Nyårsafton

Nyårslöften från 2009:
– Sluta bita på naglarna. Seriöst. I år ska det ske… alla de andra åren skojade jag bara. Vad jag menar att I ÅR ska jag sluta bita på naglarna. Seriöst. 2009 var bara ett test.
– Bli mer fokuserad samt produktiv. Tentaplugg slutar med att jag skapar ett nytt system för min garderob? Jag anser att jag definitivt höll det här löftet.
- Introducera fler gorillor i mitt liv vars närvaro alltid ska vara lika svårförklarlig. Undersökningar visar att gorillor gör allt bättre på något sätt. Öm... va?
– Bli mer ambitiös. Givetvis!
– Lära mig spela ett instrument. Jag har lärt mig spela en osynlig (möjligen magisk) flöjt! En köttflö- NEJ! Jätteäckligt ord. Får inte användas om du inte heter Amanda och därför kommer undan med det.
– Börja bära med mig en näsduk med initialer QW broderade i ena hörnet. Återigen... öm va?
– Utveckla en egen Laugh With A Turn. Det har gått sådär...
- Nytt motto: ’It’s this sort of world, Gandalf!’ (Bernard Black) Har använts när jag ondgjort mig över krig, brott, dagens television, danskar och den där "I'm Mac"-killen från reklamerna... jag hatar honom och alla borde älska John Hodgman.
– Bli mer spirituell. Snarare tvärtom med tanke på att mitt motto är något Bernard Black sagt. Döm själva.
– Ta bättre hand om växter. JA! De lever än! ... alla utom en men hon var en vekling och vi talar inte om henne mer. Jag har redigerat bort henne från alla gruppbilder med mig och mina plantor.
– Skaffa en egen catchphrase. "Hanna Hjälper Till!" Klassisk, dråplig Hanna Passion!
– Dricka mer kaffe. Som jag gjort!
– Komma ihåg folks födelsedagar. Hmmmmm...
– Inte skämmas för att nästan alla mina kläder är svarta. Mwahahah! Och de kommer att fortsätta vara svarta till största del, ända tills jag hittar en färg mörkare än svart!
- Försök ge Sara komplimanger som inte kan tolkas som förolämpningar. Säg aldrig mer att hennes matlagning ”i alla fall inte är äcklig”. Det uppskattas inte. Tror det har gått bra. Kanske för att jag bor i Uppsala och Sara i Göteborg. Nu använder jag istället obehagliga metaforer som "avokadofrukter mognar likt ägg"
- Skaffa fler leksaker. Helst dinosaurier i plast. Räknas två ugglor i porslin?
- Skaffa en "cunning" hatt. En hatt som får folk att förstå att en person som vågar bära en sådan hatt räds ingen och inget men var får man tag på en hatt som är så ful? Har skaffat en hatt... eller det är inte så mycket en hatt som det är en mössa. Faktum är att det är en basker. Med rosett. Den är blå och ofantligt "cunning".

Har inte kommit på några nya löften ännu... återkommer!

Övergivna drömmar, Del I

Konstnär som gjuter statyer i kalvsylta. Mycket kortlivad dröm.

She looked like something that might have occurred to Ibsen in one of his less frivolous moments.

Så känner jag mig när jag är förkyld, snorig och allmänt osund till kropp och själ. Har inte varit utomhus på p år och dar. Har därför börjat bli lika spattig som katterna som by the way hatar mig och allt jag står för. Igår sov en av dem på min kjol som drar till sig allt vad katthår och damm heter. Vissa skulle påstå att det bara var otur men det fanns något ondskefullt kalkylerande i hennes ögon när jag lyfte undan henne från kjolen. Man kan säga att jag vann slaget men inte kriget.... eller kan man det? Vad vet jag. Jag läser faktiskt bara retorik och inget annat.

