fredag 29 mars 2013

Har tillbringat dagen med att kopiera dokument till min externa hårddisk. ALLA BORDE GÖRA DET NU PÅ EN GÅNG!

Seriöst. Gör det. Bilder, dokument AAAALLLLTTT! Gör det på en gång.

Annars kan hemska saker hända som den stackars mannen som klippte sig samtidigt som jag. Receptionisten sprang gick iväg i en minut och då verkar det ha smugit nån typ från gatan och snodde hans dator där han hade en bok som han hade jobbat med i två år och hade glömt att skapa en backup.

Han var gråtfärdig. Både jag och min frisör var gråtfärdiga. Det var hemkst. Jag hoppas att han åtminstone har någon gammal version som han har mejlat till sig själv så han inte behöver börja om från början.

Sensmoralen är: GÖR EN BACKUP PÅ ALLT VIKTIGT!!!


Ugh. Annars har jag tittat på det här i 9 minuter och 42 sekunder. Hypnotiskt...


torsdag 28 mars 2013

Åh min lilla mormor. Hon är så fin. Brukar ge mig kassar med kabanosser o bjuda på polsk ostkaka o konjak till kaffet. Sen tittar vi på polska serials och jag fattar inget förutom att det där en man som gillar att ha ihop det med *flämt* gifta kvinnor. Det ser man eftersom han har solglasögon och läderjacka. Den en av de få fraserna jag kan på polska numera är "Herregud, mitt barn! Vad har du gjort?" för det hör jag ofta från mormor (t.ex när jag blonderade håret)

Igår när jag var hos henne var hon arg eftersom hennes väninnor var elaka mot sina svärdöttrar. De blir så eftersom de har söner förklarade hon. Det är mycket viktigare tycker de att en kvinna ska bli gift, då spelar det ingen roll så länge de gifter sig tyckte väninnorna. Men med söner duger bara det bästa. Hon var speciellt sur på hennes väninna som klagat på sin svärdotters hår.
Mormor: Faan Krischa! Jag kan säga så till henne. Faaan! Tror du döttrar kommer ur en kråkas rumpa? *tittar på mig* Tror du det?
Jag: Äääähhhh... nej?

Jag vet inte vilken talesättet mormor direktöversatte från polskan hade men summasumarum hon tyckte att kvinnor blev behandlade orättvist. Mormor kan vara lite crazy bananas ibland men hon har sina moments. Som när hon visade Krischa runt efter hon flyttat till Stockholm.

Det var fint tyckte Krischa, men var det inte lite mycket invandrare?

"Faaaaan Krischa! (hon kan säga så till henne) Vad tror du vi är!?!?"

Yes. Där satt den, mormor.

PS. För ett par timmar gick jag på stan för att köpa påskägg till pappa och då var det en tant som gav mig en sån där "surt kolla in"-blick och sa: "Usch vilka platåskor, vad tillgjort!"

Nu kom jag på vad jag borde ha sagt istället för att gapa som en fisk: "DITT FEJS ÄR TILLGJORT!"

Hahaha! BAM! Där satt den, Hanna. Snyggt.

Tack, man försöker liksom.

Felande länken mellan människa och Klåpus Klåparium

konstiga saker (en lista)

- Varje gång jag går uppför Renstiernasgatan får jag alltid ALLTID "the real slim shady" på hjärnan. VARJE GÅNG! Jag vet inte vad det är för fel på mig.

- Att jag aldrig lyssnar på den lilla rösten som säger: "Hanna, allt du har i huvudet behöver inte komma ut genom munnen".Och jag tänker: "Hm... vilket bra tips." Men sen så öppnar jag käften ändå. Vi får anta att det är för att universum vill höra alla intressanta tankar jag har. Plus att jag älskar ljuden av min egen röst. DET ÄR SOM ÄNGLAKÖR HÖRNI!


- På sistone har jag börjat misstänka att jag är den felande länken mellan människa och klåpus klåparium, även kallad en jävla klåpare. Forskarna har diskuterat om jag existerat eller ej, förra lördagen började känna vittrin när Anna Guld ringde angående en beige kappa, stora solglasögon och en ful brun väska hon o Jossan hade hittat när de städade det sista ur lägenheten i Flogsta.
Anna: Är det din?
Jag: Nej.
Anna: Är du säker? En beige kappa? Du hade såna glasögon.
Jag: Nej!
(hundra år senare)
Jag: NNNNNNNNEEEEEEEEEEEEJJJJOOOOOOOO! Jo, med det är nog min. Jag hade ju en beige kappa och stora solglasögon.
Anna: Din jävla klåpare.
Jag: DU KAN VARA EN JÄ- öm nej, jag är nog en jävla klåpare..... MEN DEN FULA VÄSKAN ÄR INTE MIN!!!

pga har bara snygga saker donchaknow.

