Nyårsafton

Nyårslöften från 2009:
– Sluta bita på naglarna. Seriöst. I år ska det ske… alla de andra åren skojade jag bara. Vad jag menar att I ÅR ska jag sluta bita på naglarna. Seriöst. 2009 var bara ett test.
– Bli mer fokuserad samt produktiv. Tentaplugg slutar med att jag skapar ett nytt system för min garderob? Jag anser att jag definitivt höll det här löftet.
- Introducera fler gorillor i mitt liv vars närvaro alltid ska vara lika svårförklarlig. Undersökningar visar att gorillor gör allt bättre på något sätt. Öm... va?
– Bli mer ambitiös. Givetvis!
– Lära mig spela ett instrument. Jag har lärt mig spela en osynlig (möjligen magisk) flöjt! En köttflö- NEJ! Jätteäckligt ord. Får inte användas om du inte heter Amanda och därför kommer undan med det.
– Börja bära med mig en näsduk med initialer QW broderade i ena hörnet. Återigen... öm va?
– Utveckla en egen Laugh With A Turn. Det har gått sådär...
- Nytt motto: ’It’s this sort of world, Gandalf!’ (Bernard Black) Har använts när jag ondgjort mig över krig, brott, dagens television, danskar och den där "I'm Mac"-killen från reklamerna... jag hatar honom och alla borde älska John Hodgman.
– Bli mer spirituell. Snarare tvärtom med tanke på att mitt motto är något Bernard Black sagt. Döm själva.
– Ta bättre hand om växter. JA! De lever än! ... alla utom en men hon var en vekling och vi talar inte om henne mer. Jag har redigerat bort henne från alla gruppbilder med mig och mina plantor.
– Skaffa en egen catchphrase. "Hanna Hjälper Till!" Klassisk, dråplig Hanna Passion!
– Dricka mer kaffe. Som jag gjort!
– Komma ihåg folks födelsedagar. Hmmmmm...
– Inte skämmas för att nästan alla mina kläder är svarta. Mwahahah! Och de kommer att fortsätta vara svarta till största del, ända tills jag hittar en färg mörkare än svart!
- Försök ge Sara komplimanger som inte kan tolkas som förolämpningar. Säg aldrig mer att hennes matlagning ”i alla fall inte är äcklig”. Det uppskattas inte. Tror det har gått bra. Kanske för att jag bor i Uppsala och Sara i Göteborg. Nu använder jag istället obehagliga metaforer som "avokadofrukter mognar likt ägg"
- Skaffa fler leksaker. Helst dinosaurier i plast. Räknas två ugglor i porslin?
- Skaffa en "cunning" hatt. En hatt som får folk att förstå att en person som vågar bära en sådan hatt räds ingen och inget men var får man tag på en hatt som är så ful? Har skaffat en hatt... eller det är inte så mycket en hatt som det är en mössa. Faktum är att det är en basker. Med rosett. Den är blå och ofantligt "cunning".

Har inte kommit på några nya löften ännu... återkommer!

Övergivna drömmar, Del I

Konstnär som gjuter statyer i kalvsylta. Mycket kortlivad dröm.

She looked like something that might have occurred to Ibsen in one of his less frivolous moments.

Så känner jag mig när jag är förkyld, snorig och allmänt osund till kropp och själ. Har inte varit utomhus på p år och dar. Har därför börjat bli lika spattig som katterna som by the way hatar mig och allt jag står för. Igår sov en av dem på min kjol som drar till sig allt vad katthår och damm heter. Vissa skulle påstå att det bara var otur men det fanns något ondskefullt kalkylerande i hennes ögon när jag lyfte undan henne från kjolen. Man kan säga att jag vann slaget men inte kriget.... eller kan man det? Vad vet jag. Jag läser faktiskt bara retorik och inget annat.

Insåg igår kväll att den elfte ska jag faktiskt hålla ett minst fyra minuter långt tal framför en massa människor. Vill inte alls. Allt jag vet är att jag antagligen kommer att hålla ett hyllande tal vars retoriska situation blir en studentfest. Måste försöka balansera floskler och klyschor med något smart.

Nå nej, nu kan jag inte sitta o bräcka som ett och annat får. Jag ska gå downtownski (as they in Poland) med mina handskar med mönster leopardski (as they say in Po- Nej, nu hittar jag bara på.)

Christmas at the Passions

Fråga: Hur vet man att man är hemma?
Svar: Surfin’ Bird av The Trashmen spelas i rummet intill.

Dricker sjukt mycket must.

Jakob: Nu har jag faktiskt behärskat mig i (tittar på klockan) 18 timmar! Skinkan är glaserad så nu kan vi öppna julklappar!

Föräldrarna dricker Cinnamon Kiss ur sina nya Martiniglas.

Brodern testar sin nya näshårstrimmer. Kommer in i köket och blöder. Vi misstänker att han kom åt hjärnan. Hahaha… kul skämt.

Har ett mycket långt hattal till låten Last Christmas och hur den borde förbjudas.

Fick kokbok och stavmixer. Här ska lagas mat. Inälvsmat närmare bestämt.

Vaknade med en inte alltför trevlig förkylning. Mor min sa nåt om ”streptokocker som spökar igen” och jag försökte mitt i sjukdomsdimman att komma på ett sätt att göra om det till en referens till Dickens En Julsaga.

Angående det nya året… jag förutspår att det kommer att vara awesome-sauce. Min bror påstår att det kommer att vara steaksauce men det tror jag inte riktigt på. Stjärnorna är inte ordnade på det sättet, förstår ni.

Ska baka mer pepparkakor idag. Än är julen inte riktigt slut.

Här är det julkaos. Eller kanske... inte. Mamma kom hem från jobbet och öppnade en burk med saffransskorpor framför näsan på mig. Mums, sa jag och sträckte ut en hand för att girigt rafsa åt mig en skorpa likt örnen rafsade åt sig Prometheus organ. Då stänger hon locket och säger argt: "Inte nu!" och går. Får man verkligen göra så? Testa en dotters tålamod på detta vis? Usch.

Pappa sitter mitt emot mig och bakar pepparkakor. Citat: "Mor har köpt Gröna Kulor till julen och dem är slut innan julen har börjat. Det är som när Far köper brännvin och det är slut innan julen börjar." Öm... ja...
Jag hjälper pappa att baka pepparkakor. Genom att dokumentera hans arbete samtidigt som jag dricker ihjäl mig på must och äter lite för mycket pepparkaksdeg. Hanna Hjälper Till! (Aaaaahhhh! Spring för livet allesammans!)

Julmusik: Der Trommelmann med Jimi Hendrix. There's nothing like it. Förutom Marlene Dietrich kanske.
Julfilm: Tokyo Godfathers och Little Shop of Horrors

Har varit supereffektiv idag. Tjatat på brodern att han ska städa. Gjort apelsinpinjekakor och leverpastej (Just det! Inälvsmat!) Det finns ingen hejd.

Känns superbt att vara hemma i Gävle igen. Pappa verkade också glad. Han visade mig en fotoserie han gjort: Flanellgardin och Vind samt Fransk Solstol och Vind ("Se hur ljuset bryter igenom lövverket! Impressionism!")
Dessutom visade han mig alla små finurligheter han hittat på Jakobs mobil. Den kunde tracka honom då han gick med mamma till jobbet via satelliter samtidigt som den mäta hastigheten.
Far: På den här grafen kan man exakt se när jag stod still vid ett rödljus!
Jag: Varför skulle du någonsin vilja veta allt det här?
Far: ... vem skulle inte vilja veta det!?!
Han har även bakat pepperkakor (Just like farmor used to make 'em) och gjort sin första kaka. Känner mig stolt.

Igår var jag och drack glögg ur muminkoppar hos Nilsson och fick lära mig att ormen inte alls hade några ben i början av bibeln. Se där...

Pa-rum pum pum pum...

Sitter och slår in presenter i kitschigt papper, dricker julmust och äter clementiner från min speciella clementinkasse tillsammans med Sara. Egentligen är det en vanlig Ordning&Reda som jag lagt clementiner och sedan börjat kalla för min speciella clementinkasse... so yeah.

Hatar att slå in runda saker och hatar att butikerna inte gör det åt mig. De bara pekar fnysande på det där lilla hörnet där andra olyckliga själar försöker slå in runda presenter. Dålig service! Jag borde inte behöva lära mig slå in runda presenter för jag är retoriker! Så det så...

Vet ni också vad som är orättvist? Att Sara inte förstår mitt begynnande bloggbehov. Hon säger: "Du har redan bloggat en gång idag!"
Som om man inte fick blogga mer. Nu är det faktiskt juletider och då får man blogga från den undre lagret... eller yeah... whatever, I dunno...

Dikt!

När vi gifter oss ska vi gifta oss i kakafonikatedralen.
En söndagsutflykt

vi splittras till du och jag.
Helgdag går till vardag och förlåten rämnar.
Vad återstår?

Ingenting för mig,
bara luften
som du inte längre andas
men kanske vinner jag en

Dina armar
kraftlösa mot världen
kroppen domnar
lusten dör
livet ebbar
ut...

och när du till sist skakar sönder mina nätter
ska jag ta din rygg
jag skall skriva historien
på din underarm

ty det som skrivs är min lag,
och du är min snäcka i ett hav av stress och liv.
Vad finns ovanför ytan?

Jag tänker ramla.
Jag tänker inte längre veta
att världen går runt.
När du och jag möts
i ett hav av ångest och tyngd

I ett hjul av tusen vinster
är du förlusten som i slutändan får mig att le.
Att inse
att allt är som det borde vara
och lite till.

Skriven av Hanna, Ebba, Bratt, Lollo, Egil, Josefin, Marko och Adam.