Insåg igår kväll att den elfte ska jag faktiskt hålla ett minst fyra minuter långt tal framför en massa människor. Vill inte alls. Allt jag vet är att jag antagligen kommer att hålla ett hyllande tal vars retoriska situation blir en studentfest. Måste försöka balansera floskler och klyschor med något smart.

Nå nej, nu kan jag inte sitta o bräcka som ett och annat får. Jag ska gå downtownski (as they in Poland) med mina handskar med mönster leopardski (as they say in Po- Nej, nu hittar jag bara på.)

Christmas at the Passions

Fråga: Hur vet man att man är hemma?
Svar: Surfin’ Bird av The Trashmen spelas i rummet intill.

Dricker sjukt mycket must.

Jakob: Nu har jag faktiskt behärskat mig i (tittar på klockan) 18 timmar! Skinkan är glaserad så nu kan vi öppna julklappar!

Föräldrarna dricker Cinnamon Kiss ur sina nya Martiniglas.

Brodern testar sin nya näshårstrimmer. Kommer in i köket och blöder. Vi misstänker att han kom åt hjärnan. Hahaha… kul skämt.

Har ett mycket långt hattal till låten Last Christmas och hur den borde förbjudas.

Fick kokbok och stavmixer. Här ska lagas mat. Inälvsmat närmare bestämt.

Vaknade med en inte alltför trevlig förkylning. Mor min sa nåt om ”streptokocker som spökar igen” och jag försökte mitt i sjukdomsdimman att komma på ett sätt att göra om det till en referens till Dickens En Julsaga.

Angående det nya året… jag förutspår att det kommer att vara awesome-sauce. Min bror påstår att det kommer att vara steaksauce men det tror jag inte riktigt på. Stjärnorna är inte ordnade på det sättet, förstår ni.

Ska baka mer pepparkakor idag. Än är julen inte riktigt slut.

Här är det julkaos. Eller kanske... inte. Mamma kom hem från jobbet och öppnade en burk med saffransskorpor framför näsan på mig. Mums, sa jag och sträckte ut en hand för att girigt rafsa åt mig en skorpa likt örnen rafsade åt sig Prometheus organ. Då stänger hon locket och säger argt: "Inte nu!" och går. Får man verkligen göra så? Testa en dotters tålamod på detta vis? Usch.

Pappa sitter mitt emot mig och bakar pepparkakor. Citat: "Mor har köpt Gröna Kulor till julen och dem är slut innan julen har börjat. Det är som när Far köper brännvin och det är slut innan julen börjar." Öm... ja...
Jag hjälper pappa att baka pepparkakor. Genom att dokumentera hans arbete samtidigt som jag dricker ihjäl mig på must och äter lite för mycket pepparkaksdeg. Hanna Hjälper Till! (Aaaaahhhh! Spring för livet allesammans!)

Julmusik: Der Trommelmann med Jimi Hendrix. There's nothing like it. Förutom Marlene Dietrich kanske.
Julfilm: Tokyo Godfathers och Little Shop of Horrors

Har varit supereffektiv idag. Tjatat på brodern att han ska städa. Gjort apelsinpinjekakor och leverpastej (Just det! Inälvsmat!) Det finns ingen hejd.

Känns superbt att vara hemma i Gävle igen. Pappa verkade också glad. Han visade mig en fotoserie han gjort: Flanellgardin och Vind samt Fransk Solstol och Vind ("Se hur ljuset bryter igenom lövverket! Impressionism!")
Dessutom visade han mig alla små finurligheter han hittat på Jakobs mobil. Den kunde tracka honom då han gick med mamma till jobbet via satelliter samtidigt som den mäta hastigheten.
Far: På den här grafen kan man exakt se när jag stod still vid ett rödljus!
Jag: Varför skulle du någonsin vilja veta allt det här?
Far: ... vem skulle inte vilja veta det!?!
Han har även bakat pepperkakor (Just like farmor used to make 'em) och gjort sin första kaka. Känner mig stolt.

Igår var jag och drack glögg ur muminkoppar hos Nilsson och fick lära mig att ormen inte alls hade några ben i början av bibeln. Se där...

