Senaste Nytt: Varför... hur... vem... varför fick han för sig att det var en bra idé att mikra en kastrull!?!?! Vem gör nåt sånt!?!

Srsly, you guys. Börjar allvarligt fundera över mitt nuvarande korridorsleverne. Är städtant den här veckan och var så här nära att utbrista "DIN MAMMA BOR INTE HÄR!" när jag kom in i köket imorse.
Disk stod överallt och var ivägen. Jag hade till och med röjt i diskstället flera gånger om för att liksom lite subtilt hinta om vad som borde göras. Sedan diskade jag demonstrativt allt jag använde så fort jag var klar.

Guuuud... vad jag är duktig. Präktiga-Hanna kallas jag ibland. Men bara av mina fiender och nära vänner.

Tänker nu låsa in mig på mitt rum o vara kreativ. So there.

Dock vänjer man sig vid lukten av brännande plats förvånansvärt fort.

Hm? Ursäkta, sa du nåt?

I am sorry. I could not hear you over THE SOUND OF ME BEING AWESOME!

Som ni kanske förstår gick det bra att spela in radio. Teater Passion och Pettersson ger "Kan Leva Utan Dig". Hur bra gick det, kanske ni frågor. Så bra att hälften skulle ha räckt. Ha...ha...

Radiomannen frågade om jag och Ebba inte var intresserade av att skriva o spela in liknande program i framtiden. Typ ett program som blandas med prat å så lite sketcher och här började Händels hallelujakör sjunga i mitt huvud. Förresten, heter han Händel eller Hendel? Nevermind, I've seen it both ways.

Sedan fick jag lite panik när han nämnde att det i så fall skulle bli en sketch i veckan, men fröken Ebba "Jag Har Huvudet På Skaft Och Låter Nästan Som Herbert the Pervert När Jag Gör Gubbljud (OBS - Det är status)" *djuptandetag* Petterson påpekade att det är faktiskt bara fyra sketcher på en månad. Fyra sketcher på en månad? No biggie. Jag äter FEM sketcher till frukost. Nom nom nom... (så låter det när jag äter nåt gott)

Aaaaaanyways... mitt liv just nu? Awesome. Det här kommer att bli kul. Jag är ett steg närmare Ingvar Storm. Det känner jag på mig. Härinne. *pekar på magen* Eller så kanske det är lunch-time.

// Catch you on the flipside!

Bokrea? Done and done som man säger i staterna.
Resultat:
Gösta Berglings Saga av Hon Där På Tjugan
Doktor Glas

Nu ska jag väl äntligen lära mig vem som skrivit vad. Av någon anledning får jag för mig att Doktor Glas är skriven av Lagerlöf och Gösta Berglings Saga är skriven av Söderberg. Tror att det är för att båda titlarna innehåller bokstaven G.

Samt:
Drottningens Juvelsmycke eftersom jag tror att den ska läsa den på litteraturen i höst men om inte så verkar det vara en intressant bok.

Jag inhandlade även en en engelsk-svensk/svensk-engelsk och en svensk synonymordbok.

Övrigt:
Imorgon skall det spelas in radioteater. Vi fick positiv feedback så jag tror att det kommer gå bra. En riktigt stolt över vårt lilla verk som kom till genom fniss och kladdkaka. Dessutom får jag nu ett tillfälle att tvinga alla att lyssna på Marilyn Monroes Teach me Tiger vilket går ut på att Marilyn Monroe under 2:20 minuter försöker älska med ditt öra. Den låten är umf!

Här har och ska författas!

Hahahaha... jag är hög på skaparlust och... och kan man få sockerkick från senap? För jag tror jag har det. I alla fall... RONDELLEN! I löv it, som man säger. Vi skrev dikter idag. Jag skrev en dikt som hette "Dadeldront" och jag blev mycket nöjd. Tror att om den illustrerades, skulle den illustreras av Salvador Dali. Ödmjuk? That's my middle name.

Dessutom! Jag är peppad på romanblogg. Romanblogg, säger ni. Tillåt mig att förklara. Läste om romanblogg på Navid Modiris blogg 365 Saker Du Kan Göra

Tyckte det verkade kul så jag nämnde det idag och nu ska det bli av. Okej, grejen med skicka runt historier (har gjort nåt liknande förut, för länge sedan, men då ej på internetz) är att det kan helt stanna av innan det hinner bli kul MEN! Nu i början ska man faktiskt försöka vara superpeppad och jag fick äran att skriva första inlägget... okej, det var väl så att jag erbjöd mig att fixa en blogg och det blev enklast så... men ändå!

... kanske borde ta och göra det nu... eller läsa retorik? Bacon o Hobbes eller skoj? Beslut, beslut...

Imorgon! Bokrea! Ska bara köpa nyttiga böcker... och en kokbok, inte för att det inte är nyttigt med kokböcker men det blir mest en Take That! till den där insändaren som påstod att hela svenska folket avskyr matlagningsprogram. Tack... för att du tar dig tid och bestämma åt mig vad jag tycker om för teve. Föga anade du att jag var en sån där som gillade tråkig teve.

