Vi har varit mycket juliga denna månad. Vi har städat och fejat, slagit in presenter och kämpat emot onda tejprullar samt bakat mycket pepparkakor. När jag skriver vi menar jag förstås Sara. Jag hjälpte till i början men ägnade sedan resten av tiden att filma Sara med min kamera, fälla icke politiskt korrekta kommentarer samt åt deg. Hanna hjälper till!
Vi har även tillrett en utsökt julsupé bestående av quornbullar, Janssons frestelse (döpt efter den matglade operasångaren Pelle Janzon) och en julsallad. Sara tvingade även mig att titta på Karl-Bertils Jul vilket var helt okej eftersom jag tvingade henne att titta på Santa Claus Conquers the Martians (”Have you two ever seen a grown man scream? Santa's going to whimper like a whipped pup.”)
På kvällen öppna vi våra klappar med tindrande ögon och en hel del fnitter. Sara fick av mig båda volymerna av Nausicaä of the Valley of the Wind, en underbar manga som blivit en nästan lika bra film, samt Will Eisners A Contract With God som jag själv inte läst men tyckte verkade intressant. Dessutom innehöll Nausicaä böckerna en detaljerad beskrivning över Nausicaäs utstyrsel och utrustning vilket gjorde den cosplay glada Sara överlycklig.
Sara gav mig vad som kan vara världens bästa plånbok. Seriöst. Den har leopardmönstrad fodring. Leopard. Mönstrad. Fodring. Känn på den, världen!
Under juldagen försökte jag och Sara bygga pepparkakshus. Jag gjorde Eketorps borg med tillhörande grisar medan Sara var ambitiös och försökte göra Charlie Buckets lutande hus ifrån Tim Burtons Charlie and the Chocolate Factory. Tyvärr var detta ett projekt dömt att misslyckas. Resultatet blev en sockrig ruin.
Nu väntar Hogmanay. Vi vet inte riktigt vad det är men vi tror att det har med nyår och raketer att göra. Skall bli mycket spännande. Inför nyår har vi till och med inköpt en Tesco Sparkling Wine™. Kanske inte så mycket att hurra för men vi fick däremot en flaska vit vin av våra grannar. Uppenbarligen är de pensionärer som beundrar vår nybyggaranda… eller nåt. Jag vet inte… Sara tycker jag är dum och ska sluta skriva strunt.
Jag har hittat en frisörsalong jag tycker om här borta i Edinburgh. Sånt är viktigt för trivseln. Min frisör heter nu Judith och klippte mitt hår mycket fint. Hon höll upp en bild på Agyness Deyn och frågade om det var nåt sånt jag ville ha. Jag tycker därför om Judith. Dessutom var salongen nästan hemtrevlig. Man fick kaffe i små speciella Hot Head (salongen heter så) med deras slogan; It will grow back. Medan jag väntade satt jag och bläddrade i en bok av Banksy. Jag gillar verkligen Banksy.
Övrigt
Drömde häromnatten att jag lyckades fly ifrån dödsriket med hjälp av en synkroniserad och väl koreograferad dans tillsammans med Tobey Macguire. Låten vi dansade till handlade om moln. Jag undrar vad det betyder.
Igår hörde jag ett hjärtskärande skrik medan jag satt på bussen hem. Det var ett ”Hjälp! Jag håller på att bli utsatt för mord!”-skrik eller ett ”Hjälp! Jag har precis trampat på en mördarsnigel och det är jätteäckligt! Uäähh… det rinner ut vita inälvor eller vad nu sniglar har!”-skrik.
Varför kollade inte WB upp att de inte ägde de fulla rättigeheterna till Watchmen innan de la ner miljoner på att göra filmen? Känns mycket klantigt och varför censurerar de Rorscharch?
9 och Metropia är två filmer jag känner mig pep på. För att inte nämna Slumdog Millionaire. Tyvärr lyckades Frank Miller slakta det lilla hopp jag hade för The Spirit.
Läste Hey Dolly av Amanda Svensson och jag… gillade inte Dolly. Blev mest irriterad av hur hon betedde sig. Kunde inte riktigt känna att jag tyckte hon hade det så pass svårt att det kunde förklara hennes beteende. Visst, hon hade problem men de var av det slag som fick en att utbrista; ’Vem har inte problem nuförtiden? It’s this sort of world, Gandalf! Deal with it!’
Kanske var det mening att Dolly skulle kännas som en bortskämd flickjänta och att det skulle skapa en intressant protagonist men icke. Dolly kändes som en Mary-Sue. Jag gillade dock Marvin som kändes mycket mer sympatisk.
Läser just nu Allt av Martina Lowden. Tyckte att den började bra men nu vet jag inte riktigt. Boken är uppdelad i veckor och dagar och det känns som att jag byter åsikt för varje vecka jag läser. I ena stunden älskar jag boken och i andra stunden blir jag mest förvirrad. Tror att det kommer sluta med att jag kommer att gilla Allt.
Börjat fundera på vad jag ska ta mig för nästa höst. Efter att ha börjat läsa Allt känner jag mig redo att göra en djupdykning i litteratur. Får se hur jag känner inför Magisk Realism under 1900-talet.
söndag 28 december 2008
måndag 15 december 2008
90-talet's höjdpunkt....
... var utan tvekan det förträffliga programmet Mystery Science Theatre 3000. Varför tar jag upp det nu, kanske någon frågar sig. Jo, för jag håller på att ladda ner en liten julfilm till mig och Sara. Flämt, kanske någon nu flämtar, Hanna! Laddar du ner saker o ting, bara så där?
Svar: Ja. Hur annars kan jag få tag i den otroliga filmen Santa Claus Conquers the Martian som i år är min officiella julfilm. (Föregående år har det varit En Julsaga av mupparna, En Julsaga av Disney och sist men inte minst En Julsaga där rolllistan inte inkluderar muppar eller tecknade figurer... den versionen var tråkigast.)
Åter till årets julfilm. Den version av Santa Claus Conquers the jag söker är den utgör ett avsnitt av serien Mystery Science Theatre 3000 som handlar om en enkel vaktmästare vid namn Joel vars chef, en galen vetenskapsman, skickar upp honom i rymden där han på en satellit tvingas titta på historiens värsta, töntigaste och dummaste filmer. För att överleva denna tortyr bygger sig Joel ett antal robotar och med dessa sitter han och hånar de filmer de ser.
Resultat: En förvånansvärt roande sörja av skämt.
Det är en enkel humor som vem som helst kan uppskatta men för den lite nördigare typen (läs: Hanna Persson) så kan man även roa sig med att försöka upptäcka referenser till alltifrån nobelpristagare, handkrämsreklamer från 60-talet och Macarthyismen. Dessutom är det utmärkt sätt att upptäcka bortglömda pärlor som Bride of the Monster, Manos: Hands of Fate och The Soultaker ... kanske inte pärlor men mycket roliga att håna.
Dessutom är det en guldgruva när det gäller journalfilmer från USA där man ska läras hur man är en bra hemmafru till varför man inte ska fuska. Min absoluta favorit måste nog vara A Date with Your Family som handlar om hur man har den perfekta kvällen med sin egen familj.
Här är ett litet citat som beskriver hur din familj kan ha den perfekta middagskonversationen:
Narrator: They converse pleasantly while Dad serves.
Mike [as Daughter]: No, I- I'll just have Saltines.
Narrator: I said "pleasantly", for that is the keynote at dinnertime. It is not only good manners, but good sense.
Crow [as Narrator]: Emotions are for ethnic people.
Narrator: Pleasant, unemotional conversation helps digestion.
Servo [as Narrator]: I can't stress "unemotional" enough.
Narrator: Don't monopolize the conversation and go on and on without stopping. Nothing destroys the charm of a meal more quickly.
Mike [as Narrator]: … than having a personality.
Aaaaahhhh, finns det något bättre än leva i den där lilla perfekta världen? För kom ihåg att:
Narrator: When the dinner hour at home is treated with a certain amount of graciousness and ceremony, it can be memorable. There is no family so poor but that the evening meal can be eaten in an atmosphere of warmth and gentleness.