Och igår när jag skulle koka pasta började det fräsa konstigt från plattan. "Hm, kanske är det nåt som sitter under kastrullen och bränns?" tänkte jag och vände upp o ner på kastrullen för att kolla.

Vände. Upp. O. Ner. Kastrullen. Med. Nästan. Kokande vatten.

Ja, men jag är nog ett klassiskt exemplar av klåpus klåparium.
Superhjälte eller barnkalas. Du avgör.
Hm, det var länge sen jag läste Zatanna... hon var ju rätt kul. Rabblar trollformler baklänges. Har höghatt. Hon hade en bra storyline på Young Justice... kanske borde jag börja läsa Zatanna igen.

Hon ska ju vara med i DC omdesign, undra hur hon ser ut nu....





...

...

...

Verkligen?

VERKLIGEN!?!?

SNÄLLA SÄG ATT DET HÄR INTE ÄR PÅ RIKTIGT! Jag vill att Zatanna ska se ut så här:


Och inte ha samma kläder (typ) som Ben Stiller i Arrested Development.


Hittar inte vilken tidning det här är ifrån så jag hoppas att anledningen att jag fick upp den bilden när jag googla Zatanna är pga mina dåliga googleskills och inte för att det faktiskt är så hon ser ut nu. Iofs såg Harley Quinn ut så här:



Och i nya DC52 ser hon ut så här:




Jag gillar lite töntiga superhjältsoutfits men jag kan inte fatta någon tycker dessa nya versioner är bra. Att den som tecknade dessa tänkte: "Ahördöööörrrrrr hotttt!"


Det är mer som en parodi på den översexualiserade kvinnan i serietidningar.... betyder det att vi har nåt toppen av DC-dumheter?

... haha, neeeeeeej....

söndag 24 mars 2013

Igår vaccinerade jag mig OCH registrerade mig som blodgivare. Var bara lite creepy när jag skröt för sjuksköterskan om hur bra mina ådror var. De är både stora, synliga o ligger bra till. Alla sjuksystrar blir allt helt till sig när de ser mina ådror. Mitt stora misslyckande var att diskret meddela att det fanns en död fisk i deras akvarium i väntrummet.

Jag: Äh... en av era fiskar har kilat vidare.
Receptionist: ???
Jag: Öm... den har tagit ner skylten? Trillat av pinn? Möt sin skapare? Ni har en ex-fisk i tanken.
Recepetionist: ...
Jag: *viskar lite för högt* DEN ÄR DÖD!!! ... eller brukar fiskar sova med buken mot ytan? Har fiskar buk? Så lite jag vet om fiskar. *skrattar nervöst för det gör ju alltid saken bättre*

Bokade också en tid för klippning till nästa vecka för när man tittar sig själv i spegeln och Ringo Starr tittar tillbaka, då är det dags att klippa sig. har inte en frisyr lika mycket som jag har en kalufs numera. Passer sig ej för en frappant donna som jag själv. Kalufs är nät pojkspolingar har med äppelknyckarbyxor.

Plus... för likt. ALLDELES FÖR LIKT! (ps tricket till att få till en john lennons min är att försöka se ut som är from, har gett bort alla sina pengar till välgärenhet o är väldigt nöjd över det)

 


tisdag 19 mars 2013

Min praktik börjar imorgon och det ska bli skönt att gå upp tidigt och faktiskt ha någonstans att gå där folk kommer att reagera om jag kommer försent.

Ingen reagerade i den tysta lässalen på bibblan där jag satt och sökte jobb. Ingen där skulle sakna mig om jag försvann.

Haha. Själakrossande hopplöshet......

Men nog om hur jag höll på att bli död på insidan (kunde liksom se det i ögonen när jag såg mig i spegeln, fönster till själen och allt det där)

Nu har jag annat att tänka på. Som till exempel... tänk om de inte gillar mig? Jag menar... tänk om?

Tur att jag hann prata med Hatten innan jag började för hon sa till mig, med allvar i rösten:

"Hanna, det klart de kommer tycka om dig. Jag känner ingen som inte tycker om dig."

"Ääähhh... det är sant. Typ, de enda som inte tycker om mig är nazister."

"Och du vill väl inte ha praktik hos nazister, eller hur?"

".... nej?"