Pa-rum pum pum pum...

Sitter och slår in presenter i kitschigt papper, dricker julmust och äter clementiner från min speciella clementinkasse tillsammans med Sara. Egentligen är det en vanlig Ordning&Reda som jag lagt clementiner och sedan börjat kalla för min speciella clementinkasse... so yeah.

Hatar att slå in runda saker och hatar att butikerna inte gör det åt mig. De bara pekar fnysande på det där lilla hörnet där andra olyckliga själar försöker slå in runda presenter. Dålig service! Jag borde inte behöva lära mig slå in runda presenter för jag är retoriker! Så det så...

Vet ni också vad som är orättvist? Att Sara inte förstår mitt begynnande bloggbehov. Hon säger: "Du har redan bloggat en gång idag!"
Som om man inte fick blogga mer. Nu är det faktiskt juletider och då får man blogga från den undre lagret... eller yeah... whatever, I dunno...

Dikt!

När vi gifter oss ska vi gifta oss i kakafonikatedralen.
En söndagsutflykt

vi splittras till du och jag.
Helgdag går till vardag och förlåten rämnar.
Vad återstår?

Ingenting för mig,
bara luften
som du inte längre andas
men kanske vinner jag en

Dina armar
kraftlösa mot världen
kroppen domnar
lusten dör
livet ebbar
ut...

och när du till sist skakar sönder mina nätter
ska jag ta din rygg
jag skall skriva historien
på din underarm

ty det som skrivs är min lag,
och du är min snäcka i ett hav av stress och liv.
Vad finns ovanför ytan?

Jag tänker ramla.
Jag tänker inte längre veta
att världen går runt.
När du och jag möts
i ett hav av ångest och tyngd

I ett hjul av tusen vinster
är du förlusten som i slutändan får mig att le.
Att inse
att allt är som det borde vara
och lite till.

Skriven av Hanna, Ebba, Bratt, Lollo, Egil, Josefin, Marko och Adam.

Falafel och livsnjutare

Jag: Sara, det är okej om du spiller falafel i sängen men det vore bra om du inte gjorde det... mest för vår egen skull.
Sara: ... okej, jag ska inte anstränga mig för att spilla i sängen.
Jag: Bra. *spiller falafel i sängen*

I början av poesipubrundan:
Jag: Titta! Det finns barn inne på puben!
Herr A: Va?! *rycker till* Han är nog en sån där smart unge som kommer in på universitetet när han är tio.
Jag: Ja, han är nog isolerad av sin smarthet. Se, hans familj sitter vid ett annat bord men han äter sitt nachotallrik för sig själv.
Herr A: Som han äter dem!
Jag: Han äter dem som en livsnjutare. Bara skyfflar i sig dem och stirrar drömskt upp i taket och tänker... tänker på något jättesmart.
Herr A: Han tänker säkert på en dikt av... av...
Jag: Goethe!
Herr A: Ja! En dikt av Goethe som handlar om en solnedgång.
Jag: Och så tänker han: "så är jag just nu"!
Herr A: Precis så.
Jag: ... vi måste ta med honom på vår pubrunda.
Herr A: Jag vet inte riktigt. Vad är straffet för kidnappning?
Jag: Vi får helt enkelt förklara för polisen att vi ville lära honom att dricka.
Herr A: Intressant att det här är sånt du för får dig innan du ens druckit ett glas vin.

Bit av vår dikt "Kakafonikatedralen":
När vi gifter oss ska vi gifta oss i kakafonikatedralen;
En söndagsutflykt

Frukost

Efter en fjortonårig vänskap kan vara hur tjurig som helst... eller jag kan vara hur tjurig som helst:

Jag: Åh nej! Vi har ingen ost!
Sara: Det är väl okej. Det räcker till minst en macka var och så kan vi äta yoghurt sen.
Jag: Jag vill inte ha yoghurt! Jag vill ha mackor!
Sara: Gå och handla mer ost då.
Jag: NEJ! Då dricker jag bara kaffe till frukost...
Sara: *blick*
Jag: ... eller jag kan faktiskt ta lite yoghurt.

