"Vilken fin keps du har," säger kassörskan samtidigt som jag betalar.

Eftersom jag föddes utan genen som låter människor ta emot komplimanger utan rodna häftigt började jag genast fumla med både med kort och mina ord.

"Öh äh... åååhh. Tack. Detsamma."

Vi stirrade tyst på varandra. Ögonkontakt lite för länge.

Tystnaden slog upp dörrarna till butiken. Stegade in bestämda steg och tog över hela rummet.

Utan ett ord räckte kassörskan mig mitt kvitto.

Utan ett ord tog jag det och backade långsamt ut ur butiken.

Inte förrän jag kände hur den kyliga kvällsluften mot ansiktet kunde jag andas ut.

Hon hade ju inte haft någon keps på sig.

Så fruktansvärt pinsamt. Vilken faux pas. Mitt kungarike för en vrå att gå och dö i.

Hur kunde det bli så här fel?

(äh du tror inte att överreagerar lite grann nu? en aning?)

Skam över mig. Skam över min familj. Skam över min ko.

(whoa... cool your hot jalapenos!)

Försöker kyla ner mina överhettade chilifrukter.

Min värsta mardröm är att jag ska ha glömt stänga gylfen.

Mitt liv är ett skyddat liv.

Annan relevant läsning angående detta ämne: "När jag var liten trodde jag att när barnen i Elsa Beskows böcker fick 'smaka på riset' så fick de en efterätt som inte var äcklig. Men inte heller så god. Alltså, det värsta straffet jag kunde tänka mig: En dessert som inte helt okej. Inte den bästa men inte heller den sämsta."

Olika saker du kan ha i din ficka eller göra med dina fickor för att imponera på alla som en gång tvivlade på dig. "HA!" kan du säga, "Ni trodde jag var ett misslyckande men det är jag också och så mycket mer!"

- Arméns musikpluton är ett säkert kort. Inget får igång en konversation som ett långsamt stegrande trumpetsolo från dina nedre regioner. Folk gillar sånt.

- En serie med ihopknutna scarfs som du drar och drar i men det tar aldrig slut. Tillslut kvävs du under tyngden av fräcka och käcka scarfs. Folk kommer imponeras av din hängivenhet.

- En liten, liten minatyr av dig själv. Du fiskar fram ur fickan, låter den försiktigt stå i din handflata. Ingen vågar knappt andas för att den inta ska välta omkull. Du viskar: "Jag är full av mindre versioner av mig själv." Ett perfekt underlag för en filosofisk diskussion en fredagseftermiddag.

- En dödskalle för att kunna spontant Hamletisera (jag är ganska säker på att det är ett ord).

- Du sticker ner händerna i fickorna och drar ut fodret. Samtidigt som du gör det vänder du också in och ut på dig själv. OBS. Används bara i nödfall. Till exempel på klassåterträffen. "Ni trodde att jag aldrig skulle bli nåt men se på mig nu och alla mina organ," är alltid en källa till skratt och gråt och hejdlös beundran av din person.

- En adressbok med en massa telefonnummer. "Ifall min mobil går sönder eller nåt," säger du, "Vi har tappat det här med att ha nummer i huvudet i dagens samhälle," beklagar du dig. Du visar stolt din lilla bok med nummer. Varje sida är nedklottrad med ett enda nummer om och om igen. Ditt eget nummer. Du börjar svettas. Det här var inte enligt planerna.

- En påse pommes pinnes. Ett gott tilltugg som passar i vilken situation som helst och kan desarmera vilken personlighet som helst. Uttalas pommes pinnes. Detta är mycket viktigt att komma ihåg. Jag kan inte berätta varför.... om du visste skulle jag bli tvungen att döda dig. HAHAHA! Neeeej, men allvarligt talat... det är viktigt.

Tips för en god natts sömn

Ibland brukar jag natta mig själv genom att citera Hamlet.

Now cracks a noble heart. Good-night, sweet prince;
And flights of angels sing thee to thy rest.

 Och avslutar med ett brölande: "ALAS POOR YORICK HORATIO I KNEW HIM WELL!"

Man sover som ett barn efter det.

Ord är som en vän som aldrig finns där när du behöver hen. "Du, jag har brutit benet, skulle du kunna hjälpa mig med - " Ord gör ett konstigt ljud med munnen. Ett sorts pppppfffff-ljud. "Soooorrryyy... " och ord drar ut på sina äh... ord, "Jag har en öh... grej... jag måste göra." Du ser på ord och du minns inte längre varför ni blev vänner från första början. Det gör ont.

Idag efter jag varit och gjort armhävningar (inte särskilt många innan mina armar började darra som vass i vinden) kilade jag in på en affär för att köpa ett stycke glödlampa och ett hektogram lypsyl.