Fast det skulle bli den bästa sketchen. Nazistpraktikanten. Kanske borde jag göra det med tanke på demonstrationen som skedde i hemstaden för ett tag sen. Infiltrera gruppen och förgöra dem från insidan. Har läst en hel del spionthrillers såatteh... man kan väl säga att jag är en expert. Säger vi.

lördag 16 mars 2013

Den här låten asså... vill inte lyssna sönder den men kan inte sluta lyssna. Mina öron vill ha mer men det finns typ bara två låtar?!?! Blargh...

fredag 15 mars 2013

Var uppe halv sju imorse. Släpar mig upp ur sängen med ett avgrundsvrål: "vaaaaarfööör görrrr jag det hääär!?!?"

Drar på mig träningskläderna och powerwalkar ner till gymmet där jag springer ett slag och får igång blodet i kroppen.

"Wow!" tänker jag när jag tar i de sista fem minuterna till tonerna av Harder better faster stronger, "Varför går jag inte alltid upp så här tidigt och bara njuter av dagen? Så himla skönt."

Går in i omklädningsrummet för att duscha och upptäcker att jag inte stängt shampooflaskan ordentligt. Hela väskan stinker shampoo o fodret är kladdigt. Mina kläder klarade sig förutom trosorna jag skulle byta om till. De ser ut som något onämnbart har hänt dem.

FFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU- !!!!!!!!!!

Börjar försöka torka ut väskan. Då kommer två dagisklasser in. En flicka stirrar intresserat på mig och frågar: "Varför har du yoghurt i väskan?"

En bra fråga. En mycket bra fråga.

Kom ihåg den frågan för en dag kommer du vakna upp och då är det här ditt liv, sa jag inte högt till henne pga vill inte krossa ett barns oskuldsfullhet.

Det vore lite för mycket. Till och med för mig.

Därför sa jag: "Det är viktigt att man äter ordentligt efter man tränat HAHAHAHAHAA!!"

Dagens goda gärning. Säger vi.

PS. Eftersom jag inte gillar att skryta (AHAHAHA det är kul skämt pga älskar att skryta men kör bara backdoor bragging) så klämmer jag in att jag ska spendera 3 månader med att skriva texter om sköna ting som antika ruiner o soliga stränder. DS.

torsdag 14 mars 2013

Människans utveckling drar framtidens barn ur anden... typ

Ebba, känd från duon Passion o Pettersson, besökte Hufudstaden onsdag till torsdag. Vi har tillsammans pladdrat sönder två dagar och varit de där två tjejerna som blir fnissiga på Moderna Museet.

Vi såg utställningen med Hilma af Klint + Le Courbier. Af Klint var en perfekt uställning. Brukar inte klara av så mkt abstrakt konst. Går det över en viss gräns får jag ett sorts anfall. På Lousiana fick jag ett anfall där jag lite för högt deklarerade: "Det är ju bara en massa fyrkanter i olika färger NU GÅR VI OCH ÄTER!!!!"

Hilma af Klint var inne på den där med spiritism och i infobladet fanns det lite förklaring av symboler. Manligt=gult, kvinligt=blått. Spiral=utveckling. Mandelformen=enhetlighet. Därför behandlade Ebba och jag varje tavla som en rebus.

"Det är människan.... som för att utvecklas... drar äh framtidens barn ur öööhhh... anden?"

Verket Duvan gav mig dock stora problem.
"Tja, vi har den manliga och kvinnliga aspekten här." resonerade Ebba.
"Ugh... " sa jag lidande, "Men. Var. Är. Duvan!?!?!"
Ett av mina abstrakta anfall var på väg. Jag kände hur det kröp i kroppen.
Precis innan det small: "Åh vänta där uppe är den."
Vi andades ut
Och Ebba: Kan någon stoppa den?
Mental high-five på den referensen.

Var är duvan och kan någon stoppa den?

Mitt omdöme på utställningen är att jag gillade tavlorna där man såg vad det var. Det sa jag också till Ebba. Fick en sur blick från en tant men I says it like it is and it is like I says it is. Enkel fakta bara.

På Le Corbusier forsatte referenstågets färd. Det hade lämnat stationen. Nästa stopp; Allusion Town.
På utställningen fanns en hel del modeller av funktionella villor (som hade en öppen gräns mellan inne o ute)
"Haha," frustade jag, "Vad är det här? Ett hus för myror eller? Haha! Det måste vara dubbelt så stort om vi ska få plats!"
Ebba blev svag i knäna av min referens. En sann vän vet när man parafraserar citat från Zoolander.

Vi tittade också på en film med två damer o en herre i tajta kläder på 30-talet som utförde kroppskultur. Jag trodde kroppskultur var något helt annat men blev inte besviken när det visade sig vara två damer i tajta badmössor o en sorts dress som hade morgongymnastik o filmades ur grodperspektivet.

