Vi har varit mycket juliga denna månad. Vi har städat och fejat, slagit in presenter och kämpat emot onda tejprullar samt bakat mycket pepparkakor. När jag skriver vi menar jag förstås Sara. Jag hjälpte till i början men ägnade sedan resten av tiden att filma Sara med min kamera, fälla icke politiskt korrekta kommentarer samt åt deg. Hanna hjälper till!
Vi har även tillrett en utsökt julsupé bestående av quornbullar, Janssons frestelse (döpt efter den matglade operasångaren Pelle Janzon) och en julsallad. Sara tvingade även mig att titta på Karl-Bertils Jul vilket var helt okej eftersom jag tvingade henne att titta på Santa Claus Conquers the Martians (”Have you two ever seen a grown man scream? Santa's going to whimper like a whipped pup.”)
På kvällen öppna vi våra klappar med tindrande ögon och en hel del fnitter. Sara fick av mig båda volymerna av Nausicaä of the Valley of the Wind, en underbar manga som blivit en nästan lika bra film, samt Will Eisners A Contract With God som jag själv inte läst men tyckte verkade intressant. Dessutom innehöll Nausicaä böckerna en detaljerad beskrivning över Nausicaäs utstyrsel och utrustning vilket gjorde den cosplay glada Sara överlycklig.
Sara gav mig vad som kan vara världens bästa plånbok. Seriöst. Den har leopardmönstrad fodring. Leopard. Mönstrad. Fodring. Känn på den, världen!
Under juldagen försökte jag och Sara bygga pepparkakshus. Jag gjorde Eketorps borg med tillhörande grisar medan Sara var ambitiös och försökte göra Charlie Buckets lutande hus ifrån Tim Burtons Charlie and the Chocolate Factory. Tyvärr var detta ett projekt dömt att misslyckas. Resultatet blev en sockrig ruin.
Nu väntar Hogmanay. Vi vet inte riktigt vad det är men vi tror att det har med nyår och raketer att göra. Skall bli mycket spännande. Inför nyår har vi till och med inköpt en Tesco Sparkling Wine™. Kanske inte så mycket att hurra för men vi fick däremot en flaska vit vin av våra grannar. Uppenbarligen är de pensionärer som beundrar vår nybyggaranda… eller nåt. Jag vet inte… Sara tycker jag är dum och ska sluta skriva strunt.
Jag har hittat en frisörsalong jag tycker om här borta i Edinburgh. Sånt är viktigt för trivseln. Min frisör heter nu Judith och klippte mitt hår mycket fint. Hon höll upp en bild på Agyness Deyn och frågade om det var nåt sånt jag ville ha. Jag tycker därför om Judith. Dessutom var salongen nästan hemtrevlig. Man fick kaffe i små speciella Hot Head (salongen heter så) med deras slogan; It will grow back. Medan jag väntade satt jag och bläddrade i en bok av Banksy. Jag gillar verkligen Banksy.
Övrigt
Drömde häromnatten att jag lyckades fly ifrån dödsriket med hjälp av en synkroniserad och väl koreograferad dans tillsammans med Tobey Macguire. Låten vi dansade till handlade om moln. Jag undrar vad det betyder.
Igår hörde jag ett hjärtskärande skrik medan jag satt på bussen hem. Det var ett ”Hjälp! Jag håller på att bli utsatt för mord!”-skrik eller ett ”Hjälp! Jag har precis trampat på en mördarsnigel och det är jätteäckligt! Uäähh… det rinner ut vita inälvor eller vad nu sniglar har!”-skrik.
Varför kollade inte WB upp att de inte ägde de fulla rättigeheterna till Watchmen innan de la ner miljoner på att göra filmen? Känns mycket klantigt och varför censurerar de Rorscharch?
9 och Metropia är två filmer jag känner mig pep på. För att inte nämna Slumdog Millionaire. Tyvärr lyckades Frank Miller slakta det lilla hopp jag hade för The Spirit.
