Kuuuul... det blir kuuuuuuuuul!

Onsdagen var en smått hektiskt dag.

Det började med att hantverkaren kom kvart över sju för att tapetsera om i våra sovrum. Äntligen!

Maja jagades ut ur sitt rum. Det tyckte hon var kul.

Jag skyndade iväg till min föreläsning om metrik (visst låter det spännande? det var sarkastiskt skrivet men det visade sig faktiskt vara intressant) som började kvart över åtta.

Tyckte det var jobbigt att stiga upp så tidigt. Jag befann mig utomhus klockan 7.10 på mycket länge. Vad händer nu? VAD GÖR MAN? Vad förväntas av mig?
Dock tyckte jag det var skönt att springa iväg från Kråkan där hantverkaren befann sig. Hantverkare gör mig obekväma. Jag är rädd för att råka förolämpa... ja, ni vet. Errrrrr... hans klass. Det skulle vara så... naivt borgerligt. Såååååå bourgeois!

Dessutom säger Ebba att jag alltid förolämpar henne för att jag uppfattar henne som bondsk. (Exempel: "Ibland låtsas jag att jag lever i Hemsöborna, Ebba. Jag tänker mig att du är drängen.") Inte en helt okej sak att säga.

Efter föreläsningen var det gruppmöte, seminarium och allt sånt där som man gör på universitet. Passion och Pettersson spelade in ett nytt program och det blev riktigt... ja, om jag får citera Bertie Wooster: "Rather spiffy!"
Om ni lyssnar får ni äran att höra mig försöka uttala "okapi" i fem minuter och uttala "Wagner" fel. Kul för hela familjen!

MEN I GÅR! DÅ NI!

Det var hektiskt på ett helt annat sätt. Jag ville bara att de där fyra timmarna skulle ta slut så jag kunde sticka från universitetet OCH HOPPA PÅ THE CRAZY TOWN OCH ÅKA TILL CRAZY TOWN!!! Eller borde jag kanske säga... Funky Town?

Yeah, that's right. Jag, Maja och Emma var och såg Humorhimlen Live på Katalin. Jag stod på listan. Dock var jag för medveten om att jag stod på listan för att det skulle kunna vara coolt. Jag var inte så där nochalant o bara "Hanna Persson. Kolla gästlistan."
Det var mer: "Durrrrrr...höhöh... jag står på listan... och heter Hanna! *världens töntigaste*"

Såååå... nu undrar ni hur det var. Tja... DET VAR FANTASTISKT!

Vi träffade en Plåtslagare och en Glasmästare som blev våra polare för kvällen. De var astrevliga och hade köpt en gård som de renoverade. Jag var grymt imponerad. De var ett år yngre än oss och det mest vuxna jag investerat i är ett par Calvin Kleine brillor och en dator.
Tillsammans var vi i alla fall ett lag och tävlade i popquizzet, vi var The Team That Rocked. Radioreferens!

Vi är ganska säkra att vi hamnade på elfte plats bland femtiolag. Inte illa pinkat av en trähäst. Sa jag ganska säkra? Jag menar absolut, utan tvekan, nemas problemas att vi hamnade på elfte plats. De sa inget men vi var awesome-sauce.

Och sedan... jag menar wow. Vi fick se Sveriges roligaste kvinna. Josefin Johansson. Maja pratade med henne. TVÅ GÅNGER! Jag stod bakom Maja och visade upp mitt bästa Durrrrrr!-leende. Hur kunde jag göra annat? Josefinito var där! På riktigt. Seriöst... blev knäsvag.

Efteråt skulle vi till Kalmars för att gå på balkandisco. Blev inte av. Först åt vi falafel. Sen gick vi förbi V-dala och Emma påpekade att vi inte alls visste hur det var på Kalmars så det var lika bra att vi gick på V-dalas pub och tog en öl där. Det var sant. Så vi tog en öl på V-dala och plötsligt var klockan halv ett.

Dadeldront

Guess who has two thumbs och har fått en biljett till Humhimlen Live nu på fredag?


THIS GUY!

Fick biljett genom Studentradion och det känns awesome-sauce. Som Henrik den fjärde sa: I am very excited for party times.

Vi snackar om att få se människor som är källan till de flesta av fraser jag använder till vardags (plus ett par jag bara använder till fest)

Det kommer att bli fantastiskt.

***

Inser ni hur grymma jag och Ebba är? Vi är en lean mean writin' machine. Det är vi det. På rekordtid försatte vi oss i en Kreativ Fas och skapade veckans Passion och Pettersson-program. Den här gången har vi inte bara en story utan fyra, superkomprimerade sketcher kan man säga. Alla med tema utdöda djur. Som vi typ tänkte står för utanförskap/isolering. Yeah... that right. We went there.

