Palme, Zombies och Stupid Sexy Stephen

Var och såg Zombieland igår och jag insåg en sak som jag borde insett tidigare: Woody Harrelson är gjord av Crazy Awesome. Han andas Crazy Awesome och allt han gör är Crazy Awesome.
Jag alltid tyckt att hans roll som den psykopatiske Sergeant Schumann i Wag the Dog var bra men han var aldrig lika Crazy Awesome som Tallahassee i Zombieland. För alla som inte är lika beroende av sidan TvTropes så är här en länk som förklarar hela konceptet Crazy Awesome.

Idag ska jag hålla tal inför min basgrupp. Visserligen är det endast som övning och förbereddelse inför måndag då jag även ska bedömas av en lärare men jag är fortfarande nervös. De senaste två dagarna har jag skrämt mina korridorskamrater genom att gå runt och mumla mitt tal för mig själv hela tiden. Känner att jag börjar odla fram en roll som "den underlige" i vår korridor eftersom jag redan innan skrämde en av dem när jag lagade omelett kl fyra på morgonen.
Granne: *kommer in för att hämta ett glass vatten* Öööhh... hej?
Jag: *står och gör omelett, ser kanske lite manisk ut* Ömm... jag gör en omelett!
Granne: Ooooookej. *fyller sitt glas med vatten* Äh... godnatt. *går*

Till mitt försvar så sköter jag mig faktiskt när det är min städvecka tillskillnad från vissa andra. Med vissa andra menar jag de båda männen i min korridor. Vad är det med dem egentligen? Vill de vara stereotyper? Män som inte kan sköta några former av hushållssysslor är såååå yesterday's news. Det är rentutav sååååå Röda Rummet av Strindberg. Alltså boken där Arvid Falk försöker skriva men kan inte ens koka ett ägg utan hjälp.

Ikväll ska jag se Palme - Ett Drömspel en pjäs som utspelar sig på en tennisplan och handlar om Palme som retoriker. Ska bli intressant och jag hoppas på något som inte är tendensiöst. Ska också hem till Gävle ikväll för att fira min bror och fars födelsedag. Förhoppningsvis kommer min present nöja min far så pass att han skjutsar mig till IKEA i helgen.

Övrigt:
Minns ni det där avsnittet i The Simpsons när familjen är ute och åker skidor? Homer träffar på Flanders i backen som har på sig någon otroligt skintight skidoverall och fäller kommentaren: "It feels like I'm very nothing at all!" och vickar på rumpan. Senare i avsnittet när Homer försöker komma ihåg vad skidläraren sa är det enda han ser framför sig Flanders vickande rumpa. Cue repliken "Stupid, sexy Flanders!"

Hur som helst, det är ungefär den reaktionen jag har när jag ser Stephen Colbert. Ja, jag inser att det är något allvarligt fel på mig men vad ska man göra åt det?

Svart/Vitt

Oj. Två updateringar på lika många dagar. Ett nytt rekord och dessutom ett bevis på att skrivandet sker när man egentligen har annat man borde göra. Dvs läsa kapitel 15 "Samtal" i Hellspongs "Praktisk Retorik", städa i korriden, badrummet, duschen och i köket samt att handla middag men det är typ ansvarsfullt och liksom... orka...(Take that insändare i DN som klagade på "typ" och på ungdomars mord på det svenska språket. Din klagan sporrar endast oss ungdomar(unga vuxna?) att gömma oss i mörka gränder och överfalla små, oskyldiga verb och adjektiv.)

Men jag just nu känner jag för att skriva lite panegyriskt (Som om jag någonsin skrev något annat i den här bloggen.) Speciellt vill jag nämna min absoluta favorit blogg http://kulturarbete.blogspot.com. I denna blogg går den fantastike Kalle Lind bland annat igenom en otrolig samling proggiga barnböcker och en rad olika skruvade personligheter. Visserligen är jag inte uppvuxen med dessa ting men roas av det kan jag fortfarande. Dessutom är det oundvikligt att man som barn i Sverige kan undvika proggiga barnböcker.

Jag slapp visserligen Barbapappa (Tacka gudarna för det... den där rosa klumpen ger mig mardrömmar.) men jag minns en bok som hade det vanliga temat "hur blir barn till". Av någon anledning har jag för mig att den var tjeckisk men det kan vara på grund av den bristande logik man ofta använde sig av under barndomen, kanske den bästa logiken däremot.
Vet inte om den räknas som progg då den visserligen var saklig och inte undvek något, jag fick lära mig hur barnet hamnade i mammas mage hur det kom ut, men detta kombinerades med detaljrika och oerhört fantasifulla illustraioner. T.ex doktor måste givetvis fånga in den nyfödda lilla barnet med en stor fjärilshov och mammas mage är fylld med vatten och därför har fostret givetvis tillgång till pool samt trampolin. Detta ledde till att jag i många år trodde att alla kvinnor magar innehöll en spa-anläggning.