Jag vet faktiskt inte...

Min hjärna är en svår fokuserad apparat. Just nu låter det *derp, derp* därinne och när jag skakar på huvudet så skramlar det.

Dricker te och läser Svart som Silver och tänker. Shit, asså, Bruno. You’ve got it going on.
Dock vet jag inte varför jag tänker så eftersom jag bara gillar varannan (var tredje, var fjärde) dikt i den här boken.

Var och skaffade pass på polishuset (aka Life on Mars-huset, kallat så eftersom liknar polishuset i Manchester i tv-serien Life on Mars.)
Blev lite förvånad över att jag var tvungen att lämna fingeravtryck. Det gick även lite dåligt eftersom mina händer var knastertorra på grund av kylan. Polisen tittade då fundersamt på mig och sa: Du måste nog fukta dem.
Och i en millisekund fick jag förr mig: Hon vill att jag ska slicka på mina händer! Usch! (kinky)
Sedan räckte polisen mig en våtservett.
Jaha… okej då, tänkte jag, ännu en dag då inget spännande händer. (Ahahaha! Händer!)

När allt var klart visade hon mig hur mitt pass skulle komma att se ut och kände jag mig en aningens kluven. Å ena sidan tyckte jag att jag såg tjock ut på fotot å andra sidan tänkte jag: Hanna. Var inte en tönt.

Den här veckan alltså... kommer att bli grym. Ville bara få det sagt.

Möte med Rondellen och det brukar alltid urarta på ett trevligt vis. På fredagen ska jag spela in radio (med oersättlig assistans från Fröken Pettersson, ja vad skulle Teater Passion och Pettersson vara utan henne?) och på fredag blir det även Selma.

Awesome-sauce helt enkelt.

Här är en konstig bild som är konstig. Stupid Sexy Stephen öm... bejakar sin holländska sida? (OBS han ville nog vara konstig när han satt där med träskor, öl och inlagd sill men jag typ... mums vad gott det där ser ut att vara)

Söndagslugn med Those Two Guys

I morse, precis när jag vaknade, var min första tanke: "Kladdkaka! Jag måste baka en kladdkaka!"
Jag fick detta genidrag eftersom Ebba skulle komma förbi och vi skulle skriva mer teater för vår rajdiåshöw (försöker skriva allt på övertydligt talspråk, som man ska i radioteatermanus men det är riktigt svårt).

Först pratar vi om en massa konstigheter i två timmar innan vi faktiskt sätter igång och då var det tur att jag bakade en kladdkaka för vi red den där sockervågen ända fram till klockan sex. Vår show kommer att vara grym. Eller... vi har i alla fall kul när vi skriver pjäsen och är inte egentligen det viktigast här i livet? Att ha kul. Visdomsord från hedonist.

Nu ska jag tina ett par vårrullar och ha en liten fest med kladdkaksresterna. Alltså, jag ska äta kakan som efterätt och inte tillsammans med vårrullarna... eller? Krossåver-mat? (Mitt skrivna talspråk är jättedåligt. Bli bättre!)
Sen ska jag titta på lite Daily Show och The Colbert Report. Guuud, jag är nog kääääääär i Jon Stewart trots att han är lite mesig i jämförelse med Stupid Sexy Stephen Colbert. Men alltså... those guys! Vill ge dem en kram för att de utstrålar Instant Comedy Gold.

This guy!

Det här är det enda jag läst som har med OS att göra (men uppenbarligen ÄR curling det enda danskarna är bra på eftersom det spelas inomhus):

Det här var kul men vi behöver inte göra det igen

Hade debatt idag och... låt oss säga så här, det kunde ha gått bättre men, för att vara lite klyschig, så lärde jag mig åtminstone något. Man blir aldrig sämre av att göra en dålig debatt försöker jag trösta mig med. Jag kom ut ur striden som en bättre människa.
Och ett totalt misslyckande var det faktiskt inte. Killen jag debatterade mot hade ett kroppsspråk som många uppfattade som ohyfsat och osympatiskt och jag därmed fick en liten moralisk vinst eftersom han betedde sig som Jan Guillou.
Efteråt kom en tjej i klassen fram och gav mig en kram och sa: "Hanna, jag höll inte med det du debatterade för men jag ville hela tiden gå fram och slå till honom."
Jag: Det var bara lite hemskt. Nu ska jag *snyft* gå o *snyft, snyft* köpa en buh-buu-blazer!
Hon: Ja det ska du.
Fick en till kram. Mwahaha! The Passion vet vet hur man vänder en förlust till sin fördel.