Falafel och livsnjutare

Jag: Sara, det är okej om du spiller falafel i sängen men det vore bra om du inte gjorde det... mest för vår egen skull.
Sara: ... okej, jag ska inte anstränga mig för att spilla i sängen.
Jag: Bra. *spiller falafel i sängen*

I början av poesipubrundan:
Jag: Titta! Det finns barn inne på puben!
Herr A: Va?! *rycker till* Han är nog en sån där smart unge som kommer in på universitetet när han är tio.
Jag: Ja, han är nog isolerad av sin smarthet. Se, hans familj sitter vid ett annat bord men han äter sitt nachotallrik för sig själv.
Herr A: Som han äter dem!
Jag: Han äter dem som en livsnjutare. Bara skyfflar i sig dem och stirrar drömskt upp i taket och tänker... tänker på något jättesmart.
Herr A: Han tänker säkert på en dikt av... av...
Jag: Goethe!
Herr A: Ja! En dikt av Goethe som handlar om en solnedgång.
Jag: Och så tänker han: "så är jag just nu"!
Herr A: Precis så.
Jag: ... vi måste ta med honom på vår pubrunda.
Herr A: Jag vet inte riktigt. Vad är straffet för kidnappning?
Jag: Vi får helt enkelt förklara för polisen att vi ville lära honom att dricka.
Herr A: Intressant att det här är sånt du för får dig innan du ens druckit ett glas vin.

Bit av vår dikt "Kakafonikatedralen":
När vi gifter oss ska vi gifta oss i kakafonikatedralen;
En söndagsutflykt

Frukost

Efter en fjortonårig vänskap kan vara hur tjurig som helst... eller jag kan vara hur tjurig som helst:

Jag: Åh nej! Vi har ingen ost!
Sara: Det är väl okej. Det räcker till minst en macka var och så kan vi äta yoghurt sen.
Jag: Jag vill inte ha yoghurt! Jag vill ha mackor!
Sara: Gå och handla mer ost då.
Jag: NEJ! Då dricker jag bara kaffe till frukost...
Sara: *blick*
Jag: ... eller jag kan faktiskt ta lite yoghurt.

Vi som pratar så att ingen förstår

Jag: Åhh... du är Harry till min Gay Perry.
Sara: Hahahah...

Jag: *pekar maniskt på artikel med rubriken "Kaffe minskar risken att drabbas av diabetes*
Sara: ...
Jag: Och nu dricker jag bara två muminkoppar om dagen!
Sara: *klappar mig på huvudet*

Jag: Okeeej, nu ska pastan koka i åtta minuter och jag la i dem prick...
Sara: Hur kommer det sig att du börjat hålla koll på tiden när du kokar pasta!?! Det gjorde du aldrig i Skottland! Du bara chansade hela tiden och förbjöd i princip att någon överhuvudtaget att hålla koll på tiden!
Jag: *mesig* Ööömmmm... jag upptäckte att det är lättare att koka pasta om har koll på tiden.
Sara: *djupt traumatiserad*

Sara: *angående vad jag precis skrivit* Har vi inte sagt mer korkade/konstiga saker?

She's heeeeere....

Sara är här. Hon sitter bredvid mig. Hon säger "awww" och vi snackar kitsch. Vi fnittrar mycket. Vi har ätit sushi och dricker öl. Sara lärde mig att det finns ätdruvor och vindruvor som man inte äter utan gör vin på. Man lär så länge man lever, sa hon vist och nickade. Vi bytte julklappar. Saras julklapp hade tema Tropik; hon fick två flaskor bananöl, bananoffe och lila örhängen i form av flamingos. Det blev väl mottaget.

Jag fick en kalender med snygga foton av en man som heter Ray eller så heter han Manray, ännu ett tovat mobilsmycke i form av ett sot från Spirited Away och örhängen i form av Tetrisblock... som hon gjort själv! Den människan alltså. Hon gör såååå snygga saker. Världens snyggaste skulpturer and whatnot. Ska kräva skulpturer av henne.

Imorgon ska vi gå på V-dalas Luciabrunch med Anna.

Livet leker som en lax som är på ecstasy.

Peppad, pirrig och kan omöjligen chillaxa

2:57 i natt ringde det på dörren. Jag stängde av alarmfunktionen på min mobil och somnade om. Det ringer igen. Jag stänger ilsket av mobilen helt och hållet och somnar sedan om. Det ringer återigen på dörren och detta envisa bräckande ljud får mig tillslut att inse att det inte är mitt alarm som ringer utan att det är någon som ringer på dörren. Som en zombie raglar jag ut och sliter upp dörren med ett fånigt flin. Mumlar nåt till min granne som ser skamsen ut och raglar sedan tillbaka till sängen och somnar. Vaknar upp nästa morgon och är inte riktigt säker på om detta verkligen hände.

Tvättar, städar och går och handlar. När jag kommer tillbaka hänger det en presentkasse i guld på min dörr och i den ligger en flaska rött. Den har en fancy etikett. Jag blir förvirrad. Går in i köket och är förvirrad. Får förklarat för mig att det är ett tack för att jag öppnade dörren. Jag svarar glatt om jag får vin varje gång han ringer på mitt i natten får han göra det så ofta han vill. Vid närmare eftertanke: ganska ofta i alla fall.

Slutledning: Min korridor är mycket fin.

Om cirkus två timmar kommer Sara till Uppsala. Jag har inget att erbjuda henne förutom blod, svett och tårar... och vin och öl och lite idiotiskt pladder.

Ibland förstår jag mig inte alls på den här världen, sa hon lite lätt pretentiöst och på-låtsas-världsvant. Jag har inget emot grupparbeten men inte ens det faktum "att det kan hjälpa oss i vårt framtida arbetsliv" kan förklara vara fem människor tvingas skriva en och samma text. Det är ju omöjligt!

Jag har suttit i sex timmar med min basgrupp och försökt skriva en inledning som ska vara på fyra sidor. Argh... på slutet började vi alla bli trötta, tjuriga och mycket oense om många saker. Vi började även bete oss som om vi vore fyra. Inte ens jag lyckades behärska mig särskilt väl. Jag vet! Otroligt, inte sant? Jag som alltid är dygdig och mogen (Ding! OBS! Ironi!)
På slutet var det mycket nära att min respons på rättfärdig kritik skulle bli ett argt: "Ska du säga! Ditt här... ditt går får dig att se ut som en Klingon!" Och jag är inte ens riktigt säker på hur en Klingon ser ut. Inget Star Trek-fan direkt.

Vi hade även intelligenta diskussioner rörande formalia:
- Varför har du skrivit [Lasermanne] i citatet?
- Man sätter klamrar runt ord för att kunna korta ner citatet men fortfarande visa vad det handlar om.
- Dessutom var han klammervärd!

... tyvärr måste jag erkänna att den sista var från mig. Suck.

Tur att jag hade kul igår annars jag skulle jag inte stå ut med att ha tråkigt idag. Att läsa en gammal romares idéer om hur man bäst memorera känns inte alls särskilt crazy fun times.

På tal om crazy fun times så var mina föräldrar på besök idag. Those crazy kids, de bestämde sig för att ta sig an en superspontan road trip och stannade tillräckligt länge i Uppsala för hinna att ge sin dotter saffransbullar och fryst pastasås. Jag är deras strikta, konservativa dotter som stör sig på deras bohemiska personligheter.
Vi är som en sit-com. Min bror är Tracy Jordan i familjen: "I do not want to disappoint our Japanese public, especially Godzilla. Hahaha! I'm just kidding, I know he doesn't care what humans do." Se!? Klassisk Lil'bro.

Morr... Grr!

Ska gå på föreläsning med Anna Odell. Behöver idéer hur jag ska formulera ett försvar till denna människa som jag bara inte håller med. Kommer antagligen gå i pausen för att hinna hem innan jag ska till Öfre Slottsgatan för en rändes vu med Fröken A.H.

Vi ska på Open Mic på Kalmar och smutta på ett glas vin (Nej, seriöst. Jag lovar. Bara ett.) Regeln är att vi bara får ta ett nytt glas vin om vi byter ställning (Ställe! Jag menar ställe!) Efter Kalmar blir det näst sista (eller kanske sista) Polaroid på GH för i år. Makalöst vad tiden går...

På tal om den förträffliga fröken Amanda så har jag i princip lovat bort rätten att raka av mig håret till henne... vet inte riktigt hur det gick till men så är det. Men jag har inte lovat nåt än! Dock vill jag bara meddela att näste person som bjuder mig på en drink kan vinna rätten till mitt avlagda går. Think about it. Kan bli värt nåt i framtiden på ebay när jag är cool, rik och berömd.

Huh... uttrycket "näste man till rakning" blir plötsligt så mycket intressantare.

Seriöst. Nån borde tatuera in INDoBSA: In Danger of Becoming a Shopaholic… får nog jobba med den akronymen. När jag går på stan kan jag ibland verkligen känna att ”Shit, den här designburken för tvättmedel behöver jag verkligen. Mitt hem är inte komplett utan en designad tvättmedelsburk! Eller den här… saken! Jag vet inte vad det är men jag tror jag behöver den. Jag behöver den nu! Annars… dör jag kanske inte men nära nog!”

Just så känner jag. Det finns uppenbarligen bara ett sunt svar på det här problemet. Jag måste bli rik. (Vaaa? Ge upp detta behov för materialistiska ting och inse att begär föder lidande? Alltså, Gandalf, it’s this sort of world!)
När jag blir rik kan jag köpa designade tvättmedelsburkar tills jag kräks. Jag kan även köpa en röd Porsche, köra ner den till Gävle, slå ett piffigt presentband kring den och sedan slå sönder den medan jag skrattar maniskt. Nej, jag bara skämtar, Far. När jag blir rik så ska du få en röd Porsche och en svart Porsche: Den Lilla Svarta.

