måndag 8 juni 2009

Hur högt? Så högt att hälften skulle ha räckt!

Har avbrutit mitt frivilliga exil och lämnat Öland bakom mig. Spenderade tiden där med att försöka vinna stirrtävlingar med kor. Nyckelordet i den meningen är försöka. Jag står ut i en minut innan jag skrämt kilar iväg och gömmer mig. Få saker ter sig lika skrämmande som kor. Man står där en sommarkväll, en oskuldsfull flicka med träskor och rosiga kinder, och borstar tänderna ute i det gröna. Lugnt kastar man en blick upp och beundrar Karlavagnen, fullkomligt omedveten om faran som lurar i mörkret. Ett svagt prassel hörs och det är den enda varning den unga flickan får innan korna glider fram ur mörkret likt idisslande gastar!

Usch, jag blir mörkrädd bara av att tänka på det. Det enda som gör mig ännu mera skakis är när dimman lägger sig över Alvaret (Skämt så som ”Oj, det låter alvarligt" undanbedes.). Dimman och Alvaret har länge utgjort en skräckbild för mig. Varför då, hör jag någon som frågar. Tja, det hela tog sin början i min barndom. Jag var ung och såg då på dimman med klar och orädd blick. Då ansåg min Far att det var passande att berätta en historia för mig. Denna historia handlade om en kvinna som kissade i en älvring (en ring som lämnats efter älvorna dansat ringdans eller nåt i den stilen) och en kort tid senare dog hon... I TUBERKULOS!
Konstigt nog skrämde historier om döden, tuberkulos och det Okända mig när jag var liten. Därför drog jag den slutsatsen att älvorna kanske skulle komma och röva bort min Far. Så som älvor gör. Inte för att han inte förtjänar det när han sätter griller i sin dotters huvud.

Kommer att sakna Öland nu när jag måste sätta igång med Livet igen. Trots de mordiska korna och folkskrönorna som bor kring hörnet så är inget så avslappnande som en vistelsepå Öland. Allt som krävs av en människa är att stiga upp på morgonen och dricka kaffe. Är ditt hår en katastrof? Nemas problemas. Faktum är att jag löste min hårkris genom att linda en sjal kring huvudet. Om håret inte syns kan frisyren vara bra och dålig samtidigt. Samma princip som Schrödinger och hans katt. Efter det tog jag på mig en alldeles för stor jeansjacka och ett par träskor. Det är det ljuva livet, förstår ni.

Dessutom uppskattar jag att få vara avskuren från det moderna samhället. Ingen TV, mobilen reducerad till en mat-o-sov klocka och inget Internet. Är jag hemma börjar händerna skaka när jag saknar Internetuppkoppling men inte på Öland. Dock kanske den där Dry Martinin jag hällde i mig har något att göra med saken men det är bara rena spekulationer.

Övrigt
Smörja munlädret. Varsågod. Smaka på den meningen.

När jag blir stor ska jag ha Peter Lorre som min sidekick och han skall alltid vara vid min sida. På morgonen ska han väcka mig genom att milt väsa ”Johnny! Jooohnnyyyyyyy! Jooooooohnnnnyyyy!” i mitt öra. Vi kommer att bli allra bästa vänner.

Enligt min Far är Barack Obama en replicant, alltså en robot från BladeRunner. Vad kommer det innebära? Diskutera med er bordsgranne.

1 kommentar:

amanda sa...

HANNA PERSSON nu har jag kommenterat och således tillkännagivit min identitet. nu är det din tur att uppi di bloggi *pratar italienska*