Under lunchrasten bevisade läraren återigen att han är "skoj, skoj". Han kom förbi för att diskutera handledningsschemat och när han är på väg bort till ett annatbord råkar jag tappa lite av min lunch på golvet och utropar förskräckt: Åh nej! Jag kastar pasta!
Lärare vänder sig om och tittar på mig och snubblar då över en stol.
Han: Jag snubblar över en stol och du kastar pasta! Det är kaos! Kaos!

Myrdal, you've done it again!

Det finns något som kallas inkomstgaranti vilket ett antal, utvalda konstnärer i Sverige har fått. Det vill säga, de får pengar varje år från staten. Närmare bestämt är 157 personer som får ca 18000 i månaden. och det finns inget krav (som jag förstått det) på att de även ska uträtta något.

Nu har Alliansen börjat funderat på att slopa det här och göra om det till arbetsstipendier. Jag har ännu inte hunnit sätta mig in det hela men det som fick mig att reagera var Jan Myrdals inlägg i debatten:
- Dumt, säger Jan Myrdal.
- Inkomstgarantin gör det möjligt att göra helt olönsamt arbete, som att resa till gerillan i Indien där jag just har varit.
(Citat från artikeln Konstnärer - snart utan lön i Aftonbladet)

Är det inte liksom mening att inkomstgarantin ska tillfalla dem som genom sitt konstnärskap hjälper till att utveckla och gynna Sverige? Och inte till Jan Folkmord som jag missade Myrdal. Annars är det ganska intressant att se hur, i ett försök att försvara något, istället tar en spade och börjar gräva ett hål för sig själv. Ja, Jan, det är dumt. Du borde ha satt punkt där.

Och om Jan Myrdal är ett stickprov på de 157 personer i Sverige som får denna inkomstgaranti börjar jag nog hålla med Dick Erixon:
Blåblodsadeln förlorade sina statliga privilegier för 100 år sedan. Nu är det dags att avskaffa vänsteretablissemangets. Jan Myrdal hävdar, som vanligt, den kommunistiska jämligheten: alla ska slava åt staten, utom den kommunistiska överheten som ska kunna leva i sus och dus på andras arbete.
(http://erixon.com/blogg/2010/02/alliansen-avskaffar-konstnarsadelns-privilegier/)

Insåg precis att jag typ ber om ursäkt (kanske inte explicit men implicit... retorikterm!) när jag skriver om nördiga saker. Bloggen heter ta mig tusan Inside the Geek's Freezer! Skyll er själva.

(Guuuh... moget att förolämpa världens minsta läsarkrets. Låt går för den här gången för du åt världens konstigaste semla med sjukt god hemmagjord mandelmassa. God mat kan förvrida hjärnan på en tös.)

Andra nyheter: Orchidea gör en reboot. Alltså, en av de två queerklubbarna i stan gör en comeback. Och när väljer de att ha premiär? På den 26:e... samma dag som den redan etablerade klubben Selma har öppet. Smart... real smart.

Dessutom näst, nästa vecka har SFQ-klubben Wilde! premiär på Kalmars. Plötsligt exploderar Uppsala i en liten queerexplosion. Bara att tack o ta emot antar jag.

Och på tal om queer... this guy! (igen)

I mitt huvud är de där två redan gifta. Nej, fråga inte om det. Jag måste... jag måste bara få det sagt.

It's my favourite show

Vampyr#1: Look. You just spread the word, OK. I want everyone there.
Vampyr#2: Just leave it to me. I've got most of them on my Twitter feed.

Spöket: I didn't think you would seriously go through with it. I thought the moment would just pass. You know, like when you decided you were gonna wear skinny jeans.
Vampyren: Skinny jeans?
Varulven: That was a private conversation.

... och därför är Being Human bäst trots att det tar konceptet "åh, jag är förbannad med övernaturligt tjafs och har nu ångest" till nya höjder.

Nu ska jag bort till Studentvägen och göra (förmodligen även äta) semlor med SFQ.

Sharktopus!

Från mannen som gav oss Mega Shark VS Giant Octopus... Roger Corman fyller i ett hål i våra liv, ett hål som vi inte visste vi hade.


Plus... vad är det för fel på hennes höft, midja... öm, ja?

Hur jag firade Alla Hjärtans dag:

1. Åt ett geléhjärta.

2. Var bitter över min ensamhet.



Nej, nu skojar jag så där konstigt igen. Jag åt faktiskt ett godishjärta men var inte särskilt bitter... eller jo men det var för att den nya tjejen i min korridor inte diskar på en gång. MAN SKA FAKTISKT FÖRSÖKA DISKA PÅ EN GÅNG OM MAN DELAR KÖK... och inte sitta inne på sitt rum och fnittra med sin pojkvän och tro att den fjortonde februari är speciellt på något sätt eftersom Alla Hjärtans Dag är uppfunnet av kortföretagen och någon munk som var ledsen på medeltiden.