Servo [as Narrator]: … and control and repression.
Mystery Science Theatre 3000 är ett litet mästerverk och förtjänar all heder. Jag saluterar de komiska genierna Joel och Mike.
Svar: Ja. Hur annars kan jag få tag i den otroliga filmen Santa Claus Conquers the Martian som i år är min officiella julfilm. (Föregående år har det varit En Julsaga av mupparna, En Julsaga av Disney och sist men inte minst En Julsaga där rolllistan inte inkluderar muppar eller tecknade figurer... den versionen var tråkigast.)
Åter till årets julfilm. Den version av Santa Claus Conquers the jag söker är den utgör ett avsnitt av serien Mystery Science Theatre 3000 som handlar om en enkel vaktmästare vid namn Joel vars chef, en galen vetenskapsman, skickar upp honom i rymden där han på en satellit tvingas titta på historiens värsta, töntigaste och dummaste filmer. För att överleva denna tortyr bygger sig Joel ett antal robotar och med dessa sitter han och hånar de filmer de ser.
Resultat: En förvånansvärt roande sörja av skämt.
Det är en enkel humor som vem som helst kan uppskatta men för den lite nördigare typen (läs: Hanna Persson) så kan man även roa sig med att försöka upptäcka referenser till alltifrån nobelpristagare, handkrämsreklamer från 60-talet och Macarthyismen. Dessutom är det utmärkt sätt att upptäcka bortglömda pärlor som Bride of the Monster, Manos: Hands of Fate och The Soultaker ... kanske inte pärlor men mycket roliga att håna.
Dessutom är det en guldgruva när det gäller journalfilmer från USA där man ska läras hur man är en bra hemmafru till varför man inte ska fuska. Min absoluta favorit måste nog vara A Date with Your Family som handlar om hur man har den perfekta kvällen med sin egen familj.
Här är ett litet citat som beskriver hur din familj kan ha den perfekta middagskonversationen:
Narrator: They converse pleasantly while Dad serves.
Mike [as Daughter]: No, I- I'll just have Saltines.
Narrator: I said "pleasantly", for that is the keynote at dinnertime. It is not only good manners, but good sense.
Crow [as Narrator]: Emotions are for ethnic people.
Narrator: Pleasant, unemotional conversation helps digestion.
Servo [as Narrator]: I can't stress "unemotional" enough.
Narrator: Don't monopolize the conversation and go on and on without stopping. Nothing destroys the charm of a meal more quickly.
Mike [as Narrator]: … than having a personality.
Aaaaahhhh, finns det något bättre än leva i den där lilla perfekta världen? För kom ihåg att:
Narrator: When the dinner hour at home is treated with a certain amount of graciousness and ceremony, it can be memorable. There is no family so poor but that the evening meal can be eaten in an atmosphere of warmth and gentleness.
Servo [as Narrator]: … and control and repression.
Mystery Science Theatre 3000 är ett litet mästerverk och förtjänar all heder. Jag saluterar de komiska genierna Joel och Mike.
söndag 14 december 2008
Kaffe och maskar
Mina föräldrar har nyligen sänt mig ett litet packet med kläder. Ett par av mina tröjor lyckades bli förstörda redan första veckan här på grund av en faslig olycka som involverade en flaska olja och en pudel. Bäst av allt var dock inte kläderna, de hade även skickat med ett packet med Zoega åt lilla mig. Jag är mycket lycklig. Inte för att jag är beroende av kaffe, åh nej, det är bara så att jag måste dricka minst en kopp kaffe varje dag. Stor skillnad.
Blir lite gråtfärdig av Zoegakaffet och får en attack av hemlängtan. Det är inte direkt Gävle i sig jag saknar utan människorna som finns där... eller i vissa fall, fanns där. Nu när Jakob är i Syd Afrika och slår runt så är lilla Mor och lille Far helt ensamma... vem vet vad de tar sig till? Enligt deras enstaka mejl har de blivit helt crazy och kastar sig ut på vilda äventyr på stan. Om det inte är julmässa av Händel i Gamla Stan så är det ett besök på Waldemarsudde. Vad kommer de att göra härnäst? Kanske kommer de att bli så hänsynslöst hedonistiska att de besöker två eller till och med tre hembygdsmuseum!
Har plöjt igenom ett par nummer av The Mask, utgiven av Dark Horse Comics. Jupp, serietidningen som filmen är baserad på. Låt mig säga att serien slår filmen med hästlängder, vilket ofta är fallet egentligen. Låt mig även säga att det är bra mycket våldsamare än filmen. Dock är serien inte så klockren som den kunde ha varit med sin intressanta premiss. Då blev jag mer nöjd när jag läste Marshal Law skriven av mannen bakom Judge Dredd och tecknad av mannen som tecknade The League of Extraordinary Gentlemen. Skulle definitivt tänka mig att köpa den tidningen. Jag hoppas däremot att jag slipper försäljare som tror att man kommit fel.
Man: Ah, ska du verkligen köpa den här serien?
Jag: Öh... det var tänkt så.
Man: Är du medveten om att den är ganska blodig?
Jag: ... ja?
Man: Det finns även mycket naket i den.
Jag. Jaså? Alan Moore är ju annars känd rodna av bara tanken på nakenhet.
Man: Och det är andra delen av serien.
Jag: Nähä? Menar du verkligen det? Jag trodde att "The League of Extraordinary Gentlemen, Vol 2" var ironiskt menat. Tack! Hur skulle världen någonsin fungera utan dina värdefulla, för att inte nämna insiktsfulla, tankar!?
Det är nästan som de inte ville sälja vissa tidningar till mig! Som tur är händer ovannämnda inte särskilt ofta men när det väl sker ser man praktiskt taget rött.
En trevlig nyhet är att Sara (även känd som Saram Jätte Ödlan) har avslutat sin strid med en av de skotska drakarna, även känd som The Royal Bank of Scotland, och hon är den som segrade. De bestarna har fått henne att rusa omkring i minst en månad som halshuggen höna. Till slut var hon praktiskt tvungen att dra ditt sin chef för att de skulle inse faktum och öppna hennes bankkonto.
Detta system man måste gå igenom för att skaffa sig ett konto är infernaliskt och gör en lycklig över tanken på åka hem till Sverige där allt man behöver göra är att flasha sitt personnummer för att få saker i rullning. Här är det en enda lång mardröm som till och med Kafka skulle ha svårt att föreställa sig (kanske inte men ibland känns det så.) Ibland känns det som de vill att man ska bevisa sin existens vilket redan konfunderade de gamla grekerna. Möjligen är det så att de är oroliga att de av misstag ska ge person ett bankkonto som sedan visar sig vara en fjäril som drömmer att hon är en människa och det skulle var högst pinsamt för The Royal Bank of Scotland.
Vad annars är intressant? Jo, jag och Sara backade lussebullar. Pia tyckte vi skulle lussa för Lexy men vi ansåg att det var lite för tidigt att ta sig an med tanke på vår korta bekantskap. Sara har dessutom fått en konstig vana att då och då utbrista; "På tal om Battlestar Galactica!" och sedan går det inte att stoppa henne. Hon gillar verkligen Battlestar Galactica. Även om Starbucks och Kapten Flintskallig har blivit vinnare av den ohederliga titeln Lilla Fröken Stasi som pris för sitt hårda arbeta att döma oskylda människor till en snabb död i yttre rymden. Vad hände med dig Starbucks? Du brukade vara cool och sitta i en cell och göra armhävningar? Och Kapten Flintskallig! Alla älskade dig när allt du gjorde var att stirra argt på taket ovanför dig men den mannen är borta för länge sedan.
Nu ska jag gå och äta lunch för att sedan försöka skriva lite nonsens.