Läste Hey Dolly av Amanda Svensson och jag… gillade inte Dolly. Blev mest irriterad av hur hon betedde sig. Kunde inte riktigt känna att jag tyckte hon hade det så pass svårt att det kunde förklara hennes beteende. Visst, hon hade problem men de var av det slag som fick en att utbrista; ’Vem har inte problem nuförtiden? It’s this sort of world, Gandalf! Deal with it!’
Kanske var det mening att Dolly skulle kännas som en bortskämd flickjänta och att det skulle skapa en intressant protagonist men icke. Dolly kändes som en Mary-Sue. Jag gillade dock Marvin som kändes mycket mer sympatisk.
Läser just nu Allt av Martina Lowden. Tyckte att den började bra men nu vet jag inte riktigt. Boken är uppdelad i veckor och dagar och det känns som att jag byter åsikt för varje vecka jag läser. I ena stunden älskar jag boken och i andra stunden blir jag mest förvirrad. Tror att det kommer sluta med att jag kommer att gilla Allt.
Börjat fundera på vad jag ska ta mig för nästa höst. Efter att ha börjat läsa Allt känner jag mig redo att göra en djupdykning i litteratur. Får se hur jag känner inför Magisk Realism under 1900-talet.
söndag 28 december 2008
måndag 15 december 2008
90-talet's höjdpunkt....
... var utan tvekan det förträffliga programmet Mystery Science Theatre 3000. Varför tar jag upp det nu, kanske någon frågar sig. Jo, för jag håller på att ladda ner en liten julfilm till mig och Sara. Flämt, kanske någon nu flämtar, Hanna! Laddar du ner saker o ting, bara så där?
Svar: Ja. Hur annars kan jag få tag i den otroliga filmen Santa Claus Conquers the Martian som i år är min officiella julfilm. (Föregående år har det varit En Julsaga av mupparna, En Julsaga av Disney och sist men inte minst En Julsaga där rolllistan inte inkluderar muppar eller tecknade figurer... den versionen var tråkigast.)
Åter till årets julfilm. Den version av Santa Claus Conquers the jag söker är den utgör ett avsnitt av serien Mystery Science Theatre 3000 som handlar om en enkel vaktmästare vid namn Joel vars chef, en galen vetenskapsman, skickar upp honom i rymden där han på en satellit tvingas titta på historiens värsta, töntigaste och dummaste filmer. För att överleva denna tortyr bygger sig Joel ett antal robotar och med dessa sitter han och hånar de filmer de ser.
Resultat: En förvånansvärt roande sörja av skämt.
Det är en enkel humor som vem som helst kan uppskatta men för den lite nördigare typen (läs: Hanna Persson) så kan man även roa sig med att försöka upptäcka referenser till alltifrån nobelpristagare, handkrämsreklamer från 60-talet och Macarthyismen. Dessutom är det utmärkt sätt att upptäcka bortglömda pärlor som Bride of the Monster, Manos: Hands of Fate och The Soultaker ... kanske inte pärlor men mycket roliga att håna.
Dessutom är det en guldgruva när det gäller journalfilmer från USA där man ska läras hur man är en bra hemmafru till varför man inte ska fuska. Min absoluta favorit måste nog vara A Date with Your Family som handlar om hur man har den perfekta kvällen med sin egen familj.
Här är ett litet citat som beskriver hur din familj kan ha den perfekta middagskonversationen:
Narrator: They converse pleasantly while Dad serves.
Mike [as Daughter]: No, I- I'll just have Saltines.
Narrator: I said "pleasantly", for that is the keynote at dinnertime. It is not only good manners, but good sense.
Crow [as Narrator]: Emotions are for ethnic people.
Narrator: Pleasant, unemotional conversation helps digestion.
Servo [as Narrator]: I can't stress "unemotional" enough.
Narrator: Don't monopolize the conversation and go on and on without stopping. Nothing destroys the charm of a meal more quickly.
Mike [as Narrator]: … than having a personality.