Jag gillar den här typen av barnböcker. Det finns inget obehagligt i att besvara frågan "hur blir barn till?", det är något som barn undrar och alla förtjänar ett svar som inte inkluderar ett nervöst "Öm... det finns ett frö... " eller liknande. Hm, nu vill jag verkligen läsa om den där boken. Får se till att fråga Föräldrarna var den där boken tog vägen.

Däremot undrar jag hur jag skulle reagerat som barn om jag kommit i kontakt med några av de exempel på proggig barnlitteratur Kalle Lind tar upp. Några är fullkomligt absurda i sin enorma gråa tristhet; tänk er illustrationer där det är självklart att minsta femåring har Mao på väggen och berättelser där barn tycker det bästa som finns är att lära sig om hur en motion fungerar.
Sen finns det boken "De Goda Djuren" med underbart deprimerande svartvita bilder från ett slakteri och lika underbara bildtexter: Grisen får elektrisk bedövning, så den somnar. Den dödas genom att tömmas på blod.
I love it samtidigt som jag faktiskt skräms av det. Vet inte om just den här stilen är det bästa sättet att informera barn om var mat kommer ifrån men jag tycker tanken är viktig. En modern motsvarighet är nog "Roy" av Gro Dahle och Svein Nyhus, en barnbok som handlar om att hantera döden. Har bara läst en liten bit men jag tycker om den och dess vackra illustrationer.

-> En recension av "Roy".

-> Proggiga Barnböcker Del 42: De goda djuren på "En man med ett skägg".

-> "Kvinnor blir antihjältar" Finally!

"They called me crazy! They called me insane! They called my a looney!

... and boy, were they right."

November är precis runt hörnet och det betyder bara en sak: National Novel Writing Month! (eller snarare International Novel Writing Month vid det här laget men alla håller med om att InNoWriMo inte låter lika bra.)
Även i år ska jag försöka ge mig på att skriva en 50000 ord lång roman och till alla er som säger nåt i stil med "Flämt! Det kan inte göras! Tänk på dina studier! Tänk på allt festande!"
Till er säger jag: Det är nästan bättre att ha för mycket att göra än för lite när det gäller roman skrivande. "To achieve great things, two things are needed: A plan and not quite enough time." (Leonard Bernstein) Detta är NaNoWriMo i ett nötskal. Det är för alla som säger "En dag hade jag tänkt att skriva en roman av något slag". November är Den Där Dagen! Dessutom är skamlöst skrivande med kvantitet istället för kvalité som mål obeskrivligt kul.
Visserligen har jag inte blivit helt nöjd med mina verk från 2006 och 2008 (de två år jag klarat av 50000 ordgränsen) men jag blir alltid lika glad av att läsa dessa stressverk. Speciellt dem delarna som bara skriker "Argh! Jag vill sova... så nu beskriver jag detta saltkar i över två sidor."


Övrigt:

Hybris: Att skicka retsamma sms till sin bror i stil med "Guess who has two thumbs and is going to see TTA ikväll!" och sedan missa TTA... eller vad det nu var som hände igår. Ganska säker på att gudarnas vrede hade något med det att göra... dock en bra kväll.

Le tenta gick trés magnifique! Känns bra att jag fortfarande kan sätta mig ner och plugga inför något... förutom ett eller två avbrott:
- Retorisk deduktion är... jag behöver fler galgar till garderoben! *springer till CO och köper galgar* Okej, retorisk deduktion är... min garderob behöver organiseras efter ett avancerat system baserat på färg och... och är inte handfatet ovanligt dammigt?

Citat! (Utan någon speciell anledning. Om inte det faktum att Carl Sagan är underbar och Bernard Black är... inte fullt så underbar räknas som en anledning.)
"The fact some geniuses were laughed at does no imply that all who are laughed at are geniuses. They laughed at Columbus, they laughed at Fulton, they laughed at the Wright Brothers but they also laughed at Bozo the Clown" - Carl Sagan

"They'd all laugh at me if they knew what I was trying to do. To create a new strain of superwine in half an hour with a fracture of nature's resources and a fool for an assistant. "Bernard Black, he's mad" they'd say, "He's insane, he's dangerous!" WELL I'LL SHOW THEM! I'LL SHOW THEM ALL" - Bernard Black

In Sweden you watch blog. In Soviet Russia blog watches you!*

(* Ett patetiskt försök på “the Russian reversal meme” skapat av Yakov Smirnoff som även är den bästa Smirnoffen som finns.)

Nu har jag arbetat hela tre gånger på V-Dala! Detta är, har jag hört, ett eller till och med Det Magiska Numret. Har man jobbat tre gånger får man gå på… personalfest.
Jag har även hört att ibland figurerar en glatt sjungande manskör på dessa fester därför ser jag mycket fram emot denna mytomspunna personalfest.