Äsch, nu måste jag knopa ihop ett argumentationsschema eller ett argumentationsträd. Vet inte riktigt vad skillnaden är. Kanske behöver den sistnämnda mer vatten, hahaha- (Sluta. Sluta nu. Ingen tycker du är rolig. – Inre Tråkiga Hanna Som Inte Känner Igen Ett Bra Skämt Om Det Så Skulle Bitchslappa Henne Upprepade Gånger)

mi estas malgranda mirtelo

Förra veckan läste jag upp utkastet till en inledning för resten av skrivklubben Rondellen. Vet inte exakt vart denna inledning skall leda men om det blir en längre historia kommer en av huvudpersonerna vara en kvinna som efter en långvarig koma, som hon hamnat i på grund av en våldsam defenestration, vaknar upp och kan endast tala esperanto. En kommentar var att jag både skrev komiskt och skräck vilket fick mig att mysa och tänka: ”Mmm… jag är varierad och komplicerad. Dyrka mig som det blivande författargeniet jag är!”

Jag insåg även under detta möte att nästan allt jag skrivit i år, även innan jag började snöa in på Tove Jansson och Morran, har tema ”ensamhet”. Lite pretto men lite kul också. Måste börja introducera mig på ett passande sätt: ”Hej, jag är författare. Mitt nuvarande projekt handlar om ensamhet på månen (sant). Kanske vill ni trösta mig med en drink? Helst av den färgglada sorten.”

Är överhuvudtaget mycket peppad på drinkar i samband med Rondellen. Nästa vecka ska vi ha en pubrunda som avslutning på en termin av ohämmad kreativitet och konstigheter. Vi ska skriva dikt på tema ”tack” samt läsa upp en dikt vi tycker om (som vi inte skrivit själva). Tanken är att vi ska börja Högt och avsluta Lågt. Perfekt. Dessutom ska vi under rundan tillsammans skriva en dikt och det kommer att bli den fenomenalaste fylledikten denna världen någonsin har och kommer att skåda!
Murar kommer att raseras!
Gränser kommer att suddas ut!
Himmel blir jord och jord blir himmel!
Oscar Wilde kommer att återuppstå bara för att fälla en enda tår och sedan dö igen!
Vergilius kommer att förskräckt rycka till i samma ögonblick som vår dikt färdigställs och tänka: ”I feel a disturbance in the Force!”

Övrigt:
Tror jag ska ta med mig en dikt av Dorothy Parker eller Edith Södergran. Kanske både och om jag kan. Älskar dem både till döds.

The Flaw in Paganism
Drink and dance and laugh and lie,
Love, the reeling midnight through,
For tomorrow we shall die!
(But, alas, we never do.)

Fame
If I didn't care for fun and such,
I'd probably amount to much.
But I shall stay the way I am,
Because I do not give a damn.

PS. Saaaaaaaaaaaaaaaaara! Vill att du ska komma hit nuuuuuuuu! Vi ska dricka, dansa, skratta, ljuga och allt sånt där hedonistiskt tjafs.

Onödiga frågor och Sensuella Strumpor

Saker som är ständigt återkommande i mitt liv:

När man ska se på film på skola eller universitet: Varför är det alltid, alltid någon som ropar "Höj ljudet! Jag hör inte!" redan innan man sätter igång filmen?

Varje gång lärare eller vad nu dessa människor på universitet kallas säger "Ni får välja vad ni vill." är det alltid, alltid någon som genast frågar: "Får man välja en låttext/dikt/osv?"

Varför är det alltid, alltid samma kille som aldrig köper toapapper när han har städvecka? Morr, grr... tänker gå och köpa en rulle euroshopperrullar och demonstrativ sätta ut en av dem på toan. He'll know what I'm talking about.

Övrigt:
Har blivit nerdragen (ganska frivilligt) i underklädesträsket. Nu har en korsett med spets och sensuella strumpor. Nice. Måste nu bara lista ut hur man tar på sig den utan hjälp... kanske borde jag försöka skaffa mig en Jeeves.

Ska var supereffektiv ikväll var det tänkt... jag menar ÄR det tänkt. Jupp. Mm-hm. Här ska skrivas uppsatts. Ojoj, vad det ska skrivas. Nu ska jag analyser ananasen ur Peter Althin. You bet. Synd bara att det känns lite svårt nu när jag är så mätt och nöjd.

Haha! Underlig koppling, men i alla fall: You bet => You bet your ass it is => Kid Notorious En tokrolig serie (Wow, länge sedan jag kände mig berättigad att använda ordet tokrolig) Bästa citatet: Fatwa me? No. Fatwa you. Måste se om den nuuuu... eller kanske sen... efter jag varit supereffektiv.

Putting the Mock back in öh... Monckton

Fortfarande är allt jag hittat i DN angående ClimateGate (ClimateGate... någon måste känt sig klyftig.) är en ynka notis.
Var är ramaskrina? Bloggstormen? Vi snackar om forskare som raderar sitt grunddata så omvärlden inte kan verifiera den statistisk som de suttit och fifflat med. Deras brott är att de antigen helt har förfalskat bevisen för klimatforskning eller så har de fifflat med sin statistik för att få mer uppmärksamhet men då har de även gjort så att sanningen går förlorad.

Både scenariona är vidriga och faktum kvarstår att hur det än ligger till måste vi hitta ett hållbart sätt att leva på den här planeten men den sanningen går förlorad i och med att världen, eller åtminstone jag, förlorar all tilltro på dessa klimatforskar. Dessutom, inte nog med att fuskar med statistik de beter sig otroligt stalinistiskt när det gäller kritik. Vad hände med yttrandefrihet? I ett av mejlen som läckte ut hotar en forskare med att bojkotta av en tidning så länge en redaktör som publicerade en kritisk artikel om klimatforskning får ha sitt jobb kvar. Öm... ursäkta? Bra där liksom, försök inte möta kritiken eller förbättra er forskning utan låt oss istället tysta oliktänkande. Så. Bra. Vet ni vem som också gillade att tysta oliktänkande? Hit- (Fy! Dålig retorik! Skäms! Hanna, gå och ställ dig i skamvrån.)

Därför är nu mitt nya favvotal (Tack Far) ett tal av Lord Monckton. Denna lord är mycket upprörd... eller ja, upprörd är bara riktnumret. Det här talet dryper av pathos. Mumma, säger jag. Titta bara på hans peroratio! (Avslutning. Peroratio. Potatis. Potäter.) : At our expense, and at the expense of the truth. Sååååå snyggt.

Min läsupplevelse blev även förhöjd av att jag i början trodde att han hette Lord Mockton och inte Monckton.
Fatta vilket mäktigt namn det hade varit. Lord Mockton, with a licens to mock. Tänk bara! (följande dialog bör läsas med brittisk accent anno 1930.)
Man med Monokel och ett smeknamn i stil med Offy Boffy: What ho! My good man, are you by any chance mocking me? I would certainly be most perturbed if that was the case.
Lord Mockton: Well, it's my name, isn't it? Tinkety Tonk, bitch!
Monkelmannen eller kanske Offy Boffy: I say!
Öm... ja, jag lever i tron om att alla engelsmän pratar som de gör i P.G. Woodehouse noveller... varför frågar du?

Övrigt:
Pizza som frukost när man är bakis? 25 kronor.
Inköpa rödtjut som passar på fest med kommunisttema? 50 kronor på sin höjd.
Helg i Stockholm med Mor, konsert i Storkyrkan, glögg, världens bästa sallad och te på café Glindas Rum? Ovärderligt. Älskar min Mamma.

Ps.
Juldekorationer:

Hahaha... är inte död längre

Här har ni nu en stoltAmanda and the Knödels vi är som "calzone fast äppelpaj". Vi sysslar med all sorts kultur och har haft knödelkväll igår. Lyckat blev det, folk verkade tycka om knödel vilket är positivt för det är en av mina favoriter. Ni som inte vet vad knödel är, vad ni än gör, googla det inte för det finns bara bilder på denna rätt där det ser äckligt ut. Knödel är inte äckligt. Knödel är fylld med jordgubbar och små barns drömmar... säger vi.

Lyssnade på föreläsning om den retoriska processen från en man som var mycket men framförallt var han en retorik nörd. Han kläckte ur sig saker som: "Haha, er kurs tycks inte ha en partitio!" Och nej, det är inte ens särskilt även om man kan retoriska termer. Men lite skojig var han ändå. Hans exempel på dåliga argument: "Gå inte till Livets Ord, de är alla vampyrer."
Person som sitter bakom mig: Jättedåligt argument. Då vill man ju gå dit.
Jag: Aah... Livets Ord är Twiligth.
(Vi tycker att Vi är jätteroliga resten av föreläsningen.)
Nu kommer jag för all framtid att tänka på Livets Ord som tvålfagra karlar som springer fram till Damer i Nöd och frågar: "Hur mår du? Behöver du hjälp?" och sedan bara sliter de av sig skjortan utan någon godtycklig anledning. *riv-o-slit!* säger det helt enkelt.

Nu tänker jag avsluta med något lustigt och lite pathos som man bör göra enligt de gamla grekerna... ajdå, använde jag just "de gamla grekerna" helt oironiskt? Illa... men i alla fall! Det här är för dig pappa... och i en vis mån Jakob! Titta nu och njut av en tolkning av The Trashmen:

Är Död Nu

Tre timmar jävla (ursäkta min franska) formalia! Kunde de inte bara gett mig ett papper där det stod hur man skulle göra istället för att föreläsa om det i tre timmar. Jag kan läsa, vet ni, universitetsmänniskor som ska disputera i mars! Jag kan ta tag i ett papper själv, läsa det och sedan säga: "Ah, så jag ska alltså inte skriva ut själva titeln på artikeln eller boken utan endast författare och årtal. Sedan, i litteraturförteckningen ska jag skriva författare, titel, förlagsort och årtal."
Fantastiskt vad jag kan, inte sant?

