Sexiga böcker

Förlaget Total-e-bound har börjat ge ut klassiker fast i en sexigare version.

Nej, Jag menar inte att de låtit Jane Eyre slinka ner i en mer bekväm bokjacka och inta en förförisk ställning i en fåtölj som hör hemma i ett engelskt rökrum från sekelskiftet.

Det där är inte en fantasi som jag har. Jag gillar böcker som en vän. Hrm. Host.

I de nyutgivna böckerna har man inkluderat nyskrivna sexscener. Förlaget frågade sig vad den moderna läraren behöver och kom fram till att det var en grafisk sexscen mellan Mr Darcy och Ms Bennet eller mellan Sherlock Holmes och Dr Watson.

Jupp. Som en modern läsare var det precis det här jag kände att jag behövde i mitt liv.

Fast varför ska jag behöva betala för det? JAG VILL INTE BETALA FÖR NÅT! BARA LADDA NER BILAR OCH LYSSNA PÅ HIPHOP! Hahahahaha... ungdomar!

Det finns ju fanfiction vilket är ungefär vad Total-e-bounds idé låter som. Bara en hormonstinn fjortonåring tror att en grafisk sexscen är bättre än trängtande blickar, beröringar fyllda med elektrisk, knapp kuvad sexuell........... vad pratade vi om?

Jag menar, om jag vill läsa något om Sherlock Holmes och Dr Watson där de gör annat än bekämpa brott så skulle jag med all enkelhet googla fram en fanfic där de inte bara har sex utan även blir gravida....

... det är komplicerat.

Errrrr... och allt det här? Helt gratis!

.... hurra?

Inte för att jag någonsin läst något sådant.

Jag menar... jag har aldrig läst fanfics. Aldrig. Inte ens en Wodehousefanfic där Honoria Glossop tvingar Bertie Wooster att delta i en amatöruppsättning av "Miss Saigon" och genomen serie sammanträffande inser Bertie att han är förälskad i Jeeves. Sen har de sex och Jeeves behåller kravaten på.

. . .


Vad menar du att mitt förnekande är misstänksamt specifikt?

. . .

JAG VET INTE VAD DU PRATAR OM.

Fast jag gillar fanfiction ändå... jag menar jag gillar TANKEN på fanfiction... tanken. Hrm. Jag gillar allt som gör mottagarna av populärkultur till mer än bara passiva mottagare. Jag gillar det faktum att fanfiction innebär allt från tänk-om-berättelser till egna animationer och musik.

Vad finns det egentligen för en författare osv att ogilla med fanfics? Du har skapat något som gör folk crazy bananas. Njut av det.

På avstånd. Förslagsvis från en annan planet. Men njut av det.

Men att hata, verkligen hata och ägna tid till att hata fanfics förstår jag inte. Det är ingen som tjänar pengar på fanfics och det skapas av folk som ägnar all sin vakna tid till att köpa era skapelser. Alltifrån orginalverket till kylskåpsmagneter.

Bryr mig därför inte särskilt mycket om det är lagligt eller ej eftersom det är gratis reklam och... kom igen, var inte elaka mot folk som gör det möjligt för er att göra det ni gör.

Och det här med lagligt... jag vet faktiskt inte. Ser jag ut som Perry Mason? (obligatorisk referens till något jag egentligen är för ung för att fatta men ändå gör eftersom... ett liv? vem behöver det?)

Allt jag vet är att fanfiction skrivs, som ordet antyder, av fans. Fans som blir så förälskade i ett verk eller en serie att de startar en community där folk kan träffas och skriva tillsammans. Fangirls och fanboys... när de inte ägnar sig åt mordhot eller att vara vansinnigt creepy måste man nästan älska dem.

På avstånd. Förslagsvis med säkerhetskläder på.

Det är människor som på allvar undrar över hur det skulle gå till i BBC Sherlock ifall Sherlock Holmes istället för att ha en fenomenal förmåga att observera var jättebra på att baka. Sen sätter de sig ner och skriver en berättelse om hur Sherlock och Watson startar ett bageri tillsammans. En avancerad berättelse med flera kapitel. Hurra?

Hur som helst... om du nu hatar fanfiction har jag ett litet tips: läs det inte.

Ingen tvingar dig. Fans skriver inte fanfics för att de försöker rätta andras verk. 

Ok... det flesta gör det inte.

Visst, vissa fans gillar att gnälla men som författare får man alltid kritik från olika håll. Deal with it.

Sen finns det påståendet att fanfiction skulle försämra skrivandet.

Ok. Dags att dela med sig om hemligheter från Hanna Passions mystiska förflutna. Dock inte det som hände i Kanada. Vi kommer aldrig tala om vad som hände i Kanada.

(du har aldrig varit i kanada... )

OCH JAG HÅLLER FAST VID DEN STORYN.

(moving oooonnnn... )

När jag började skriva var allt jag skrev uppenbara kopior av Animorphs. Åh, jag ändrade namnen och vissa upplägg men allt jag skrev var i princip illa dolda Animoprhs och Kitty fanfics.

Varför gjorde jag det? Jo, för att jag älskade dessa böcker. Jag älskade hur karaktärerna var skrivna, deras personligheter och hur de relaterade till varandra.

. . . ok, det var kanske mer Animorphs som det där gällde. Kitty var mer öm... blank? Beige?

Jag försökte härma det som jag såg som bra grejor och genom det började jag träna på att skriva ordentligt. Jag började märka att karaktärersröster låter annorlunda till exempel, jag lärde mig hur en story vanligtvis är uppbyggd.

Utan mitt period som fanatisk läslus och försök att apa efter andra författare skulle jag inte blivit bättre på att skriva. Tro mig... jag har i princip skrivit dåliga kopior av allt från Kitty, Tvillingarna i Sweet Valley till öm... jag vet inte riktigt vad det var men jag har hittat en gammal ”novell” jag skrev som handlar om en kvinna som får böldpesten med detaljerad beskrivning av hennes bölder... vem vet vem jag härmade då? ett medicinskt lexikon? har jag skrivit medicinskt lexikonfanfic? kanske... hurra?


Poäng är att vi börjar någonstans. När jag lärde mig att rita satt jag och ritade av saker för att lära mig att skugga. Samma princip gäller med fanfiction. Jag lärde mig att skriva på olika sätt, jag utvecklades helt enkelt.

Numera skriver jag mina egna grejor. Som konstiga blogginlägg. Hurra?

Inte för att jag någonsin läst eller skrivit fanfics. Längre. Aldrig. Jag menar.. va?

HAHAHAHAHA, skrattade hon nervöst och började diskret förstöra varenda en av hennes fantastiska Kitty-Bröderna Hardy-Vi Fem-crossoversfanfics.