Åh-kej... det där lät ganska bittert men som sagt, det var inte för att jag var sällskapslös denna kväll utan för att DISKA ARGH! MORR! Dessutom, spring inte och slå i dörrarna. Det är mycket irriterande och känns stressigt för dem som sitter inne i köket och äter falukorv i lugn och ro om folk rusar in köket och skramlar onödigt mycket med kastruller och slår i dörrar som om de hade jättebråttom. Dessutom... fnitter. Slår vad om att han sa nåt i stil : "Du måste kasta ut en livboj till mig för jag håller på att drunkna i dina ögon" och hon typ: "Hihihi... fnitter, fnitter."

Usch.............

Okej, lite bitter kanske jag är... och cynisk. Bara i fredags fick jag ett tyst litet psykbryt över en låt som spelades på jympan medan vi stretchade. Hon sjöng ungefär så här:
Jag vet inte vad du drömmer mer. Vi talar bara om vår framtid och aldrig om vad vi har.
Nu tänker jag mer på henne än på dig.
Hur kan man älska nån som älskat förut?
Jag: It's this sort of life, Gandalf! Fråga honom om du inte vet han drömmer om. Så svårt är det faktiskt inte.

Men förutom att jag just nu inte tål turturduvor eller "åh alla hjärtans dag är såååå speciellt"-tänket är jag rätt glad. Jag lever varje vecka efter mitt nya motto, "Lev Varje Vecka Som Om Det Vore Shark-week på Discovery" Därför får nu vänner och familj en kärleksbetygelse ala Hanna Is Not A Boy's Name.

(Man kan faktiskt vara bitter, arg, störig och ganska glad och kärleksfull på en och samma gång)

- Har du ett armbandsur på dig?
- Tyvärr. Jag är tidlös.
- Tidlös?
- Jag passar in i varje tidsålder. Historiens Lilla Svarta.
- *misstänksam blick* ..... vad läser du egentligen?
- Retorik.
- Aaaaaaahhh....

Igår servade jag The Crazy Table. Där satt bara en massa veteraner från V-dala som beställde in kaffe till förrätten och gav mig en råd.
"Om du börjar dricka redan klocka ett på dan så passar det jättebra med kaffe till förrätten."
Jag: .... det ska jag komma ihåg.
"Och så kan du väl slå i lite Bäska i kaffet va? Nej, nej, häll vinet i ölglaset istället. Öl och vin blandar sig så väl."

Dock var det konstigaste som hände igår att en knarkare lyckades ta sig in i V-dala, klättra upp på scenen och sedan vägrade komma ner för han skulle minsann rappa. Polisen kom och släpade iväg honom tillslut. Uppenbarligen hade också varit på Upplands tidigare men de där typerna hade bara skickat honom vidare till oss.

Nobel Girls About Town

Frukost-fika på Café Linné idag med Mor min innan hon åkte vidare till Stockholm för att bada turkiskt bad med sin gal pals. Vi hann även med att titta in i ett par inredningsbutiker och vi fick både lite ha-begär men stod emot frestelsen. Efter det hade vi sushi-lunch. De hade stört god sushi i Saluhallen med generösa bitar. Är mätt nu (och för evigt... who am I kidding, kommer att bli hungrig som en varg innan du kan säga "Bulgarien verkar vara ett land som är lite up and about")

Igår var jag hemma hos Fröken Hatt (Inte Under Jorden) och vi såg på Tråkig Teve aka Riget II. Blev inte överraskad av att det hela slutade men en otroligt jobbig cliffhanger. Drabbades av Lostalgia (När man upptäcker något otroligt coolt, älskar det men sedan inser att bandet har splittrats, att serien lagts ner eller att författaren helt enkelt inte orkar avsluta historien).
Hur som helst var det super med fredagsmys på en torsdag. Vi drack Cosmopolitans och åt nudlar.

Nu sitter jag och skriver om en novell... har fastnat lite och inledningen består just nu endast av en mening: Det här kommer att utspela sig imorgon och där du bor. Det utspelade sig även igår, i Västtyskland, precis efter kriget............... eller!?!? Skriv om, skriv lite bättre.

Nästa vecka ska jag se denna film A Serious Man. Dagens Nyheter beskrev den som bröderna Coens alldeles egna Sjunde Inseglet. Har hajpat upp den lite grann för mig själv men hoppas och tror nästan inte att jag kommer att bli besviken. Jag menar, den sämsta Coenfilm jag sett var Burn After Reading och den var fortfarande en bra film.

Radio Hanna

Studiebesök idag. Precis som den gamla goda tiden. Förutom att den här gången har jag bara mig själv att skylla ifall jag glömmer matsäcken... eller det hade jag förstås då också.

