidning med en bok. Jag vill skriva mer teater... även om det lilla jag vet om den svenska teatervärlden skrämmer mig och irriterar mig. Mest av allt vill jag nog bryta ner människa psykiskt och skapa mig en egen Klaus Kinski... hm, kanske skulle jag kunna passa in där ändå.
fredag 30 januari 2009
Make It Work, Del 1
Jag har haft en fenomenal vecka. Man skulle till och med kunna gå så långt som att beskriva den som störtskön.
I tisdags var jag, Anna och Annika och lunchade/fikade på caféet Elephant House även känt som ett av de caféer där JK Rowling klottrade ner vad som skulle komma att bli… ja, ni vet antagligen vilken bokserie jag syftar på. Om inte har ni antagligen bott under en sten de senaste tio år.
Elephant House var inte en besvikelse för mig. Inte allför dyrt och fullt med elefanter. Inte riktiga elefanter dock men många böcker, tavlor och fotografier av detta ståtliga ORANGEA, bestar.
Melchett: Grey, I suspect, your Majesty.
Queen Elizabeth: I think you'll find they were orange, Lord Melchett.
Melchett: Grey is more usual, Ma'am.
Queen Elizabeth: Who's Queen?
Melchett: As you say, Majesty. There were these magnificent orange elephants...
Se där, drottningen har talat så från och med nu är det orangea.
Dagen därpå besteg vi Edinburghs utdöda vulkan. Jag märkte då att min kondition kraftigt försämrats de senaste månaderna. Saken blev inte bättre av att Annika skuttade upp för branten som en bergsget på uppåttjack medan jag rosslade likt Darth Vader.
Vår tajming var inte den bästa. Precis när vi nått toppen gick solen ner. Visserligen var det en välvärd syn att se hur Edinburgh flimrade till liv i mörkret. Mindre trevligt var att försöka ta sig ner från en hal, lerig och taggig vulkan i mörker. Turen var dock på vår sida och vi kom ner levande. För att fira åt vi fish ’n chips. Mmm… friterat.
På lördagen gick vi alla fyra på Vodka Revolution Bar. Jag och Anna var smarta och beställde in varsin Vodka Bellini medan Annika valde en vodka shot med smak av... gröt. Jup. Gröt. Vilken sorts gröt? Vet inte men den var grå skimrigt genomskinlig och smakade... ugh... låt oss säga att det var inget man gav på sig två gånger.
På vägen hem träffade vi en glad norska. Hon var glad och norsk.
I tisdags var jag, Anna och Annika och lunchade/fikade på caféet Elephant House även känt som ett av de caféer där JK Rowling klottrade ner vad som skulle komma att bli… ja, ni vet antagligen vilken bokserie jag syftar på. Om inte har ni antagligen bott under en sten de senaste tio år.
Elephant House var inte en besvikelse för mig. Inte allför dyrt och fullt med elefanter. Inte riktiga elefanter dock men många böcker, tavlor och fotografier av detta ståtliga ORANGEA, bestar.
Melchett: Grey, I suspect, your Majesty.
Queen Elizabeth: I think you'll find they were orange, Lord Melchett.
Melchett: Grey is more usual, Ma'am.
Queen Elizabeth: Who's Queen?
Melchett: As you say, Majesty. There were these magnificent orange elephants...
Se där, drottningen har talat så från och med nu är det orangea.
Dagen därpå besteg vi Edinburghs utdöda vulkan. Jag märkte då att min kondition kraftigt försämrats de senaste månaderna. Saken blev inte bättre av att Annika skuttade upp för branten som en bergsget på uppåttjack medan jag rosslade likt Darth Vader.
Vår tajming var inte den bästa. Precis när vi nått toppen gick solen ner. Visserligen var det en välvärd syn att se hur Edinburgh flimrade till liv i mörkret. Mindre trevligt var att försöka ta sig ner från en hal, lerig och taggig vulkan i mörker. Turen var dock på vår sida och vi kom ner levande. För att fira åt vi fish ’n chips. Mmm… friterat.