I museishoppen köpte jag vykort från utställningen som jag alltid gör. Där stötte vi på ett par tanter från australien som kallade varandra "naughty girl" o hade en ryckigt kroppsspråk. Väste därför i Ebbas öra:  "Ebba! Jag har sett vår framtid. Du vet jag menar. Ska jag berätta om det?"
Ebba: Nej. Gör det inte.

Men hon visste vad jag menade...

måndag 11 mars 2013

"The question, Constable, isn't where... but when!"*

* Inspector Spacetime

Har funderat på det här med att resa i tid o rum. As you do. Om jag hade en tidsmaskin är det här min "att göra"-lista.

- Dricka te med deckarförfattaren Doroty Sayers. Be om tips på hur man skriver en bra handling i en deckare + prata om min kandidatuppsats, tror hon skulle gilla den (löjligt höga tankar om mig själv? check!). Fast hon skulle nog ogilla hur jag målade mina naglar och läppar. Hon hade väldigt bestämda åsikter om mode.

- Avbryta August Strindberg när han skrev Ett dockhem (en svarsnovell på Ibsens pjäs... Ett dockhem surprise surprise). Inte stoppa honom från att skriva det (vem vet vilka konsekvenser det kunde få i tid o rum, när jag återvänder till nuet kanske Biff Tannen styr världen) men jag skulle välta hans skrivbord och be honom att "STFU!" *drops mic* *exit stage left*

- Örfila Howard Carter pga allt arkeologiskt fynd från Tutankhamuns grav han brände upp pga tyckte att det var tråkiga grejor. Skulla kanske örfila honom + kalla honom ett fult ord *drops mic* *exit stage left*

- Skriva upp sportresultat, åka tillbaka en bit i tiden och bli dyrkad som en sorts sportgudinna. En personifikation av segergudinnan Nike typ. All shall love me and despair.

- Besöka agoran i antika Athen och bua ut Perikles. "Kan ni spela 'Intergalactic' med Beastie Boys? Spela 'Whip it'!" 'Whiiiip it'!!!" eller kanske inte. Jag gillar ändå Perikles och hans sambo Aspasia. Trivia: De kunde inte gifta sig pga Aspasia var inte från Athen så de levde i "samboförhållande" tills Perikles dog i pesten. Typiskt äktenskapslöfte på den tiden: Ska älska dig i nöd o lust tills jag dör i pesten.

- Bli utkastad från agoran pga kvinna/utlänning (alltså ALLT som inte var Athen) "NI KAN TYSTA MIG MEN INTE STOPPA FRAMTIDEN!" skulle jag skrika.

- Besöka Samuel Taylor Coleridge när han befann sig i opiumrus o skrev "Kubla Khan".Skulle viska suggestioner i hans öra: "Duuu! Duuu! Skriv fler dikter om påskliljor. Det är bra grejor. Gör den där om sjömannen ännu längre. Kan inte få nog av den med sjömannen o albatrossen."
Ska bli den där från Porlock som avbröt honom innan dikten blev klar också och om mina teorier som bygger på scifi-serier stämmer kommer det vara så att jag ALLTID varit personen från Porlock.

- Åka tillbaka i tiden, besöka mig själv. Hoppa ur min tidsmaskin riktigt dramatiskt och: "Hanna! HANNA! Vi måste tillbaka till framtiden!"
Sen skulle jag high-fajva mig själv pga om man har en tidsmaskin är det lag på att göra minst hundra referenser till Tillbaka till framtiden.

- Stoppa Biff Tannen minst en gång pga se föregående punkt på listan.

- Få ett porträtt gjort av någon up and coming konstnär i Paris, skulle be hen att måla mig som en av hens franska flickor (dvs alla flickorna) Skulle bli en sån där mystisk donna på tavla. Det skulle förklara varför alla tanter o farbröder på sjukhuset alltid sa att jag påminde dem om någon när jag jobbade i recpetionen. Skulle föredra förklaringen att jag var en Mona Lisa i hemlighet framför att jag bara "har ett sånt där ansikte".

- Rädda dronten. Detta ädla väsen. Då skulle det äntligen finnas ett djur som ser klumpigare ut än vad jag är.  Tänk vad många roliga youtubeklipp det skulle finnas om dronten inte blivit utrotad. Man ser ju på den att den är gjord av comedy gold. Det skulle bli min gåva till mänskligheten.

söndag 10 mars 2013

Ernest et Célestine vann pris för bästa animerade film i frankrike (césarepriset). Hoppas att det ska gå att få tag i den med text för min franska är lite rostig. Filmen är baserad på en barnbok. Gillar de mjuka färgerna och hur scenerna blir lite suddiga i "kanterna". Plus, älskar filmer med tema osannolika vänskaper.


lördag 9 mars 2013

Väntade i två timmar på Garlic and shots(sss?) tillsammans med Hatten och Moa på ett bord. Som rutinerad bordväntare åt jag ett par salta kabanosser som mormor hade skickat med mig när jag hälsade på henne i onsdags.