När jag kommer fram till kassan råkar jag komma lite snett. Killen som står sist i kön ser upp förvånat och lite förvirrat. I jämförelse med mig var han dock en amatör när det gäller förvirrelse.

"Oj, trängde jag mig?" frågar han och har uppenbarligen inte sett jag är på väg att ställa mig bakom honom.

Åh nej, jag kom precis, vill jag säga. Jag ska ställa mig sist i kön, vill jag säga.

Det jag säger är givetvis inte ens i närheten. Det hade varit bättre om vitt ljud hade brusat ur min öppna mun följt av en flock förunderligt vita trollkarlsduvor som hade flugit in i solnedgången. Det hade varit lättare att förstå. Det jag säger är:

"Åh nej är jag menar jag är haaa öh jag menar jag stod inte UGH! Waaarrfflggghh!"

Alltså.... va?

Nej. Nejnejnejnejnej. Nej.

Sen när är ett frutrerat stön följt av waaarrfflggghh! ett okej sätt att avsluta en mening? Aldrig, det kan jag tala om för er. Det har aldrig och kommer aldrig vara ett okej sätt att avsluta en mening.

Här är en lista på saker ni kan avsluta era meningar med. Alla är mer okej och mycket bättre än waaarrfflggghh!.

• "Jag gillar hur du ser ut när du sover," stryker dig själv över kinden. Hårt.
• "Dags att kyla ner dina heta chilifrukter, va. *frusta som uppretad kobra*"
• "Och sååååå... ridån faller! *moonwalkar in i evigheten*"
• "För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras. Jag menar ugh... Karthago," du imiterar att du kastar upp din lunch.
• "Är det där arméns musikpluton du har i fickan eller är du bara *andas häftigt* Ååååh det är arméns musikpluton *sväljer hårt*" och din konversationspartner ler samtidigt som 'bered din vida vingar' hörs från dennes ficka.
• *upphör att existera*

Allt det. Mer okej än waaarrfflggghh!. Mycket mer okej. Jag mernar... waaarrfflggghh? Varför waaarrfflggghh? Kanske är det fel fråga. Kanske borde vi alla ställa oss frågan:

Waaarrfflggghh! Varför inte? Varför inte? Varför inte pröva att säga det tre gånger fram en spegel? Kanske kommer din spegelbild fatta eld. Kanske kommer det hungriga mörkret att vakna.

Det här är inget jag vet säker men vi kan ju... ja, ni vet.

Bokstavligt, bildligt vi tar allt i ett svep nu

Kan vi prata om träningsvärk? Att det bara gör lite ont när jag går men som tur är, inte när jag andas? Men att det är ganska fantastiskt hur fullkomligt medveten jag är om min kropp.

Liksom, "Hej," kroppen ler blygt och försiktigt, "Visste du om att du kan ha ont här och här?"

"Nej," kvider jag, "Kommer som en överraskning."
"Åh vänta bara," viskar kroppen och omfamnar mig vilket är ganska imponerande jag vet inte hur jag ska beskriva hur det ser ut, "Jag ska lära dig så mycket mer om smärta."
"Öh tack?" jag känner hur det kittlar nära ryggkotorna, "Ömmm högg du mig precis i ryggen?"
"Ssshhhh mitt barn, det här är bara början," min kropp stryker mig över håret, "Jag funderar på om vi ska ha rethosta igen."
"Är det här ett bra tillfälle att berätta att jag råkade ha för mycket sambal oelek i såsen?"

Min kropp stelnar till, "Vad sa du att du hade... " min kropp bleknar, börjar kallsvettas, "Vi var inte beredda på det här."

Hjälp. Jag kan ha mördat mina sista smaklökar. De kommer att vara saknade. Av mig framförallt. Jag vet inte hur nära vänner ni var med mina smaklökar. Det var ett par fina smaklökar kan jag berätta. Vi njöt av så mycket glass tillsammans.

Övriga nyheter, jag vill skriva nåt utifrån: "Han hade ett leende som en vandaliserad kyrkogård."

Lär er om grekisk mytologi med sån där gammal konst

Pärlor framför svin, va. Jag borde inte ge mig på att göra hysteriskt roliga skämt om Tantalos. (ännu roligare var hur gnällig min röst blev när jag förklarade för min pappa "meeeen åååhh pappa! det var ju han som dödade sin son och serverade honom i en gryta åt zeus! ugh du kan ju ingenting om grekisk mytologi!")

Borde hålla mig till mer svensson-skämt om hur gudarna förbarmar sig över folk och förvandlar dem till stenar.

Hiiiiilarious.

Har ni hört den om Niobe?