Blir lite gråtfärdig av Zoegakaffet och får en attack av hemlängtan. Det är inte direkt Gävle i sig jag saknar utan människorna som finns där... eller i vissa fall, fanns där. Nu när Jakob är i Syd Afrika och slår runt så är lilla Mor och lille Far helt ensamma... vem vet vad de tar sig till? Enligt deras enstaka mejl har de blivit helt crazy och kastar sig ut på vilda äventyr på stan. Om det inte är julmässa av Händel i Gamla Stan så är det ett besök på Waldemarsudde. Vad kommer de att göra härnäst? Kanske kommer de att bli så hänsynslöst hedonistiska att de besöker två eller till och med tre hembygdsmuseum!
Har plöjt igenom ett par nummer av The Mask, utgiven av Dark Horse Comics. Jupp, serietidningen som filmen är baserad på. Låt mig säga att serien slår filmen med hästlängder, vilket ofta är fallet egentligen. Låt mig även säga att det är bra mycket våldsamare än filmen. Dock är serien inte så klockren som den kunde ha varit med sin intressanta premiss. Då blev jag mer nöjd när jag läste Marshal Law skriven av mannen bakom Judge Dredd och tecknad av mannen som tecknade The League of Extraordinary Gentlemen. Skulle definitivt tänka mig att köpa den tidningen. Jag hoppas däremot att jag slipper försäljare som tror att man kommit fel.
Man: Ah, ska du verkligen köpa den här serien?
Jag: Öh... det var tänkt så.
Man: Är du medveten om att den är ganska blodig?
Jag: ... ja?
Man: Det finns även mycket naket i den.
Jag. Jaså? Alan Moore är ju annars känd rodna av bara tanken på nakenhet.
Man: Och det är andra delen av serien.
Jag: Nähä? Menar du verkligen det? Jag trodde att "The League of Extraordinary Gentlemen, Vol 2" var ironiskt menat. Tack! Hur skulle världen någonsin fungera utan dina värdefulla, för att inte nämna insiktsfulla, tankar!?
Det är nästan som de inte ville sälja vissa tidningar till mig! Som tur är händer ovannämnda inte särskilt ofta men när det väl sker ser man praktiskt taget rött.
En trevlig nyhet är att Sara (även känd som Saram Jätte Ödlan) har avslutat sin strid med en av de skotska drakarna, även känd som The Royal Bank of Scotland, och hon är den som segrade. De bestarna har fått henne att rusa omkring i minst en månad som halshuggen höna. Till slut var hon praktiskt tvungen att dra ditt sin chef för att de skulle inse faktum och öppna hennes bankkonto.
Detta system man måste gå igenom för att skaffa sig ett konto är infernaliskt och gör en lycklig över tanken på åka hem till Sverige där allt man behöver göra är att flasha sitt personnummer för att få saker i rullning. Här är det en enda lång mardröm som till och med Kafka skulle ha svårt att föreställa sig (kanske inte men ibland känns det så.) Ibland känns det som de vill att man ska bevisa sin existens vilket redan konfunderade de gamla grekerna. Möjligen är det så att de är oroliga att de av misstag ska ge person ett bankkonto som sedan visar sig vara en fjäril som drömmer att hon är en människa och det skulle var högst pinsamt för The Royal Bank of Scotland.
Vad annars är intressant? Jo, jag och Sara backade lussebullar. Pia tyckte vi skulle lussa för Lexy men vi ansåg att det var lite för tidigt att ta sig an med tanke på vår korta bekantskap. Sara har dessutom fått en konstig vana att då och då utbrista; "På tal om Battlestar Galactica!" och sedan går det inte att stoppa henne. Hon gillar verkligen Battlestar Galactica. Även om Starbucks och Kapten Flintskallig har blivit vinnare av den ohederliga titeln Lilla Fröken Stasi som pris för sitt hårda arbeta att döma oskylda människor till en snabb död i yttre rymden. Vad hände med dig Starbucks? Du brukade vara cool och sitta i en cell och göra armhävningar? Och Kapten Flintskallig! Alla älskade dig när allt du gjorde var att stirra argt på taket ovanför dig men den mannen är borta för länge sedan.
Nu ska jag gå och äta lunch för att sedan försöka skriva lite nonsens.
tisdag 2 december 2008
Jag ska utkräva hämnd på The Google Guys.
Jag. Hatar. Google. (!!!!!)
Räkna antalet utropstecken och inse hur de driver mig till vansinne. Fem utropstecken, är, som alla vet, ett säkert tecken på ett sjukt sinne... eller ett tecken på brist av förståelse för grammatikregler.
Google har nu i ett par veckor påstått att min konto inte existerar och vägrar låta mig logga in. Uppenbarligen har mitt konto börjat existerar igen.
Jag och Sara var på den tyska julmarknaden. Sara köpte mig en banan som var dränkt i belgisk choklad. Jag älskar Sara. Hon är den förnuftiga systern jag aldrig hade. Dock håller Sara sakta men säkert förvandlas till en mix av Randall och Dante från Clerks. Hon gillar sitt jobb på Costa om det inte vore för kunderna. Uppenbarligen händer det ibland att hon får kunder i stil med; "What do you mean there is no ice!? Do I have to drink this coffee hot?!"
Vi såg "Kiss Kiss Bang Bang" häromdagen och jag blev ännu mer pep på Robert Downey Jr som Sherlock Holmes. Jupp, för er som inte vet, de ska spela in en ny Sherlock Holmes film med Downey Jr som Holmes och Jude Law som Dr Watson. Dock är regissören Guy Ritchie och jag var inte så hänförd över hans senaste film. Tja, om den här Holmesfilmen inte blir som jag förväntar mig kan jag alltid se fram emot den andra Holmesfilmen som är på gång. Den där Sasha Baron Cohen ska spela Holmes och Will Ferrell ska spela Dr Watson. Jag ser även fram emot att se Cohen spela Freddy Mercury... borde kolla upp om det sistnämnda stämmer eller om det bara är ett rykte.
Hur som haver... Detta Har Hänt i Hannas Galna Värld!
Jobb
Jag har fortfarande inget jobb men ska på intervju idag. Hoppas på att åtminstone få ett jobb som extra personal på någon butik under julrushen.
Har bestämt mig för att om jag inte får ett jobb snart ska jag använda mina studiepengar och anmäla mig till ett par kurser. De kurser jag är intresserad av är Find Your Voice, en skrivkurs som handlar om att utveckla sitt eget skrivspråk, Ripping Scripts, en kurs för manusskrivande. Dessutom funderar jag på en förbereddande kurs för frilans journalism och en litteraturkurs om magisk realism under 1900-talet.
Jasper Fford (inget stavfel) är en skrivgud!
Läs hans bok! Gå! Nu läs den! Okej, kanske senare när ni har mer tid men gå och läs The Big Over Easy. Om Douglas Adams och Terry Pratchett hade ett Secret Love Child skulle det vara Fford. Han är otroligt intelligent och hysteriskt rolig att läsa. "The Big Over Easy" handlar om DI Jack Spratt (ni som inte ser slaviskt på brittiska deckare, DI är förkortning av Detective Inspector) och hans Nursery Crime Division. Spratts värld är bebodd av sagoväsen och när det bryter mot lagen är det hans jobb att ställa allt till rätta. Dessutom är varje klassisk detektivroman och kliché lika viktiga i hans värld som naturlagarna är i vår.
"Hebden was always a bit of a bounder. He pinged my partner's bra strap at an office party once, you know. She wasn't wearing it at the time," he added after a moment's reflection, "but the intention was clear."
Ikea (Ingvar "Jag var inte nazist utan fascist" Kamprad")
Jupp. Vi har varit där. Lexy älskar Ikea och när hennes mamma var här med en hyrbil passade vi alla på att ta en tur till Ikea. Lexy behövde en hylla för sina DVD:er och jag och Sara behövde burkar (till kaffe och te), plastmuggar (till Saras målarfärg). För att vara ärlig så blev Sara och jag A Little Crazy. Vi inhandlade varsin julstjärna (blomman), pepparkakor, glögg, knäckebröd och lingonsylt. Igår firade vi första advent vilket var mycket trevligt. Om vi ska vara kvar här över jul så tänkte vi att vi behövde mycket mysfaktorer.