Orutinerat gjort var dock att de var salta vilket fick mig att häva i mig min öl som de inte fanns en morgondag när vi stod i baren. Plus, jag borde lagt ner ett par kabanosser i handväsken som en säkerhetsåtgärd.

Hela gänget var därför fnissiga och vrålhungriga när vi väl fick vårt bord. Servitören kom förbi och Moa sa med barsk stämma: "Vi ska ha tre köttlösa vitlöksburgare och tre öl!"

Därefter inhalerade vi vår mat kan man säga.

När jag vaknade dagen efter hade min mage glömt bort hur man är hungrig. Så jag tvingade i mig en smula müsli och fixade lite grejer. Åt lunch och kände mig lite hungrig då vilket var bra men nu är jag liksom vansinnigt hungrig.

Tänk om jag blir tvungen att leva så här? Antigen äckligt mätt eller crazy bananas hungrig?

Typ som stackars Tantalos. Kan man säga. Säger vi. Han med frukten o såååå...

Ok. Mer mat. Ett måste. Annars kan jag inte fira med kråkorna ikväll. Kråkslottet 2.0 ska invigas. Räknar med att en hederskråka + grundare får lite VIP-behandling. Typ lotion och två i badrummet. En chans att visa upp min mashed potato som egentligen är en vanlig twist men alla måste ändå klappa i händerna o säga "Vad duktigt!"

och jag säger: "KLAPPA HÅRDARE JAG ÄR FANTASTISK VEM HAR TAGIT MIN GIN!?!?"

Alla älskar mig på fest.

Alla.

Älskar.

MEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJ!

Just det. Mer mat i den här magen är nog en bra idé.

Lektyr för den som behöver roas, del I

Jag gillar det här med serier och jag vet, stoppa pressarna, vilken toppnyhet. Lägg ut LÄGG UT!

Därför har jag satt ihop en liten blandad lista men serier som är kul på riktigt och helt gratis tack vare le internet. Eller madame Internette som jag kallar det när jag känner för att prata med fransk brytning för mig själv och skratta genom näsan.*honhonhonhon* Men nog om vad jag har för mig bakom stängda dörrar.


Likt den där andra historien om ett magiskt internatskola börjar berättelsen med att protagonist Annie hamnar på internatet Gunnerkrigg Court, totalt ovetande om internatets syfte är eller dess relation med skogen som omgärdar skolan. Vad som börjar med ett par fristående berättelser där Annie och hennes vän Kat utforskar skolan blir till en komplicerad story arc där internatets förflutna uppdagas samtidigt som relationen mellan människa o natur, religion o vetenskap är återkommande tema men mest av allt handlar det vänskap.


En grupp ungdomar kommer i kontakt med en mystisk energi som förvandlar delar av deras kropp till levande väsen. Ok. Ska försöka förklara upplägget men man fattar bäst genom att läsa; Monstret får sina egenskaper beroende på vilken del av kroppen energin först interagerar med och det är fortfarande kopplat till resten av kroppen. T.ex. Abels vänstra öga förvandlas till ett flygande monster men det fungerar fortfarande som hans vänstra öga, han kan fortfarande se genom sitt monster. Därför skapas det en intressant symbios mellan barnen och deras monster när de försöker hitta svaren vem som ligger bakom den mystiska energin och under det handlar det kärlek, tillit, föräldrar som inte räcker till och allt sånt där gött som ger oss karaktärutveckling.

Episk fantasy i stil med Hobbiten. Till synes alldaglige Rice Boy tvingas ut på äventyr eftersom han kan vara den som räddar hela världen. En underbar surrealistisk miljö där kontrasten mellan gulliga karaktärer och genuint obehagliga fiender skapar en stämning jag inte riktigt hittat någon annastans än i Evan Dahms serier.

Också av Evan Dahm och utspelar sig i samma värld som Rice Boy men handlar denna gång om en nomadisk stam som mot sin vilja blir införlivade i det stora imperiet. Vattu blir som såld som slav till imperiet då stammen inte har något annat i värde att ge i skatt. Vattu tvingas lära sig att överleva och lära sig helt nya regler kring identitet och samhälle.

fredag 8 mars 2013

Blott en liten skiss, va + lite om arbetsproverna till Berghs på slutet


Ännu en anledning till att gilla Adventure Time. Varje gång jag känner att allt jag skriver är skit försöker jag fokusera på det faktum att jag aldrig kommer skriva något bra förrän jag skrivit något dåligt. En mening, ett skämt födds inte helt perfekt för det mesta.