Ni vet... DROTTNING NIOBE!?!

Ugh.

Okej, nu är det dags för mer gammal och lärorik konst.


Här har vi till exempel Gaia. Gudarnas och titanernas moder. Hon var också först ut med jazz hands.

*skriver en skojig bildtext. Typ "bitch please" fast nåt mer fräscht och lite coolare*

Helt sant... eller ja ni vet... inget vi vet säkert. Kan dock spekulera. Spekulera så in i norden!

Vidare kan jag berätta att Nike (Ni-ke, inte naaaajjjjkkkkk) inte bara är en sko. Det är också namnet på segerns gudinna.

Haha! Gå nu och inte tappa huvudet nu, va! *frustande hickande skratt*

Fixad, Så jävla grym på photoshop jag menar paint.

Eftersom jag tjatat om sexiga svan-motiven som är rätt populära kanske ni undrar... vad blev det för resultat av den där svan!Zeus/Leda historien.

Varsågod. Här har ni Klytaimnestra. Dotter till Leda och född ur ett ägg. Business as usual i antika Grekland. Va, kunde de säga, är du inte född ur ett ägg?! och sen kastade de oroade och konstiga blickar på dig resten av kvällen.

 ... och jag har inget mer att säga om henne. Jag menar... WOW! Vilken pondus. Ett riktigt kap. Ja om det inte vore för att hon är del av det incestuösa, barnätande och mördar-släktet Atreus vars förfader var just... you guessed it! TANTALOS DEN GAMLA RACKAREN!

Tänk er den släktmiddagen och var sedan tacksam över att när du undrar var din bror/syster tog vägen under middagen behöver du inte oroa dig över att hen är middagen.

HA!

Svart komedi varsågod. Nu har ni fått skratta lite och förhoppningsvis lärt er något. Då kan vi sätta igång med den fina humorn!

Såatteh... en satyr, ett kannibal och en sexig svan gick in på en bar och bartendern säger: "Vad är det här? Ett tråkigt skämt med referenser till grekisk mytologi?!"

*kryper ihop i fosterställning*

Okej jag erkänner... jag är inne i en period där jag verkligen, VERKLIGEN tänker en hel del på bin. Visste ni att en asiatisk biart inte sticker ihjäl sina fieder utan använder sin kroppsvärme för att värma fienden till döds? Awww! Det är som de kramas till döds. Bedårande!

En sak jag verkligen hatar är missade skämtchanser. Så med detta i åtanke, angående de förrförra inläggen:

Blommor och bin. Nåt om pollinering.

Ha!

Bin.

Varsågod. Skratta.

. . .

.  .  .

.   .   .

Okej, nu kan ni sluta skratta (ni som inte skrattade... jag vet vilka ni är). Men skämt åsido, ibland vaknar jag kallsvettig med täcket vridet i ett strypgrepp kring kroppen efter nattens våndor.

"Alla dessa skämt... " väser jag hest, "Alla dessa missade skämt... " och med sömndrucken röst reciterar jag alla förlorade skämt som skulle kunna ha inspirerat till skratt. Ända tills min röst spricker och jag faller utmattat i Somnus väntande armar. 

PS. Jag prövade ett experiment och ignorerade mig själv i fem frukstansvärda minuter.

Jag är nu ett svart hål fullt av bin. Oväntat men samtidigt ack så väntat. DS.

PS2. Jag vet inte vilka ni är. Oroa er inte. Jag vet inte ens vem jag är längre. Det är svårt det här med att vara ett svart hål fullt av bin. Min berättelse är så där hjärtevärmande men full av hinder

"Så stark," viskar du och torkar en tår från ögonvrån, "Trots alla hinder... så stark."

Det lilla svarta hålet fullt av bin som kunde ändå. Snart på en biograf nära dig.

Snart allt nära dig. DS.

Middag för många

"Den hemliga ingrediensen är kärlek."
      - Tantalos.

Att lära sig komponera den perfekta middagsmenyn tar både tid och engagemang. Du måste lära dig hur alla smaker fungerar tillsammans, hur de umgås, deras civiltillstånd och deras mörkaste hemligheter.

I brist på tid och engagemang kan du ställa dig i en korsning när klocka slår midnatt. Glöm inte ta med en get att offra Hin Håle. Ett förbund med Satan har ungefär samma vett och etikett-regler som ett knytkalas.

I brist på en get är här ett förslag på en middagsmeny som glädja många och sätta nationer i brand.

Middag för många:

Förrätt:
Den bittra smaken av förnedring

Huvudrätt:
Hämnd, servas kall med pintobönor och muffins

Dessert:
Segerns sötma, serveras med dessertvin. Förslagsvis dina fienders varma blod.

Avec:
Kaffe och 25 år på Djävulsön.