Aaaaahhhh, finns det något bättre än leva i den där lilla perfekta världen? För kom ihåg att:
Narrator: When the dinner hour at home is treated with a certain amount of graciousness and ceremony, it can be memorable. There is no family so poor but that the evening meal can be eaten in an atmosphere of warmth and gentleness.
Servo [as Narrator]: … and control and repression.
Mystery Science Theatre 3000 är ett litet mästerverk och förtjänar all heder. Jag saluterar de komiska genierna Joel och Mike.
Svar: Ja. Hur annars kan jag få tag i den otroliga filmen Santa Claus Conquers the Martian som i år är min officiella julfilm. (Föregående år har det varit En Julsaga av mupparna, En Julsaga av Disney och sist men inte minst En Julsaga där rolllistan inte inkluderar muppar eller tecknade figurer... den versionen var tråkigast.)
Åter till årets julfilm. Den version av Santa Claus Conquers the jag söker är den utgör ett avsnitt av serien Mystery Science Theatre 3000 som handlar om en enkel vaktmästare vid namn Joel vars chef, en galen vetenskapsman, skickar upp honom i rymden där han på en satellit tvingas titta på historiens värsta, töntigaste och dummaste filmer. För att överleva denna tortyr bygger sig Joel ett antal robotar och med dessa sitter han och hånar de filmer de ser.
Resultat: En förvånansvärt roande sörja av skämt.
Det är en enkel humor som vem som helst kan uppskatta men för den lite nördigare typen (läs: Hanna Persson) så kan man även roa sig med att försöka upptäcka referenser till alltifrån nobelpristagare, handkrämsreklamer från 60-talet och Macarthyismen. Dessutom är det utmärkt sätt att upptäcka bortglömda pärlor som Bride of the Monster, Manos: Hands of Fate och The Soultaker ... kanske inte pärlor men mycket roliga att håna.
Dessutom är det en guldgruva när det gäller journalfilmer från USA där man ska läras hur man är en bra hemmafru till varför man inte ska fuska. Min absoluta favorit måste nog vara A Date with Your Family som handlar om hur man har den perfekta kvällen med sin egen familj.
Här är ett litet citat som beskriver hur din familj kan ha den perfekta middagskonversationen:
Narrator: They converse pleasantly while Dad serves.
Mike [as Daughter]: No, I- I'll just have Saltines.
Narrator: I said "pleasantly", for that is the keynote at dinnertime. It is not only good manners, but good sense.
Crow [as Narrator]: Emotions are for ethnic people.
Narrator: Pleasant, unemotional conversation helps digestion.
Servo [as Narrator]: I can't stress "unemotional" enough.
Narrator: Don't monopolize the conversation and go on and on without stopping. Nothing destroys the charm of a meal more quickly.
Mike [as Narrator]: … than having a personality.
Aaaaahhhh, finns det något bättre än leva i den där lilla perfekta världen? För kom ihåg att:
Narrator: When the dinner hour at home is treated with a certain amount of graciousness and ceremony, it can be memorable. There is no family so poor but that the evening meal can be eaten in an atmosphere of warmth and gentleness.
Servo [as Narrator]: … and control and repression.
Mystery Science Theatre 3000 är ett litet mästerverk och förtjänar all heder. Jag saluterar de komiska genierna Joel och Mike.
söndag 14 december 2008
Kaffe och maskar
Mina föräldrar har nyligen sänt mig ett litet packet med kläder. Ett par av mina tröjor lyckades bli förstörda redan första veckan här på grund av en faslig olycka som involverade en flaska olja och en pudel. Bäst av allt var dock inte kläderna, de hade även skickat med ett packet med Zoega åt lilla mig. Jag är mycket lycklig. Inte för att jag är beroende av kaffe, åh nej, det är bara så att jag måste dricka minst en kopp kaffe varje dag. Stor skillnad.
