I mänsklighetens gryning...

Urtidsmänniska#1: Titta! Titta!

Urtidsmänniska#2: Är lite upptagen med att öh... samla? Antar jag?

Urtidsmänniska#1: Ta-dah! Jag har uppfunnit hjulet! Det här kan bli stort.

Urtidsmänniska#2: Pfah!

Urtidsmänniska#1: Pfah?

Urtidsmänniska#2: Du hörde vad jag sa. Pfah! Och jag menade det också.

Urtidsmänniska#1: Ömmm...

Urtidsmänniska#2: Hjulet? Vad ska det vara bra för egentligen?

Urtidsmänniska#1: Tja, öm... det öppnar upp helt nya sätt för oss att frakta saker o ting till exempel. Trött på att bära saker i din famn? Då är hjulet för dig! Köp tre betala för två! … jag har inte riktigt bestämt mig för vilket antal är optimalt för hjulet ännu.

Urtidsmänniska#2: Men hur förbättrar det här MIN vardag, va? Jag fraktar aldrig saker o ting. Jag samlar. Så har det alltid varit. Min far samlade före mig och dessförinnan samlade hans mor och hennes far före henne... öm, okej, han samlade inte så mycket som han blev uppäten av en sabeltandad tiger den där gången. Kanske inte mycket till karriär MEN HAN VAR NÖJD MED DET.

Urtidsmänniska#1: … åh-keeeeej, men kanske kommer du behöva något fraktat i framtiden? Jordbruket är ändå på gång just och man behöver en del grejor till jordbruk.

Urtidsmänniska#2: Det vet jag inget om.

Urtidsmänniska#1: Nej, precis!

Urtidsmänniska#2: Ja, precis min poäng.

Urtidsmänniska#1: Nej... nej, det var min poäng.

Urtidsmänniska#2: Är du säker?

Urtidsmänniska#1: Lika säker som du var på att trepanation skulle bota min migrän.

Urtidsmänniska#2: Hur länge tänker du sura över det där? Det var en sund idé, de onda andarna behövde en utgång och det är inte som du har ont i huvudet... ääähhhhh... det är inte som du har ont i huvudet på grund av migrän längre. I alla fall... hrm.

Urtidsmänniska#1: Ska vi gå tillbaka till punkten i den här berättelsen när du slog in ett hål i min skalle?

Urtidsmänniska#2: Åh för all del, det är väl din poäng då.

Urtidsmänniska#1: Tack. Såatteh... hjulet! Ah? AH? Kan vara bra att ha, eller hur?

Urtidsmänniska#2: … meh.

Urtidsmänniska#1: Meh?

Urtidsmänniska#2: Du hörde vad jag sa. Meh. Och jag menade det också.

Urtidsmänniska#1: Vad är ditt problem egentligen? Jag menar... hjulet! Det är äh... runt... och användbart.

Urtidsmänniska#2: Men hur kommer det här hjälpa oss att finna ett botemedel mot cancer?

Urtidsmänniska#1: …

Urtidsmänniska#2: Tänkte inte igenom det där så noga, va, märker jag.

Urtidsmänniska#1: Mot ca- DU VET INTE ENS VAD DET ÄR! Senaste igår trodde du att ditt magont var orsakat av onda andar.

Urtidsmänniska#2: Jag är fortfarande skeptisk angående din teori att det var gaser i magen. Låter overkligt.

Urtidsmänniska#1: ARGH! Men okej, kan vi inte bara... errrghgh... komma överens om att min uppfinning... hjulet... kanske... inte direkt i anslutning till oss... kan komma att bli användbart för mänskligheten i framtiden?

Urtidsmänniska#2: Nej, men jag förstår fortfarande inte grejen. Varför behöver vi hjulet? Vi kan ju släpa saker. Går minst lika bra att släpa på saker. Vad är det för poäng att uppfinna nåt nytt? Någonsin? Egentligen? Tänk på det, va.

Urtidsmänniska#3: (kommer springande) Hörni! Jag har uppfunnit hjulet!

Urtidsmänniska#1: Men jag har redan-

Urtidsmänniska#3: Formen var det svåraste men så plötsligt slog det mig. Kvadrat!

Urtidsmänniska#1: … jag kom precis på ett sätt som hjulet kan komma i användning i din vardag.

Och det var så människan kom på att hjulet även kan användas som redskap inom tortyrbranschen.

Allt det här är sant.

För ett givet värde av sant det vill säga.