Det blir nog bra

Söndagkväll
En konstig kväll. Min Far råkade bli kvar på tåget på grund av min vimsighet. En typisk familjen Perssongrej. Vår vimsighet är vida känd. Han kom hem tillslut och jag kom fram till Uppsala och mitt rum.

Satte upp en av mina superfina gardiner samt packade upp alla mina tusen toalettartiklar. Upptäckte då att jag glömt tandborsten. Of course. Vad annars? Jag glömmer alltid tandborsten. Det är lite av min grej kan man säga.

Prata lite med en av mina korridormänniskor. Minns inte vad han hette. Jag brukar glömma bort vad människor heter. Också lite av min grej. Brukar köra med att jag ljudar samt mumlar fram något som skulle kunna vara deras namn och lämnar resten till deras fantasi. Kan man säga. I alla fall. Jag hittade mitt skafferiskåp i köket (Noterade att köket samt toaletten o duschen kändes fräscha och prydliga.) där jag packade in min frukost bestående av kaffe, lingonlimpa och bananer.

Gick och la mig. Låg och lyssnade på alla nya ljud och var lite nervös. Lyssnade på ett ett avsnitt av Funky Town och somnade sedan.

Hela Måndagen
Åt frukost. Läste lite i Ensamhetens brunn. Kände mig allmänt nöjd över att till och med mina skor matchar gardinerna.

Hade superinformerande inskrivning. När den var slut var min hjärna på väg att rinna ut genom öronen och jag hade nära nog glömt mitt eget namn. Bra var det dock. Mycket att ta in på kort tid. Blir nu ännu mer tacksam över allt papper de skickar mig. Blev mycket nöjd med gratismackan. Den var rentutav obscen. Rökt skinka, rostbiff, potatissallad plus lax och rom. En crazy macka kort sagt.

Älskar att jag har otroligt nära till institutionen.

Träffade Anna efteråt. Åt middag hos Stina och Charlotte. Fika efteråt med kaffe samt både dammsugare och chokladbollar.

Livet är rätt nice.

Övrigt:
Nytt motto! The roads of excess often leads to the palace of wisdom - William Blake

Eartha Kitt. Jag menar... kom igen. Sluta vara så där bra.

Kanske hade inte Kafka det så roligt med det hade inte heller Svejk

- Och han klagade inte som vissa andra.

Nu har jag äntligen fått ett ordentligt grepp om den här flytten. Mitt liv är delvis nedmonterat och placerat i lätthanterliga lådor. Snart ska allt köras ner till Uppsala. Dessutom har jag inhandlat allt sånt en ung student behöver (förutom kaffepress) och fått Goda Råd ifrån min Far. Precis som det ska vara.

Far: Jag minns när jag och Odd skulle börja studera så gav Odds storebror oss rådet att köpa en papperskorg i plast. För då kan man ta ur påsen och kräkas i den om man behöver... (pause) Det här är inte ett råd jag ger till dig.

Jag: ... jag tänker berätta för mamma vad du sa.

Far: Det kan du inte göra!

(Utifrån det här kan vi sluta oss till att jag egentligen borde återgå till dagis och inte börja studera på universitet... och börja lyssna på vad det är min Far egentligen säger.)

Lyckades även efter många om och men att bara packa ner endast ett fåtal böcker och bara de jag ännu inte hunnit läsa. Dessa är (för alla vill väl veta vad jag har i min att läsa-hög) Maken av Gun-Britt Sundström, en bok man bör läsa om man levde på 70-talet har jag hört. Rosens Namn av Umberto Eco, en bok jag nästan läst klart men ändå inte. Dr Murkes Samlade Tystnad av Heinrich Böll, en bok som jag blev förälskad i efter blott ett par sidor. De Vilda Detektiverna av Robert Bolaño, vet inte riktigt vad den handlar om ännu. Den Tappre Soldaten Svejk av Jaroslav Hasek, nu kanske jag äntligen kan läsa klart den utan att mina föräldrar tar boken ifrån mig.