Lexys mamma
Var här. Hon är en kort indisk kvinna som var snäll och söt. Det första hon gjorde när hon kom hit var att börja städade. Inte för att vi lever som svin här men vi är alla tre ungdomar som ibland har en tendens att låta disken bilda ett litet berg i diskhon innan vi tar oss an den. Vi bjöd henne på hemgjord morotskaka och hon lagade en krämig svampsoppa.
NaNoWriMo
Just det. Jag vann. 50000 ord! Nu ska jag låta mitt utkast vila innan jag ger mig i kast med renskrivningen. Redan nu vet jag saker och ting som behöver ändras. Är fortfarande inte säker på om titeln är helt rätt. Ni som faktiskt läser min blogg ibland kan väl ge mig en kommentar på vad ni tänker när ni ser den här titeln, "Mame Oko" (Det är polska och betydder onda ögat.)
Freakazoid
Jag satt och slösurfade för ett tag sen och snubblade över det här citatet:
A Lawn Gnome: We are wise and cunning.
Another Lawn Gnome: We stole man's fire and then tried to hide it in our pockets.
A Lawn Gnome: That was painful and dumb. So we became even more cunning.
Det fick mig att inse... jag måste ladda ner Freakazoid igen! Det är kanske det bästa som hände under 90-talet... det och de där silverfärgade dunjackorna. Jag hade en sådan dunjacka och jag kände mig alltid som en astronaut när jag hade den på mig. Jag ville bli astrounaut en gång i tiden... min dröm var att råka ut för en olycka, flyga in ett svart hål och upptäcka en ny planet med liv. De skulle förundras över min brillians och göra mig till drottning över hela planeten. Jag skulle vara grym en men rättvis. Okej, jag kanske inte borde berätta att det här var mina dagdrömmar när jag var sju år.
Räkna antalet utropstecken och inse hur de driver mig till vansinne. Fem utropstecken, är, som alla vet, ett säkert tecken på ett sjukt sinne... eller ett tecken på brist av förståelse för grammatikregler.
Google har nu i ett par veckor påstått att min konto inte existerar och vägrar låta mig logga in. Uppenbarligen har mitt konto börjat existerar igen.
Jag och Sara var på den tyska julmarknaden. Sara köpte mig en banan som var dränkt i belgisk choklad. Jag älskar Sara. Hon är den förnuftiga systern jag aldrig hade. Dock håller Sara sakta men säkert förvandlas till en mix av Randall och Dante från Clerks. Hon gillar sitt jobb på Costa om det inte vore för kunderna. Uppenbarligen händer det ibland att hon får kunder i stil med; "What do you mean there is no ice!? Do I have to drink this coffee hot?!"
Vi såg "Kiss Kiss Bang Bang" häromdagen och jag blev ännu mer pep på Robert Downey Jr som Sherlock Holmes. Jupp, för er som inte vet, de ska spela in en ny Sherlock Holmes film med Downey Jr som Holmes och Jude Law som Dr Watson. Dock är regissören Guy Ritchie och jag var inte så hänförd över hans senaste film. Tja, om den här Holmesfilmen inte blir som jag förväntar mig kan jag alltid se fram emot den andra Holmesfilmen som är på gång. Den där Sasha Baron Cohen ska spela Holmes och Will Ferrell ska spela Dr Watson. Jag ser även fram emot att se Cohen spela Freddy Mercury... borde kolla upp om det sistnämnda stämmer eller om det bara är ett rykte.
Hur som haver... Detta Har Hänt i Hannas Galna Värld!
Jobb
Jag har fortfarande inget jobb men ska på intervju idag. Hoppas på att åtminstone få ett jobb som extra personal på någon butik under julrushen.
Har bestämt mig för att om jag inte får ett jobb snart ska jag använda mina studiepengar och anmäla mig till ett par kurser. De kurser jag är intresserad av är Find Your Voice, en skrivkurs som handlar om att utveckla sitt eget skrivspråk, Ripping Scripts, en kurs för manusskrivande. Dessutom funderar jag på en förbereddande kurs för frilans journalism och en litteraturkurs om magisk realism under 1900-talet.
Jasper Fford (inget stavfel) är en skrivgud!
Läs hans bok! Gå! Nu läs den! Okej, kanske senare när ni har mer tid men gå och läs The Big Over Easy. Om Douglas Adams och Terry Pratchett hade ett Secret Love Child skulle det vara Fford. Han är otroligt intelligent och hysteriskt rolig att läsa. "The Big Over Easy" handlar om DI Jack Spratt (ni som inte ser slaviskt på brittiska deckare, DI är förkortning av Detective Inspector) och hans Nursery Crime Division. Spratts värld är bebodd av sagoväsen och när det bryter mot lagen är det hans jobb att ställa allt till rätta. Dessutom är varje klassisk detektivroman och kliché lika viktiga i hans värld som naturlagarna är i vår.
"Hebden was always a bit of a bounder. He pinged my partner's bra strap at an office party once, you know. She wasn't wearing it at the time," he added after a moment's reflection, "but the intention was clear."
Ikea (Ingvar "Jag var inte nazist utan fascist" Kamprad")
Jupp. Vi har varit där. Lexy älskar Ikea och när hennes mamma var här med en hyrbil passade vi alla på att ta en tur till Ikea. Lexy behövde en hylla för sina DVD:er och jag och Sara behövde burkar (till kaffe och te), plastmuggar (till Saras målarfärg). För att vara ärlig så blev Sara och jag A Little Crazy. Vi inhandlade varsin julstjärna (blomman), pepparkakor, glögg, knäckebröd och lingonsylt. Igår firade vi första advent vilket var mycket trevligt. Om vi ska vara kvar här över jul så tänkte vi att vi behövde mycket mysfaktorer.
Lexys mamma
Var här. Hon är en kort indisk kvinna som var snäll och söt. Det första hon gjorde när hon kom hit var att börja städade. Inte för att vi lever som svin här men vi är alla tre ungdomar som ibland har en tendens att låta disken bilda ett litet berg i diskhon innan vi tar oss an den. Vi bjöd henne på hemgjord morotskaka och hon lagade en krämig svampsoppa.
NaNoWriMo
Just det. Jag vann. 50000 ord! Nu ska jag låta mitt utkast vila innan jag ger mig i kast med renskrivningen. Redan nu vet jag saker och ting som behöver ändras. Är fortfarande inte säker på om titeln är helt rätt. Ni som faktiskt läser min blogg ibland kan väl ge mig en kommentar på vad ni tänker när ni ser den här titeln, "Mame Oko" (Det är polska och betydder onda ögat.)
Freakazoid
Jag satt och slösurfade för ett tag sen och snubblade över det här citatet:
A Lawn Gnome: We are wise and cunning.
Another Lawn Gnome: We stole man's fire and then tried to hide it in our pockets.
A Lawn Gnome: That was painful and dumb. So we became even more cunning.
Det fick mig att inse... jag måste ladda ner Freakazoid igen! Det är kanske det bästa som hände under 90-talet... det och de där silverfärgade dunjackorna. Jag hade en sådan dunjacka och jag kände mig alltid som en astronaut när jag hade den på mig. Jag ville bli astrounaut en gång i tiden... min dröm var att råka ut för en olycka, flyga in ett svart hål och upptäcka en ny planet med liv. De skulle förundras över min brillians och göra mig till drottning över hela planeten. Jag skulle vara grym en men rättvis. Okej, jag kanske inte borde berätta att det här var mina dagdrömmar när jag var sju år.
måndag 10 november 2008
Min bror = Ola Salo
Inte för att valet i USA har påverkat mig personligen men jag måste säga att det är bra att det egentligen är över. Nu kanske Sverige kan försöka komma över den här personfixeringen i politiken och gå tillbaka till att fokusera på det viktiga; ideologi. Tror att Spanarna i P1 redan har diskuterat det här men så är det kanske världens bästa program. Själv har jag försökt skapa en vis förståelse för det amerikanska valet genom att titta på The Daily Show. Där har jag lärt mig att det är förbjudet för åskådarna att skapa rave-stämning under valdebatter och Obama brukar dra skämt som annars tillhör putslustiga polska guider i saltgruvor.