Avsnittet heter "I utdöda poeters sällskap" och de olika delarna kommer att handla om T-Rexen, Dronten, Mammuten och Okapin. Och ja, jag vet att den där sista inte är utdöd men den är det senaste upptäckta däggdjuret så vi tyckte att den platsade ändå. Och kanske för att jag baserar min Okapihistoria på en grej jag hörde på Christer på P3 igår. Det handlade om en okapi i Danmark som dog när den hörde Wagner.

Så lyssna på vårt program eller var en fyrkant!

I fredags kastades jag bakåt cirkus tjugo år i tiden. Vi fick se en dokumentär på seminariet som handlade om teater i Athen under den klassiska tiden. Det började med att hallåan presenterade kvällens tablå en vanlig onsdagkväll. Efter dokumentären om grekisk teater skulle Rapport 2 sändas och som avslut på kvällen hade vi programmet Miljöbilder som idag skulle handla om miljön i Karslkroga.

Djupt andetag.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH!

Det är så extrem tråkigt att jag känner hur mitt adrenalin helt torkar bort och försvinner.

Det här var alltså en helt vanlig tv-kväll. Som tog slut klockan elva på kvällen.

Med ett program som handlar om miljön i Karlskroga.

Själva dokumentären var inte så mycket bättre.
Två skäggiga män. En i fiskarhatt. En i keps.

En av dem hade vita strumpor till bruna skor.

AAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!

Vita strumpor till bruna skor? Var inte det typ 80 och 90-talets verkligt stora fashion no-nos?

Visserligen hade dessa gubbar en del intressanta saker att säga. Men sen så hittade de på en massa och satt mest och pratade med varandra.
Gubbe1: Det var mycket liv här under antiken.
Gubbe2: Mmmmm. Speciellt på basaren.
Gubbe1: Mmmmmm... basaren.
Gubbe2: *nickar gillande* Basssssss-aren...

De gillade verkligen den där basaren. Tror nog att de köpta sina fancy huvudbonader där.

I slutändan känner jag att jag inte fick ut så mycket av den här dokumentären från den tid då fler än två kanaler var den värsta sortens CRAZY TALK!

Det enda jag lärde mig var att Georg Rydberg verkligen kan det här med att a.r.t.i.k.u.l.e.r.a.

Ännu ett bevis för att mitt liv är Wodehouse:

Mitt svåraste och klurigaste dilemma just nu är att jag velar om jag ska köpa mjukis byxor som sitter löst är amazing tajta träningsbrallor som verkligen visar upp min ben. Mitt starkaste argument är att tajta brallor är tajta och mina spiror är inte att leka med.

Dessutom håller 2010 bli året då Hanna Passion fastnar i konstiga saker som man inte egentligen borde kunna fastna i. Listan är inte så lång men imponerande/förnedrande/sorglig.

- I sommras (på jobbet): I ett gem.
- Igår (i ett omklädningsrum på en sportbutik): I en sporttopp.

Srsly...

I korridoren:
Jag: *svassar fram till en kursare med en kopp kaffe i handen*
Kursare: *avgrundssuck*
Jag: Mitt liv... tråkar ut mig.
Kursare: Äh...
Jag: Känns som vi är på samma våglängd.
Kursare: Jaaa...

Och förra veckan anklagades jag efter en kort politisk disput där jag mest var grinig (jag blir så grinig när jag halv sovit en timme mitt på dagen) för att klä som en socialist trots att jag är mer höger än vänster.
Jag: VA!?! Menar... menar du min kavaj? Det här är inte en socialistkavaj. Det är min biz-ness bluh-ajser.

På tal om att sova. Jag har förfinat att sova under föreläsningar till en ren konstart. OBS. Sluta tvinga mig att gå på samma föreläsning två gånger så kanske jag inte behöver utföra den konstform!

... klär mig som en socialist? JAG KAN INTE HJÄLPA MIN GODA SMAK!

Varje andetag, varje skratt, varje steg är ren smärta sedan jag gick på "Ass 'n Abs"-passes på Campus. Jag har ont i muskler som jag inte ens visste att jag hade. Att gå ner för trappor är en episk prövning. Men mina abs and ass ser fantastiska ut.

Andra Slipssöndagen

Kulturkollektivet Kråkans Veckoschema:
- Morotsmåndag
- Träningstisdag
- Ostonsdag
- Teletubbiestorsdag
- Festfredag
- Långfilslördag
- Slipssöndag

Vi förbehåller oss rätten att kasta om i schemat. Idag var det till exempel inte så mycket Slipssöndag som det var Super Mario Galaxy-söndag.