Om någon av dina gäster oroa sig för hur de ska klara sig i världen bortom Djävulsön när de avtjänat sitt straff kan jag försäkra dig att det är knappt någon av dem som kommer överleva.

Om det är barnkalas kan du byta ut Djävulsön mot Azkaban. Barn älskar Harry Potter.

Bin - Precis du och jag fast bin

Nej, men allvarligt talat. Mitt ansikte är inte helt och hållet gjort av bin.

Det var en metafor.

Finns det ett mönster eller en poäng med den kursiva fonten?

Vem vet?

Antagligen är det också en metafor.

Antagligen.

Finns det en poäng med det här inlägger överhuvud taget?

Antagligen inte vilket gör det till en metafor för livet.

PS. Jag kan ha glömt bort vad metafor betyder. I så fall, ignorera det här inlägget. Ignorera mig.

Tala kring mig och över mig som om jag inte existerade. Gör det och se vad som händer. Jag har en teori att jag kommer att  upphöra att existera eller implodera och bli ett svart hål pga brist på uppmärksamhet. Fast egentligen kan vad som helst hända.

Vad. Som. Helst.

Det är spännande att vara vid liv, inte sant? Hur länge det än må vara. DS.

PS2. Vid implosion och efterföljande svarta hål som slukar allt och alla ger NASA och Cern följande säkerhetstips:

- Omslut ditt barn i din famn och hoppas att din kropp kan fungera som en relativt effektiv köttsköld. Kom ihåg, barn är vår framtid.

I deras små kroppar existerar möjligheter till absolut godhet och den extremaste av ondska. Vackert och fruktansvärt. All shall love them and despair.

-  Blunda. Om du inte kan se det svarta håler kan det inte se dig. Säger vi.

- Upptäck en religion i sista minutet. Jag rekommenderar den feniciska fruktbarhetsgudinnan Astarte eller det krälande kaoset, Nyarlathotep. Kulter som är kul för hela familjen!

- Om du är konstnär, musiker, poet, författare eller en annan kreativ typ möt din undergång med ett leende. Om du har tur är du en av de odödliga och tidlösa. Din kropp kan inte skadas av det hungriga mörkret och du kan inte bitas blodig av tidens tand. Kom igen... försök i alla fall. Jag tror på dig.

- NASA och Cern vill påpeka att jag inte vet hur ett svart hål fungerar och jag att jag inte borde låtsas som om jag representerar dem på något sätt. De hälsar också att "Vem är du och vad gör du i mitt hus? Och varför har du raderat alla inställningar på mitt Netflix-konto?"
... aha om jag fick en tia varje gång nån sa det där till mig. Då hade jag haft ett antal tior men inte fler än tio. DS.

PS3. Mitt ansikte är antagligen inte gjort av bin. DS.

PS4. Bzzz bzzz bzzzzzzz. DS.

Hatar inte ni också att vakna på morgonen och det surrar i din skalle och du upptäcker att ditt ansikte är helt och hållet gjort av bin?

Bin. Hela ansiktet. En enda stor, krypande massa av bin.

Jag hatar när det händer.

En busschaufför, en busschaufför.... det är en man med glatt humör som inte har alla hästar hemma på gården. Det har brunnit i stallet och hästarna har lämnat stället likväl som stallet. De sågs senast i en kapad minbuss på väg mot okänd destination. Antagligen Las Vegas. Hästar älskar hasardspel. Det vet alla. Visste du inte det? Ugh. Pinsamt!

Har börjat misstänka att intervjuerna för busschaufför på bussföretaget som vi kan låta var anonymt går till på följande viss:

- Kan du köra?
- Ja.
- Är du pratsjuk och en aning... hrm... låt oss säga tokifnattig?
- You bet your sweet bippy I am!
- Välkommen till Anonymt Bussföretag!

Dessa män kan hålla låda tills du blir övertygad om att de alltid hållit låda. När du föddes var de där i rummet och höll låda. När du tog student avbröt de alla tal att hålla låda. När du dör och återfödds som en mandarin kommer de långsamt skala dig samtidigt som de håller låda.

Det här är mitt liv nu, tänker du, det är mitt förflutna, mitt nu och min framtid.

Du upplöses i orden. Det finns inget hopp. Ingen utväg.

Och då...

Då blir det tyst. Solen tittar fram bakom molnen. Ett lugn sprids i din kropp. Nu kan du äntligen lyssna på den där podcasten du sparat till just denna två timmars bussresa. Du kanske till och med ska unna dig en snicker. Du gillar snicker. Det gör du verkligen.

Och då...

"Förlåt att jag blir lite tyst då och då, jag måste titta på vägen förstår ni."