Vi som pratar så att ingen förstår

Jag: Åhh... du är Harry till min Gay Perry.
Sara: Hahahah...

Jag: *pekar maniskt på artikel med rubriken "Kaffe minskar risken att drabbas av diabetes*
Sara: ...
Jag: Och nu dricker jag bara två muminkoppar om dagen!
Sara: *klappar mig på huvudet*

Jag: Okeeej, nu ska pastan koka i åtta minuter och jag la i dem prick...
Sara: Hur kommer det sig att du börjat hålla koll på tiden när du kokar pasta!?! Det gjorde du aldrig i Skottland! Du bara chansade hela tiden och förbjöd i princip att någon överhuvudtaget att hålla koll på tiden!
Jag: *mesig* Ööömmmm... jag upptäckte att det är lättare att koka pasta om har koll på tiden.
Sara: *djupt traumatiserad*

Sara: *angående vad jag precis skrivit* Har vi inte sagt mer korkade/konstiga saker?

She's heeeeere....

Sara är här. Hon sitter bredvid mig. Hon säger "awww" och vi snackar kitsch. Vi fnittrar mycket. Vi har ätit sushi och dricker öl. Sara lärde mig att det finns ätdruvor och vindruvor som man inte äter utan gör vin på. Man lär så länge man lever, sa hon vist och nickade. Vi bytte julklappar. Saras julklapp hade tema Tropik; hon fick två flaskor bananöl, bananoffe och lila örhängen i form av flamingos. Det blev väl mottaget.

Jag fick en kalender med snygga foton av en man som heter Ray eller så heter han Manray, ännu ett tovat mobilsmycke i form av ett sot från Spirited Away och örhängen i form av Tetrisblock... som hon gjort själv! Den människan alltså. Hon gör såååå snygga saker. Världens snyggaste skulpturer and whatnot. Ska kräva skulpturer av henne.

Imorgon ska vi gå på V-dalas Luciabrunch med Anna.

Livet leker som en lax som är på ecstasy.

Peppad, pirrig och kan omöjligen chillaxa

2:57 i natt ringde det på dörren. Jag stängde av alarmfunktionen på min mobil och somnade om. Det ringer igen. Jag stänger ilsket av mobilen helt och hållet och somnar sedan om. Det ringer återigen på dörren och detta envisa bräckande ljud får mig tillslut att inse att det inte är mitt alarm som ringer utan att det är någon som ringer på dörren. Som en zombie raglar jag ut och sliter upp dörren med ett fånigt flin. Mumlar nåt till min granne som ser skamsen ut och raglar sedan tillbaka till sängen och somnar. Vaknar upp nästa morgon och är inte riktigt säker på om detta verkligen hände.

Tvättar, städar och går och handlar. När jag kommer tillbaka hänger det en presentkasse i guld på min dörr och i den ligger en flaska rött. Den har en fancy etikett. Jag blir förvirrad. Går in i köket och är förvirrad. Får förklarat för mig att det är ett tack för att jag öppnade dörren. Jag svarar glatt om jag får vin varje gång han ringer på mitt i natten får han göra det så ofta han vill. Vid närmare eftertanke: ganska ofta i alla fall.

Slutledning: Min korridor är mycket fin.

Om cirkus två timmar kommer Sara till Uppsala. Jag har inget att erbjuda henne förutom blod, svett och tårar... och vin och öl och lite idiotiskt pladder.

Ibland förstår jag mig inte alls på den här världen, sa hon lite lätt pretentiöst och på-låtsas-världsvant. Jag har inget emot grupparbeten men inte ens det faktum "att det kan hjälpa oss i vårt framtida arbetsliv" kan förklara vara fem människor tvingas skriva en och samma text. Det är ju omöjligt!