Blir lite gråtfärdig av Zoegakaffet och får en attack av hemlängtan. Det är inte direkt Gävle i sig jag saknar utan människorna som finns där... eller i vissa fall, fanns där. Nu när Jakob är i Syd Afrika och slår runt så är lilla Mor och lille Far helt ensamma... vem vet vad de tar sig till? Enligt deras enstaka mejl har de blivit helt crazy och kastar sig ut på vilda äventyr på stan. Om det inte är julmässa av Händel i Gamla Stan så är det ett besök på Waldemarsudde. Vad kommer de att göra härnäst? Kanske kommer de att bli så hänsynslöst hedonistiska att de besöker två eller till och med tre hembygdsmuseum!
Har plöjt igenom ett par nummer av The Mask, utgiven av Dark Horse Comics. Jupp, serietidningen som filmen är baserad på. Låt mig säga att serien slår filmen med hästlängder, vilket ofta är fallet egentligen. Låt mig även säga att det är bra mycket våldsamare än filmen. Dock är serien inte så klockren som den kunde ha varit med sin intressanta premiss. Då blev jag mer nöjd när jag läste Marshal Law skriven av mannen bakom Judge Dredd och tecknad av mannen som tecknade The League of Extraordinary Gentlemen. Skulle definitivt tänka mig att köpa den tidningen. Jag hoppas däremot att jag slipper försäljare som tror att man kommit fel.
Man: Ah, ska du verkligen köpa den här serien?
Jag: Öh... det var tänkt så.
Man: Är du medveten om att den är ganska blodig?
Jag: ... ja?
Man: Det finns även mycket naket i den.
Jag. Jaså? Alan Moore är ju annars känd rodna av bara tanken på nakenhet.
Man: Och det är andra delen av serien.
Jag: Nähä? Menar du verkligen det? Jag trodde att "The League of Extraordinary Gentlemen, Vol 2" var ironiskt menat. Tack! Hur skulle världen någonsin fungera utan dina värdefulla, för att inte nämna insiktsfulla, tankar!?
Det är nästan som de inte ville sälja vissa tidningar till mig! Som tur är händer ovannämnda inte särskilt ofta men när det väl sker ser man praktiskt taget rött.
En trevlig nyhet är att Sara (även känd som Saram Jätte Ödlan) har avslutat sin strid med en av de skotska drakarna, även känd som The Royal Bank of Scotland, och hon är den som segrade. De bestarna har fått henne att rusa omkring i minst en månad som halshuggen höna. Till slut var hon praktiskt tvungen att dra ditt sin chef för att de skulle inse faktum och öppna hennes bankkonto.
Detta system man måste gå igenom för att skaffa sig ett konto är infernaliskt och gör en lycklig över tanken på åka hem till Sverige där allt man behöver göra är att flasha sitt personnummer för att få saker i rullning. Här är det en enda lång mardröm som till och med Kafka skulle ha svårt att föreställa sig (kanske inte men ibland känns det så.) Ibland känns det som de vill att man ska bevisa sin existens vilket redan konfunderade de gamla grekerna. Möjligen är det så att de är oroliga att de av misstag ska ge person ett bankkonto som sedan visar sig vara en fjäril som drömmer att hon är en människa och det skulle var högst pinsamt för The Royal Bank of Scotland.
Vad annars är intressant? Jo, jag och Sara backade lussebullar. Pia tyckte vi skulle lussa för Lexy men vi ansåg att det var lite för tidigt att ta sig an med tanke på vår korta bekantskap. Sara har dessutom fått en konstig vana att då och då utbrista; "På tal om Battlestar Galactica!" och sedan går det inte att stoppa henne. Hon gillar verkligen Battlestar Galactica. Även om Starbucks och Kapten Flintskallig har blivit vinnare av den ohederliga titeln Lilla Fröken Stasi som pris för sitt hårda arbeta att döma oskylda människor till en snabb död i yttre rymden. Vad hände med dig Starbucks? Du brukade vara cool och sitta i en cell och göra armhävningar? Och Kapten Flintskallig! Alla älskade dig när allt du gjorde var att stirra argt på taket ovanför dig men den mannen är borta för länge sedan.
Nu ska jag gå och äta lunch för att sedan försöka skriva lite nonsens.