En vanlig dag i Hannas lågstadieliv:
Vid frukostbordet.
Hanna: *börja tugga sin frukost långsammare och långsammare. Ser fundersam ut och säger:* Pappa, jag har utflykt idag och behöver matsäck.
Far: VA!?! Men det har du aldrig sagt förrut!
Hanna: Nä... jag glömde.
Far: *rusar upp och börjar paniskt förberedda mackor. hittar genom ett mirakel en gammal Mer i kylskåpet. slänger allt i en ICA-kasse och får iväg mig till skolan*
På Utflykt och vid lunchtid.
Hanna: *kollar i kassen hon fick och upptäcker att hennes Far gett henne fel ICA-kasse och därför har hon nu en halv limpa som mtasäck. Börjar gnaga på den som en öm... gnagare antar jag*

Som tur är behövde jag ingen matsäck till Studentradioutflykten. Bara bra kläder o ett gott humör. Kände mig lite bedövad i morse. Klockan var 7.50 och jag befann mig utomhus. Man blir lite nervös så tidigt på morgonen om man inte är van vid den tiden. Jag hade nästan glömt bort att man kunde vara vaken så tidigt. Vad gör man? Vad händer? Aaahhh! Och nu när jag besökt radion har jag fortfarande en stor del av morgonen att slå ihjäl.

Besöket på radion var kul. Är otroligt peppad inför det program jag o Ebba ska göra. Det ska handla om Att Skriva. Sitter och funderar på en jingel till programmet. Är även peppad på att höra vad de andra ska ta sig an. En kille ska göra ett program som handlar om dansband och ett par tjejer ska göra ett om erotik i litteraturen. Deras program har än så länge en arbetstitel som jag älskar: DJ Körlof och Latex-Linn. Erkänn. Du skulle lyssna på det.

Radiochefen pratade om körscheman och visade oss runt i studion, han var mycket trevlig och jag anser att han definitivt är rätt man på jobbet eftersom han lyste upp när jag nämnde Ingvar Storm och han påpekade även att den mannen är fantastisk. Vilket han är så det visar att han har koll på de viktiga grejerna inom radio.

DJ Körlof och jag diskuterade även vad som skulle hända när det nuvarande Spanargänget skulle försvinna. Först och främst, om inte Ingvar Storm är där... vem ska då kontrollera Jonas Hallberg? Och vem ska ta över efter dem? Här valde jag att ödmjukt deklarera för alla som ville höra att jag minsann skulle bli Ingvar Storms efterträdare. DJ Körlof sa att hon tyckte det lät ambitiöst och att det var viktigt med ambition. Nu får jag helt enkelt ta o besöka Storm och förklara för honom att han nu är min mentor och jag är hans lärljunge. "Lär mig O Mästare!" Osv.

När vi testade att prata i mickarna valde jag att presentera mig som: Hanna DJ Persson. Vi var alla överens om att det gav mitt namn lite mera pizazz (som man säger i branschen).

Mer serier! Mwahahah!

SFQ-Möte. Avklarat.
Vad har jag lärt mig: Att det inte är smart att hålla ett seriöso möte på en pub. Hörde bara en del av flera olika konversationer samtidigt. Dock tror jag nog att jag ska försöka bli lite mer engagerad i den administrativa delen. Kanske inte den här terminen, jag måste när allt kommer omkring visa upp mig lite innan man kan bli invald i styrelsen.

Men vem vet vad som kan ske! I höst kommer ett par av de nuvarande styrelsemedlemmarna att försvinna gud vet vart och då blir det ett så kallat maktvakuum som fackmännen kallar det. Ett vakuum som jag kan fylla! *inser ondskefullt skratt* Då blir det jag som bestämmer var och när semlor ska ätas!

Franska salongers samtalsretorik för damer? Not so much...
Vad jag har lärt mig: För att plugga och därmed faktiskt lära mig något måste jag öppna väskan, ta ut boken, öppna boken och... läsa. Vilket jag tänker göra. Nu. På en gång. Whooo... here I go......... men först! Marie Curie!


Åh Marie... crazy bananas...

Ikväll blir det möte med SFQ, får se om jag får lust att engagera mig lite mer i föreningen eller inte. Konstigt det känns, vara engagerad i saker som inte handlar om Batman.
Annars är jag i och för sig fortfarande rätt inne på Janelle Monae. Såg den här videon och upptäckte att hon även kan moonwalka.

Jag går iväg för a jympa och under tiden går det plötsligt att köpa första kapitlet av Hanna Is Not A Boy's Name - In which there's a Bat and it Kicks Hanna's Ass! Men, men! Den blir utsålt på cirka en timme vilket jag upptäcker när jag kommer hem. Som tur är kommer det antagligen en andra upplaga inom kort och då ni!

Jag har verkligen försökt att inte tjata om den här serien men det är svårt. Tessa Stones tecknarstil är Mike Mignola och Jamie Hewletts lovechild och samtidigt är allt präglat av hennes högst personlighet. Storyn är så där lagom mycket zombie, spöken och karaktärsutveckling. Allvaret tar aldrig mer plats i humorn. Allt hon gör är princip snyggt och hon försöker alltid förnya sin egen stil. Titta bara på det här! Kompositionen och färgerna är fabulösa enligt min ringa mening.