Jag har suttit i sex timmar med min basgrupp och försökt skriva en inledning som ska vara på fyra sidor. Argh... på slutet började vi alla bli trötta, tjuriga och mycket oense om många saker. Vi började även bete oss som om vi vore fyra. Inte ens jag lyckades behärska mig särskilt väl. Jag vet! Otroligt, inte sant? Jag som alltid är dygdig och mogen (Ding! OBS! Ironi!)
På slutet var det mycket nära att min respons på rättfärdig kritik skulle bli ett argt: "Ska du säga! Ditt här... ditt går får dig att se ut som en Klingon!" Och jag är inte ens riktigt säker på hur en Klingon ser ut. Inget Star Trek-fan direkt.

Vi hade även intelligenta diskussioner rörande formalia:
- Varför har du skrivit [Lasermanne] i citatet?
- Man sätter klamrar runt ord för att kunna korta ner citatet men fortfarande visa vad det handlar om.
- Dessutom var han klammervärd!

... tyvärr måste jag erkänna att den sista var från mig. Suck.

Tur att jag hade kul igår annars jag skulle jag inte stå ut med att ha tråkigt idag. Att läsa en gammal romares idéer om hur man bäst memorera känns inte alls särskilt crazy fun times.

På tal om crazy fun times så var mina föräldrar på besök idag. Those crazy kids, de bestämde sig för att ta sig an en superspontan road trip och stannade tillräckligt länge i Uppsala för hinna att ge sin dotter saffransbullar och fryst pastasås. Jag är deras strikta, konservativa dotter som stör sig på deras bohemiska personligheter.
Vi är som en sit-com. Min bror är Tracy Jordan i familjen: "I do not want to disappoint our Japanese public, especially Godzilla. Hahaha! I'm just kidding, I know he doesn't care what humans do." Se!? Klassisk Lil'bro.

Morr... Grr!

Ska gå på föreläsning med Anna Odell. Behöver idéer hur jag ska formulera ett försvar till denna människa som jag bara inte håller med. Kommer antagligen gå i pausen för att hinna hem innan jag ska till Öfre Slottsgatan för en rändes vu med Fröken A.H.

Vi ska på Open Mic på Kalmar och smutta på ett glas vin (Nej, seriöst. Jag lovar. Bara ett.) Regeln är att vi bara får ta ett nytt glas vin om vi byter ställning (Ställe! Jag menar ställe!) Efter Kalmar blir det näst sista (eller kanske sista) Polaroid på GH för i år. Makalöst vad tiden går...

På tal om den förträffliga fröken Amanda så har jag i princip lovat bort rätten att raka av mig håret till henne... vet inte riktigt hur det gick till men så är det. Men jag har inte lovat nåt än! Dock vill jag bara meddela att näste person som bjuder mig på en drink kan vinna rätten till mitt avlagda går. Think about it. Kan bli värt nåt i framtiden på ebay när jag är cool, rik och berömd.

Huh... uttrycket "näste man till rakning" blir plötsligt så mycket intressantare.

Seriöst. Nån borde tatuera in INDoBSA: In Danger of Becoming a Shopaholic… får nog jobba med den akronymen. När jag går på stan kan jag ibland verkligen känna att ”Shit, den här designburken för tvättmedel behöver jag verkligen. Mitt hem är inte komplett utan en designad tvättmedelsburk! Eller den här… saken! Jag vet inte vad det är men jag tror jag behöver den. Jag behöver den nu! Annars… dör jag kanske inte men nära nog!”

Just så känner jag. Det finns uppenbarligen bara ett sunt svar på det här problemet. Jag måste bli rik. (Vaaa? Ge upp detta behov för materialistiska ting och inse att begär föder lidande? Alltså, Gandalf, it’s this sort of world!)
När jag blir rik kan jag köpa designade tvättmedelsburkar tills jag kräks. Jag kan även köpa en röd Porsche, köra ner den till Gävle, slå ett piffigt presentband kring den och sedan slå sönder den medan jag skrattar maniskt. Nej, jag bara skämtar, Far. När jag blir rik så ska du få en röd Porsche och en svart Porsche: Den Lilla Svarta.