Och det där var bara igår. Om jag inte hade haft fika på Café Linné med några av världens bästa människor och en fått smakråd från dessa människor när de gällde kappa och skor hade jag nog inte överlevt. Dessutom hade jag möte med Rondellen, skrivklubben på V-Dala. Hade inte insett förrän igår hur mycket jag saknat de galna författar- och poetmänniskorna. Vi hade sagotema och en kille skrev den bästa tolkningen av Hans och Greta som jag någonsin hört. Dessutom rimmade den och hade inslag av bdsm.

Känner mig stolt att just den mannen lyste upp när det var min tur att läsa upp min text efter flödesskrivningen (för er som är obekanta med termen - flödesskrivning är när man får ca fem-tio minuter på sig att skriva nonstop med en mening, ämne, tema eller bara ett ord som inspiration) då vi hade ordet "under" som inspiration och han sa glatt: "Du skriver alltid så konstigt." och han sa det på ett sätt så alla förstod att konstigt var ett bra sätt att skriva på.

Tänker dela med mig av ett stycke ur min "under"-text som jag blev mycket nöjd med. Här kommer den. Beredd? Nu finns ingen återvändo. Då så:
Kaptenen rev och slet i sitt skägg som en vilding som druckit för mycket rönnbärssaft.
"Nu kommer de små under jorden och tar oss!" jämrade han sig högljutt.
Tofs spänt ner i marken och tyckte sig redan se en massa vättar, "Och vad händer när de tar oss?" frågade Tofs.
"Då kokar de soppa."
"På oss?" Tofs hade alltid velat träffa kannibaler.
"Nej! Nej!" skrek kaptenen, "Inte på oss utan åt oss! Alla veta att de små under jorden kan göra allt förutom att laga mat." Kaptenen var mycket noga med sin kost och därför åt han bara ost.
"Det låter spännande tycker jag," sa Tofs.
Hann inte skriva klart men jag kan tänka mig att Kaptenen och Tofs hade många äventyr tillsammans med de små under jorden. Tänker mig också att Kaptenen ser ut som Kapten Haddock från Tintin och att Tofs ser ut som Homsan från Mumintrollet.

Idag var inte min dag bättre. Hade en två timmar lång föreläsning om hur man använder en sökmotor. Suck. Jag lyssnade faktiskt hela tiden, förutom en bit i mitten då jag tänkte på hur bra Tove Jansson var, och lärde mig inget nytt. Kan faktiskt använda sökmotorer utan föreläsning. Ibland googlar jag med förbundna ögon... but not in a gay way or... I dunno... whatever.
Men! Men! Jag hade lite kul åtminstone. Köpte den där kappan jag tittade på igår och ett par skor. Känner mig glad och nöjd men fortfarande trött. Har inte riktigt sovit så mycket som jag borde pga NaNoWriMo. Just nu är jag en zombie som bara kan äta och skriva.

Jag måste bara säga... jag är inte vänsterhänt

Mmmmm... mmmmelodrama! Hade världens mysigaste pseudojulmiddag med Fröken H och Fröken A (Ni vet vilka ni är!) med falafel och julmust men det är inte därför jag är sorgsen. Varför skulle jag bli ledsen av kombinationen goda vänner, falafel och must? Vore jättekonstigt. Jag som älskar must. (Mustensväktare någon? Dra gärna i en klocka ni som kommer ihåg Mustensväktare. Bonuspoäng för dem som kommer ihåg var hon bodde någonstans.)

Men! Jag villar bort mig bland sidospår och trivialiteter. Anledning till att jag är sorgsen är för att igår såg jag även de två första avsnitten av Riket (Lars von Triers... konstig man) och insåg att eftersom Ernest-Hugo Järegård inte är bland oss längre och att jag därför aldrig kommer att få se honom i Mäster och Margarita (pjäsformat). Känn min sorg.

Har haft en mycket trevlig helg annars. Annika var här i ett par dagar. I fredags var det studiekväll där vi studerade det genuina nationslivet. Vi tittade bland annat närmare på cosmopolitans, gin o tonic och Kalmar (Oroa dig inte, Fröken A, jag kommer att ge denna nation en ny chans fast det var folktomt i fredags!).

På lördag återhämtade vi oss (Oj, vad vi behövde återhämta oss!) med scones, glass och Firefly. Insåg också att filmen The Princess Bride är perfekt film att äta Ben&Jerry glass till. Som bevis presenterar jag ett urval av dialoger/citat som är bara är... bäst? Bäst i världen är nog frasen jag letar efter.
That day, she was amazed to discover that when he was saying "As you wish", what he meant was, "I love you." And even more amazing was the day she realized she truly loved him back.
Se!?! Det okej att lägga huvudet på sné och bara säga: Awwwwww...
Hello. My name is Inigo Montoya. You killed my father. Prepare to die.
Säg dessa högt för dig själv och känn hur fantastiska denna kombination av ord är. Eller gå och se den här filmen på en gång och läs sedan den redigerade boken.

Övrigt:
Järegård ansåg att som accessoar var slipsen löjlig.
Järegård brukade hjälpa svenska ishockeylandslaget med mental träning... vad innebär det? Misstänker att han helt enkelt visade dem bilder på Barsebäck.

Mamma... tack för att du inte är Stig Helmer. Ville bara få det sagt.

NaNoWriMo Rapport och Annat

14042 ord - Ingen har dött. Någon måste dö snart.
Annars är jag otroligt nöjd med det här utkastet. Känns som jag har ett par bra idéer och med en planerad handling som går framåt i en bra takt. Kan bli första gången jag bestämmer mig för att verkligen jobba med utkastet efter november.

Hade en mycket trevlig vistelse i Gävle och Västerås. Fick tårta och tiramisu och mina födelsedagspresenter uppskattades av bror och far. Från mormor fick jag knödel vilket gör mig till en lycklig Hanna.
Fick hjälp av mor och far att frakta min bokhylla samt ett par böcker hem till Uppsala och nu börjar mitt rum kännas riktigt hemma. Tyvärr ger det även mig möjligheter att läsa om böcker när jag egentligen borde skriva tal. Häromdagen läste jag om The Big Over Easy av Jasper Fford och insåg återigen hur mycket jag älskar hans stil.

På tal om böcker så har jag beställt ett par efter att ha jobbat en på V-dala. Dessa är:
Pärlor och Patroner av Loka Kanarp
Farlig Midsommar av Tove Jansson
och Mumin: Tove Janssons samlade serier Del 2 av... ja, ni kan gissa.
Ser fram emot att läsa dem när jag egentligen borde göra annat vilket är jämt.

Avslutningsvis... ser inte det här både obekvämt och opraktiskt ut? Hur... hur kan han ens prata så där käckt med alla svärden? Egentligen kan jag inte göra mig lustig över det här eftersom jag börjat se på en anime där den logiska lösningen för att fånga in ett UFO med hjälp av din gigantiska robot är att bygga en gigantisk robothäst som styrs av din hund och som du sedan rider på med din robot och använder ett gigantiskt lasso för att fånga UFO:t medan du skriker: Come on, sweet UFO!

Palme, Zombies och Stupid Sexy Stephen

Var och såg Zombieland igår och jag insåg en sak som jag borde insett tidigare: Woody Harrelson är gjord av Crazy Awesome. Han andas Crazy Awesome och allt han gör är Crazy Awesome.
Jag alltid tyckt att hans roll som den psykopatiske Sergeant Schumann i Wag the Dog var bra men han var aldrig lika Crazy Awesome som Tallahassee i Zombieland. För alla som inte är lika beroende av sidan TvTropes så är här en länk som förklarar hela konceptet Crazy Awesome.

Idag ska jag hålla tal inför min basgrupp. Visserligen är det endast som övning och förbereddelse inför måndag då jag även ska bedömas av en lärare men jag är fortfarande nervös. De senaste två dagarna har jag skrämt mina korridorskamrater genom att gå runt och mumla mitt tal för mig själv hela tiden. Känner att jag börjar odla fram en roll som "den underlige" i vår korridor eftersom jag redan innan skrämde en av dem när jag lagade omelett kl fyra på morgonen.
Granne: *kommer in för att hämta ett glass vatten* Öööhh... hej?
Jag: *står och gör omelett, ser kanske lite manisk ut* Ömm... jag gör en omelett!
Granne: Ooooookej. *fyller sitt glas med vatten* Äh... godnatt. *går*

Till mitt försvar så sköter jag mig faktiskt när det är min städvecka tillskillnad från vissa andra. Med vissa andra menar jag de båda männen i min korridor. Vad är det med dem egentligen? Vill de vara stereotyper? Män som inte kan sköta några former av hushållssysslor är såååå yesterday's news. Det är rentutav sååååå Röda Rummet av Strindberg. Alltså boken där Arvid Falk försöker skriva men kan inte ens koka ett ägg utan hjälp.

Ikväll ska jag se Palme - Ett Drömspel en pjäs som utspelar sig på en tennisplan och handlar om Palme som retoriker. Ska bli intressant och jag hoppas på något som inte är tendensiöst. Ska också hem till Gävle ikväll för att fira min bror och fars födelsedag. Förhoppningsvis kommer min present nöja min far så pass att han skjutsar mig till IKEA i helgen.