Blir lite gråtfärdig av Zoegakaffet och får en attack av hemlängtan. Det är inte direkt Gävle i sig jag saknar utan människorna som finns där... eller i vissa fall, fanns där. Nu när Jakob är i Syd Afrika och slår runt så är lilla Mor och lille Far helt ensamma... vem vet vad de tar sig till? Enligt deras enstaka mejl har de blivit helt crazy och kastar sig ut på vilda äventyr på stan. Om det inte är julmässa av Händel i Gamla Stan så är det ett besök på Waldemarsudde. Vad kommer de att göra härnäst? Kanske kommer de att bli så hänsynslöst hedonistiska att de besöker två eller till och med tre hembygdsmuseum!
Har plöjt igenom ett par nummer av The Mask, utgiven av Dark Horse Comics. Jupp, serietidningen som filmen är baserad på. Låt mig säga att serien slår filmen med hästlängder, vilket ofta är fallet egentligen. Låt mig även säga att det är bra mycket våldsamare än filmen. Dock är serien inte så klockren som den kunde ha varit med sin intressanta premiss. Då blev jag mer nöjd när jag läste Marshal Law skriven av mannen bakom Judge Dredd och tecknad av mannen som tecknade The League of Extraordinary Gentlemen. Skulle definitivt tänka mig att köpa den tidningen. Jag hoppas däremot att jag slipper försäljare som tror att man kommit fel.
Man: Ah, ska du verkligen köpa den här serien?
Jag: Öh... det var tänkt så.
Man: Är du medveten om att den är ganska blodig?
Jag: ... ja?
Man: Det finns även mycket naket i den.
Jag. Jaså? Alan Moore är ju annars känd rodna av bara tanken på nakenhet.
Man: Och det är andra delen av serien.
Jag: Nähä? Menar du verkligen det? Jag trodde att "The League of Extraordinary Gentlemen, Vol 2" var ironiskt menat. Tack! Hur skulle världen någonsin fungera utan dina värdefulla, för att inte nämna insiktsfulla, tankar!?
Det är nästan som de inte ville sälja vissa tidningar till mig! Som tur är händer ovannämnda inte särskilt ofta men när det väl sker ser man praktiskt taget rött.
En trevlig nyhet är att Sara (även känd som Saram Jätte Ödlan) har avslutat sin strid med en av de skotska drakarna, även känd som The Royal Bank of Scotland, och hon är den som segrade. De bestarna har fått henne att rusa omkring i minst en månad som halshuggen höna. Till slut var hon praktiskt tvungen att dra ditt sin chef för att de skulle inse faktum och öppna hennes bankkonto.
Detta system man måste gå igenom för att skaffa sig ett konto är infernaliskt och gör en lycklig över tanken på åka hem till Sverige där allt man behöver göra är att flasha sitt personnummer för att få saker i rullning. Här är det en enda lång mardröm som till och med Kafka skulle ha svårt att föreställa sig (kanske inte men ibland känns det så.) Ibland känns det som de vill att man ska bevisa sin existens vilket redan konfunderade de gamla grekerna. Möjligen är det så att de är oroliga att de av misstag ska ge person ett bankkonto som sedan visar sig vara en fjäril som drömmer att hon är en människa och det skulle var högst pinsamt för The Royal Bank of Scotland.
Vad annars är intressant? Jo, jag och Sara backade lussebullar. Pia tyckte vi skulle lussa för Lexy men vi ansåg att det var lite för tidigt att ta sig an med tanke på vår korta bekantskap. Sara har dessutom fått en konstig vana att då och då utbrista; "På tal om Battlestar Galactica!" och sedan går det inte att stoppa henne. Hon gillar verkligen Battlestar Galactica. Även om Starbucks och Kapten Flintskallig har blivit vinnare av den ohederliga titeln Lilla Fröken Stasi som pris för sitt hårda arbeta att döma oskylda människor till en snabb död i yttre rymden. Vad hände med dig Starbucks? Du brukade vara cool och sitta i en cell och göra armhävningar? Och Kapten Flintskallig! Alla älskade dig när allt du gjorde var att stirra argt på taket ovanför dig men den mannen är borta för länge sedan.