***

Idag har jag och Baconfräs varit ensamma i lägenheten. Ingen Taco och ingen Amanda-panda som livade upp stället. Det kändes tomt men sen hittade vi Tacos vin som hon hade glömt i vårt kylskåp. Jag föreslog att vi skulle spara det tills hon kom och hälsade på igen.

HAHAHAHAHAHA!

Kul skämt. Ett bra skämt. Vi hade faktiskt lax till middag och då passar det så bra, så bra med vitt vin.

Hahahaha... låta hittat/glömt vin ligga. Det är nästan så att man inte ens får skämta om sånt. Usch. Att bara låta en pava vin ligga i all ensamhet i kylskåpet.

One is the loneliest number. Det vet alla. Faktum är att vi gjorde en god gärning när vi drack vinet. Mmmmmyep.

Häromdagen fick jag en uppenbarelse. Det var jättejobbigt. Vet ni hur svårt det är att släcka en buske som brinner med en eld som inte bränner?

Tillslut, när jag äntligen fått pli på det där övernaturliga tjafset så insåg jag något Viktigt. MEN FÖRST! Lite backgrund till min Djupa och Faktiskt Lite Roliga Insikt: En av mina konstigaste dagdrömmar går ut på att jag är en ekonomsikt oberoende gentleman i London på 30-talet. På dagarna bär jag kostym och går till min klubb där jag blir dyngrak och spelar golf med brödbullar. På kvällen snubblar jag hem igen och där sköts allt av min trogne betjänt.
Nästa dag gör jag samma sak fast då spelar vi golf med vitlöksbröd. Det är nyttigt med lite omväxling.

Öm... ja. Jag vill helst av allt leva i Wodehouses fiktiva värld. INGET FEL MED DET! INTE KONSTIGT ALLS! .... speciellt inte att jag även vill inkludera ett lätt homoerotiskt förhållande med nämnda betjä- DET ÄR INTE KONSTIGT! Okej? Om ni hade sett Stephen Fry och Hugh Laurie spela en jazzig duett på piano hade ni förstått.


När ska världen inse att det inte är mig det är fel på? När, frågar jag mig. Det är något som håller mig vaken om nätterna. Det och det faktum att jag inte riktigt kan förstå Super Mario. Hur kan Peach vara prinsessa över ett rike vars folk är svampar? HUR FUNKAR DET? Och varför... nej, vänta. Jag får ta och försöka googla det här lite senare.

Hur som helst; det jag vill komma fram till var att mitt liv i princip är otroligt mycket Wodehouse. Låt oss göra en checklista.
- Konstiga smeknamn på mina konstiga vänner?
Check! Mitt coolt kufiska gäng består bland annat av Baconfräs, Blomman, Taco, Korven, Fetkatten och Hatten. Själv är jag känd som Passion eller Polenpassi (Polen Passion)
- Galna vardagsäventyr?
Check! Det värsta som händer mig är typ att jag inte fattar hur jag ska få CSN att förstå att jag pluggar och ge mig pengar.
Jag: Hur gör man!? Jag fattar inte! *hyperventilerar*
Baconfräs: *suck* Lyssna och låt mig förklara. *paus* Men lugna ner dig.
Jag: JAG ÄR LUGN!
Baconfräs: Sänk axlarna från öronen först.
- Jag gillar att skriva.
Check och dubbel-check!

Den här Insikten gör mig lyrisk men en sak kvarstår dock... har ingen betjänt. Och köket är fullt av disk. Och golvet är fullt med chips... och vi har ingen dammsugare. Hur ska det här kunna lösas? Men vem bryr sig? Inte jag.

PS. De flesta jag känner har redan utsatts för den här texten men inte tillräckligt många. Läs och den och... jag vet inte riktigt hur man ska hantera den här texten.

PS2. Det här skulle kunna vara en kort beskrivning av den gångna veckan för min del:

Hahahahaha! Nej då. Jag bara skämta. Alla vet att min pappa inte röker pipa. Längre. Jag stjäl inte sprit från hans vind. För den har han i skafferiet. Tricket är att inte tro att man kan komma undan med stölden genom att blanda ut hans billiga whiskey med vatten. Man tar hela flaskan och stirrar faran i vitöga. Lev snabbt och dö ung. Som jag alltid brukar säga.

Kitty och Ölmysteriet

Det har inte gått mer än två veckor innan min litteraturkurs börjar får mig att tänka: "Gah! Stig Larsson ringde och ville ha tillbaka sin attityd."

Exempel på något som nära nog drev mig till vansinne: En texts stående imperativ är "förstå mig!"