Jakob var med på någon valvaka hos en kompis och fick vara med i TV där det siamesiska paret (Filip och Fredrik), som min far kallar dem, kommenterade att han såg ut som Ola Salo i Jesus Christ Superstar... är det bra? Jag är dålig på svenska kändisar. Enligt min far är min bror glad i alla fall, det är väl ändå viktigast. Kan tänka mig att han svävar runt på små rosa moln just nu. Förresten... vad gjorde han på en valvaka?
Det som har hänt i Edinburgh är att jag gått förbi 20000 gränsen i mitt NaNoWriMo skrivande.
Att skriva med kvantitet istället för kvalitet som mål är lite som att ge en blind femåring en knuff och sedan betrakta hur de hjälplöst staplar ut på en flerfilig motorväg.
... inte för att jag någonsin gjort ovannämnda. Eller ens tänkt på att göra det. Det är nog Saras diaboliska influenser. Hon är sådan.
Hur som helst, trots att jag nu är inne på vecka två vilket är den tid då "Augustpriset, here I come!" känslan börjar ge vika för "Jag har skapat ett monster!" känslan. Det som nu ligger på i dockumentmappen är lika ansenlig och intressant som ett av fostrena på burk vi hade på Vasaskolan. Trots det är gillar jag min skapelse. Den har potential... om man kisar och är lite salongsberusad.
Sakr jag inte väntade mig i början av november:
1. Varför har min antagonist blivit en alkoholiserad polack i en ful, stickad tröja med snöflingemönster? Okej, det kom inte som en överrasking... men ändå.
2. Plötsligt har en holländsk kurator dykt upp i historien. Hon behandlar museumpersonalen som sin personliga klonarmé.
3. Koshchei den Odödlige. Den manlige motsvarigheten till Baba Jaga. En äldre, gubbsjuk man som jagar unga kvinnor. Han brukar rida naken på sin häst. Ingen vet varför. Kanske tycker han det är så man njuter av friluftslivet. Hur kan jag inte få med honom på ett hörn i min roman? Tack Wikipedia.
Jakob var med på någon valvaka hos en kompis och fick vara med i TV där det siamesiska paret (Filip och Fredrik), som min far kallar dem, kommenterade att han såg ut som Ola Salo i Jesus Christ Superstar... är det bra? Jag är dålig på svenska kändisar. Enligt min far är min bror glad i alla fall, det är väl ändå viktigast. Kan tänka mig att han svävar runt på små rosa moln just nu. Förresten... vad gjorde han på en valvaka?
Det som har hänt i Edinburgh är att jag gått förbi 20000 gränsen i mitt NaNoWriMo skrivande.
Att skriva med kvantitet istället för kvalitet som mål är lite som att ge en blind femåring en knuff och sedan betrakta hur de hjälplöst staplar ut på en flerfilig motorväg.
... inte för att jag någonsin gjort ovannämnda. Eller ens tänkt på att göra det. Det är nog Saras diaboliska influenser. Hon är sådan.
Hur som helst, trots att jag nu är inne på vecka två vilket är den tid då "Augustpriset, here I come!" känslan börjar ge vika för "Jag har skapat ett monster!" känslan. Det som nu ligger på i dockumentmappen är lika ansenlig och intressant som ett av fostrena på burk vi hade på Vasaskolan. Trots det är gillar jag min skapelse. Den har potential... om man kisar och är lite salongsberusad.
Sakr jag inte väntade mig i början av november:
1. Varför har min antagonist blivit en alkoholiserad polack i en ful, stickad tröja med snöflingemönster? Okej, det kom inte som en överrasking... men ändå.
2. Plötsligt har en holländsk kurator dykt upp i historien. Hon behandlar museumpersonalen som sin personliga klonarmé.
3. Koshchei den Odödlige. Den manlige motsvarigheten till Baba Jaga. En äldre, gubbsjuk man som jagar unga kvinnor. Han brukar rida naken på sin häst. Ingen vet varför. Kanske tycker han det är så man njuter av friluftslivet. Hur kan jag inte få med honom på ett hörn i min roman? Tack Wikipedia.
tisdag 4 november 2008
Dr Polaris, släng dig i väggen
Just nu känns det som om mitt liv är en värre bergochdalbana än vad Dr Polaris någonsin kunde ha upplevt innan han dog och ersattes av den onda affärsmannen. Öm... för er som inte läser DC eller Wikipedia för skojs skull kan jag berätta att Dr Polaris är en man som består av två olika mentala tillstånd (poisitv, negativ) och har någon form av telekinetisk magnetism kraft. Han dog för att han var knäpp och sedan snodde en ond affärsman hans dräkt för att kunna importera illegal arbetskraft från Mexico som han kan utföra onda experiment på... ja, det är storyn i en av mina serietidningar. Den är inte alls konstig.
Varför jämför jag då mitt liv denna galna doktor? Jo, för att jag gått från lycka, ilska och tillslut och till deppighet (igen!) Det där jobbet, ni vet? Ja, just det jobbet. Jag var så här nära! Såååå nära. Men precis innan jag verkligen hade det (igår var då jag officiellt skulle börja) så mejlar fransyskan mig och meddelar att hon inte kommer att ha råd att anställa mig. Va... vad? Det kunde ha varit trevligt om du försökt tagit reda på detta innan du i princip sa att jag hade ett jobb. Jag hade till och med hunnit stänga av "söka jobb" funktionen i min skalle och nu måste jag slå på allt ihop igen.
Jag är så trött på det här. Att söka jobb är mer ansträngande än att faktiskt stiga upp 6.30 varje morgon och städa hotellrum. Kanske är jag en tråkig människa men jag vill ha en rutin! Argh...
Tur att jag har Sara i alla fall. När jag fick mejlet i söndags blev jag nästan gråtfärdig (och svor en hel del) och när Sara kom hem var jag, helt ärligt, mycket hemsk mot henne. Sara gav mig en kram då och sa att det lät som om jag behövde öl. Åh, Sara! Jag älskar dig och ditt resonemang. Igår kom hon hem med chokladmuffins från jobbet och vi tittade på Wall-E (som kanske är utformad som alla andra Pixar filmer men den är så snygg och det finns robotar därför bryr jag mig inte).
Idag ska vi gå ut på Cumberland (som ligger på Cumberland Street... eller Lane) och trösta oss med Guiness eller en Caledonian.
Varför jämför jag då mitt liv denna galna doktor? Jo, för att jag gått från lycka, ilska och tillslut och till deppighet (igen!) Det där jobbet, ni vet? Ja, just det jobbet. Jag var så här nära! Såååå nära. Men precis innan jag verkligen hade det (igår var då jag officiellt skulle börja) så mejlar fransyskan mig och meddelar att hon inte kommer att ha råd att anställa mig. Va... vad? Det kunde ha varit trevligt om du försökt tagit reda på detta innan du i princip sa att jag hade ett jobb. Jag hade till och med hunnit stänga av "söka jobb" funktionen i min skalle och nu måste jag slå på allt ihop igen.
Jag är så trött på det här. Att söka jobb är mer ansträngande än att faktiskt stiga upp 6.30 varje morgon och städa hotellrum. Kanske är jag en tråkig människa men jag vill ha en rutin! Argh...
Tur att jag har Sara i alla fall. När jag fick mejlet i söndags blev jag nästan gråtfärdig (och svor en hel del) och när Sara kom hem var jag, helt ärligt, mycket hemsk mot henne. Sara gav mig en kram då och sa att det lät som om jag behövde öl. Åh, Sara! Jag älskar dig och ditt resonemang. Igår kom hon hem med chokladmuffins från jobbet och vi tittade på Wall-E (som kanske är utformad som alla andra Pixar filmer men den är så snygg och det finns robotar därför bryr jag mig inte).
Idag ska vi gå ut på Cumberland (som ligger på Cumberland Street... eller Lane) och trösta oss med Guiness eller en Caledonian.
onsdag 29 oktober 2008
Äntligen!
Det har äntligen hänt. Nu bor och jobbar här i fagra Edinburgh! Solen kommer fram och molnen delar på sig, inte en droppe har fallit på två dagar och jag är fruktansvärt nöjd. Nämnde jag att jag har ett jobb? Det tål att nämnas flera gånger.
Jag är nu kock och hembiträde på Albyn Guesthouse i Edinburgh. Min boss är Lydie, en strikt och gravid fransyska (vet inte om det är något samband där) och min kollega och tillfälliga läromästare är Patricia från Polen (jag kallar henne Polska Patti) som älskade mitt hår.
Började jobba idag och fick lära mig hur Lydie ville att vi skulle vika handdukarna, badmattorna och den lösa änden på toalettpappret. På måndag ska Lydie visa mig hur det ska gå till i köket. Är dock nervös eftersom både Lydie och Polska Patti har sagt att Lydie har ett temprament (ah, dessa fransyskor) och att hon kan bli fruktansvärd om man till exempel viker toalettpappret fel. Vet inte om hennes temprament förbättras av att hon är gravid med sitt första barn.
Så nu kommer jag inte låta som The Sean när jag talar engelska utan antagligen en mix av polsk och fransk accent. "Ee 'orrible!"
Och så fyller min underbare lillebror 17 år! Han blir så mycket underbarare när man inte träffar honom varje dag och tvingas stå ut med att han ockuperar badrummet och citerar Notorious B.I.G eller nåt. Åh, tänk så tiden rinner ifrån oss, min broder! Jag minns det som igår när du var en Michelingubbe med guldlockar som jag försökte låsa in i en flyttkartong. Det var tider det! Innan du växte upp och helt plötsligt kunde ge igen. Hm... jag har i alla fall hunnit att tillfoga ett par trauman.
Jag är nu kock och hembiträde på Albyn Guesthouse i Edinburgh. Min boss är Lydie, en strikt och gravid fransyska (vet inte om det är något samband där) och min kollega och tillfälliga läromästare är Patricia från Polen (jag kallar henne Polska Patti) som älskade mitt hår.
Började jobba idag och fick lära mig hur Lydie ville att vi skulle vika handdukarna, badmattorna och den lösa änden på toalettpappret. På måndag ska Lydie visa mig hur det ska gå till i köket. Är dock nervös eftersom både Lydie och Polska Patti har sagt att Lydie har ett temprament (ah, dessa fransyskor) och att hon kan bli fruktansvärd om man till exempel viker toalettpappret fel. Vet inte om hennes temprament förbättras av att hon är gravid med sitt första barn.
Så nu kommer jag inte låta som The Sean när jag talar engelska utan antagligen en mix av polsk och fransk accent. "Ee 'orrible!"
Och så fyller min underbare lillebror 17 år! Han blir så mycket underbarare när man inte träffar honom varje dag och tvingas stå ut med att han ockuperar badrummet och citerar Notorious B.I.G eller nåt. Åh, tänk så tiden rinner ifrån oss, min broder! Jag minns det som igår när du var en Michelingubbe med guldlockar som jag försökte låsa in i en flyttkartong. Det var tider det! Innan du växte upp och helt plötsligt kunde ge igen. Hm... jag har i alla fall hunnit att tillfoga ett par trauman.
lördag 25 oktober 2008
Varför nördighet inte alltid belönas...
Idag är det omöjligt att befinna sig utomhus. Vinden viner, bokstavligt talat, det regnar både vertikalt och horisontalt vilket gör att paraplyer är fullkomligt värdelösa. Dessutom kunde jag inte använda mina stövlar då det gått sönder och jag var tvungen att traska runt i staden i mina sneakers med hål i sulan. Efter ett tag var mina jeans blöta en bra bit över knäna och jag bestämde mig att mitt jobbsökande fick sättas åt sidan ett tag.
Väl hemma bestämde jag mig att göra lite efterforskning till min roman eftersom det nu är endast är cirkus en vecka kvar innan det är dags för NaNoWriMo. Började med att undersöka varifrån namnet Baba Jaga kommer ifrån. Denna dam är för övrigt mycket intressant. Därifrån hamnade jag i obskyra vampyrlegender. Hur kan vampyrer ha blivit så coola som de anses idag? De är nattdyrkande töntar hela bunten. Jag menar... att det ens finns historier om vampyriska vattenmeloner är dumt nog men nu upptäcker jag att det även finns versioner av vampyrer där de dricker blod med sina näsa ifrån sina offers öron... vafalls!?!
Hur som helst, jag hamnade tillslut på Elizabeth Báthorys wikipedia artikel. Också mycket intressant. Badade hon i unga kvinnors blod eller var det hela en konspiration för att stoppa en stark, lärd kvinna som hjälpte kvinnor av låg social ställning?
Fick många idéer (tack wikipedia) men nu önskar jag att jag hade stannat vid Báthory. Ni vet de där hjälpsamma See Also artiklarna de har på wikipedia? Inte fullt så hjälpsamma den här gången. Hoppade över från Báthory till artikeln om Delphine LaLaurie. Nu mår jag illa och vet att jag kommer ligga och tänka på det här hela natten. Tänker inte återberätta vad jag läste men jag måste säga att det är något av det vidrigaste jag någonsin läst. Inget kommer att skrämma mig på ett bra tag. Seriöst, det är sånt här man kan leva hela sitt liv utan att behöva veta.
Väl hemma bestämde jag mig att göra lite efterforskning till min roman eftersom det nu är endast är cirkus en vecka kvar innan det är dags för NaNoWriMo. Började med att undersöka varifrån namnet Baba Jaga kommer ifrån. Denna dam är för övrigt mycket intressant. Därifrån hamnade jag i obskyra vampyrlegender. Hur kan vampyrer ha blivit så coola som de anses idag? De är nattdyrkande töntar hela bunten. Jag menar... att det ens finns historier om vampyriska vattenmeloner är dumt nog men nu upptäcker jag att det även finns versioner av vampyrer där de dricker blod med sina näsa ifrån sina offers öron... vafalls!?!
Hur som helst, jag hamnade tillslut på Elizabeth Báthorys wikipedia artikel. Också mycket intressant. Badade hon i unga kvinnors blod eller var det hela en konspiration för att stoppa en stark, lärd kvinna som hjälpte kvinnor av låg social ställning?
Fick många idéer (tack wikipedia) men nu önskar jag att jag hade stannat vid Báthory. Ni vet de där hjälpsamma See Also artiklarna de har på wikipedia? Inte fullt så hjälpsamma den här gången. Hoppade över från Báthory till artikeln om Delphine LaLaurie. Nu mår jag illa och vet att jag kommer ligga och tänka på det här hela natten. Tänker inte återberätta vad jag läste men jag måste säga att det är något av det vidrigaste jag någonsin läst. Inget kommer att skrämma mig på ett bra tag. Seriöst, det är sånt här man kan leva hela sitt liv utan att behöva veta.
fredag 24 oktober 2008
Edinburgh blir ett hem
Det känns som allt börjar att falla på plats nu. Speciellt då vi nu har ett hem där vi kan sitta ner då vi äter frukost, lunch och middag. Det är varmt och det kommer varm vatten ur kranen (inte en helt självklar sak här) och Lexy, vår rumskamrat, är inte galen.
I onsdags då vi flyttade höll jag på att mörda vår hyresvärd. Den hälsningen han gav mig då jag kom ner för att äta frukost var; "Du borde inte äta så mycket. Det är inte bra för dig."
Jag stirrade på honom där jag stod med en macka i ena handen och inget kaffe i den andra (vattenkokaren var sönder och jag hann inte koka upp på spisen så jag var extra retlig.) Är det bara jag eller är det en jätte konstig sak att säga till någon man knappt känner? Tror han att jag är en guldfisk som äter och äter tills jag dör... eller tycker han bara att jag är tjock? Blev mållös och vredgad.
Dock blidkades jag av det faktum att han var otroligt sur när vi flyttade vilket gjorde att båda jag och Sara blev kvittrande trevliga mot honom. Sara log till och med.
Vi tror att han inte riktigt fattade att vi verkligen skulle flytta. Under de senaste veckorna har han försökt muta oss genom att köpa ett flertal kryddhyllor och sagt att vi ska bli en familj. Det skrämde oss snarare. Jag menar, vem äger egentligen tre identiska kryddhyllor med exakt samma kryddor?
När vi lämnade huset och insåg att vi aldrig mer skulle behöva återvända brast vi både ut i skratt. Då kom det lilla gänget av tioåringar och vi blev rädda att de skulle kalla oss "Darling" eller "Love" igen så vi stack.
Ska försöka lägga upp lite bilder snart. Jag har en fin bild av en nu död vulkan och en kanon som heter Mons Meg... som för övrigt låter som en transformer... Monster Megatron?
I onsdags då vi flyttade höll jag på att mörda vår hyresvärd. Den hälsningen han gav mig då jag kom ner för att äta frukost var; "Du borde inte äta så mycket. Det är inte bra för dig."
Jag stirrade på honom där jag stod med en macka i ena handen och inget kaffe i den andra (vattenkokaren var sönder och jag hann inte koka upp på spisen så jag var extra retlig.) Är det bara jag eller är det en jätte konstig sak att säga till någon man knappt känner? Tror han att jag är en guldfisk som äter och äter tills jag dör... eller tycker han bara att jag är tjock? Blev mållös och vredgad.
Dock blidkades jag av det faktum att han var otroligt sur när vi flyttade vilket gjorde att båda jag och Sara blev kvittrande trevliga mot honom. Sara log till och med.
Vi tror att han inte riktigt fattade att vi verkligen skulle flytta. Under de senaste veckorna har han försökt muta oss genom att köpa ett flertal kryddhyllor och sagt att vi ska bli en familj. Det skrämde oss snarare. Jag menar, vem äger egentligen tre identiska kryddhyllor med exakt samma kryddor?
När vi lämnade huset och insåg att vi aldrig mer skulle behöva återvända brast vi både ut i skratt. Då kom det lilla gänget av tioåringar och vi blev rädda att de skulle kalla oss "Darling" eller "Love" igen så vi stack.
Ska försöka lägga upp lite bilder snart. Jag har en fin bild av en nu död vulkan och en kanon som heter Mons Meg... som för övrigt låter som en transformer... Monster Megatron?
onsdag 22 oktober 2008
Om Woody Allen...
Hade gjort filmer om neurotiska manniskor i Edinburgh skulle det vara mitt liv just nu. Klockan tre i eftermiddag ska jag ivag pa en liten intervju angaende en position pa Sony Laptops inom teknisk radgivning. Hjalp. Borjar angra att jag inte lyssnade mer pa min far nar han forklarade varfor min dator ibland var knapp. Det kunde kanske ha varit anvandbart.
Fick intervjun via en formedling som aven coachat mig infor det har. Vet inte om jag kanner mig forberedd eller panisk.
Dock ar jag fortfarande positiv. Vi flyttar idag! Woohoo! Det gjorde att jag till och med stod ut med att min hyresvard fortsatte med sitt eviga tjat om hur daligt kaffe ar. Kaffe ar jattebra. Om jag inte drack kaffe skulle jag vara bra mycket spatigare an vad jag ar nu.
Dessutom lider Oktober nu mot sitt slut och det innebar att November kommer! Det ar inte vilken manad som helst, kara vanner, det ar National Novel Writing Month (en 50000 ord lang roman pa en manad) och jag kanner mig grymt peppad infor det har. Visserligen kommer det betydda att jag kommer att behova stanga in mig en eller tva timmar varje dag pa min rum for att skriva men jag tror att i ar kommer jag verkligen att lyckas. Har inte kannt mig sa har inspirerad pa lange. Jag har ett persongalleri och en vag bild av vad handlingen ska ga ut pa. Det kommer att bli fruktansvart kul hur det an gar. Jag uppmanar faktiskt alla att prova pa NaNoWriMo. Det hela ar en sorts underbar masspsykos som man bara rycks med av. Det ar dessutom en utmarkt anledning att sitta och skriva med en kopp kaffe bredvid sig och se svar ut. Jag har redan ovat pa mina svara och plagad ansiktsuttryck.
Fick intervjun via en formedling som aven coachat mig infor det har. Vet inte om jag kanner mig forberedd eller panisk.
Dock ar jag fortfarande positiv. Vi flyttar idag! Woohoo! Det gjorde att jag till och med stod ut med att min hyresvard fortsatte med sitt eviga tjat om hur daligt kaffe ar. Kaffe ar jattebra. Om jag inte drack kaffe skulle jag vara bra mycket spatigare an vad jag ar nu.
Dessutom lider Oktober nu mot sitt slut och det innebar att November kommer! Det ar inte vilken manad som helst, kara vanner, det ar National Novel Writing Month (en 50000 ord lang roman pa en manad) och jag kanner mig grymt peppad infor det har. Visserligen kommer det betydda att jag kommer att behova stanga in mig en eller tva timmar varje dag pa min rum for att skriva men jag tror att i ar kommer jag verkligen att lyckas. Har inte kannt mig sa har inspirerad pa lange. Jag har ett persongalleri och en vag bild av vad handlingen ska ga ut pa. Det kommer att bli fruktansvart kul hur det an gar. Jag uppmanar faktiskt alla att prova pa NaNoWriMo. Det hela ar en sorts underbar masspsykos som man bara rycks med av. Det ar dessutom en utmarkt anledning att sitta och skriva med en kopp kaffe bredvid sig och se svar ut. Jag har redan ovat pa mina svara och plagad ansiktsuttryck.
lördag 11 oktober 2008
Rain, rain, go away...
"It's not so much the humanit, as the humidity of it all."
Som man sa vid Hidenburgkatastrofen... eller kanske inte. Igar regnadet det... jag ar fortfarande blot for inget torkar i vart svinkalla rum. Jag visste vad jag gav mig in pa da jag gav mig ivag till Skottland men det har ar nastan lojevackande eftersom det verkar bara vara jag och Sara som medger att det regnar. De flesta skottar tittar forvanat upp mot himlen nar regnet oser ner och ser konfunderade ut. Efter detta vandrar de lugnt vidare och ar tydligen inte alls medvetna om att de ar dyngsura. Man skulle kunna saga att de latsas som om det regnar. Det var ett bra skamt.
Kanske ar det som i Stockholm: De blir alltid lika forvanade over snon som hamnar pa bade spar och vagar. Forunderligt.
Annars har inte mycket hant. Sara jobbar idag och jag stada och fortsatta soka jobb. Har ett par intervjuer pa gang men inte mycket mer. Ar latt deppad. Hoppas dock att jag intervjun pa Debenhams ska ga vagen eftersom jag verkligen kan se mig sjalv som en varuhusflicka som glatt hjalper aldre damer och informerar kunder om hudkramer som innehaller salt fran Dodahavet.
Som man sa vid Hidenburgkatastrofen... eller kanske inte. Igar regnadet det... jag ar fortfarande blot for inget torkar i vart svinkalla rum. Jag visste vad jag gav mig in pa da jag gav mig ivag till Skottland men det har ar nastan lojevackande eftersom det verkar bara vara jag och Sara som medger att det regnar. De flesta skottar tittar forvanat upp mot himlen nar regnet oser ner och ser konfunderade ut. Efter detta vandrar de lugnt vidare och ar tydligen inte alls medvetna om att de ar dyngsura. Man skulle kunna saga att de latsas som om det regnar. Det var ett bra skamt.
Kanske ar det som i Stockholm: De blir alltid lika forvanade over snon som hamnar pa bade spar och vagar. Forunderligt.
Annars har inte mycket hant. Sara jobbar idag och jag stada och fortsatta soka jobb. Har ett par intervjuer pa gang men inte mycket mer. Ar latt deppad. Hoppas dock att jag intervjun pa Debenhams ska ga vagen eftersom jag verkligen kan se mig sjalv som en varuhusflicka som glatt hjalper aldre damer och informerar kunder om hudkramer som innehaller salt fran Dodahavet.
måndag 6 oktober 2008
Suck...
Det har varit ett par intressanta veckor har i Edinburgh. Vi har kommit pa att var hyresvard ar... dum. Han ar dum. Han predikar for oss om hur utlamnade vi ar och hur fruktansvart allt ar men varst ar att han diskar allt i kallt vatten. Han betraktar oss som ett underligt fenomen eftersom vi inte lamnar matrester i vasken och envisas med att diska med varm vatten. Ett tag var jag till och med orolig over att han skulle bli upprord over att vi stadade sa mycket i koket. "Ah nej! Ni har har fortsort mitt halsosamma lager av fett och smuts!"
Planerar att skriva mer detaljerat om de forsta dagarna (var trevliga vistelse pa Caledonian Backpackers, dar vi motte Pablo. En underlig spanjor.) nar vi far igang internet. Tyvarr kanske inte det blir forran vi flyttar i slutet av manaden. Var nuvarande hyresvard ar tekniskthandikappad eller sa vagrar han forsta vad det ar vi sager till honom. Eller ar hans oron tackta av ett halsosamt lager av fett och smuts.
Som tur ar kom Saras foraldrar hit pa weekendresa (Pia fyllde ar) och de tyckte det var vore kul att bjuda oss pa middag. Det tyckte vi med.
Om ni har vagarna forbi Edinburgh sa vill jag rekomendera tva stallen som inte ar av denna gastronomiska varld.
David Bann: Vegetarisk restuarang som lyfter enkla gronsaker till nya hojder. Chilin med guacamole och chokladsas var en ratt jag sent kommer att glomma. Olen gick inte heller av for hackor. Sara provade ett skottsk ol gjort pa ljung vars som hade en underbar eftersmak. Sjalv korde jag pa en tysk sort som hette Pinkus Hefe Weizen. Den beskrevs som ett dimmigt ol ab latt karaktar med fruktig smak. Helt underbart!
Stockbridge: Det finns knappt ord for det har stallet. Om Pisarro hade malat en maltid hade han malat den har. Varje ingrediens i varje ratt komplementerade varandra sa val. Det vita vinet gifte sig med laxen och dessertvinet var en underlig mix av dadlar, russin och plommon. Risken ar att jag dog for att det var sa gott.
Annars har vi bestigit en vulkan och tittat pa tavlor. Jag stirrade intensivt pa en Boticelli t.ex och blev kar i annu en Monet. Snart ska vi besoka slottet och aka pa en rolig bus som vi sett susa forbi oss harom natten. Det spelades musik och folk verkade njuta av lokatrafiken for en gangs skull.
Om nan av er som laser den har lilla bloggen kommer hit sa ska jag visa er till en liten pub runt hornet dar bartendern har mustascher som skulle fa Hercules Poirot att bli gron av avund.
Planerar att skriva mer detaljerat om de forsta dagarna (var trevliga vistelse pa Caledonian Backpackers, dar vi motte Pablo. En underlig spanjor.) nar vi far igang internet. Tyvarr kanske inte det blir forran vi flyttar i slutet av manaden. Var nuvarande hyresvard ar tekniskthandikappad eller sa vagrar han forsta vad det ar vi sager till honom. Eller ar hans oron tackta av ett halsosamt lager av fett och smuts.
Som tur ar kom Saras foraldrar hit pa weekendresa (Pia fyllde ar) och de tyckte det var vore kul att bjuda oss pa middag. Det tyckte vi med.
Om ni har vagarna forbi Edinburgh sa vill jag rekomendera tva stallen som inte ar av denna gastronomiska varld.
David Bann: Vegetarisk restuarang som lyfter enkla gronsaker till nya hojder. Chilin med guacamole och chokladsas var en ratt jag sent kommer att glomma. Olen gick inte heller av for hackor. Sara provade ett skottsk ol gjort pa ljung vars som hade en underbar eftersmak. Sjalv korde jag pa en tysk sort som hette Pinkus Hefe Weizen. Den beskrevs som ett dimmigt ol ab latt karaktar med fruktig smak. Helt underbart!
Stockbridge: Det finns knappt ord for det har stallet. Om Pisarro hade malat en maltid hade han malat den har. Varje ingrediens i varje ratt komplementerade varandra sa val. Det vita vinet gifte sig med laxen och dessertvinet var en underlig mix av dadlar, russin och plommon. Risken ar att jag dog for att det var sa gott.
Annars har vi bestigit en vulkan och tittat pa tavlor. Jag stirrade intensivt pa en Boticelli t.ex och blev kar i annu en Monet. Snart ska vi besoka slottet och aka pa en rolig bus som vi sett susa forbi oss harom natten. Det spelades musik och folk verkade njuta av lokatrafiken for en gangs skull.
Om nan av er som laser den har lilla bloggen kommer hit sa ska jag visa er till en liten pub runt hornet dar bartendern har mustascher som skulle fa Hercules Poirot att bli gron av avund.
måndag 22 september 2008
Vi bor i Edinburgh!
Snabbt inlagg utan prickar. Vi har ett litet rum i ett litet radhus nu. Det ligger ganska centralt och det gar bra bussar.
Det ar en pensionerad spraklarare som hyr ut det. Tidigare bodde dar en professor fran universitetet.
Det ar en pensionerad spraklarare som hyr ut det. Tidigare bodde dar en professor fran universitetet.
tisdag 5 augusti 2008
Prologen
Den 4 september reser jag iväg till landet varifrån The Sean härstammar och eftersom det är en torsdag är jag redan nu lite nervös då min relation till denna veckodag påminner om den Arthur Dent har. Förhoppningsvis blir min torsdag inte fullt så ödesdiger som hans.
Det här är tänkt att bli min lilla resedagbok av flera olika skäl. Det främsta är antagligen att jag alltid velat pröva på att ha en alldeles egen blog. Det verkar så populärt och tjusigt att jag helt enkelt var tvungen att pröva på. Själva Edinburghvistelsen tycktes mig som en god förevändning att börja skriva.
Visserligen dröjer det ett tag innan jag avreser med billigaste tänkbara flyg men jag betraktar det faktum att det överhuvudtaget existerar ett avresedatum som en liten Prolog inför själva resan. Redan nu har jag börjat ögna igenom Om konsten att resa av Alain de Botton för att komma in i den rätta sinnesstämningen och har även börjat oroa mig ifall jag borde eller inte borde ta med mig hela två slipsar till Skottland.
Hur själva resan än går är det ett perfekt avslut på Min Galna Sista Sommaren Med Gänget-sommar. Kanske har den inte varit späckad med intressanta händelser utan snarare varit
Det här är tänkt att bli min lilla resedagbok av flera olika skäl. Det främsta är antagligen att jag alltid velat pröva på att ha en alldeles egen blog. Det verkar så populärt och tjusigt att jag helt enkelt var tvungen att pröva på. Själva Edinburghvistelsen tycktes mig som en god förevändning att börja skriva.
Visserligen dröjer det ett tag innan jag avreser med billigaste tänkbara flyg men jag betraktar det faktum att det överhuvudtaget existerar ett avresedatum som en liten Prolog inför själva resan. Redan nu har jag börjat ögna igenom Om konsten att resa av Alain de Botton för att komma in i den rätta sinnesstämningen och har även börjat oroa mig ifall jag borde eller inte borde ta med mig hela två slipsar till Skottland.
Hur själva resan än går är det ett perfekt avslut på Min Galna Sista Sommaren Med Gänget-sommar. Kanske har den inte varit späckad med intressanta händelser utan snarare varit
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)