Ett annat problem med att få tid till att skriva dessa skitsaker som ett litet förspel till en mycket bättre grej är att jag ibland känner mig skuldmedveten när jag skriver. Ibland kan det vara för att en del människor inte riktigt förstår att skrivandet på många sätt är som vilket konstnärligt hantverk som helst. Du måste träna, helst varje dag försöker jag träna. Denna blogg är ett tecken på hur jag försöker skriva saker som antigen blir bra, så där eller bara bläh. Men jag måste göra det för att bli bättre. Det här är kanske bara jag som känner men jag tror att det är mer accepterat att ägna löjligt mycket tid åt att måla/fotografera eller göra något mer handgripligt. Om man som jag som inte är professionell skribent ägnar löjligt mycket tid åt att skriva förstår människor inte det lika bra. Skrivandet ses inte som en hobby på samma sätt som måleri eller fotografi.

Därför känner jag mig alltid lite dum när någon frågar vad jag har för fritidsintressen och jag svarar att skriva. Även om jag skulle jobba med något där skrivandet inte ingick lika mycket skulle jag fortsätta skriva. Även om jag aldrig når den där författarendrömmen som jag haft sedan jag insåg att folk kunde göra böcker kommer jag fortsätta skriva.

Därför är det konstigt att jag ska känna skuld när jag skriver. För trots att jag precis gått och deklarerat att jag är writer 4 life (använd aldrig ALDRIG det uttrycket igen ALDRIG) har jag ändå svårt att motiver för mig själv varför jag borde ägna tid åt att skriva.

Dels är det svårt att skriva utan ett tydligt slutdatum. Har jag inte slutdatum är det svårt att öppna ett dokument där jag fastnat i en knivig dialog som är viktig men inte kommer någon vart. Men det svåraste är att jag ibland känner att det finns något mer viktigt jag borde göra.

Till exempel arbetsprover till Berghs. Också viktigt. Därför stänger jag ner alla mina novelldokument och stirrar på utkasten till mitt arbetsprov tills ögonen börjar blöda.

Har insett att jag behöver det skönlitterära skrivandet mer än bara nöje o njutning. När jag gav upp med att stirra mig blind på proverna började redigera en novell. Tog mig tid att arbeta fram ett slut som gäckat mig i ett år. Grejen var att efter att jag började växla mellan min novell och arbetsproverna låstes min hjärna upp. Att jag tog mig tid att skriva färdigt min novell och komma till det stadiet att jag nu bara sitter och putsar på formuleringar och gör planteringar lite tydligare har gjort att jag får lite mer fart.

De flesta tips jag får när det gäller arbetsproverna är att försöka flytta sig fysiskt. Sitt på ett café, besök ställena du jobbar med osv men av någon anledning har jag inte förrän nu kopplat det till att man kan behöva förflytta sig rent mentalt också.

Min hjärna och fantasi slappnade av när jag skrev min novell. Visst, ibland får jag bråka med formuleringar eller övergångar men att skriva skönlitterärt är något jag är trygg med och jag tror att det väcker min skrivlust till liv på ett sätt som bara bra böcker kan göra. En lust som går att överföra på andra kreativa projekt.

PS. Även dåliga böcker får igång min skrivlust. T.ex. Shades of Grey och jag: JAG KAN SKRIVA BÄTTRE EROTIK ÄN DET HÄR! *skriver en sexig batmanfanficition* DS.

onsdag 6 mars 2013

Oh my! My emotions! (i mitt huvud låter jag som George Takei)

Vem behöver extremsport när min hjärna verkar anse att antigen kör man inga känslor alls eller så kör man alla känslor på vridet upp till max.

Går från noll till känslor... KÄNSLOR ÖVERALLT! Lite känslor här, lite känslor där... å nej, vi är omringade och känslorna har pansarvärnsvapen så kyss mig adjö för jag är förlorad på ett hav av känslor och nu vet jag inte riktigt vilken liknelse jag är inne på så vi avslutar väl den här kriminellt långa meningen.

Just nu är jag så glad att jag ett tag trodde att jag skulle kräkas.

Okej, man kan väl säga att jag bara kan uttrycka känslor som en femåring:

Antigen tjurar jag och är passiv aggressiv.

Eller så finns det ingen hejd. INGEN HEJD ALLS!

Det måste faktiskt få finnas en hejd. Tänk om jag i framtiden ska ta emot ett pris.

"Jag skulle vilja tacka mina föräldrar och- bblllLLAAAARGHHH!!!"

Det skulle inte se bra ut kan jag säga på en gång. Inte bra alls.

Måste träna på det här med att växla upp försiktigt istället för att gå från noll till exalterad/hysterisk/panisk/utsvulten som en emotionell ferrari.