Skulle inte tro det, va. En texts stående imperativ och främsta syfte är "Njut av mig! Älska mig besinninglöst och vilt! Eller hata mig med en passion som får världen att skaka och Poseidon, jordskakaren själv, att vissla lågt och utbrista: Inte illa pinkat! GE MIG EN REAKTION! Påverkas av mig! Påverka mig! Eller så kan vi... bara hänga? Känna efter lite? Kanske om det känns okej kan jag lämna min tandborste hos dig... en blomkruka? Hm? Okej? Nej? Snäääääääääälla!"

En text vill vara all up in your space.

Men jag känner mig inte riktigt redo att dela med mig av denna spännande och ovanliga litteraturteorin ännu. Folk kan kanske få för sig att jag är lite konstig.

***

Igår var jag på en sorts minipubrunda. Alla stammisar i Rondellen fick förghinder så tillslut blev det bara en person som dök upp. Men vi hade en trevlig kväll ändå. Vi ondgjorde oss över nollningsfasoner och diskuterade Rondellen och hur fint det är med en skrivklubb.

Dessutom försökte jag återfinna det perfekta ölet på Upplands. Det gick så där.
Jag: Innan sommaren drack jag ett fantastiskt gott öl här. Det var dimmigt och enligt menyn smackade den banan men det var inte ett sånt där tjafsigt bananöl.
Bartender: Var det ett körsbärsöl?
Jag: Nejnejnejnej! *skakar vilt på huvudet* Det var ett dimmigt öl.
Bartender: Vad menar du med dimmigt?
Jag: Det är ett lager men man kan inte se igenom det. *sneglar på Ebbas lager och inser att den inte heller är så lätt att se igenom* Eller, det är liksom dimmigt. Inte klart. *paus* Det var ett tyskt öl. Vilket jag inser kanske inte hjälper så mycket. *paus* Kanske belgiskt. *paus* Jag kanske bara ska försöka beställa nåt annat?
Bartendern: Nej! Vi måste lösa det här ölmysteriet.

Tillslut fick jag en dimmig öl som smakade sötare än den öl jag var ute efter men det var okej. Bartendern fick lite dricks.

Alla var nöjda. Nja... jag var halv nöjd men sen åt jag pommestallrik med bea och då blev jag äntligen nöjd.

När jag skulle åka busshem lutade jag mig lite lojt mot busskuren och tog fram min Bruno K Öijer bok (THAT'S RIGHT! Jag hade tagit med the big guns och så blev det knappt någon poesipubrunda) och läste ett par dikter i det gula skenet från gatlyktorna.

Nej, jag hade ingen som helst självdistans. Eller jo... det kan man säga att jag hade. Jag tänkte: Jag måste se ut som en tönt nu men det kan aldrig vara helt fel att läsa Öijer en ovanligt sval septemberkväll när man är lite rund om foten.

Kollektivet Kråkan... jättegott till korv

Har fått ett nytt smeknamn: Polenpassi. Kan sägas som om du vore ett mumintroll.

Igår gick jag flera mil för att komma till internet. Alltså. Köpet en router till Kollektivet. Dock misslyckades jag med att få det att fungera. När jag var klar kunde ingen (förutom Taco, vår inneboende, som har mobiltbredband) komma åt internetzzz.

Men idag så blev Amanda arg och fixade allt. Har aldrig varit så rädd som jag var då. You wouldn't like an angry Amanda. Det är allt.

Idag blev jag även antastad av moderater, ungdomsmoderater. Det hade börjat regna men jag stannade till utanför deras tält och tog en liten lapp med bokstäver/bilder o sånt för att bilda mig. Eller nåt. Försöker sen gå hem. Blir stoppad.
Ungdomsmoderat: Har du bestämt vad du ska rösta på?
Jag: Äh... det kan jag inte påstå. *gör ett försök att gå*
UM: Men har du funderat på nåt?
Jag: *försöker fortfarande lite artigt gå iväg* Rrrrrr... ja, i alla fall inte de rödgröna. Så det är väl kul för er.
UM: Vilken ideologi är viktig för dig?
Jag: Jag bekänner mig inte till någon ideologi eller ism nu för tiden.

OBS. Sant. Nu för tiden tyr jag mig istället till Fru Justitia. Hon kan vara svår ibland men det är hon värd.

UM: *vill fortfarande inte låta mig gå* Men vilka frågor är viktiga för dig?
Jag: *suck* Ja, jag kan väl säga att jag tycker Fredrik Reinfeldt kunde vara lite strängare mot Kina. Han bara dyker upp där i sina mjukisbyxor. (ahaha! bokstavligt och bildligt!)
UM: ................. men vad tycker du är viktigt? Bra statsekonomi eller-
Ebba: *avbryter, min räddare i nöden* Vi är smarta. Vi kan lista ut det här själva.
*och så får vi äntligen gå*

Övrigt:
Jag vill ha en pokal. En sån som Nestor hade. Eller en sån man får i Super Mario Cart. Är inte så kräsen.