Du tänker att en busschaufför borde titta på vägen, hellre för ofta än för sällan.

"Jag som ska köra er heter Stefan och jag kan säga att vi kom iväg i en ganska god tid trots datorstrulet."

Biljetterna brukar komma i form av QR-koder på sms som busschauffören sedan scannar med sin padda.

"Verkar som man klarar sig rätt bra med bara papper och penna idag," pyser busschauffören Stefan nöjt, "Man behöver inte en massa internet, aj-fånes eller byfånes... " här skrockar han lite åt sitt lilla skämt.

Du börjar känna hur kallsvetten kryper i nacken. Varenda lilla droppe som pressas ur porerna känner du med ett plötsligt anfall av hypersensitivitet.

"Jag vill bara påpeka," fortsätter Stefan, "Att strulet inte var mitt fel. Jag hävdar att DET VAR PADDAN DET VAR FEL PÅ!" han vrålar det sista i ett överraskande skådespel av en känsla som inte är melankolisk munterhet.

Shit, Stefan. Cool your hot jalapenos, tänker du. Vi är alla dina vänner på den här bussen. För guds skull, ingen vill dig illa.

Han tystnar igen en stund. Förhoppningsvis för att titta på vägen för ett kort, underbart ögonblick. En kort men intensiv njutning som är över innan du känner dig redo.

"Vi tar det försiktigt sa den ena busschaufför till den andre så ska det nog gå bra," mumlar Stefan in i högtalarsystemet. Du är inte säker på att det var meningen att ni skulle höra det.

Shit, Stefan. Don't you go and avslöja ditt skrås mest skyddade hemligheter för att citera Aretha Franklin i Blues Brothers. Det var en bra film, minns du. Om du överlever ska du se om den med dina nära kära.

När vi tillslut kommer fram till Gävle säger Stefan, "Nu är vi framma i Gävle. Nu ska en del gå av och en del ska åka vidare... "

Stefan sa aldrig "... mot oändligheten" men du vet att det var det han menade.

När du kliver av bussen sträcker passagerarna som ska vidare ut sina darrande, bedjande händer mot dig. Du vänder dem ryggen. Det finns inget du kan göra.

Du stiger av och marken under din skosulor känns levande. Du är levande. Luften är en tändsticka som faller ner i bensin antänder dina lungor. Du tar din väska och går, lämnar bussresan bakom dig. Minnet bleknar snabbt och allt som finns kvar är en vag känsla av kall skräck och skuld.

Sensmoral: Jag har faktiskt ingen aning om vad en "bippy" är men jag gillar att säga det. Pröva själv i ensamheten på din kammare.

Var på maskeradfest igår som sagt och under festen försöker jag avlägsna mig från dansgolvet för att besöka damernas. Anna Guld grabbar då tag i mig.

"Du kan inte gå nu. Jag har önskat en låt."

Jag spärrar upp ögonen, "Är det Footloose!?!?"

"JA! Hur visste du det?"

J"Det är som du är i min hjärna!" väser jag storögt och beundrande och Kan du läsa mina tankar?

Anna Guld svarade inte på detta försök på telepatisk kommunikation men jag antar, med tanke på hur fantastiska vi är till tonerna av Kenny Loggins, är det bara en tidsfråga.

Då kan vi bli superhjältar.

Stoppa bankrån genom att visa hur bra vi kan kick of our sunday shoes och lose that blues. Jag menar... please, Louise, pull me offa my knees!

Bankrånarna kommer inte ha något annat val än att ge upp. När poliserna kommer för att haffa dem kommer de bittert (men med en gnutta beundran i rösten) säga: "Vi hade kunna komma undan med det om det inte hade varit för de där maskerade hjältarna och Kevin Bacon."

Mina drömmar crossover: Veronica Mars och Lois Lane hänger i en bar.

Skulle kunna sälja min själ för en riktigt bra Lois Lane-serie. Lite som I can't believe it's not the Justice League-serien som handlade om de åsidosatte, b-superhjältarna som startade eget företag för superhjältar.

Liksom Lois Lane gör sin grej som världens mest nitiska reporter. Inget skulle stå i hennes väg.

Typ Darkseid invaderar jorden och alla flyr i panik förutom Lois Lane som: "Hur tänker du hantera den ekonomiska krisen?" Alltså, jag vill i princip ha en serie som bygger vidare på kortfilmen Tales of Metropolis: Lois Lane där Lois förföljer Batman med sina grävande journalistik... och måste rädda fotografen Jimmy från Pingvinen. Good stuff säger jag bara.

 
Lois Lane - Räddar världen gång på gång med sina hard hittin' o relevanta frågor. Och Stålmannen hänger utanför hennes fönster och hon: "Ledsen Cla- jag menar Stålmannen. Jag måste redigera den här krönikan om dagens samhälle som jag skrivit. Vi kan flyga runt jorden sen."