... förresten hunger är en känsla, va?

För jag känner just nu så mycket för en skinksmörgås med grovkornig senap. Så många känslor, hörni. *snyftar*

Lesbiska enhörningar

Dattch är en datingapp gjord av kvinnor för kvinnor som vill dejta kvinnor. Tillskillnad från Grindr är Dattach tänkt att erbjuda fler möjligheter än bara hookups. Betaversionen är igång för London. Tycker utveckligen är intressant eftersom verkar Robyn Exton har erfarenhet både som programmerar och hur det är för kvinnor som försöker hitta kvinnor. Typiskt bra exempel på hur en samling unika perspektiv o erfarenheter kan skapa en ny produkt. Har aldrig riktigt prövat onlinedejting men dem jag prövat har sett så fula ut (sidan alltså, inte människorna) att jag hade noll förtroende för det. Vill ha en snygg layout, hur kan annars visa upp mig på rätt sätt? Har ett känsligt utseende som kräver bra ljus o layout. Dattchs beta verkar ganska snygg.

Ett stort problem i betastadiet är dock att så många män försöker få tillgång till den. De skapar till och med fejkade facebookkonton för att lura dem som ska verifiera att de är kvinnor. Den som är förvånad övar att män försöker ta sig in på en plats reserverad queera kvinnor räcker upp en hand.

Ingen?

Nej, inte jag heller. Kan inte låta bli och undra varför. Tänker mig att en del av dem ser lesbiska kvinnor lite grann som enhörningar. Mytiska väsen. Mytiska sexiga väsen. De vill bara så gärna ta sig in i den föööörbjuddna trädgården för att få en skymt av dessa lesbiska enhörningar som självklart existerar för erbjuda dem njutning. Sexig njutning. Sexig mytisk njutning.

Eller tror de att om de lyckades få till en dejt och när de väl träffades skulle följande scenario utspelas:
Man: Hahaha! Lurad!
Kvinna: Aaaah! Vad är det här? Jag trodde jag skulle träffa en 27:årig blondin som jobbar med marknadsföring och älskar rollerblades.
Man: Jag är här för att hjälpa dig! Kom med mig så ska jag ska lära dig hur jag ansar mitt neckbeard.
Kvinna: Ääääähhh...
Man: Nämnde jag att jag har en så kallad penis?
Kvinna: *svimmar pga för mkt attraktionskraft*


Alla vet att penis är som kryptonit för flator.

. . .

ÅH HJÄLP! Jag tror det kan finnas nåt skämt här om Lex Luthor är Skallig=Ser ut som en snopp + Kryptonit för Superman+ nånting + nånting= Slash fiction.

En ekvation värd ett nobelprist skulle jag tro.


Max Blum i "Happy Endings": Överraskande underhållande

Har börjat titta på Happy Endings. Hade hört att serien verkligen skulle hitta sin egen stil i säsong två och som sitcomnarkoman var jag beredd att göra ett försök. Upplägget i serien är det vanliga som vi hittar i Vänner och How I Met Your Mother: Gammalt kompisgäng som leveri en sorts symbios som i verkligheten skulle anses sjuklig (kudos till HOIMYM att de faktiskt tar upp det i serien, HE snuddar vid det i ett avsnitt)

Det som är katalysatorn för serien är att Dave blir lämnad vid altaret av Alex. Och sen blir de motvilligt vänner eftersom alla i gänget ska fortsätta kunna hänga. Aaahh... som upplagt för DRRRRAAAAMMAAA!!! Fast nej, inte alls. Att Alex lämnade Dave glöms bort ganska snabbt och har ingen större påverkan på serien. Visst, en del avsnitt handlar om hur båda har svårt att gå vidare, att pröva något nytt istället för att bara stanna kvar i det trygga som inte ger dem vad de behöver. Ok, kanske är det skönt att deras brytning inte ägnas så mkt tid pga är skönt med vuxna människor som försöker bete sig moget/prata om sina känslor och reda ut saker ist för att gå och skapa drrrraaammmaa.

Den främsta anledningen jag började titta på serien var dock Max Blum, homosexuell ung man som är knubbig (men bara hollywoodknubbig annars hade det varit bläh... *sarkasssssm*) Har tidigare pratat om queerbaiting och hur det irriterar mig att man bara ger mig en tom representation för att verka progressiva men ändå kastar mig nästan omdömeslöst över media som har homosexuella karaktärer o sen gråter jag för att det är så dåligt. Som den här lilla dikten uttrycker det:

 - ftmark.tumblr.com
Ett av de första skämten Max Blum leverar är "That's gay and I should know because I had sex with a man yesterday" gav mig dåliga vibbar. Nej, nej, om det här är en serie där var och varannan punchline är "haha bööög!" kommer jag att slå sönder min dator.