Nu ska jag gå och äta lunch för att sedan försöka skriva lite nonsens.
tisdag 2 december 2008
Jag ska utkräva hämnd på The Google Guys.
Jag. Hatar. Google. (!!!!!)
Räkna antalet utropstecken och inse hur de driver mig till vansinne. Fem utropstecken, är, som alla vet, ett säkert tecken på ett sjukt sinne... eller ett tecken på brist av förståelse för grammatikregler.
Google har nu i ett par veckor påstått att min konto inte existerar och vägrar låta mig logga in. Uppenbarligen har mitt konto börjat existerar igen.
Jag och Sara var på den tyska julmarknaden. Sara köpte mig en banan som var dränkt i belgisk choklad. Jag älskar Sara. Hon är den förnuftiga systern jag aldrig hade. Dock håller Sara sakta men säkert förvandlas till en mix av Randall och Dante från Clerks. Hon gillar sitt jobb på Costa om det inte vore för kunderna. Uppenbarligen händer det ibland att hon får kunder i stil med; "What do you mean there is no ice!? Do I have to drink this coffee hot?!"
Vi såg "Kiss Kiss Bang Bang" häromdagen och jag blev ännu mer pep på Robert Downey Jr som Sherlock Holmes. Jupp, för er som inte vet, de ska spela in en ny Sherlock Holmes film med Downey Jr som Holmes och Jude Law som Dr Watson. Dock är regissören Guy Ritchie och jag var inte så hänförd över hans senaste film. Tja, om den här Holmesfilmen inte blir som jag förväntar mig kan jag alltid se fram emot den andra Holmesfilmen som är på gång. Den där Sasha Baron Cohen ska spela Holmes och Will Ferrell ska spela Dr Watson. Jag ser även fram emot att se Cohen spela Freddy Mercury... borde kolla upp om det sistnämnda stämmer eller om det bara är ett rykte.
Hur som haver... Detta Har Hänt i Hannas Galna Värld!
Jobb
Jag har fortfarande inget jobb men ska på intervju idag. Hoppas på att åtminstone få ett jobb som extra personal på någon butik under julrushen.
Har bestämt mig för att om jag inte får ett jobb snart ska jag använda mina studiepengar och anmäla mig till ett par kurser. De kurser jag är intresserad av är Find Your Voice, en skrivkurs som handlar om att utveckla sitt eget skrivspråk, Ripping Scripts, en kurs för manusskrivande. Dessutom funderar jag på en förbereddande kurs för frilans journalism och en litteraturkurs om magisk realism under 1900-talet.
Jasper Fford (inget stavfel) är en skrivgud!
Läs hans bok! Gå! Nu läs den! Okej, kanske senare när ni har mer tid men gå och läs The Big Over Easy. Om Douglas Adams och Terry Pratchett hade ett Secret Love Child skulle det vara Fford. Han är otroligt intelligent och hysteriskt rolig att läsa. "The Big Over Easy" handlar om DI Jack Spratt (ni som inte ser slaviskt på brittiska deckare, DI är förkortning av Detective Inspector) och hans Nursery Crime Division. Spratts värld är bebodd av sagoväsen och när det bryter mot lagen är det hans jobb att ställa allt till rätta. Dessutom är varje klassisk detektivroman och kliché lika viktiga i hans värld som naturlagarna är i vår.
"Hebden was always a bit of a bounder. He pinged my partner's bra strap at an office party once, you know. She wasn't wearing it at the time," he added after a moment's reflection, "but the intention was clear."