I min personliga huvudkanon har Lois Lane alltid vetat att Stålmannen är Clark Kent men hon säger inget för att inte göra småstadsgrabben Smallville förlägen.

Som avslutning, den bästa serierutan någonsin med Lois Lane. BAM!

Ska klä ut mig till Jermaine i Flight of the Conchords...

... ser mer ut som en tragisk byronsk hjälte från romantiken?

Men om jag målar lite polisonger på mig själv? Blir kanske mer Jermaine Clement än...

... jag vet inte hur det här hände...

TILLBAKA TILL RITBORDET!

Går ner i tvättstugan. Har bokat tid och allt.

Upptäcker att någon använder torktumlaren. På min tvättstugetid.

Min bokade tvättstuge tid.

Som jag bokade på en fredag.

EN FREDAG!

"Ooooohhh I'm gonna fuck you up... " väser jag.

Följt av laddar tvättmaskinerna passivt aggressivt och stirrar ilsket på torktumlaren.

 Men asså... ni skulle ha sett min ilskna min.

Ni skulle ha behövt ta er till startlinjerna, göra er klara och färdiga och bli imponerade på rekordtid.

När ens stavkoll i börjar rätta ens ord till ord som inte finns är det kanske dags att trycka "ja" när den frågar om jag vill uppdatera...

Och i övriga nyheter: Jossan jag tar härmed ifrån dig titeln retmästare pga du leker lilla fröken språkpolis.

"Va?" säger du, "Men jag vann titeln som retmästare fair and square! Du kan inte bara ta ifrån mig titeln för att du är sur över att du missade att du råkat skriva fel ord och att din stavkoll är knäpp. VI LEVER I EN DEMOKRATI HANNA EN DEMOKRATI!!!!!!"

"Ha! svarar jag kallt, "Se om jag bryr. Nu kanske du lär dig att inte leka tråkig språkpolis och kommentera nån gång om hur fin o fantastisk jag är. Visst jag får höra det rätt ofta ändå... jag menar kom igen jag är Hanna Passion det klart jag får höra att jag är fantastisk... men du ska veta att jag kan tåla att höra det ännu oftare!"

Jossan suckar, "Hanna... sitter du i ett hörn och surar nu?"

"Neeejjj... " muttrar jag och kurar ihop mig i mitt hörn, "Jag surar inte. Jag kontemplenterar livet."

"... använde du precis svengelska?"

Skruvar upp ansiktet i den allra suraste minen, "Nnnnuuuuäääääeeeejjjjhhhh... "

"Lägg av nu, du kan inte vara sur. Du skrev faktiskt fel ord och kollade inte ordentligt när du körde texten i Word eller Open Office eller vad du nu använder. Var inte en surpuppa."

Försent. Alldeles försent.

Jag var född till surpuppa.

Traumatisk barndom

Jag pratar ibland lite konstigt. Ibland är det bara oförklarliga uttal. Som att jag uttalar Macklemore för Maklemor. Personligen anser jag att alla mina uttal bara gör livet lite lättare att leva.

En annan sak är att jag slänger mig med konstiga ord och uttryck (som jag givetvis inte alltid
uttalar rätt för att jag folk mer förvirrade). Har dessutom fått det påpekat att det är konstigt att jag säger "metabolism" istället för ämnesomsätning och eufemism istället för "förskönande omskrivning".

Till mitt försvar hade jag en traumatisk barndom.

När jag gick i fjärde klass hade jag ett bråk med en av de dryga killarna i klassen. Vad vi bråkade över minns jag inte riktigt men i sin enorma upprördhet fräste således 10-åriga Hanna Passion att han var patetisk.

Problemet var att han inte visste vad ordet betydde. Det var för mycket för mig. Att jag kunde leva i en värld där människor inte förstod förolämpningen: "Du är så patetisk!"

Jag började därför gråta i frustration. True story.

Jag vann det bråket på sätt och vis. Han och alla lärare blev ganska nervös samt obekväm av det konstiga ordet och för att det var för jäkla konstig anledning för en 10-åring att börja gråta.

Som ni förstår var traumatisk bara riktnumret på min barndom. Restrerande nummer var hypernervös, besserwisser och den där gången mina föräldrar försökte övertyga mig att matematik var kul och kreativt.

De bah: "Matte är som poesi!"
Och jag: "Öh... nej?"

Liksom jag hade ju sett en mattebok och en diktsamling. Jag visste hur det såg ut. Hur dum trodde de att jag var egentligen?

När jag frågade dem det skrattade de bara nervöst och: "Vill du inte ha lite glass kanske?"

Den efterrätten smakade lögner och undaflykter men jag åt den ändå.

Lista över livlösa objekt det skulle vara jobbigt att bli hemsökt av. Författad på Arlanda med input från Pettersson.

- Ett tåg som alltid är försenat.

- En dusch som växlar mellan varmt och kallt.

- En smörkniv som när du smörat en macka med den gör att mackan nästan, men inte alltid, ramlar ner på golvet med smörsidan ner.

- En försenad biblioteksbok.

- Ett ständigt smattrande stämband.

- En väldigt, väldigt ful bordslampa.

- Ett ständigt smattrande stämband. Finns med på listan två gånger. Pettersson verkade ta möjligheten att bli hemsökt av ett ständigt smattrande stämband mycket allvarligt. Så jag tog med denna punkt två gånger. Jag menar... brrr! Kan ni tänka er, va? Ett smattrande stämband som pratar om allt och ingenting nonstop. Kan bara tänka mig hur det skulle vara...

- En flyende fotpall.

- Ett överraskande matteprov.

Brrr! Som om Halloween var precis utanför dörren, va!

Mitt liv i ett nötskal del 1

40% av min serietidningskonsumtion är Buffy the Vampire Slayer, 55% är robotar och 5% är Dr Dinosaur

Jag antar att det här är sånt ni vill veta. News flash: Det blir inte djupare än så här. Vill ändå försöka behålla en viss air av romantisk mystik.

mmm vilken saftig moderkaka jag menar moralkaka haha va jag sa inget vet inte vad du talar om

Jaha. Dymo är en sån där etikettsapparat.

Bah!

På min tid kallade vi det bara för etikettsapparat. Vi gick inte runt och var så där fancy med latinska eller grekiska eller var det nu är.

We called it as we saws it. Kan man säga. Om man vill. Jag skulle aldriga säga det just på det viset men jag vill att ni ska veta att möjligheten finns.

En annan anledning till att jag inte har någon koll på dymos kan vara för att jag aldrig har haft den där enorma, brinnande, desperata behovet av att sätta etiketter på saker. "Ggggnnnhhh *biter sig i läppen* SKA BARA SÄTTA EN ETIKETT PÅ MMMM YES DEN SATT RAKT I KAPITÄLET!"

Ha!

Det finns en slags sensemoral här men jag är alltför upptagen med att äta kakan och ha den kvar för att bry mig.

Övriga nyheter:

Året är 3514 och Hanna Passion säger: "Har ni hört den här låten Thrift Shop med Macklemore?"

Och resten av världen: "Varför uttalar du det Macklemore?"

*och jag glider in under min sten igen*

Naturkunskap

Tandnattskärran. En fågel som bevisar att Moder Jord är underbar.

Det här djuret stillar det obehag jag kände när jag fick veta att näbbdjur är giftiga och drogar honorna när de ska para sig.

För det ögonblicket var fyllt av: "Ugh Moder Jord om du vill mig nåt är jag inte hemma fast egentligen är jag det men jag tittar på repriser av Scrubs och kopplar bort ditt samtal gång på gång. Vet du vad? Varför tar du inte och skickar mig ett fax eller nåt så kanske vi kan bestämma en träff i framtiden?"

Skämtet här är att jag inte har en fax.

Ett annat skämt är att jag skämtade om att snart finns det inga ungdomar kvar som fattar vad den här symbolen på mobilen kommer ifrån.

Framtidens Attenborough: "1990 var det här en typisk fertilitetssymbol. Det här är inget vi vet säkert men vi kan ju spekulera."

"Haha," sa min kollega och höll med: "De kommer inte ens veta vad en dymo är."

Och jag "Precis. Dymo." *skrattar nervöst*

Det här summerar ganska bra en av många aspekter av "Elementary" som gör att jag föredrar denna Sherlock framför BBC!Sherlock

Nasala minnen

Passar på att utnyttja vädret och om man lyssnar på Robin Thicke så vet vi ju alla att hon egentligen vill det. Egentligen. Hon spelar bara svårfångad.

Precis som att alla kvinnor älskar att få komplimanger och åsikter angående sitt utseende från kompletta främlingar på gatan. Guuud, vad vi älskar't. Snälla, om ni ser mig på stan, berätta gärna för mig hur mycket sötare jag skulle vara om jag log.

Era kommentarer uppskattas och jag nedtecknar dem alla i en liten svart anteckningsbok när jag kommer hem.

Men angående vädret passar jag på att ha min Stig Helmeriska outfit, kanske sista gången för i år. Min tshirt luktar fortfarande lite av Sicilien och Medelhavet.

Åååhhh... dessa minnen som dofterna väcker. Kanske ska jag inte tvätta tröjan alls och ha det som ett stöd när den kalla vinter.... ööööhhh wow, nu kom jag till doften av "väntan på flygplats".

*förpassar tshirten diskret till tvättkorgen*

Sentimentalitet är ändå såååå 2011.

Cyclops och i vissa fall kyklops

Kräftskiva ikväll.

Och den här lilla rackaren ska följa med.

Lava på flaska. Och kolla in den här skitstöveln sen...

  

 

Ugh vad försöker du göra egentligen?

Ju längre jag betraktar den här etiketten, desto mer övertygad blir jag att det här är en dålig idé.

Men det kan säkert du hjälpa mig med eller hur?

*stryker en ölburks svala kind*

Sssshhh mitt barn ssshhh snart, snart ska vi äta av havets frukter.

Nämnde jag att jag sparade och tog med mig haklappen hem?

För det gjorde jag.

En gång hade jag med mig en burk inlagda gurkor till min matlåda på jobbet. På burkens etikett stod det: "Kapusta kiszona". Vissa dagar vill bara bejaka sitt kulturella arv, hörni. Bejaka det så in i norden. *lek med ord haha*

Kokbok från 60-talet, illustrerad av Czeslaw Wielhorski är bara fantastisk på så många olika sätt.

Till exempel att den spexigt klädda kockerskan lyfter upp en höna och en tupp med ett slags magiskt kraftfält och: "I will combine them."

Vi kan spekulera att detta följdes av både dramatiskt åskväder samt dråpligheter när hennes höna/tupp-hybrid löpte amok i den lilla byn.

Men ni vet hur det är. I ena stunden leker man med naturens lagar, skapar styggelser till höger och vänster och funderar på om tonfiskröran behöver mer peppar.

I nästa stund så knackar det på dörren och där har vi den lokala bymobben med facklor och högafflar.

Jag menar... hatar när det händer. Speciellt när man lagar mat.

"Kan vi ta det här imorgon?" du ler urskuldande, "Håller på att göra en slags tonfisksallad."

Mobbledaren stirrar stint på dig, "Vi vet. Du tänkte servera det med quinoa."

Obehagligt välinformerad mobb tänker du men visst. Det är ju sant.

"Vi såg vad du gjorde!" ropar någon längst bak i den samlade mobben.

Du känner dig lätt förvirrad, "Kokade den?" är det enda du kommer på eftersom det är det enda du hittills gjort med din quinoa. Du hoppas att mobben inte motsätter sig det faktum att ikväll tänker du äta quinoan.

Mobbledaren säger sammanbitet, "Vi vet att du inte brydde dig om att skölja av quinoan innan du började koka den."

Du skruvar på dig, "Jag hade lite bråttom, ok?"

"Om du inte sköljer quinoan får du inte bort bitterämnena som sitter i skalet. Du har i princip förstört en hel rätt på grund av att du... "  han spottar ur sig orden, "Hade bråttom!"

"Ditt monster!" ropar samma röst från längst bak i mobben och du tror dig känna igen rösten.

Det kan väl inte vara... säg att det inte är... "Hanna?"

Jag skrattar nervöst, "Det är mitt namn. Slit inte ut det, va?"

Irritationen får det att klia i fingrarna men den bedövande uppgivenheten som spridder sig längs varje nervtråd vinner i slutändan, "Varför är du ute och hotar mig och min lunch med fackla och högaffel?" frågar du och vill egentligen inte ha ett svar.

"Åh du vet hur det är... när man först kommer hem från semestern kan man unna sig lite slötv, lite dåliga serie som kräver noll tankekraft men efter tag känner man sig mätt. Är det här jag vill stimulera hjärnbarken med? Dålig anime? Nej. Så jag skaffade en hobby."

Jag viftar glatt med min standard högaffel (modell 3Z) och mobbmedlemmen bredvid skriker av smärta och stönar fram ett kvidande tyst: "Neej inte igen! Inte mitt andra öga!"

Mobbledaren som står bredvid ser minst lika uppgiven ut som du känner dig.

Du känner för första gången en liten migrän komma krypandes längs skaplen. När din höna/tupp-hybrid väljer just det ögonblicket för att återvända med syfte att förgöra sin skapare (allt enligt traditionen) känner du nästan tacksamhet gentemot denna lilla styggelse.

Recept på höna/tupp-hybrid serverat med quinoa
Quinoa
Höna
Tupp
Total brist på respekt för den naturliga ordningen i universum

Steg 1: Skölj quinoan. Jag menar... bara skölj den okej? Det blir bäst så.

Steg 2: Ta din höna i ena handen.

Steg 3: Ta din tupp i andra handen.

Steg 4: Combine.