Övrigt:
Minns ni det där avsnittet i The Simpsons när familjen är ute och åker skidor? Homer träffar på Flanders i backen som har på sig någon otroligt skintight skidoverall och fäller kommentaren: "It feels like I'm very nothing at all!" och vickar på rumpan. Senare i avsnittet när Homer försöker komma ihåg vad skidläraren sa är det enda han ser framför sig Flanders vickande rumpa. Cue repliken "Stupid, sexy Flanders!"

Hur som helst, det är ungefär den reaktionen jag har när jag ser Stephen Colbert. Ja, jag inser att det är något allvarligt fel på mig men vad ska man göra åt det?

Svart/Vitt

Oj. Två updateringar på lika många dagar. Ett nytt rekord och dessutom ett bevis på att skrivandet sker när man egentligen har annat man borde göra. Dvs läsa kapitel 15 "Samtal" i Hellspongs "Praktisk Retorik", städa i korriden, badrummet, duschen och i köket samt att handla middag men det är typ ansvarsfullt och liksom... orka...(Take that insändare i DN som klagade på "typ" och på ungdomars mord på det svenska språket. Din klagan sporrar endast oss ungdomar(unga vuxna?) att gömma oss i mörka gränder och överfalla små, oskyldiga verb och adjektiv.)

Men jag just nu känner jag för att skriva lite panegyriskt (Som om jag någonsin skrev något annat i den här bloggen.) Speciellt vill jag nämna min absoluta favorit blogg http://kulturarbete.blogspot.com. I denna blogg går den fantastike Kalle Lind bland annat igenom en otrolig samling proggiga barnböcker och en rad olika skruvade personligheter. Visserligen är jag inte uppvuxen med dessa ting men roas av det kan jag fortfarande. Dessutom är det oundvikligt att man som barn i Sverige kan undvika proggiga barnböcker.

Jag slapp visserligen Barbapappa (Tacka gudarna för det... den där rosa klumpen ger mig mardrömmar.) men jag minns en bok som hade det vanliga temat "hur blir barn till". Av någon anledning har jag för mig att den var tjeckisk men det kan vara på grund av den bristande logik man ofta använde sig av under barndomen, kanske den bästa logiken däremot.
Vet inte om den räknas som progg då den visserligen var saklig och inte undvek något, jag fick lära mig hur barnet hamnade i mammas mage hur det kom ut, men detta kombinerades med detaljrika och oerhört fantasifulla illustraioner. T.ex doktor måste givetvis fånga in den nyfödda lilla barnet med en stor fjärilshov och mammas mage är fylld med vatten och därför har fostret givetvis tillgång till pool samt trampolin. Detta ledde till att jag i många år trodde att alla kvinnor magar innehöll en spa-anläggning.

Jag gillar den här typen av barnböcker. Det finns inget obehagligt i att besvara frågan "hur blir barn till?", det är något som barn undrar och alla förtjänar ett svar som inte inkluderar ett nervöst "Öm... det finns ett frö... " eller liknande. Hm, nu vill jag verkligen läsa om den där boken. Får se till att fråga Föräldrarna var den där boken tog vägen.

Däremot undrar jag hur jag skulle reagerat som barn om jag kommit i kontakt med några av de exempel på proggig barnlitteratur Kalle Lind tar upp. Några är fullkomligt absurda i sin enorma gråa tristhet; tänk er illustrationer där det är självklart att minsta femåring har Mao på väggen och berättelser där barn tycker det bästa som finns är att lära sig om hur en motion fungerar.
Sen finns det boken "De Goda Djuren" med underbart deprimerande svartvita bilder från ett slakteri och lika underbara bildtexter: Grisen får elektrisk bedövning, så den somnar. Den dödas genom att tömmas på blod.
I love it samtidigt som jag faktiskt skräms av det. Vet inte om just den här stilen är det bästa sättet att informera barn om var mat kommer ifrån men jag tycker tanken är viktig. En modern motsvarighet är nog "Roy" av Gro Dahle och Svein Nyhus, en barnbok som handlar om att hantera döden. Har bara läst en liten bit men jag tycker om den och dess vackra illustrationer.

-> En recension av "Roy".

-> Proggiga Barnböcker Del 42: De goda djuren på "En man med ett skägg".

-> "Kvinnor blir antihjältar" Finally!

"They called me crazy! They called me insane! They called my a looney!

... and boy, were they right."

November är precis runt hörnet och det betyder bara en sak: National Novel Writing Month! (eller snarare International Novel Writing Month vid det här laget men alla håller med om att InNoWriMo inte låter lika bra.)
Även i år ska jag försöka ge mig på att skriva en 50000 ord lång roman och till alla er som säger nåt i stil med "Flämt! Det kan inte göras! Tänk på dina studier! Tänk på allt festande!"
Till er säger jag: Det är nästan bättre att ha för mycket att göra än för lite när det gäller roman skrivande. "To achieve great things, two things are needed: A plan and not quite enough time." (Leonard Bernstein) Detta är NaNoWriMo i ett nötskal. Det är för alla som säger "En dag hade jag tänkt att skriva en roman av något slag". November är Den Där Dagen! Dessutom är skamlöst skrivande med kvantitet istället för kvalité som mål obeskrivligt kul.
Visserligen har jag inte blivit helt nöjd med mina verk från 2006 och 2008 (de två år jag klarat av 50000 ordgränsen) men jag blir alltid lika glad av att läsa dessa stressverk. Speciellt dem delarna som bara skriker "Argh! Jag vill sova... så nu beskriver jag detta saltkar i över två sidor."


Övrigt:

Hybris: Att skicka retsamma sms till sin bror i stil med "Guess who has two thumbs and is going to see TTA ikväll!" och sedan missa TTA... eller vad det nu var som hände igår. Ganska säker på att gudarnas vrede hade något med det att göra... dock en bra kväll.

Le tenta gick trés magnifique! Känns bra att jag fortfarande kan sätta mig ner och plugga inför något... förutom ett eller två avbrott:
- Retorisk deduktion är... jag behöver fler galgar till garderoben! *springer till CO och köper galgar* Okej, retorisk deduktion är... min garderob behöver organiseras efter ett avancerat system baserat på färg och... och är inte handfatet ovanligt dammigt?

Citat! (Utan någon speciell anledning. Om inte det faktum att Carl Sagan är underbar och Bernard Black är... inte fullt så underbar räknas som en anledning.)
"The fact some geniuses were laughed at does no imply that all who are laughed at are geniuses. They laughed at Columbus, they laughed at Fulton, they laughed at the Wright Brothers but they also laughed at Bozo the Clown" - Carl Sagan

"They'd all laugh at me if they knew what I was trying to do. To create a new strain of superwine in half an hour with a fracture of nature's resources and a fool for an assistant. "Bernard Black, he's mad" they'd say, "He's insane, he's dangerous!" WELL I'LL SHOW THEM! I'LL SHOW THEM ALL" - Bernard Black

In Sweden you watch blog. In Soviet Russia blog watches you!*

(* Ett patetiskt försök på “the Russian reversal meme” skapat av Yakov Smirnoff som även är den bästa Smirnoffen som finns.)

Nu har jag arbetat hela tre gånger på V-Dala! Detta är, har jag hört, ett eller till och med Det Magiska Numret. Har man jobbat tre gånger får man gå på… personalfest.
Jag har även hört att ibland figurerar en glatt sjungande manskör på dessa fester därför ser jag mycket fram emot denna mytomspunna personalfest.

Skulle behöva något trevligt så där efter tentan som kommer nu på fredag. Varje gång jag bläddrar igenom min lilla gula retorikhandbok känns det lugnt men sedan kommer jag att tänka på att jag faktiskt ska sitta med den här tentan i hela fyra timmar och då börjar jag tvivla att jag har tillräckligt med kunskap för att hålla ut i ens tre timmar.
Egentligen är jag inte orolig men egentligen är jag det eller… jag vet alls hur jag känner inför den här tentan. Panik! Spring runt mållöst i en cirkel… eller gå till Flogsta och avnjut en tacokväll. Tror nog att det sistnämnda känns mest värt. Vad skulle jag göra utan Mexicos alla briljanta skapelser? Taco, chupacabra, calaveras och Speedy Gonzales! Mitt liv skulle vara så tomt utan er. I synnerhet Speedy Gonzales då all spanska jag kan har jag lärt mig av honom. Excusa! Esta too mucho rapido for the eyes to follow? I'll show you in el slow motiono. Ah, politisk inkorrekthet… how I’ve missed you.

Meanwhile, back in Communist Russia… så i våras bestämde sig gamle (nye?) president Dmitrij Medvedev för att stoppa ”falsifieringen av historien” och arresterade i september historikern Michail Suprun som undersökte tyska krigsfångars öde i gulaglägern. Givetvis inte personligen, det hade varit underhållande, men han körde väl med en (läs denna mening med en rysk accent värdig en gammal hederlig Bondskurk): ”Have my people talk to his people.” eller liknande.
Nyckelorden här är Bondskurk och undersökte. Det verkar inte som Suprun hade sprungit runt och gastat något om att tyska krigsfångar i hemlighet såldes till ödlorna från V, vilket också skulle ha varit underhållande och även falsifiering, utan utredde som en duktig historiker hur tyska krigsfångar i sovjetiska gulagläger behandlades. Man misstänker att anledningen till gripandet var de fakta Suprun publicerade om Stalin som nu är Rysslands favorit igen. Bäst uttrycker nog Michail Kasianov det:
”– Putins stora förebild är Stalin. Han beundrar honom och anser att mycket av arvet från Stalin bör tas till vara. Då var Ryssland fruktat och respekterat i världen. Sådan vill Putin också vara, långt hellre än att vara älskad utomlands.” (http://www.dn.se/nyheter/varlden/stalin-har-blivit-alltmer-rumsren-i-ryssland-1.977965)
Ryssland, Ryssland, Ryssland… Ryssland! Kom igen. Det är allt jag tänker säga. Nej, vänta! En sak till: Kina, kom igen! Mao var 30% Dålig, 70% Bra? … eller var han det?