Ikea (Ingvar "Jag var inte nazist utan fascist" Kamprad")
Jupp. Vi har varit där. Lexy älskar Ikea och när hennes mamma var här med en hyrbil passade vi alla på att ta en tur till Ikea. Lexy behövde en hylla för sina DVD:er och jag och Sara behövde burkar (till kaffe och te), plastmuggar (till Saras målarfärg). För att vara ärlig så blev Sara och jag A Little Crazy. Vi inhandlade varsin julstjärna (blomman), pepparkakor, glögg, knäckebröd och lingonsylt. Igår firade vi första advent vilket var mycket trevligt. Om vi ska vara kvar här över jul så tänkte vi att vi behövde mycket mysfaktorer.
Lexys mamma
Var här. Hon är en kort indisk kvinna som var snäll och söt. Det första hon gjorde när hon kom hit var att börja städade. Inte för att vi lever som svin här men vi är alla tre ungdomar som ibland har en tendens att låta disken bilda ett litet berg i diskhon innan vi tar oss an den. Vi bjöd henne på hemgjord morotskaka och hon lagade en krämig svampsoppa.
NaNoWriMo
Just det. Jag vann. 50000 ord! Nu ska jag låta mitt utkast vila innan jag ger mig i kast med renskrivningen. Redan nu vet jag saker och ting som behöver ändras. Är fortfarande inte säker på om titeln är helt rätt. Ni som faktiskt läser min blogg ibland kan väl ge mig en kommentar på vad ni tänker när ni ser den här titeln, "Mame Oko" (Det är polska och betydder onda ögat.)
Freakazoid
Jag satt och slösurfade för ett tag sen och snubblade över det här citatet:
A Lawn Gnome: We are wise and cunning.
Another Lawn Gnome: We stole man's fire and then tried to hide it in our pockets.
A Lawn Gnome: That was painful and dumb. So we became even more cunning.
Det fick mig att inse... jag måste ladda ner Freakazoid igen! Det är kanske det bästa som hände under 90-talet... det och de där silverfärgade dunjackorna. Jag hade en sådan dunjacka och jag kände mig alltid som en astronaut när jag hade den på mig. Jag ville bli astrounaut en gång i tiden... min dröm var att råka ut för en olycka, flyga in ett svart hål och upptäcka en ny planet med liv. De skulle förundras över min brillians och göra mig till drottning över hela planeten. Jag skulle vara grym en men rättvis. Okej, jag kanske inte borde berätta att det här var mina dagdrömmar när jag var sju år.
Räkna antalet utropstecken och inse hur de driver mig till vansinne. Fem utropstecken, är, som alla vet, ett säkert tecken på ett sjukt sinne... eller ett tecken på brist av förståelse för grammatikregler.
Google har nu i ett par veckor påstått att min konto inte existerar och vägrar låta mig logga in. Uppenbarligen har mitt konto börjat existerar igen.
Jag och Sara var på den tyska julmarknaden. Sara köpte mig en banan som var dränkt i belgisk choklad. Jag älskar Sara. Hon är den förnuftiga systern jag aldrig hade. Dock håller Sara sakta men säkert förvandlas till en mix av Randall och Dante från Clerks. Hon gillar sitt jobb på Costa om det inte vore för kunderna. Uppenbarligen händer det ibland att hon får kunder i stil med; "What do you mean there is no ice!? Do I have to drink this coffee hot?!"
Vi såg "Kiss Kiss Bang Bang" häromdagen och jag blev ännu mer pep på Robert Downey Jr som Sherlock Holmes. Jupp, för er som inte vet, de ska spela in en ny Sherlock Holmes film med Downey Jr som Holmes och Jude Law som Dr Watson. Dock är regissören Guy Ritchie och jag var inte så hänförd över hans senaste film. Tja, om den här Holmesfilmen inte blir som jag förväntar mig kan jag alltid se fram emot den andra Holmesfilmen som är på gång. Den där Sasha Baron Cohen ska spela Holmes och Will Ferrell ska spela Dr Watson. Jag ser även fram emot att se Cohen spela Freddy Mercury... borde kolla upp om det sistnämnda stämmer eller om det bara är ett rykte.
Hur som haver... Detta Har Hänt i Hannas Galna Värld!