Äsch, nu måste jag knopa ihop ett argumentationsschema eller ett argumentationsträd. Vet inte riktigt vad skillnaden är. Kanske behöver den sistnämnda mer vatten, hahaha- (Sluta. Sluta nu. Ingen tycker du är rolig. – Inre Tråkiga Hanna Som Inte Känner Igen Ett Bra Skämt Om Det Så Skulle Bitchslappa Henne Upprepade Gånger)

mi estas malgranda mirtelo

Förra veckan läste jag upp utkastet till en inledning för resten av skrivklubben Rondellen. Vet inte exakt vart denna inledning skall leda men om det blir en längre historia kommer en av huvudpersonerna vara en kvinna som efter en långvarig koma, som hon hamnat i på grund av en våldsam defenestration, vaknar upp och kan endast tala esperanto. En kommentar var att jag både skrev komiskt och skräck vilket fick mig att mysa och tänka: ”Mmm… jag är varierad och komplicerad. Dyrka mig som det blivande författargeniet jag är!”

Jag insåg även under detta möte att nästan allt jag skrivit i år, även innan jag började snöa in på Tove Jansson och Morran, har tema ”ensamhet”. Lite pretto men lite kul också. Måste börja introducera mig på ett passande sätt: ”Hej, jag är författare. Mitt nuvarande projekt handlar om ensamhet på månen (sant). Kanske vill ni trösta mig med en drink? Helst av den färgglada sorten.”

Är överhuvudtaget mycket peppad på drinkar i samband med Rondellen. Nästa vecka ska vi ha en pubrunda som avslutning på en termin av ohämmad kreativitet och konstigheter. Vi ska skriva dikt på tema ”tack” samt läsa upp en dikt vi tycker om (som vi inte skrivit själva). Tanken är att vi ska börja Högt och avsluta Lågt. Perfekt. Dessutom ska vi under rundan tillsammans skriva en dikt och det kommer att bli den fenomenalaste fylledikten denna världen någonsin har och kommer att skåda!
Murar kommer att raseras!
Gränser kommer att suddas ut!
Himmel blir jord och jord blir himmel!
Oscar Wilde kommer att återuppstå bara för att fälla en enda tår och sedan dö igen!
Vergilius kommer att förskräckt rycka till i samma ögonblick som vår dikt färdigställs och tänka: ”I feel a disturbance in the Force!”

Övrigt:
Tror jag ska ta med mig en dikt av Dorothy Parker eller Edith Södergran. Kanske både och om jag kan. Älskar dem både till döds.

The Flaw in Paganism
Drink and dance and laugh and lie,
Love, the reeling midnight through,
For tomorrow we shall die!
(But, alas, we never do.)

Fame
If I didn't care for fun and such,
I'd probably amount to much.
But I shall stay the way I am,
Because I do not give a damn.

PS. Saaaaaaaaaaaaaaaaara! Vill att du ska komma hit nuuuuuuuu! Vi ska dricka, dansa, skratta, ljuga och allt sånt där hedonistiskt tjafs.

Onödiga frågor och Sensuella Strumpor

Saker som är ständigt återkommande i mitt liv:

När man ska se på film på skola eller universitet: Varför är det alltid, alltid någon som ropar "Höj ljudet! Jag hör inte!" redan innan man sätter igång filmen?

Varje gång lärare eller vad nu dessa människor på universitet kallas säger "Ni får välja vad ni vill." är det alltid, alltid någon som genast frågar: "Får man välja en låttext/dikt/osv?"

Varför är det alltid, alltid samma kille som aldrig köper toapapper när han har städvecka? Morr, grr... tänker gå och köpa en rulle euroshopperrullar och demonstrativ sätta ut en av dem på toan. He'll know what I'm talking about.