På lördagen gick vi alla fyra på Vodka Revolution Bar. Jag och Anna var smarta och beställde in varsin Vodka Bellini medan Annika valde en vodka shot med smak av... gröt. Jup. Gröt. Vilken sorts gröt? Vet inte men den var grå skimrigt genomskinlig och smakade... ugh... låt oss säga att det var inget man gav på sig två gånger.
På vägen hem träffade vi en glad norska. Hon var glad och norsk.
måndag 19 januari 2009
Ich bin die fesche Lola och allt är okej
Sökes: Texten till "I am the naughty Lola" av Marlene Dietrich. Kan endast hitta orginal versionen, alltså den tyska. Jag kan inte tyska särskilt väl. Problem.
Förutom detta misslyckande är mitt liv helt okej. Mina kurser har börjat och de är både intressanta samt skrämmande. Tillåt mig att förklara. I kursen Ripping Scripts får vi skriva till exempel kortare scener vilka vi inte bara läser upp för varandra men även ska spela upp. Jag ser fram emot detta med en vis bävan. Jag avskyr att visa människor vad jag skrivit men inser samtidigt att det är en bra träning för mig. Mitt överlevnandsmantra är dessutom; "Kom ihåg, Hanna, även om allt du skriver är fruktansvärt dåligt kommer du med all sannolikhet inte träffa dessa människor mer. Du kommer till och med lämna landet." Det hjälper lite grann men inte mycket.
Känner mig därför inte längre särdeles deppig. Nu har jag mina kurser som kan sätta igång min tankeverksamhet och få mig att glömma det den gråa filten av fukt som lägger sig över Edinburgh. Igår var jag, Lexy och Collin (en av Lexys vänner) på bio. Vi drack Sangria samt tävlade vem som kunde äta mest frozen yoghurt. Det blev oavgjort.
Filmen vi såg var Slumdog Millionaire vilken min bror beskrev som en light version av Guds Stad. Om så är fallet vet jag inte om jag klarar av att se Guds Stad då Slumdog Millionaire gjorde illa till mods. Fortfarande, det var en helt underbar film. Rolig, romantisk och ett lyckligt slut som inte kändes som ett vardaglig Hollywoodslut. Lexy uppskattade även att det var en film som gav en realistisk bild av Indien som hon beskrev som en enda byggarbetsplats.
Det enda jag kan klaga på är att jag satt bredvid en idiot som skrattade på de mest opassande ställena samt SJÖNG MED I FILMES SOUNDTRACK!
Just nu är Anna och Annika på väg hit. De kommer hit idag. Det ska bli kul att se dem igen. Faktum är att just träffa dem här i Edinburgh känns förträffligt. Jag ska visa dem runt och säga saker som; ”Här flickor! Det var precis här jag såg Pedro för första gången sedan jag och Sara bodde på vandrarhemmet. Det var han som försökte sälja mig knark… eller jag tror det. Han följde efter oss hela tiden och mumlade en massa. Kan vara så att jag är undermedvetet rasistisk och automatiskt tror att nån som heter Pedro kommer att vilja sälja mig knark. Jag har inte riktigt tagit reda på det ännu. Hm… känner att jag pratat lite för länge. I alla fall, här är också en snygg fontän… fast den är inte igång just nu. Hm… vet inte riktigt varför jag tog er hit. Är det nån av er två som vet hur vi kommer hem igen? Vaddå ni följde efter mig? Jag följde efter er! Vad menar ni med:men du bor ju här!? Det är ju bara tillfälligt. Åh nej, här kommer Pedro! Göm er!”
Wacky times framöver, gott folk.
Förutom detta misslyckande är mitt liv helt okej. Mina kurser har börjat och de är både intressanta samt skrämmande. Tillåt mig att förklara. I kursen Ripping Scripts får vi skriva till exempel kortare scener vilka vi inte bara läser upp för varandra men även ska spela upp. Jag ser fram emot detta med en vis bävan. Jag avskyr att visa människor vad jag skrivit men inser samtidigt att det är en bra träning för mig. Mitt överlevnandsmantra är dessutom; "Kom ihåg, Hanna, även om allt du skriver är fruktansvärt dåligt kommer du med all sannolikhet inte träffa dessa människor mer. Du kommer till och med lämna landet." Det hjälper lite grann men inte mycket.