Jobb
Jag har fortfarande inget jobb men ska på intervju idag. Hoppas på att åtminstone få ett jobb som extra personal på någon butik under julrushen.
Har bestämt mig för att om jag inte får ett jobb snart ska jag använda mina studiepengar och anmäla mig till ett par kurser. De kurser jag är intresserad av är Find Your Voice, en skrivkurs som handlar om att utveckla sitt eget skrivspråk, Ripping Scripts, en kurs för manusskrivande. Dessutom funderar jag på en förbereddande kurs för frilans journalism och en litteraturkurs om magisk realism under 1900-talet.
Jasper Fford (inget stavfel) är en skrivgud!
Läs hans bok! Gå! Nu läs den! Okej, kanske senare när ni har mer tid men gå och läs The Big Over Easy. Om Douglas Adams och Terry Pratchett hade ett Secret Love Child skulle det vara Fford. Han är otroligt intelligent och hysteriskt rolig att läsa. "The Big Over Easy" handlar om DI Jack Spratt (ni som inte ser slaviskt på brittiska deckare, DI är förkortning av Detective Inspector) och hans Nursery Crime Division. Spratts värld är bebodd av sagoväsen och när det bryter mot lagen är det hans jobb att ställa allt till rätta. Dessutom är varje klassisk detektivroman och kliché lika viktiga i hans värld som naturlagarna är i vår.
"Hebden was always a bit of a bounder. He pinged my partner's bra strap at an office party once, you know. She wasn't wearing it at the time," he added after a moment's reflection, "but the intention was clear."
Ikea (Ingvar "Jag var inte nazist utan fascist" Kamprad")
Jupp. Vi har varit där. Lexy älskar Ikea och när hennes mamma var här med en hyrbil passade vi alla på att ta en tur till Ikea. Lexy behövde en hylla för sina DVD:er och jag och Sara behövde burkar (till kaffe och te), plastmuggar (till Saras målarfärg). För att vara ärlig så blev Sara och jag A Little Crazy. Vi inhandlade varsin julstjärna (blomman), pepparkakor, glögg, knäckebröd och lingonsylt. Igår firade vi första advent vilket var mycket trevligt. Om vi ska vara kvar här över jul så tänkte vi att vi behövde mycket mysfaktorer.
Lexys mamma
Var här. Hon är en kort indisk kvinna som var snäll och söt. Det första hon gjorde när hon kom hit var att börja städade. Inte för att vi lever som svin här men vi är alla tre ungdomar som ibland har en tendens att låta disken bilda ett litet berg i diskhon innan vi tar oss an den. Vi bjöd henne på hemgjord morotskaka och hon lagade en krämig svampsoppa.
NaNoWriMo
Just det. Jag vann. 50000 ord! Nu ska jag låta mitt utkast vila innan jag ger mig i kast med renskrivningen. Redan nu vet jag saker och ting som behöver ändras. Är fortfarande inte säker på om titeln är helt rätt. Ni som faktiskt läser min blogg ibland kan väl ge mig en kommentar på vad ni tänker när ni ser den här titeln, "Mame Oko" (Det är polska och betydder onda ögat.)
Freakazoid
Jag satt och slösurfade för ett tag sen och snubblade över det här citatet:
A Lawn Gnome: We are wise and cunning.
Another Lawn Gnome: We stole man's fire and then tried to hide it in our pockets.
A Lawn Gnome: That was painful and dumb. So we became even more cunning.
Det fick mig att inse... jag måste ladda ner Freakazoid igen! Det är kanske det bästa som hände under 90-talet... det och de där silverfärgade dunjackorna. Jag hade en sådan dunjacka och jag kände mig alltid som en astronaut när jag hade den på mig. Jag ville bli astrounaut en gång i tiden... min dröm var att råka ut för en olycka, flyga in ett svart hål och upptäcka en ny planet med liv. De skulle förundras över min brillians och göra mig till drottning över hela planeten. Jag skulle vara grym en men rättvis. Okej, jag kanske inte borde berätta att det här var mina dagdrömmar när jag var sju år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)