Övrigt:
Hm… intressant att jag, med en egen personkult på sjutton medlemmar för tillfället, argumenterar mot Stalin och Mao. Så ironiskt, sa hon bittert.

Yakov skall min första födda son hetta… eller nej, orka vänta så länge… min nästa krukväxt (vilket antagligen blir en julstjärna) skall heta Yakov! Öm… nej, jag brukar inte döpa mina krukväxter. Inte i vanliga fall. Det gör bara djupt störda individer.

"Under vattnet kan man inte skratta"*

(* New And Improved! Trots att det här bara är ett trist litet "komma igång igen" skriveri tänkte jag ändå fixa till och lägga till lite små saker som jag i all hast missade. En ny länk till exempel som jag verkligen måste insistera på att ni ägnar lite tid åt. Det förklarar varför jag inte förstår mig på Sara Lidman bland annat.)

Rrrrr… det var länge sedan jag skrev här… vad borde man skriva nu? Kanske ett kort Detta Har Hänt I Föregående Avsnitt i Serien som är Mitt Liv:

Är provocerande nöjd med mitt liv just nu tack vare upprepade bruncher med nära och kära där amerikanska blåbärspannkakor med nutella serveras. Brunch tillsammans med vänner skapar lyckliga individer.

En hund sprang förbi fönstret och släpade efter sig ett litet barn som desperat höll fast sig i kopplet: ”Det var som youtube fast på riktigt!”

Vi skriver haiku med fisktema i skrivarklubben Rondellen samt korta texter med en gemensam titel: ”Den Utopiske Mannen – Alfons” och ”Den Utopiska Kvinnan – Gudrun”. Då skapades allt från en femtiotalshemmafru till Caspar David Friedrich-visioner. Mina utopiska människor blev dock något av naturromantiska psykopater som åt rå fisk…

Är så trött på patriarkatet… ni vet, så där trött som man blir ibland.

Jag förstår mig inte på Sara Lidman. Se o lär go' vänner:

http://kulturarbete.blogspot.com/2009/07/sara-lidmans-120-sista-dagar.html (Detta är dessutom Kalle Linds blogg. Ni vet, den där mannen med ett skägg från "Hej Domstol!" Så alla som gillade det programmets inslag om "Knutna Nävar" borde uppskatta denna här bloggen.)

http://www.harkavagrant.com/ Gå och läs hennes grejor! Allt hon skriver, tänker och gör är från och med nu min lag… vet inte riktigt vad det kommer att betyda.

Åh Ash… never change. Evil Dead 2: Dead by Dawn nya favoritrullen för en lugn hemmakväll: http://www.youtube.com/watch?v=Qr4PcOQYFAw&feature=player_embedded#

Visdomsord:

"I live by syllogisms: God is love. Love is blind. Stevie Wonder is blind. Therefore, Stevie Wonder is God. I don't know what I'd believe in if it wasn't for that." - Stephen Colbert

Nu har Livet börjat! ... eller egentligen har det varit igång ett bra tag, med eller utan min medverkan dessutom, men för mig känns det som allt äntligen har kommit igång igen efter en irriterande period av ofrivillig isolering från Uppsala. Har tillbringat nästan en hel vecka totalt tillintetgjord med sjukdom och feber. Okej, totalt tillintetgjord var jag inte. Mitt orubbliga sinne för humor gjorde ingen besviken och var alltid närvarande för att lätta upp stämningen till allas glädje. Säger vi.

Min kurs i retorik har satt igång på allvar nu. Inga fler gratismackor eller provföreläsningar. Känner mig lite bortkommen fortfarande. Nästan som om jag famlade i mörkret och i det mörkret lurar allehanda grekiska och latinska fraser. Memoria, refutatio och pathos... I'm looking at you. Dock tycker jag att min kurs är allt vad jag förväntade mig om inte mer.

Igår jobbade jag i baren på V-dala för att komma ut och träffa lite nya människor och för att dra in lite mer moolah. Vi skulle servera nykomna jurister och det var en... intressant jobbupplevelse. Till en början gick det mest ut på att stå och se mycket upptagen ut medan man vaktade spriten. Efter det att middagen började gick det mest ut på att säga; "Nej, baren har inte öppnar inte förrän middagen är avslutad. Ja, jag vet att det är hela tre timmar sedan du kom hit. Nej, jag inte lite diskret sälja dig något. Ja, middagen är fortfarande igång. Hur vet jag det? Kanske på grund av maten som står borden men jag kan förstå att du missade det då du mest dansat på bordet den här kvällen."
Som tur var det enbart trevliga människor jag jobbade med och tillslut var kvällen över och jag märkte att jag fortfarande levde efter att ha serverat vågen av törstande jurister. Det största problemet var att alla hade svårt att skilja mig och en annan recentior ifrån varandra på grund av att vi båda hade kort hår. Många blev dessutom djupt chockade då det fick höra att vi inte kände varandra sedan tidigare eftersom vi hade, hör och häpna, kort hår. Är det så att folk tror att alla vi korthåriga kvinnor träffas i hemlighet och dricker kaffe samt utbytet anekdoter om kort hår? Det kanske vi gör. Säger vi.

Avslutningsvis; Jag har lärt mig en ny definition av ordet gratis. Här följer en kort, instruerande dialog för att illustrera denna nya och spännande definition:
- På kårhuset har de gratis kaffe.
- Va? Gratis kaffe!?! (Eufori uppleves av alla närvarande.)
- Ja... eller nja. Det är gratis om man tar utan att betala men jag tror de vill att man ska betala.

Diskutera med er bordsgranne vad det här kan innebära rent praktiskt.

Det blir nog bra

Söndagkväll
En konstig kväll. Min Far råkade bli kvar på tåget på grund av min vimsighet. En typisk familjen Perssongrej. Vår vimsighet är vida känd. Han kom hem tillslut och jag kom fram till Uppsala och mitt rum.

Satte upp en av mina superfina gardiner samt packade upp alla mina tusen toalettartiklar. Upptäckte då att jag glömt tandborsten. Of course. Vad annars? Jag glömmer alltid tandborsten. Det är lite av min grej kan man säga.

Prata lite med en av mina korridormänniskor. Minns inte vad han hette. Jag brukar glömma bort vad människor heter. Också lite av min grej. Brukar köra med att jag ljudar samt mumlar fram något som skulle kunna vara deras namn och lämnar resten till deras fantasi. Kan man säga. I alla fall. Jag hittade mitt skafferiskåp i köket (Noterade att köket samt toaletten o duschen kändes fräscha och prydliga.) där jag packade in min frukost bestående av kaffe, lingonlimpa och bananer.

Gick och la mig. Låg och lyssnade på alla nya ljud och var lite nervös. Lyssnade på ett ett avsnitt av Funky Town och somnade sedan.

Hela Måndagen
Åt frukost. Läste lite i Ensamhetens brunn. Kände mig allmänt nöjd över att till och med mina skor matchar gardinerna.

Hade superinformerande inskrivning. När den var slut var min hjärna på väg att rinna ut genom öronen och jag hade nära nog glömt mitt eget namn. Bra var det dock. Mycket att ta in på kort tid. Blir nu ännu mer tacksam över allt papper de skickar mig. Blev mycket nöjd med gratismackan. Den var rentutav obscen. Rökt skinka, rostbiff, potatissallad plus lax och rom. En crazy macka kort sagt.

Älskar att jag har otroligt nära till institutionen.

Träffade Anna efteråt. Åt middag hos Stina och Charlotte. Fika efteråt med kaffe samt både dammsugare och chokladbollar.

Livet är rätt nice.

Övrigt:
Nytt motto! The roads of excess often leads to the palace of wisdom - William Blake

Eartha Kitt. Jag menar... kom igen. Sluta vara så där bra.

Kanske hade inte Kafka det så roligt med det hade inte heller Svejk

- Och han klagade inte som vissa andra.

Nu har jag äntligen fått ett ordentligt grepp om den här flytten. Mitt liv är delvis nedmonterat och placerat i lätthanterliga lådor. Snart ska allt köras ner till Uppsala. Dessutom har jag inhandlat allt sånt en ung student behöver (förutom kaffepress) och fått Goda Råd ifrån min Far. Precis som det ska vara.

Far: Jag minns när jag och Odd skulle börja studera så gav Odds storebror oss rådet att köpa en papperskorg i plast. För då kan man ta ur påsen och kräkas i den om man behöver... (pause) Det här är inte ett råd jag ger till dig.

Jag: ... jag tänker berätta för mamma vad du sa.

Far: Det kan du inte göra!

(Utifrån det här kan vi sluta oss till att jag egentligen borde återgå till dagis och inte börja studera på universitet... och börja lyssna på vad det är min Far egentligen säger.)

Lyckades även efter många om och men att bara packa ner endast ett fåtal böcker och bara de jag ännu inte hunnit läsa. Dessa är (för alla vill väl veta vad jag har i min att läsa-hög) Maken av Gun-Britt Sundström, en bok man bör läsa om man levde på 70-talet har jag hört. Rosens Namn av Umberto Eco, en bok jag nästan läst klart men ändå inte. Dr Murkes Samlade Tystnad av Heinrich Böll, en bok som jag blev förälskad i efter blott ett par sidor. De Vilda Detektiverna av Robert Bolaño, vet inte riktigt vad den handlar om ännu. Den Tappre Soldaten Svejk av Jaroslav Hasek, nu kanske jag äntligen kan läsa klart den utan att mina föräldrar tar boken ifrån mig.

Avslutningsvis kan det nämnas att jag är rätt arg nuförtiden. Det är en allmän ilska som inte riktar sig mot någon speciell utan mot Resten av Världen helt enkelt. Lite grann som man alltid känner sig tidigt på morgonen. Misstänker att det har något att göra med att jag nu, en gång för alla, insett att det här så kallade ”papperslösa samhället” inte existerar (De ljög för mig!) eftersom Uppsala skickar tillräckligt mycket papper för att jag ska druckna i det (OBS – En Hyperbol. OBS – En Retoriskterm. OBS - Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här.)

Om Sanningen ska fram, och det ska den väl, är jag fortfarande lite stressad (Läs: Nu tänker jag fräsa åt alla jag känner och då menar jag min Bror men hur kan jag var arg på honon när han går runt och ser ut som en av tjuvarna i Ensam Hemma?-stressad)

Egentligen gillar jag att de skickar mig en massa information som dessutom upprepar sig och är övertydlig. Jag gillar Övertydlig Information. Det är den bästa sorten. Dessutom meddelade mig det allra senaste brevet med Övertydligt Information från Uppsala att det skulle servas gratis lunchmackor vid registreringen. Sånt gör mig glad. Jag står ut med nästan vad som helst om det involverar gratis mackor. Faktum är att jag ofta kräver just gratismackor oberoende vilken situation jag befinner mig i.

- Är bussen är sen?

- Ge mig en macka!

- Finns inte tröjan jag vill ha i min storlek?

- Ro hit med en macka istället!

- Behöver planet nödlanda på en Öde Ö där det kan finnas fanansfulla monster osv?

- Jag kräver kompensation ifrån flygbolaget i form av en macka! Som är gratis!

- Planet har nu kraschat och vi kommer alla möta ett Öde Värre Än Döden?

- Men hur blir det med den där gratismacka?

Or How I Learned to Stop Worrying and Love the Scots

Nu är det dags att sluta bete sig som ett neurotiskt vrak, som nära nog får Woody Allen att se samlad ut, bara för att Uppsala ligger mindre än två veckor in i framtiden. Allt det egentligen handlar om är att jag ska åka ett par fjuttiga mil ner till en stad där jag velat bo sedan jag såg Pelle Svanslös, en stad där jag har fast boende, en plan (Utbildning, jaja...) och inkomst (Mmm... studielån!). Jämför man det med flytten till Edinburgh (Inget fast boende, ingen inkomst och en rätt vag plan) så blir detta, om jag får vara frimodig, lätt som en plätt.

Den tanken tänker jag ta fasta på samt mottot It’s this sort of world, Gandalf! Deal with it!
Lugnet infinner sig sakta men säker men avbryts då Sara ringer för att berätta att hon ska flytta till Göteborg. Vafalls!?! Göteborg? Vad... vem... hur... men framför allt... varför!?! Av alla ställen man kan flytta till. Sara... den... den kanaljen! (That’s right, I went there.)
Egentligen är jag väl mest av allt glad för hennes skull. Hon har kommit in på den utbildning hon hellre ville gå på än den i Stockholm. Trots det känns allt mycket sorgligt. Göteborg känns lite far, far away.

Nu börjar känna mig alltför missmodig. Det finns värre saker än det här. Att flytta till Uppsala är, när allt kommer omkring, något jag själv valt och att Sara flyttar Göteborg är bara en anledning att en dag åka ner dit, endast beväpnad med tequila och något skämt som bara hon och jag förstår sig på. Stackars Sara blir nog aldrig av med mig. Det är för att hon är min kreativa konstnärsvän och för att hon står ut med mig. Till och med när jag inte fått i mig kaffe.

Båda händelser är av god natur och jag kan räkna upp tusen saker (Vilket jag inte tänker göra. Det är alltså en Lögn.) som är bra mycket värre; Personen som bryter sig in i huset när jag är ensam hemma för att stjäla mitt hushålls- och toalettpaper (Du vet vem du är!), BOB från Twin Peaks... för att inte nämna Dale Cooper. Den mannen är lite för nöjd. Vad planerar han egentligen? Återkommer när jag vet mer.

Intermezzo

Varför finns det inte ett nagellack alternativt läppstift som heter Peccable Pineapple!? Vem skulle inte vilja ha naglar alternativt läppar i en troligtvis syndig nyans av ananas?

Redan de gamla grekerna var trötta på uttrycket redan de gamla grekerna. (Ha!)

Tron Legacy... en uppföljer till Tron? Gäsp! Daft Punk ska göra soundtracket? High five!

Häromdagen fick jag ett litet Hej och Välkommen till Uppsala!-brev vilket genast fick mig att, allt enligt ett fullkomligt logiskt flowchart, inse att hela mitt Liv var byggt på en Lögn. Dessutom skulle jag aldrig få ett körkort. Som sagt. Fullkomligt logiskt.

Tror att det svenska ordet för flowchart är flödesschema men... kom igen, flowchart låter mycket bättre än flödesschema. Diskutera med er bordsgranne.

Stack till Stockholm. Inte en vild resa a la Hunter Thompson men precis vad jag behövde. Min Moster bakade Dubbelt Så Goda vilket är kakor som är Dubbelt Så Goda. Faktum var att de nästan var dubbelt så goda som jag kom ihåg dem.

Har fått en suverän dammtrasa av min Moster. Den suger åt sig dammet som en... som en sak som suger åt sig damm. Dammade av mitt rum med den idag. Fantastiskt! Nu känner jag mig så där nöjd som Klaus Kinski nog gjorde efter han hade demolerat ett badrum.

Efterlyses: Vem var det som sa ”utan ångest men med mera alkohol”? Det är en fantastisk mening som jag måste börja använda oftare.

Kinski: All I Need is Love. Antagligen sant. Övrigt: Bra titel på en autobiografi.

Min autobiografi (baserad på delvis/helt fiktiva händelser) ska heta Vi Äter i Alla Fall Maten eller Sagan om en Ironisk Lax – En Samling Rena Spekulationer

Att Blogga är sååå Bourgeoise

(Just nu äger jag en version av Microsoft Office som saknar stavkoll... därför är det här antagligen ett verk som fullkomligt slaktar det svenska språket. I alla fall lite grann. Hoppas jag. Det vore härligt att vara lite provocerande för en gångs skull. Läsare kommer också märka att mitt nya favoritord är bourgeoise. Summerfresh är också ett nytt favoritord men det kanske inte märks lika mycket.)

Nu är det gjort. The deal is sealed. Jag har äntligen masat mig ner till vägkorsningen, snackade med en skum snubbe i tullyhatt och signerade kontraktet han erbjöd mig med blod. Så att säga. Nu är the Point of no Return passerad. Vad jag försöker säga på mitt rättframa sätt är att nu finns det ingen tvekan om att jag kommer tillbringa den kommande hösten i Uppsala.
En svindlande tanke. Min Vardag kommer aldrig vara sig lik! Nu kommer jag äntligen slippa oket av min medfödda bourgeoise attityd. Eller kanske... kanske kommer jag fortfarande att mest sitta och sukta efter nästa nummer av Atomic Robo (Kommer han att mötta den neslige Dr Dinosaur igen? Spänningen är olidlig!) och dregla över Nikola ”Världen är Min Lekplats och Naturlagarna Min Klätterställning” Tesla och Mae ”Come Up And See Me Sometime” West. Är det bourgeoise att gilla robotar, dinosaurier och lura-censuren-sexiga skådespeleskor lite för mycket?
I alla fall har jag köpt mig ett tvålfat. Den har en smart pip så att vattnet är lätt att hälla ut. Då blir inte tvålen alltför mjuk. Fantastiskt! Är vi i framtiden eller?

Just nu är jag tillfälligt arbetlös ("Det heter hemester, människa. Var lite positiv!" - Hemliga och Positiva Inre Hanna) och spenderar dagarna med att övningsköra och fundera på vilken av mina två Toulouse-affischer ska jag ta med mig till Uppsala. Livet är alltså mycket, för att inte säga oerhört, svårt. Mitt lidande går nog inte att förstå av er som är alltför bourgeoise.

Igår läste jag till exempel en insändare angående de svenska männens brist på God Smak och Elegans i SvD som hade lite för många ”citationstecken”. Insändarskribenten ”citerar” allt från ”direkta citat” till helt vanliga ”ord”. Ibland visste jag varken ”ut” eller ”in”. Var den åldrige mannen (det var uppenbart skrivet av uråldrig man) ”ironisk” eller höll han med den insändare han skrev en kommentar ”till"?
- > Har haft turen att växa upp i en stilfull miljö där människor klädde sig anständigt och med respekt för varandra! Därför ett rent nöje att njuta av till exempel en gammal Fred Astaire-film med både ”läckra” damer och eleganta herrar, vad stil anbelangar! Vi får hoppas att USA:s nya president Obamas eleganta framtoning smittar av sig på ”dagens unga”! Några som definitivt inte kommer att göra det (smitta av sig) är tv:s programledare, där många av dom ”gått på trendfloppen!” att ha kavaj utanpå ”undertröja”! Snacka om ”flummigt och stillöst” och en direkt förolämpning emot oss ”tittare”! Man undrar hur ”stylisterna” på tv går klädda! - Lennart Herlin

Egentligen borde jag börja lägga till lite fler citationstecken till mina ”texter”. ”Egentligen är det nog det enda rätta,” sa hon fundersamt men tänk om tänkte hon sedan... tänk om hon snart inte längre skulle veta om hennes blogg var "ironiskt bourgeoise" eller "bara bourgeoise"? Hemska tanke. "Nej, bättre att hålla mig till det jag kan. Inga "" för min del."

Se där! En metatext (säger vi) och i och med det känner jag mig redan nu lite mindre bourgeoise.


Här är för allas njutning är en jättespindel i snölandskap kallad Maman (spindeln inte landskapet). Även den är bourgeoise på sitt eget vis och lite ironiskt summerfresh.

Hur högt? Så högt att hälften skulle ha räckt!

Har avbrutit mitt frivilliga exil och lämnat Öland bakom mig. Spenderade tiden där med att försöka vinna stirrtävlingar med kor. Nyckelordet i den meningen är försöka. Jag står ut i en minut innan jag skrämt kilar iväg och gömmer mig. Få saker ter sig lika skrämmande som kor. Man står där en sommarkväll, en oskuldsfull flicka med träskor och rosiga kinder, och borstar tänderna ute i det gröna. Lugnt kastar man en blick upp och beundrar Karlavagnen, fullkomligt omedveten om faran som lurar i mörkret. Ett svagt prassel hörs och det är den enda varning den unga flickan får innan korna glider fram ur mörkret likt idisslande gastar!

Usch, jag blir mörkrädd bara av att tänka på det. Det enda som gör mig ännu mera skakis är när dimman lägger sig över Alvaret (Skämt så som ”Oj, det låter alvarligt" undanbedes.). Dimman och Alvaret har länge utgjort en skräckbild för mig. Varför då, hör jag någon som frågar. Tja, det hela tog sin början i min barndom. Jag var ung och såg då på dimman med klar och orädd blick. Då ansåg min Far att det var passande att berätta en historia för mig. Denna historia handlade om en kvinna som kissade i en älvring (en ring som lämnats efter älvorna dansat ringdans eller nåt i den stilen) och en kort tid senare dog hon... I TUBERKULOS!
Konstigt nog skrämde historier om döden, tuberkulos och det Okända mig när jag var liten. Därför drog jag den slutsatsen att älvorna kanske skulle komma och röva bort min Far. Så som älvor gör. Inte för att han inte förtjänar det när han sätter griller i sin dotters huvud.

Kommer att sakna Öland nu när jag måste sätta igång med Livet igen. Trots de mordiska korna och folkskrönorna som bor kring hörnet så är inget så avslappnande som en vistelsepå Öland. Allt som krävs av en människa är att stiga upp på morgonen och dricka kaffe. Är ditt hår en katastrof? Nemas problemas. Faktum är att jag löste min hårkris genom att linda en sjal kring huvudet. Om håret inte syns kan frisyren vara bra och dålig samtidigt. Samma princip som Schrödinger och hans katt. Efter det tog jag på mig en alldeles för stor jeansjacka och ett par träskor. Det är det ljuva livet, förstår ni.

Dessutom uppskattar jag att få vara avskuren från det moderna samhället. Ingen TV, mobilen reducerad till en mat-o-sov klocka och inget Internet. Är jag hemma börjar händerna skaka när jag saknar Internetuppkoppling men inte på Öland. Dock kanske den där Dry Martinin jag hällde i mig har något att göra med saken men det är bara rena spekulationer.

Övrigt
Smörja munlädret. Varsågod. Smaka på den meningen.

När jag blir stor ska jag ha Peter Lorre som min sidekick och han skall alltid vara vid min sida. På morgonen ska han väcka mig genom att milt väsa ”Johnny! Jooohnnyyyyyyy! Jooooooohnnnnyyyy!” i mitt öra. Vi kommer att bli allra bästa vänner.

Enligt min Far är Barack Obama en replicant, alltså en robot från BladeRunner. Vad kommer det innebära? Diskutera med er bordsgranne.

"Where am I? Oh, here I am." - Dr Einstein

Efter alla dessa år av abstinens och kuppförsök (min bror har samma kortsiktiga attityd som en torsk- eller valfiskare... heter det förresten valfiskare? Det är inte en fisk (tack lågstadiet) så kanske heter det valfångare... jägare? Men jag avviker från ämnet;) får man äntligen äta torks igen. Den allra bästa fisken. Min lycka känner inga gränser.

Snart kommer jag försätta mig själv i exil på en öde, avlägsen och svårtillgänglig ö. Fast den är inte helt öde... och fasligt långt är det inte heller... dessutom går det en bron från fastlandet över till den ö det gäller. Kanske inte en helt fruktansvärd exil när jag tänker efter. Inte mycket till exil när man tänker på att den tilltänkta ön är Öland.

Såg till att rösta då jag kommer att vara avskuren från verkligenhet ett par dar framöver. Sånt brukar försvåra själva röstmomentet. Drog även med min Far, som givetvis prompt bestämde sig för att förlägga sitt leg. Jag svär, han gör sånt här bara för gå mig på nerverna. Trots det lyckades han få rösta ändå. Han hittade tillslut sin legitimation; den låg överraskande nog i hans... plånbok. Osannolikt! Fullkomligt oväntat!
Efteråt:
Far: Nå min Dotter, hur kändes det att få rösta för första gången?
Jag: Åh, Far! Det finns ingen större glädje att få göra sin plikt i ett demokratiskt samhälle.
Sen åt jag resterna av min födelsedagstårta och det var kanske ännu bättre.

Nästa vecka börjar jobba vilket känns kul. Att vara en arbetslös odåga är bara kul ett tag sedan börjar hjärnan att förtvina och man behöver ett jobb eller så startar man en Fight Club med de andra arbetslösa odågorna. Har jag hört i alla fall.
Misstänker att jag kommer få frågan; ”Ska du inte följa din Mors fotspår och bli doktor?” eftersom jag kommer att jobba på infektionsklinken. Funderar dra gamla;
- Jag har funderat på att bli obducent för då får man tillfälle att dra den här vitsen; ”Kanske undrar ni hur jag klarar av ett jobb som det här... sanningen är att hemligheten är att har en femårig flickas hjärta.... jag har det i en burk på mitt skrivbord vill du se?”
Det brukar alltid locka fram ett osäkert skratt eller två.

Nej, nu ska jag betala mina räkningar och titta på en kanadensisk tecknad serie med Peter Lorre.

Tesla & Twain - Together They Fight Crime

Von Suttner: Let me drive it.
Tesla: You just breathed on me. And I think I smelled your hair. I don’t like hair.
Von Suttner: Ohh-kayyy. Let me pilot it. Show me how it works.
Tesla: Baroness, it’s not a toy-
Von Suttner: Tesla, if I could see the city like you see it, from up there… I would do anything you asked.
Tesla: You must promise to never touch me ever again. Now take off your clothes.
(från: The Five Fists of Science)

Försöker skriva om min uppsatts Mannen som uppfann 1900-talet till artikelform. Har hittat ett par floskler som inte förtjänar mer än att bli injagade i en mörk gränd och rånade. Annars är jag mer nöjd med min lilla uppsatts om Nikola Tesla än vad jag först förväntat mig.

Måste erkänna att det är inte dumt att ha en ursäkt att läsa på om Tesla igen. Man kan aldrig veta för mycket om den mustaschprydde och fobiske mannen. Visste ni till exempel att han, tillsammans med Howard Lovecraft och Charles Forte, slogs mot Cthulhu liknande varelser i Sibirien med hjälp av sin dödstråle? ... eller nej, kanske var det påhittat. Måste bli bättre på det här med fiktion och verklighet.

På tal om Tesla; Förra lördagen var det Free Comic Book Day, en liten julafton slash födelsedag sådär mitt i våren. Fick en dubbeldos av Atomic Robo (Sammanfattning: Nikola Tesla bygger en robot. Sagd robot slåss mot nazister, Stephen Hawking, dinosaurier och trollkarlar.) med Shadow from Beyond Time och Why Atomic Robo Hates Dr Dinosaur. Härligaste serien på marknaden just nu. Otroligt snyggt tecknad (och den blir bara snyggare för varje nummer!) plus mysigt vitsig dialog.

Dessutom snubblade jag på The Five Fists of Science. Sammanfattningsvis handlar den om hur Nikola Tesla och Mark Twain måste slå sina kloka huvuden samman för att kunna besegra JP Morgon och Thomas Edison som ingår i ett ondskefullt, högteknologiskt trollkarlskabal. Det är sånt som får en att utbrista; If this isn’t nice then what is? (från: Timequake av Kurt Vonnegut) Mirakulöst nog lyckas serien också med att få Marconi (den så kallade "father of radio") att bli en relativt sympatisk karaktär med stressproblem istället för den uppfinningsstjälande fascist och knähund han faktiskt var. Jag är lite, lite partisk... men kom igen; Mussolini var Marconis bestman!

Annars så har jag faktiskt fått kontrakt på ett superlitet rum på Rackarberget i Uppsala. Känns fortfarande spännande och jag räknar med att vara kvar i den där staden i cirkus tre år (om inte längre) så nog kommer jag ha tid att byta upp mig. Intressant att jag placerar den här informationen efter mitt lycksaliga babbel om Tesla och serietidningar. Undermedveten prioritering, indeed.

Övrigt
Jonathan Creek är den mysigaste mystiska mordserien någonsin.

Ska ge mig på att göra en hallonmarängs/citron tårta. Efter det blir mitt nästa projekt rabarbersaft och rabarber- och ingefärsmarmelad. Vem vet vad jag gör härnäst? Gardiner? Ger mitt skrivbord en facelift?

Ralph Nader - En mycket häftig man. Fullständigt skvatt galen givetvis men vägd det mot att han också var fullständigt omutbar och vågade ta upp kamp mot de amerikanska biltillverkarna. Det ni… det är beundransvärt för att inte nämna att han även kämpade för att ölen skulle vara kall och att varmkorven skulle vara varm på basebollmatcher. Jag antar att det är en form av rättighet. Och hur kopplade han av? Svar: I eat strawberries.