Övrigt:
Har blivit nerdragen (ganska frivilligt) i underklädesträsket. Nu har en korsett med spets och sensuella strumpor. Nice. Måste nu bara lista ut hur man tar på sig den utan hjälp... kanske borde jag försöka skaffa mig en Jeeves.

Ska var supereffektiv ikväll var det tänkt... jag menar ÄR det tänkt. Jupp. Mm-hm. Här ska skrivas uppsatts. Ojoj, vad det ska skrivas. Nu ska jag analyser ananasen ur Peter Althin. You bet. Synd bara att det känns lite svårt nu när jag är så mätt och nöjd.

Haha! Underlig koppling, men i alla fall: You bet => You bet your ass it is => Kid Notorious En tokrolig serie (Wow, länge sedan jag kände mig berättigad att använda ordet tokrolig) Bästa citatet: Fatwa me? No. Fatwa you. Måste se om den nuuuu... eller kanske sen... efter jag varit supereffektiv.

Putting the Mock back in öh... Monckton

Fortfarande är allt jag hittat i DN angående ClimateGate (ClimateGate... någon måste känt sig klyftig.) är en ynka notis.
Var är ramaskrina? Bloggstormen? Vi snackar om forskare som raderar sitt grunddata så omvärlden inte kan verifiera den statistisk som de suttit och fifflat med. Deras brott är att de antigen helt har förfalskat bevisen för klimatforskning eller så har de fifflat med sin statistik för att få mer uppmärksamhet men då har de även gjort så att sanningen går förlorad.

Både scenariona är vidriga och faktum kvarstår att hur det än ligger till måste vi hitta ett hållbart sätt att leva på den här planeten men den sanningen går förlorad i och med att världen, eller åtminstone jag, förlorar all tilltro på dessa klimatforskar. Dessutom, inte nog med att fuskar med statistik de beter sig otroligt stalinistiskt när det gäller kritik. Vad hände med yttrandefrihet? I ett av mejlen som läckte ut hotar en forskare med att bojkotta av en tidning så länge en redaktör som publicerade en kritisk artikel om klimatforskning får ha sitt jobb kvar. Öm... ursäkta? Bra där liksom, försök inte möta kritiken eller förbättra er forskning utan låt oss istället tysta oliktänkande. Så. Bra. Vet ni vem som också gillade att tysta oliktänkande? Hit- (Fy! Dålig retorik! Skäms! Hanna, gå och ställ dig i skamvrån.)

Därför är nu mitt nya favvotal (Tack Far) ett tal av Lord Monckton. Denna lord är mycket upprörd... eller ja, upprörd är bara riktnumret. Det här talet dryper av pathos. Mumma, säger jag. Titta bara på hans peroratio! (Avslutning. Peroratio. Potatis. Potäter.) : At our expense, and at the expense of the truth. Sååååå snyggt.

Min läsupplevelse blev även förhöjd av att jag i början trodde att han hette Lord Mockton och inte Monckton.
Fatta vilket mäktigt namn det hade varit. Lord Mockton, with a licens to mock. Tänk bara! (följande dialog bör läsas med brittisk accent anno 1930.)
Man med Monokel och ett smeknamn i stil med Offy Boffy: What ho! My good man, are you by any chance mocking me? I would certainly be most perturbed if that was the case.
Lord Mockton: Well, it's my name, isn't it? Tinkety Tonk, bitch!
Monkelmannen eller kanske Offy Boffy: I say!
Öm... ja, jag lever i tron om att alla engelsmän pratar som de gör i P.G. Woodehouse noveller... varför frågar du?

Övrigt:
Pizza som frukost när man är bakis? 25 kronor.
Inköpa rödtjut som passar på fest med kommunisttema? 50 kronor på sin höjd.
Helg i Stockholm med Mor, konsert i Storkyrkan, glögg, världens bästa sallad och te på café Glindas Rum? Ovärderligt. Älskar min Mamma.

Ps.
Juldekorationer: