Vad jag såg och lärde mig i + till och från Göteborg

Jag är en positivpackare. Alltså, jag packar efter hur jag vill ha det och inte efter hur verkligheten ser ut.
Så här i efterhand minns jag att Lisa kan ha sagt till mig: "Det kan bli dåligt väder" men det jag minns mest är att jag med hög röst upprepar frasen: "JAG VILL ATT DET SKA BLI BRA VÄDER. DET BLIR NOG BRA VÄDER. JAG PACKAR SOLKRÄM OCH SANDALER."

När jag kom fram till Göteborg och Sara hämtade mig på stationen såg jag lite besviket på den stålgrå himlen.
Jag: Va? Regnar det? Men jag har ju packat sandaler.
Sara: (ger mig den där trötta blicken som hon brukar ge mig) Vad hade du väntat dig? Det är Göteborg.
Jag: Vad är poängen med att resa söder ut om det inte är sol? INTE ENS HÄR FÅR JAG ÄTA MIN GAZPACHO SOM DEN SKA ÄTAS!

Fast Sara serverade makaronsallad med sesamtofu så jag var nöjd ändå.

Och som tur var allt inte förlorat pga dåligt väder. Vi hade pubrunda där både jag och Sara hade hatt på oss. Okej... jag hade en mössa men det var min hipstermössa. Också bra. Dessutom hittade jag ännu ett par blommiga shorts. Det är bra med mycket blommiga shorts.

Dessutom spelade vi ett spel som jag aldrig kom ihåg namnet på. Jag drev Sara till vansinne genom att ljuda fram ett nytt namn varje gång:Reeeebel... pie baker... squad? Sexy Commando Rebel Leader? Launch Commando Get Go Star Fighter? Nåt sånt var det. Kul. Man blev jagad av Darth Vader och jag kraschade hela tiden.

Hemvägen var också händelserik. Jag såg en älghona springa bredvid tåget utanför Stockholm. Jag blev helt till mig. Stirrade vilt omkring mig och var på väg att vråla: EN ÄLG JAG SÅG EN ÄLG! Men jag behärskade mig och nöjde mig med att fnysa föraktfullt åt de betande rådjuren. HA! Gammal skåpmat, tänkte jag, en älg har jag minsann sett. En fri älg. Ute i skogen. Helt naturligt.

Är så peppad att jag är på väg att explodera. Det enda jag oroar mig för att bytet i Stockholm för... det känns dramatiskt?

Annars är allt bara fantastiskt med att jag ska åka iväg till Göteborg. Jag har en lista med mig på vad jag ska göra. Rubrikerna är: Bra ställen ute där man kan dricka öl (mitt på dan eller kvällen), Dansi-dansställen, Pulseeeeeeeerande shoppingleder och Kul Övrigt.

Jag tror allt blir roligt.
Och på tal om roligt, här är en lista på skämt jag kommit på (eller tillsammans med någon fast det är mest jag som kommit på dem):

- Punchline på radiosketch: "Min son Karl är ju lite tjurig... men så är ju också en kalv!"

- Att undersöka varför vår frys, förr i tiden, brukade stänga av sig själv, det skulle vara ett... COLD CASE! Ah? Ah? Ahmäh... det är ju roligt.

- Att byta ut alla "time" i poplåtar mot ordet "thyme".
Ex: Now I've had the thyme of my life
No I never felt like this before
Yes I swear it's the truth
and I owe it all to you

Bra skämt. Njut av dem som ni skulle njuta av att se X-men: First Class (yes där satt den! nördkvoten fylld för denna gång. semester? ja! var? göteborg? lite plötsligt. lite impulsivt men what the hell, man lever bara en gång!)

Men innan jag åker lämnar jag det här:

Det bästa med det här är att Dianas pappa blir så paff att pipan bara faller ur hans öppna gap. Jag tror nog att han i det ögonblicket påmindes om varför han blev förälskad i Dianas mamma från allra första början. Faktum är att jag tror det var precis så här Dianas föräldrar träffades.
I sin ungdom kallades Dianas mamma för Lily "Ruthless" Palmer. Jag tänker också att Dianas föräldrar tog Lilys namn när de gifte sig. För de var så där härligt fritänkande. Eller så hade Dianas pappa ett riktigt fult efternamn. Som Deathmaster. Fast det är fint. Jönsson säger vi då.

Vad är det här? I söndags sommarvarmt att jag helt spontant gjorde gazpachosoppa. Och på måndag? Kallt! Och idag? Kallt! Det regnar! Vad är det här? DET ÄR INGET GAZPACHOVÄDER! Vad är poängen med att vara huslig och göra utländska rätter om vädret inte sköter sig.

Men jag åt min gazpacho ändå. Med hackad rödlök, gurka och paprika. Plus brödkrutonger. Som jag gjort själv. Säger vi.
Och idag tänker jag också äta gazpacho. Jag tänker äta (dricka?) den kall som sig bör. Fast är kallt ute. För gazpacho skall ätas kall. Andale! ¡Andale! Arriba! ¡Arriba! Yii-hah! Säger vi. Det är den enda spanska jag kan hur som helst.

Och på tal om att skynda tvingade jag in mig själv i en kreativ fas och skrev nästan klart min uppsats. Yes! Jag längtar efter inlämningsdatumet för det betyder att jag får åka till Göteborg. Det är en stad jag aldrig varit vilket är konstigt. För det är en stad med spårvagnar och spårvagnar påminner mig om Mäster och Margarita. Konstigt.

PS. Glömde en gnagare på min lista. Gus från Askungen ska givetvis vara med. Jag ber om ursäkt för missen. DS.

Ibland är jag galet kreativ och spottar ur mig texter som är bra, dåliga och ganska roliga. Just nu är jag bara... argh.

Argh.

Skriver uppsats och det är en fantastisk uppsats. Min slutsats är att Tove Jansson var bäst. Bäst helt enkelt. Ingen kommer att kunna säga emot mig på den punkten när vi har opponering. Dock är det segt att skriva uppsats. Det måste vara så seriöst och jag är inte naturligt seriös.

Exempel#1: PÅ pubrunda med Rondellen. Folk sitter och skriver dikter.
Jag: Vill ni höra listan på de bästa tecknade gnagarna som jag precis komponerade?
Resten: Ööööhhh...
Jag: SPEEDY GONZALES! mästerdetektivenbasilmus! MRS BRISBY! Bernard! FIIIIIIIV-EL!
Resten: *klappar halvhjärtat*

Exempel#2: Kunde ha skrivit lite mer på uppsatsen idag. Istället gjorde jag gazpacho som ska stå över natten och bli god. Vi kan säga att jag planerar för framtiden för jag kanske ska ha en enkel liten trerättersmiddag som försenat födelsedagskalas. Förrätt: Gazpacho! Huvudrätt: ??? Efterätt: Tårta och kaffe!
Måste bara kom på en bra huvudrätt. Ser framemot att ha seriös middag. Med seriösa servetter.

Ser framemot att fylla år för då är jag i Göteborg. Sara och jag ska bara vara förstår ni.

Kobi Levi är min nya favoritdesigner. Han har ju gjort mina drömskor. Tänk att få vandra omkring i dessa dojor, va. Här kan vi snacka att jag kommer glida in på ett bananskal vart jag än går.

Person: Såååå... vem känner du på den här festen?
Jag: Ingen, jag gled in på en bananskal.
Person: Jag ser det.
Jag: Såatteh...
Person: Jaaaaa....
Sen dog min imaginära konversation. Uppenbarligen är jag dålig att kallprata även i mina dagdrömmar. Just nu delar mitt jag och "personen" i min dagdröm på en obekväm tystnad.

Men skorna är i alla fall fantastiska.

En hel del har hänt. Internet försvann hela helgen. Det var skrämmande vad man hann med.

Jag städade mitt rum. Dammsug. Dammtorkade. Gjorde en tavla med Prinsessan Leia, fixade med mitt collage som jag har på min billybokhylla.

Sen städade jag på badrummet. Inte så mycket egentligen. Bara dammtorkade badrumshyllan och toaletten. Med tops för att riktigt komma åt.

As you do... eller snarare det man borde göra men aldrig gör.

Grannugglorna hade bakat bröd, dammsugit, dammtorkat och bakat kakor.

Skrämmande vad man hann med helt enkelt. Samtidigt gick vi runt och led. Tänkte på allt spännande SOM BARA MÅSTE hända på fejan just nu. Jag gick runt och ville blogga om hur drygt det var att inte ha Internet, hur frustrerande som famtom[en]smärtor bar för att komma på ATT JAG FAKTISKT INTE HADE NÅT INTERNET!

Nu är det tillbaka i alla fall. Kul men lite sorgligt. Collaget blev inte färdigt.

PS. Blev bjuden på lunch idag. Bredvid oss satt en äldre man som jag misstänker var pensionerad docent. När han kom fram till disken utbrast han högt när servitrisen gick förbi: "Man hade ju tänkt sig äta en bit!" som servitrisen aktivt försökte att inte servera honom. När mina föräldrar (för det var självklart mina föräldrar som bjöd på lunchen) skulle köpa god inlagd sill satt han och humfade åt dem.
Pappa: Ni hade en god sill, som ingick som förrätt förut.
Pensionär: Humf! (som om han ville säga; jaså minsann, här äts det förrätt till höger och vänster!)
Servitris: Det var nog den senapsmarinerade sillen.
Mamma: Ja, vi tar en sån.
Pensionär: Humf! (som om han ville säga: senapssill? jo, jag tackar! här äts det senapssill till höger och vänster!)

Oroar mig för alla dessa överraskande frostnätter som överrumplar odlarna. Kommer vi få några jordgubbar denna sommar? Det är Frågan med stor F. En sak är i alla fall säker, jordgubbarna vi får i år kommer vara överrumplade. Fullkomligt överrumplade.

En annan sak jag tänker på är min korta semester. Det kändes som semester för jag ägnade inte min uppsats en enda tanke när jag var i Stockholm förra helgen. Det var bara fina grejor hela tiden. Balkonghäng, dansant fest och seriefestival eller var det mässa? Hur som helst gjorde jag av med en hel del kosing. Ville göra av med så mycket mer pengar. Ville ha allt. Var tvungen att slita mig från en box med alla volymer av Scott Pilgrim (en liten tanke: är inte Scott Pilgrim vår generations Unge Werther? fast tillskillnad från Werther tar sig Pilgrim i kragen)

Och så en sak... har tänkt ut ett fenomenalt slut på min film: Eftersom det är en tidsmaskin som exploderat får Lucidor chansen att se in i framtiden och då inser han att om han inte dör i duellen med Arvid Storm så kommer Edvard Munch aldrig att blid född. FLÄMT! Lucidor offrar sig för konsten. Tårar, hjärtesorg... Stiernhielm, Margareta och hon där han var kär i lämnas förkrossade. Lucidor lämnar dem med några ord i stil med: "Sörj mig icke ty jag dör inte, jag blir ett med legend!"

PS.Har ni tänkt på att detta blogginlägg har samma struktur som Armeniens bidrag i Eurovision? Tre olika delar som inte verkar ha nåt med varandra att göra. Allt som behövs är en trallvänlig refräng. Kanske kan jag också bli en sån där musiker. DS.

Snart kommer jag på nåt annat att skriva om (kanske)

Ugh. Fantomen har varit så tråkig på sistone. Allt han gjort är bärga en helikopter från ett sjunkande skepp och sen flyga in i solnedgången. Inte så roligt. Hans vitsiga kommentarer har varit ok. Helt ok. Inte bra men helt ok.

Men snart börjar en nästa del i den spännande historien Fantomen tror Diana är död men det är hon inte Hur ska det gå? Hur ska det gå? Jag vet inte. Spänningen är olidlig.

Detta har hänt:
Savarna har bestämt sig för att Fantomen ska bli MIN FÖR EVIGT. Har hon frågat Fantomen? Vem vet. Fantomen skickar dessutom förvirrande signaler; han säger nej men bär tajta kläder såatteh... det är delvis hans fel att Savarna balanserar på gränsen mellan "Normalt Funtad" och "Domstolen utfärdade besöksförbud".

Har du ens träffat hans barn? (det har hon i ett äventyr med alligator män) Fast jag är säker på att du skulle bli en underbar mamma. Titta bara på den stela fasan i Kit och Heloïses ögon när du krampaktigt klamrar dig fast vid dem i din dagdröm.

Efter att Fantomen sagt tack och adjö till Savarna har han Djupa Funderingar kring livet och döden. Han kommer fram till att Diana kanske är död men att hon lever i hans tankar. Orkar ej. Diana får sedan någon slags religiös uppenbarelse i sin fängelsehåla. Säger vi. Värt att notera att Diana har fått en figursydd fängelsesärk. Vilken tur, annars hade vi gått miste om dat ass. Tyvärr har jag inga inscannade bilder på nämnda dat ass.

Sen kommer det här:

VEM ÄR HAN? VAD GÖR HAN HÄR? VAD VILL HAN OSS? Framförallt, varför är han klädd som en man från förr i tiden? Är ganska säker på att denna serie inte är gjorde på 40, 50-talet som den här välklädde Mannen Som Säger Allt Som Precis Har Hänt (låt oss kalla honom Detta Har Hänt-Mannen)

Men okej. Jag kan acceptera att DHH-mannen är lite anakronistisk. Kanske hade tecknaren tråkigt, blir en hel del trikåer att teckna så han får väl ha lite kul ibland. Man får faktiskt ha kul ibland.

Det konstigaste är faktiskt att DHH-mannens rutor inte hänger ihop.
Ruta#1: Poserar framför en Fantomenbyst med en dödskallepryd käpp.
Ruta#3: VARFÖR HAR DU ETT PLOMMONSTOP!?! Jag förstår inte. Ska du iväg till ett lajv? Ett lajv på en pub? Bor du i ett lajv? Ett Lee Falk-lajv? Det näst tråkigaste lajvet någonsin.

PS. Blue Beetle är en serie som är fantastisk. I alla fall i de två senaste versionerna. Den allra första versionen handlar om en arkeolog som hittar en blå skalbagge som i en egyptisk grav som ger honom superkrafter så därför blir han polis. Den är inte lika mysig som Fantomen men lika ofrivilligt konstig.

Gangsters som stjäl radium och bygger medeltida katapulter (kanske en stenslunga?) är inte det konstigaste som har hänt i seriernas värld.

Dan Garrett aka Blue Beetle har verkligen ett retoriskt medryckande sätt att uttrycka sig på. ACTION! Vem vill inte ha det? (Hans sidekick däremot verkar ha noll kreativitet. Hans riktiga namn är N. Sparkington, hans sidekick namn är Sparky?)

Åh Dan... du är inte rädd för nåt.