Känner mig därför inte längre särdeles deppig. Nu har jag mina kurser som kan sätta igång min tankeverksamhet och få mig att glömma det den gråa filten av fukt som lägger sig över Edinburgh. Igår var jag, Lexy och Collin (en av Lexys vänner) på bio. Vi drack Sangria samt tävlade vem som kunde äta mest frozen yoghurt. Det blev oavgjort.
Filmen vi såg var Slumdog Millionaire vilken min bror beskrev som en light version av Guds Stad. Om så är fallet vet jag inte om jag klarar av att se Guds Stad då Slumdog Millionaire gjorde illa till mods. Fortfarande, det var en helt underbar film. Rolig, romantisk och ett lyckligt slut som inte kändes som ett vardaglig Hollywoodslut. Lexy uppskattade även att det var en film som gav en realistisk bild av Indien som hon beskrev som en enda byggarbetsplats.
Det enda jag kan klaga på är att jag satt bredvid en idiot som skrattade på de mest opassande ställena samt SJÖNG MED I FILMES SOUNDTRACK!
Just nu är Anna och Annika på väg hit. De kommer hit idag. Det ska bli kul att se dem igen. Faktum är att just träffa dem här i Edinburgh känns förträffligt. Jag ska visa dem runt och säga saker som; ”Här flickor! Det var precis här jag såg Pedro för första gången sedan jag och Sara bodde på vandrarhemmet. Det var han som försökte sälja mig knark… eller jag tror det. Han följde efter oss hela tiden och mumlade en massa. Kan vara så att jag är undermedvetet rasistisk och automatiskt tror att nån som heter Pedro kommer att vilja sälja mig knark. Jag har inte riktigt tagit reda på det ännu. Hm… känner att jag pratat lite för länge. I alla fall, här är också en snygg fontän… fast den är inte igång just nu. Hm… vet inte riktigt varför jag tog er hit. Är det nån av er två som vet hur vi kommer hem igen? Vaddå ni följde efter mig? Jag följde efter er! Vad menar ni med:men du bor ju här!? Det är ju bara tillfälligt. Åh nej, här kommer Pedro! Göm er!”
Wacky times framöver, gott folk.
onsdag 7 januari 2009
Hemlängtan
Jag och Sara kommer att åka hem en månad tidigare än vi planerat. Dels för att Sara behöver lugn och ro för att färdigställa sina inlämningsprover till ett antal konstskolor men även för att hemlängtan gnager ett hål i våra hjärtan.
((Milda Matilda! Jag råkade just spilla kaffe på heltäckningsmattan! Måste rusa!))
((Okej, faran är över. Det blir inte en bestående fläck men när jag träffar människan som tänkte; "Hm... dåligt isolerade hus med heltäckningsmattor... det är ingen dum idé!" ska kasta potatisar i dennes öga. Kinski-style!))
Öm... vad var det jag ville säga egentligen? Åh, just det! Hemlängtan!
Det är något jag blivit tvungen att komma till tals med den senaste tiden, att inse att jag inte är en äventyrlig nomad som reser med horisonten som mål. Jag är ingen Snusmumrik eller Wonderlust King.
Dessutom Edinburgh är grått och evinnerligt vått just nu. Därför hatar jag denna stad i detta ögonblick. Min hemlängtan börjar anta en nästan fysisk karaktär nu.
Igår snöade det en stund. Åh, tänkte jag, nu vill jag ut i ett spår. Sedan började det hagla istället och det fanns ett hål i min sko och jag blev matt. Nu är jag lite förkyld och känner mig deppig.
För att muntra upp mig har jag skrivit en liten drömlista (att skriva listor muntrar alltid upp mig.)
Vad jag ska (eller åtminstone vill) göra i år!
Åka till Öland: Jag ska åka till vår lilla, lilla röda stuga med vita knutar och fullkomligt ge efter inför mina naturromantiska tendenser. Jag ska blicka ut över Allvaret och njuta av de storslagna solnedgångarna över en himmel som är så mycket större än vad brukar vara inne i stan. Sedan ska jag rensa ogräs i trädgården, klippa gräset med vår infernaliskt omoderna gräsklippare äta hallon från vår trädgård och köra en bil. I år kanske jag till och med får för mig att klättra i träd för att det är så romantiskt men efter tag komma att känna jag mig dum och låtsas som ingenting.
Studera: Jag hoppas verkligen på att det blir som jag tänkt mig. En vistelse i Uppsala känns just nu helt rätt. Det är lagom långt borta i enligt min smak. Dessutom är det där Pelle Svanslös bodde.
Äta glass: Det blir Nytorgsglass för hela slanten.
Minst en längdskidstur: Allt är så tyst. Det vill säga om det inte är en sådan där dag då snön fastnar under skidorna oberoende hur du vallat vilket gör att jag och min bror återigen blir två sexåringar och vår Far är beredd att mörda oss med sina stavar. Om det inte är en sådan dag brukar allt vara så tyst, så tyst. Snön knarrar under skidorna, man kommer in i andra andningen och rörelserna blir tillslut mekaniska och man kan tillåta sig att dagdrömma lite. En liten fikapaus med kaffe, mackor, kokta ägg, torkad frukt och en rad choklad.
Gå på filmfestival: Om min bror inte ändrat sig, vilket han gör jämt och ständigt eftersom han är en känslig konstnärssjäl… säger vi, så skulle vi försöka gå på en filmfestival tillsammans. Som sagt, jag vet inte om det fortfarande är aktuellt. Min Broder är en ombytlig människa och skulle lika gärna kunna vara inne på nåt helt annat nu. Kanske är han till och med tillbaka i fasen Min Syster Är Pinsam. Hur kan han tycka det? Jag är hipp. Jag är down with the crowd! Säger man fortfarande det? Har man någonsin sagt så?
Svart är mitt nya Svart: Seriöst. Sara må hacka så mycket hon orkar men skam den som ger sig! Jag gillar att bära mycket svart, så det så. Det är enkelt och snygg. Jag tänker fortsätta att ackumulera en garderob som för det mesta består av svart, grått och ett par väl valda stänk av färg. Faktum är att jag tänker fortsätta bära svart tills man upptäcker en färg som är mörkare än svart.
Göra Saker: Ska försöka genomföra ett par av de ting bloggen www.365saker.se förslår att man kan göra. Bland annat har jag tänkt mig att lära mig en text utantill (The Ballad of the Reading Goal av Oscar Wilde), skicka iväg en bok via Bookcrossing.se, rida på en häst, umgås med en katt (saknar faktiskt mammas små monster) och brottas med en jämnstark. Har redan gett bort mina organ så det är redan avklarat men tänkte att jag ska ta och donera lite blod och benmärg i alla fall. Enligt mamma så är det inte så farligt att donera benmärg längre.
((Milda Matilda! Jag råkade just spilla kaffe på heltäckningsmattan! Måste rusa!))
((Okej, faran är över. Det blir inte en bestående fläck men när jag träffar människan som tänkte; "Hm... dåligt isolerade hus med heltäckningsmattor... det är ingen dum idé!" ska kasta potatisar i dennes öga. Kinski-style!))
Öm... vad var det jag ville säga egentligen? Åh, just det! Hemlängtan!
Det är något jag blivit tvungen att komma till tals med den senaste tiden, att inse att jag inte är en äventyrlig nomad som reser med horisonten som mål. Jag är ingen Snusmumrik eller Wonderlust King.
Dessutom Edinburgh är grått och evinnerligt vått just nu. Därför hatar jag denna stad i detta ögonblick. Min hemlängtan börjar anta en nästan fysisk karaktär nu.
Igår snöade det en stund. Åh, tänkte jag, nu vill jag ut i ett spår. Sedan började det hagla istället och det fanns ett hål i min sko och jag blev matt. Nu är jag lite förkyld och känner mig deppig.
För att muntra upp mig har jag skrivit en liten drömlista (att skriva listor muntrar alltid upp mig.)
Vad jag ska (eller åtminstone vill) göra i år!
Åka till Öland: Jag ska åka till vår lilla, lilla röda stuga med vita knutar och fullkomligt ge efter inför mina naturromantiska tendenser. Jag ska blicka ut över Allvaret och njuta av de storslagna solnedgångarna över en himmel som är så mycket större än vad brukar vara inne i stan. Sedan ska jag rensa ogräs i trädgården, klippa gräset med vår infernaliskt omoderna gräsklippare äta hallon från vår trädgård och köra en bil. I år kanske jag till och med får för mig att klättra i träd för att det är så romantiskt men efter tag komma att känna jag mig dum och låtsas som ingenting.
Studera: Jag hoppas verkligen på att det blir som jag tänkt mig. En vistelse i Uppsala känns just nu helt rätt. Det är lagom långt borta i enligt min smak. Dessutom är det där Pelle Svanslös bodde.
Äta glass: Det blir Nytorgsglass för hela slanten.
Minst en längdskidstur: Allt är så tyst. Det vill säga om det inte är en sådan där dag då snön fastnar under skidorna oberoende hur du vallat vilket gör att jag och min bror återigen blir två sexåringar och vår Far är beredd att mörda oss med sina stavar. Om det inte är en sådan dag brukar allt vara så tyst, så tyst. Snön knarrar under skidorna, man kommer in i andra andningen och rörelserna blir tillslut mekaniska och man kan tillåta sig att dagdrömma lite. En liten fikapaus med kaffe, mackor, kokta ägg, torkad frukt och en rad choklad.
Gå på filmfestival: Om min bror inte ändrat sig, vilket han gör jämt och ständigt eftersom han är en känslig konstnärssjäl… säger vi, så skulle vi försöka gå på en filmfestival tillsammans. Som sagt, jag vet inte om det fortfarande är aktuellt. Min Broder är en ombytlig människa och skulle lika gärna kunna vara inne på nåt helt annat nu. Kanske är han till och med tillbaka i fasen Min Syster Är Pinsam. Hur kan han tycka det? Jag är hipp. Jag är down with the crowd! Säger man fortfarande det? Har man någonsin sagt så?
Svart är mitt nya Svart: Seriöst. Sara må hacka så mycket hon orkar men skam den som ger sig! Jag gillar att bära mycket svart, så det så. Det är enkelt och snygg. Jag tänker fortsätta att ackumulera en garderob som för det mesta består av svart, grått och ett par väl valda stänk av färg. Faktum är att jag tänker fortsätta bära svart tills man upptäcker en färg som är mörkare än svart.
Göra Saker: Ska försöka genomföra ett par av de ting bloggen www.365saker.se förslår att man kan göra. Bland annat har jag tänkt mig att lära mig en text utantill (The Ballad of the Reading Goal av Oscar Wilde), skicka iväg en bok via Bookcrossing.se, rida på en häst, umgås med en katt (saknar faktiskt mammas små monster) och brottas med en jämnstark. Har redan gett bort mina organ så det är redan avklarat men tänkte att jag ska ta och donera lite blod och benmärg i alla fall. Enligt mamma så är det inte så farligt att donera benmärg längre.
lördag 3 januari 2009
Hjälpen har anlänt... och annat
Saker min Mor och Far skickade mig:
Burk med chokladkross (kan bli fancy, varm choklad när man känner sig ambitiös)
Paket med Zoega
Farmor Ediths Pepparkakor, ett svenskt mathantverk
Polska/tyska mjuka pepparkakor
Saffransskorpor (inte vilka som helst dessutom!)
Äppel- och kanelskorpor från Sanslösa (är inte det världens bästa ortnamn?)
Chokladglögg (!)
Chokladpraliner
Julmust (!)
Jag och Sara har haft ett par post-jul mys nu.
Antal människor jag stötte på igår med religiösa budskap:
2 x ”Jesus says: Do not forsake your soul!” – gubbar med skägg. De har alltid skägg.
1 x Hare Krishna
=> Hare Krishna: I am a very exciting person!
Jag: (tänker) Jadå, du har senap på pannan! Tror jag…
2 x Scientologer (”I’m sure you have a great personality!”)
Burk med chokladkross (kan bli fancy, varm choklad när man känner sig ambitiös)
Paket med Zoega
Farmor Ediths Pepparkakor, ett svenskt mathantverk
Polska/tyska mjuka pepparkakor
Saffransskorpor (inte vilka som helst dessutom!)
Äppel- och kanelskorpor från Sanslösa (är inte det världens bästa ortnamn?)
Chokladglögg (!)
Chokladpraliner
Julmust (!)
Jag och Sara har haft ett par post-jul mys nu.
Antal människor jag stötte på igår med religiösa budskap:
2 x ”Jesus says: Do not forsake your soul!” – gubbar med skägg. De har alltid skägg.
1 x Hare Krishna
=> Hare Krishna: I am a very exciting person!
Jag: (tänker) Jadå, du har senap på pannan! Tror jag…
2 x Scientologer (”I’m sure you have a great personality!”)
torsdag 1 januari 2009
Hogmanay
2009 blir det år då jag om och om igen kommer att fråga mig den stora frågan... varför la de ner Firefly!?! Kunde inte Whedon ha skippat de där sista, riktigt dåliga, säsongerna av Buffy och gett världen åtminstone en till säsong av Firefly!? Jag ångrar nästan att jag äntligen gjorde slag i sak och såg serien. Den är så fruktansvärt bra och det finns bara en säsong!
Nyårslöften
– Sluta bita på naglarna. Seriöst. I år ska det ske… alla de andra åren skojade jag bara.
– Bli mer fokuserad samt produktiv.
- Introducera fler gorillor i mitt liv vars närvaro alltid ska vara lika svårförklarlig. Undersökningar visar att gorillor gör allt bättre på något sätt.
– Bli mer ambitiös.
– Lära mig spela ett instrument.
– Börja bära med mig en näsduk med initialer QW broderade i ena hörnet.
– Utveckla en egen Laugh With A Turn.
- Nytt motto: ’It’s this sort of world, Gandalf!’ (Bernard Black)
– Bli mer spirituell.
– Ta bättre hand om växter.
– Skaffa en egen catchphrase.
– Dricka mer kaffe.
– Komma ihåg folks födelsedagar.
– Inte skämmas för att nästan alla mina kläder är svarta.
- Försök ge Sara komplimanger som inte kan tolkas som förolämpningar. Säg aldrig mer att hennes matlagning ”i alla fall inte är äcklig”. Det uppskattas inte.
- Skaffa fler leksaker. Helst dinosaurier i plast.
- Skaffa en "cunning" hatt. En hatt som får folk att förstå att en person som vågar bära en sådan hatt räds ingen och inget men var får man tag på en hatt som är så ful?
Nyårslöften
– Sluta bita på naglarna. Seriöst. I år ska det ske… alla de andra åren skojade jag bara.
– Bli mer fokuserad samt produktiv.
- Introducera fler gorillor i mitt liv vars närvaro alltid ska vara lika svårförklarlig. Undersökningar visar att gorillor gör allt bättre på något sätt.
– Bli mer ambitiös.
– Lära mig spela ett instrument.
– Börja bära med mig en näsduk med initialer QW broderade i ena hörnet.
– Utveckla en egen Laugh With A Turn.
- Nytt motto: ’It’s this sort of world, Gandalf!’ (Bernard Black)
– Bli mer spirituell.
– Ta bättre hand om växter.
– Skaffa en egen catchphrase.
– Dricka mer kaffe.
– Komma ihåg folks födelsedagar.
– Inte skämmas för att nästan alla mina kläder är svarta.
- Försök ge Sara komplimanger som inte kan tolkas som förolämpningar. Säg aldrig mer att hennes matlagning ”i alla fall inte är äcklig”. Det uppskattas inte.
- Skaffa fler leksaker. Helst dinosaurier i plast.
- Skaffa en "cunning" hatt. En hatt som får folk att förstå att en person som vågar bära en sådan hatt räds ingen och inget men var får man tag på en hatt som är så ful?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)