Dessutom har hon skapat den här karaktären som är min absoluta favorit i hela ensemblen. Han är typ Dr Cox... om Dr Cox jobbade i en gränd på den dåliga sidan av stan... och försökte uppmuntra vampyrer att bita honom... annars är han precis som Dr Cox.

Vardag. Min Vardag.

Vaknade. Somnade om. Drömde att jag hade en iller som husdjur. Vaknade klockan elva och inser att jag inte kan höra någon trumpet. Blir ledsen, glad, men mest av allt lättad.

Går ner till Folkes för att köpa ketchup. Känns viktigt så där på morgonen. Kommer tillbaka med ett salladshuvud, tomater och Ballerina. Ingen ketchup. Både lyckat och misslyckat

Dricker kaffe och äter kakor. Tänker på gårdagen.

Pluggade hela dagen! Läste om Hermogenes, en man som var en god retoriker redan vid femtonårs ålder. Fick tokbra jobb på en gång och skrev en massa om retorik. Blev crazy bananas när han var tjugofem och var det fram till sin död. Enligt legenden var hans hjärta dubbelt så stort som en vanlig människa, aw tänker ni men nej för det var också hårigt. Okej. Fattar inte poängen med den legenden.

Tog bara en enda Facebook-paus. Insåg att de hade ändrat den igen. Tänkte: ”Gawd, they’ve changed it, now it sucks. Ruined forever” och insåg att så kan man inte tänka. Då blir man en sån där typ som får skickar hotbrev till Micheal Bay med orden ”you raped my childhood” för att Bay hade mage att ge Optimus Prime en mun. (Jag vet allesammans men det är bara att accepter att Optimus Prime har en mun nu. Vi måste gå vidare med våra liv.)

När mitt rum börjar kännas klaustrofobiskt insåg jag det var dags att gå ut och göra något. Tar på mig festmundering och krigssminket. Får ett smärre anfall när jag sätter på mig läppstift.

På förfesten hör jag plötsligt ”Soothe me” med Sam and Dave. Blir helt till mig.
Jag: EMMA! Lyssnar du också på Sam and Dave!?!?
Emma: Va? Nej.
Jag: *besviken* Nej? Men du spelade ju ”Soothe me, baby, soothe me with your kindness”!
Emma: Sam and Dave? Jo! Dem lyssnar jag på. Jag tyckte du sa Seven Days.

Velvet var lite tråkigt. Daniel Gilbert var inte kul och musiken var aldrig riktigt, riktigt bra. Inte ens de repetitiva technolåtarna som jag annars gillar fick något att hända. En låt hade alldeles för långt intro:
*pip… TUT… pip*
Alla: Whoohooo! Ny låt! Jag älskar världen! Jag vill dansa! Yay!
*pip… TUT… pip*
Alla: Jaaa! Bra intro! Här står vi och diggar.
*pip… TUT… pip*
Alla: … whoo? Jaaa? Dansa!
*pip… TUT… pip*
Alla: *snyft* Varför gör ni så här? Allt vi vill är ju bara att dansa? Är det för mycket begärt!?!
*pip… TUT… pip*
Alla: Någon hejd måste det vara!
*introt avslutas, låten kommer igång*
Alla: Jaså, nu passar det minsann!?! Hur kommer det sig att när jag vill är det alltid ”inte ikväll, jag har ett intro” men när du vill så är bara att köra över alla andra!?!

DJ:n var också den sorten som inte riktigt fattade att om dansgolvet var tomt så kanske var det dags att pröva nåt nytt.

Försöker hitta Fluffhåret men ser henne inte. Synd.

När vi går från Velvet skyndar jag mig fram till korvförsäljaren strategiskt står utanför V-dala.
Jag: Hur mycket kostar det?
Korvförsäljare: Twenty-four.
Jag: Oh... well, thank you.
Korvförsäljare: Wait. How much do you have?
Jag: Sixteen.
Korvförsäljare: Then that's enough if you're hungry.
Här hör jag en hallelujakör och blir nästan övertygad om att jag precis köpt en varmkorv från Jesus.

På efterfesten i Studentstaden: En man som ständigt drog i halslinningen i sin t-shirt och utropade saker som ”Imorgon ska jag rädda liv! Jag är sjuksköterska!”

Han sa även något som jag inte hörde men jag såg att Lisa fick en smått skeptiskt min varpå Sjuksköterskan skyndade att försvara sig med klassikern: ”Nej, men asså, det är lugnt. En av mina bästa vänner är bög.”
Lisa: Jaha. Jag har umgåtts med en lesbisk hela kvällen.
Sjuksköterskan: Nej! Det är sant. Min bästa kompis är faktiskt bög. Jag har inga fördomar. Jag skulle kunna tro att ni är lesbiska eftersom ni har kort hår och lugg. Men det gör jag inte.
Det var kul på många olika sätt.