Men det blev... faktiskt bättre. Pilotavsnittet var ganska dåligt och jag störde mig på Penny som var den stereotypiska sticomkvinnan med åldernoja och MÅSTE GIFTA MIG NU. Men efter par avsnitt börjar karaktärerna få en egen stil och serien är rätt okej. Den gör mig aldrig arg vilket är skönt för jag gillar mina sitcoms (trycker dem mot min barm som en crazy cat lady fast mer som en crazy sitcom lady)

Plus serien tar upp problemet när ens straighta vänner i all vänlighet vill hjälpa en hitta en dejt och: "Jag känner en lesbisk tjej! Ni borde träffas!"

Min närmsta vänner följer vanligtvis upp med info som: "Hon gillar det här och det här, hon skulle inte bli rädd om du kan namnen på alla Robin som Batman har haft*"

Men en del ytliga bektanta verkar ha en sorts kortslutning i hjärnan och tro att det räcker med att vi båda gillar kvinnor. NOG MED GEMENSAMMA INTRESSEN! En bra grund att bygga en relation på.

Det är inte som jag är intresserad av hur hon ser ut, vad hennes fritidsintressen är, kan laga mina strumpor, hur mycket mark har hon och är hon snäll mot tjänarna?



PS. * Dick Grayson, Jason Todd, Tim Drake, Stephanie Brown, Damien Wayne BOOOM! Alla Robins som Batman haft. Räknar inte med Frank Miller därför att jag inte gillar honom. DS.

tisdag 5 mars 2013

Blir på riktigt lite för hysterisk när jag läser att Daft Punk kanske, kanske, kanske kommer till Sverige i sommar.

Man kan ju säga att jag verkligen, verkligen gillar Daft Punk.

Jag gillar dem så mycket att det skulle vara en fysisk omöjlighet att vidröra dem om jag nu någonsin skulle stöta på dem. Om jag ens snuddade vid Guy-Manuel de Homem-Christos gyllene visir skulle min kropp explodera pga för många känslor.

Kanske borde man skaffa en hobby som inte kretsade runt att bli löjligt exalterad hela tiden men jag vet att om jag började med broderi skulle det inte dröja länge innan jag började skriva om mina känslor för korsstygn.

Ligger i min natur antar jag.

lördag 2 mars 2013

karai är min favorit för evigt

Alla Krang och turtles: Rör inte knapparna. Och Karai:

Bee-ba-booop!
Ta-dah!



Och Karai:

"Ffffffffffuuuuuu-"

På bussen sitter en man och pratar på telefon. Han är mycket bekymrad angående en vän vi kan kalla George.

George måste träffa någon anser mannen och visst, har inte tagit med honom ut så ofta han kan?

Senast de var ute och mannen agera wingman fick de "napp". Personen på andra sidan luren tycks ställa en fråga i stil med: "vad hände då?" eftersom mannen uppgivet tjuter: "Jag var ju bara bort i 10 minuter OCH GEORGE HANN PAJA ALLT!"

Mannen undrar om inte personen på andra sidan luren känner någon som verkligen gillar IT som de kan presentera för George, "GÖR DU!?!" utropar han glatt, "Men vad bra. Jag mejlar över lite bilder på George." paus "Jaha, hon gillar det bara lite grann? Tja, George får väl nöja sig."

Åh George.

Jag hoppas verkligen att du inte är en Nice Guy(tm) för jag vill önska dig all lycka i världen. I en annan tid, i en annan värld hade vi kanske varit själsfränder. Köpt en bar i Montreal och gift oss med ett fransk-kanadensiskt tvillingpar vid namn Loulou och Deedee. Vår gulasch hade varit to die for.

Tyvärr är vi inte menade att träffas i detta liv.

Kommer kanske aldrig någonsin sluta tjata om Gravity Falls, bara så ni vet




fredag 1 mars 2013

Hjärnan - Spännande grejer

Någonstans i mitt huvud finns det en felkoppling eller så är det bara så här det är för alla. Ibland dyker det upp tankar som får en att "Vänta....... va?!?!"

När jag läser ett sms från min bror som handlar om Ormen, Moment 22 och Beckett blir jag först glad över att vi har börjat diskutera litteratur sen blir jag stressad pga inte läst Ormen eller något av Beckett än och den lila rösten tänker skräckslaget: "Det är så här det måste ha känts att vara USA när Sovjet skickade upp Gagarin!"

Uppenbarligen tänkte jag inte på att det är en tävling. Nu har han också börjat blogga men jag ska allt visa honom.

DET ÄR JAG SOM ÄR FAVORITEN!!!


*plötsligt explosion av bekräftelsebehov*