Skulle behöva något trevligt så där efter tentan som kommer nu på fredag. Varje gång jag bläddrar igenom min lilla gula retorikhandbok känns det lugnt men sedan kommer jag att tänka på att jag faktiskt ska sitta med den här tentan i hela fyra timmar och då börjar jag tvivla att jag har tillräckligt med kunskap för att hålla ut i ens tre timmar.
Egentligen är jag inte orolig men egentligen är jag det eller… jag vet alls hur jag känner inför den här tentan. Panik! Spring runt mållöst i en cirkel… eller gå till Flogsta och avnjut en tacokväll. Tror nog att det sistnämnda känns mest värt. Vad skulle jag göra utan Mexicos alla briljanta skapelser? Taco, chupacabra, calaveras och Speedy Gonzales! Mitt liv skulle vara så tomt utan er. I synnerhet Speedy Gonzales då all spanska jag kan har jag lärt mig av honom. Excusa! Esta too mucho rapido for the eyes to follow? I'll show you in el slow motiono. Ah, politisk inkorrekthet… how I’ve missed you.

Meanwhile, back in Communist Russia… så i våras bestämde sig gamle (nye?) president Dmitrij Medvedev för att stoppa ”falsifieringen av historien” och arresterade i september historikern Michail Suprun som undersökte tyska krigsfångars öde i gulaglägern. Givetvis inte personligen, det hade varit underhållande, men han körde väl med en (läs denna mening med en rysk accent värdig en gammal hederlig Bondskurk): ”Have my people talk to his people.” eller liknande.
Nyckelorden här är Bondskurk och undersökte. Det verkar inte som Suprun hade sprungit runt och gastat något om att tyska krigsfångar i hemlighet såldes till ödlorna från V, vilket också skulle ha varit underhållande och även falsifiering, utan utredde som en duktig historiker hur tyska krigsfångar i sovjetiska gulagläger behandlades. Man misstänker att anledningen till gripandet var de fakta Suprun publicerade om Stalin som nu är Rysslands favorit igen. Bäst uttrycker nog Michail Kasianov det:
”– Putins stora förebild är Stalin. Han beundrar honom och anser att mycket av arvet från Stalin bör tas till vara. Då var Ryssland fruktat och respekterat i världen. Sådan vill Putin också vara, långt hellre än att vara älskad utomlands.” (http://www.dn.se/nyheter/varlden/stalin-har-blivit-alltmer-rumsren-i-ryssland-1.977965)
Ryssland, Ryssland, Ryssland… Ryssland! Kom igen. Det är allt jag tänker säga. Nej, vänta! En sak till: Kina, kom igen! Mao var 30% Dålig, 70% Bra? … eller var han det?

Övrigt:
Hm… intressant att jag, med en egen personkult på sjutton medlemmar för tillfället, argumenterar mot Stalin och Mao. Så ironiskt, sa hon bittert.

Yakov skall min första födda son hetta… eller nej, orka vänta så länge… min nästa krukväxt (vilket antagligen blir en julstjärna) skall heta Yakov! Öm… nej, jag brukar inte döpa mina krukväxter. Inte i vanliga fall. Det gör bara djupt störda individer.

"Under vattnet kan man inte skratta"*

(* New And Improved! Trots att det här bara är ett trist litet "komma igång igen" skriveri tänkte jag ändå fixa till och lägga till lite små saker som jag i all hast missade. En ny länk till exempel som jag verkligen måste insistera på att ni ägnar lite tid åt. Det förklarar varför jag inte förstår mig på Sara Lidman bland annat.)

Rrrrr… det var länge sedan jag skrev här… vad borde man skriva nu? Kanske ett kort Detta Har Hänt I Föregående Avsnitt i Serien som är Mitt Liv:

Är provocerande nöjd med mitt liv just nu tack vare upprepade bruncher med nära och kära där amerikanska blåbärspannkakor med nutella serveras. Brunch tillsammans med vänner skapar lyckliga individer.

En hund sprang förbi fönstret och släpade efter sig ett litet barn som desperat höll fast sig i kopplet: ”Det var som youtube fast på riktigt!”

Vi skriver haiku med fisktema i skrivarklubben Rondellen samt korta texter med en gemensam titel: ”Den Utopiske Mannen – Alfons” och ”Den Utopiska Kvinnan – Gudrun”. Då skapades allt från en femtiotalshemmafru till Caspar David Friedrich-visioner. Mina utopiska människor blev dock något av naturromantiska psykopater som åt rå fisk…

Är så trött på patriarkatet… ni vet, så där trött som man blir ibland.

Jag förstår mig inte på Sara Lidman. Se o lär go' vänner:

http://kulturarbete.blogspot.com/2009/07/sara-lidmans-120-sista-dagar.html (Detta är dessutom Kalle Linds blogg. Ni vet, den där mannen med ett skägg från "Hej Domstol!" Så alla som gillade det programmets inslag om "Knutna Nävar" borde uppskatta denna här bloggen.)

http://www.harkavagrant.com/ Gå och läs hennes grejor! Allt hon skriver, tänker och gör är från och med nu min lag… vet inte riktigt vad det kommer att betyda.

Åh Ash… never change. Evil Dead 2: Dead by Dawn nya favoritrullen för en lugn hemmakväll: http://www.youtube.com/watch?v=Qr4PcOQYFAw&feature=player_embedded#