Vi dansar till ”Hold on! I’m a comin’” med Sam and Dave. Jag blir lycklig för det var länge sedan jag hörde den låten och jag tänker på Blues Brothers, Ray Charles, Aretha Franklin och ”Boom, Boom” med John Lee Hooker.

Sjuksköterskan gillade att puttas. Jag körde ett ki-fu-pow-wow grepp. Alltså, han puttade mig, jag höll fast i hans hand och puttade ner honom istället. Use his strength against him, grasshopper. Indeed. Hai, sifu, och så vidare.

Emma talar om för mig att den här våren kommer att bli som ingen annan vår. Fest utomhus och idel nöjen. Våren skall bliva min melodi.

Sen åkte Lisa och Sjuksköterskan skateboard och då puttade Emma dem så att alla ramlade.

Jag, Emma, Lisa och en man som Sjuksköterskan kallade Jason Stackhouse gör snöänglar.

Jag gick hem. Sov. Drömde att jag hade en iller som husdjur.

I princip var det alltså en helt vanlig dag/tidig söndagsmorgon i Uppsala.

Det borde finnas ett nobelpris i att sminka sig. SKA DET VA SÅ SVÅRT ATT FÅ PÅ SIG LÄPPSTIFT SNYGGT?!? Jag vill undvika "hej, jag är fem och har snott min mammas sminkväska"-looken. Jag vill snarare vara lite "hej, jag är femme fatale och har slagit ner en nunna på vägen hit"-looken. Inte undra på att jag blir smått hysterisk om nån påpekar att jag har en pytteliten fläck läppstift på tänderna. Uppenbarligen är jag känslomässigt svag efter att försökt sminka mig snyggt.

Börja inte snacka om ögonskugga. Svart/grått. Syns antigen inte eller så ser man bara trött ut. Lila, blått? Ser ut som man är den där nunnan som blivit nedslagen.

Aja, det kommer vara mörkt på Velvet så stackars Daniel Gilbert behöver inte oroa sig.

PS.

Åt semlor i veckan. Min Far lät mycket besviken i telefonen. Kanske det värsta jag gjort enligt honom. Dock åt jag den med varm mjölk SOM MAN SKA! Så säger de i P1... och deras ord lag. Säger vi.

Dammsög i mitt rum. Dammråttorna försökte fly. De försökte gömma sig under mattan där de skaffade sig ett nytt liv och ansikte. De startade en pittoresk tapaspub och gifte sig med de siamesiska systrarna Lola och Lulah (LoLu som de ofta kallas). De andades ut och då! DÅ! Dök jag upp som en naturkraft och bara städade undan dem. Zooom! "Nej!" de bönade och bad på sina bara knän, "Denna man har fortfarande en historia att förtälja!"
... vad jag försöker säga var att jag också dammsög under mattan. Det händer inte varje dag.

En tjej på v-dala har fluffhår. Det är coolt. Jag fick röra det och sa sen:
- Du ser ut som Kramer ifall hade varit kvinna och snygg.
Chefen: Jag tyckte också att hon såg ut som Kramer! Men jag vågade inte säga nåt.
Jag: Lägg märke till att jag garderade mig med "kvinna och snygg".
Fluffhåret: ... tack?
Jag: Fast vänta lite... om du är Kramer för att du har fluffigt hår... betyder det att jag är Newman för att jag har glasögon?
Fluffhåret: *hjälpsamt* Eller George Costanza.

Röda Brillor

Nu har jag fått höra tillräckligt många gånger att jag ser snygg ut i mina brillor. (Socialbekräftelse! Yes!) så nu börjar jag gilla tanken på att bli Hanna Med Glasögon Lika Röda Som Skammen igen. Lite konstigt känns det dock. Jag menar, det var länge sen jag hade brillor på mig jämt o ständigt. De är lite tunga ibland så jag måste alltid skjuta dem på plats men jag tänker mig också att det kan uppfattas som charmigt.

Den senaste tvingats att ha på mig mina glasögon oftare än jag brukar då mitt ena öga blev lätt irriterat och jag kunde inte ha linser och sedan glömde jag att beställa nya. Det är anledningen till att brillorna blivit aktuella igen. Det har gått så långt att jag börjar tycka att mitt ansikte ser tomt och inte särskilt definierat utan glasögon. Så kanske skall detta bliva min nya stilmelodi. Hanna med glasögon. En glasögonorm.

På tal om stil. Min nya stilidol är numera Janelle Monae. Tror jag är svag för fluffigt hår… det är så fluffigt... fluff!