Avslutningsvis kan det nämnas att jag är rätt arg nuförtiden. Det är en allmän ilska som inte riktar sig mot någon speciell utan mot Resten av Världen helt enkelt. Lite grann som man alltid känner sig tidigt på morgonen. Misstänker att det har något att göra med att jag nu, en gång för alla, insett att det här så kallade ”papperslösa samhället” inte existerar (De ljög för mig!) eftersom Uppsala skickar tillräckligt mycket papper för att jag ska druckna i det (OBS – En Hyperbol. OBS – En Retoriskterm. OBS - Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här.)

Om Sanningen ska fram, och det ska den väl, är jag fortfarande lite stressad (Läs: Nu tänker jag fräsa åt alla jag känner och då menar jag min Bror men hur kan jag var arg på honon när han går runt och ser ut som en av tjuvarna i Ensam Hemma?-stressad)

Egentligen gillar jag att de skickar mig en massa information som dessutom upprepar sig och är övertydlig. Jag gillar Övertydlig Information. Det är den bästa sorten. Dessutom meddelade mig det allra senaste brevet med Övertydligt Information från Uppsala att det skulle servas gratis lunchmackor vid registreringen. Sånt gör mig glad. Jag står ut med nästan vad som helst om det involverar gratis mackor. Faktum är att jag ofta kräver just gratismackor oberoende vilken situation jag befinner mig i.

- Är bussen är sen?

- Ge mig en macka!

- Finns inte tröjan jag vill ha i min storlek?

- Ro hit med en macka istället!

- Behöver planet nödlanda på en Öde Ö där det kan finnas fanansfulla monster osv?

- Jag kräver kompensation ifrån flygbolaget i form av en macka! Som är gratis!

- Planet har nu kraschat och vi kommer alla möta ett Öde Värre Än Döden?

- Men hur blir det med den där gratismacka?

Or How I Learned to Stop Worrying and Love the Scots

Nu är det dags att sluta bete sig som ett neurotiskt vrak, som nära nog får Woody Allen att se samlad ut, bara för att Uppsala ligger mindre än två veckor in i framtiden. Allt det egentligen handlar om är att jag ska åka ett par fjuttiga mil ner till en stad där jag velat bo sedan jag såg Pelle Svanslös, en stad där jag har fast boende, en plan (Utbildning, jaja...) och inkomst (Mmm... studielån!). Jämför man det med flytten till Edinburgh (Inget fast boende, ingen inkomst och en rätt vag plan) så blir detta, om jag får vara frimodig, lätt som en plätt.

Den tanken tänker jag ta fasta på samt mottot It’s this sort of world, Gandalf! Deal with it!
Lugnet infinner sig sakta men säker men avbryts då Sara ringer för att berätta att hon ska flytta till Göteborg. Vafalls!?! Göteborg? Vad... vem... hur... men framför allt... varför!?! Av alla ställen man kan flytta till. Sara... den... den kanaljen! (That’s right, I went there.)
Egentligen är jag väl mest av allt glad för hennes skull. Hon har kommit in på den utbildning hon hellre ville gå på än den i Stockholm. Trots det känns allt mycket sorgligt. Göteborg känns lite far, far away.

Nu börjar känna mig alltför missmodig. Det finns värre saker än det här. Att flytta till Uppsala är, när allt kommer omkring, något jag själv valt och att Sara flyttar Göteborg är bara en anledning att en dag åka ner dit, endast beväpnad med tequila och något skämt som bara hon och jag förstår sig på. Stackars Sara blir nog aldrig av med mig. Det är för att hon är min kreativa konstnärsvän och för att hon står ut med mig. Till och med när jag inte fått i mig kaffe.

Båda händelser är av god natur och jag kan räkna upp tusen saker (Vilket jag inte tänker göra. Det är alltså en Lögn.) som är bra mycket värre; Personen som bryter sig in i huset när jag är ensam hemma för att stjäla mitt hushålls- och toalettpaper (Du vet vem du är!), BOB från Twin Peaks... för att inte nämna Dale Cooper. Den mannen är lite för nöjd. Vad planerar han egentligen? Återkommer när jag vet mer.