When there's a full moon, I turn into a wolf! It's pretty crazy! I mean, it's intense but I'm cool with it." - Hark, A Vagrant: 243

Jobb, jobb... jag är så flitig. Som en liten arbetsmyra servrar jag troget störiga ekonomer och jag tror jag är så smooooooth-jurister.
Gårdagens höjdpunkt var när en ekonom kom fram till mig i baren och viftade ilsket med sin fördrink.
- Det är här ALKOHOLFRITT!
Jag: Mm-hm. Tog du det där glaset därifrån? *pekar på en grupp med tio glass som står längst in i baren, för sig själva, är galet orangea*
- Ja!
Jag: Åh-kej. Då är det nog Pomac. Försök med dem är istället. *pekar på de cirka två hundra glass som står framför mig, är galet uppenbart champagne*
Han går iväg med rätt fördrink men ser ändå lite kränkt ut. Det var nog en traumatisk upplevelse att nästan få i sig... ALKOHOLFRITT. Kanske hade hans system kollapsat.

Lärde mig igår att du kan studera ekonomi eller så kan studera ekonomi och vara en ekonom. Stor skillnad. De som studerar ekonomi är trevliga kisar som du gärna vill äta kladdkaka med klockan fyra på morgonen medan ekonomer är människor som blir griniga när de är fulla och ser det som personlig skymf när baren stängs. Jag förstår verkligen inte varför man dricker om man bara blir grinig av det, är det inte själva poängen att man ska ha kul på en gasque och inte vara sur?
Ack ja... o tempora, o mores... (Ahhahaha o tempura, o mores är ett bevingat ord som handlar om japansk friterad mat och hur vida den är moralisk eller ej! Hahahaha... kul skämt.)

Meanwhile in Soviet Russia...
Peppen inför The Wolfman gick rakt upp när jag såg den här affischen. Erkänn, den är typ crazy bananas snygg. Om det är fel att vilja gifta sig med en filmafffisch så vill jag inte vara rätt. Klicka på den! Du vet att du vill och du är antagligen ganska, relativt, mycket tuff om du gör det.



Och den här var kanske inte snygg meeeeeen... tjock katt! Den tjockaste katten! Vem är en tjockis? Du är! Du är! Ååååhh, jag skulle vilja klia den på magen om den inte hade sett ut som om den vore en galen haj och Christopher Walkens kärleksbarn.

Maaaaooooååååååry

Hade Riget-abstinens så jag tittade på första och andra avsnittet av Kingdom Hospital, den amerikanska remaken gjord av Stephen King. Har sett bitar ur det första avsnittet en kväll för länge sedan och kom ihåg den som rätt okej.

Som sagt, såg de två första avsnitten och insåg att den var… SÄMST! Surprise, surprise… men det var den verkligen. Den började rätt okej med en massa barn som blir innebrända. Kändes lite klaustrofobiskt och illamående framkallande. Introt var rätt okej trots hela seriens ivriga användande av trallvänliga poplåtar som kanske är den minst läskiga soundtracket någonsin. Men okej, det fanns lite läskiga dockor och händer som kom upp ur myllan och något som påminde om den där läskiga mannen från Pans Labyrint.

Men när showen väl sätter igång får jag alla fördomar angående amerikanska remakes bekräftade (okej, ändå gången jag tyckt att en amerikansk remake är bättre än originalet är Ugly Betty men i alla fall… ). Först och främst, i Riget dröjde det innan vi stötte ihop med några spöken och när de väl dök upp var det bara så kort att man inte riktigt vad man skulle tro. I Kingdom Hospital ser vi spöken på en gång och de blir genast otroligt tråkiga. Sedan gör den talande myrsloken entré. Jupp, den talande myrsloken som ska var läskig men faktum kvarstår att det är en talande myrslok som ordvitsar. Är det här Disney eller? Uppenbarligen för senare kommer en danssekvens.

Den här serien orkar inte eller vågar inte ens försöka skapa stämning, man har noll sympati för karaktärerna och jag känner inte ens någon ovilja gentemot Dr Stegman som ska föreställa den amerikanska Dr Helmer. Han är ingen Ernst Hugo.

Fattar inte att jag kom ihåg den här serien som läskig... i och för sig kanske jag inte var helt nykter och när jag inte är helt nykter tycker jag till och med att en sked med pudding kan vara läskig. Dessutom hade jag, när jag gått hem, varit säker på att jag skulle stötta på Den Läskige Mannen På Den Skrangliga Cykeln och var lite extra skraj.

Just det, jag är inte rädd för våldtäktsmän eller rånare. Det som skrämmer mig är en man på en cykel. Jag tänker mig att först kommer jag höra ljudet av hans cykel, det blir starkare och starkare... tillslut dyker han upp ur dimman (det kommer antagligen vara en dimmig kväll/natt/dag/morgon/när som helst) och cyklar emot mig. Han är lång, flintskallig, gammal och har stirriga ögon. Han cyklar närmare och närmare och... STIRRAR PÅ MIG... sedan cyklar han förbi och försvinner.

Kanske inte låter så läskigt men det är det. För han kommer titta riktigt intensivt på mig innan cyklar vidare och då vet jag... att han har sett mig. Öööömmmm... nu när jag skrivit ner det är det inte lika läskigt. TERAPI!