Jag var den sortens kvinna som bara kunde beskrivas med [censur] och kanske till och med [hemlighetsstämplat] likt en underbar [åh gud nej nej NEJ varför måste jag läsa och censurera det här?] för att inte glömma hur jag [hälsa min make och min kvinna på sidan om att jag älskar dem] tryffelsvamp.
Hon var den sortens kvinna som man anade var Trubbel med stort T när hon öppnade en dörr. Man anade det när hon andades fram ett andlöst (va) "Jag behöver din hjälp!"
Jag var den sortens kvinna som man stängde dörren för så fort jag öppnat den. Man anade något och sa "Nej, tack, jag ska inte ha nåt!"
Hon var den sortens kvinna som med ett tillbakadraget leende fick hjärtat att banka i ditt bröst. Varje ord som lämnade hennes röda, röda läppar var snaran som drogs åt kring din hals.
Jag var den sortens kvinna som med ett tillbakadraget leende sa "Har du tänkt på att släppa in Thomas Tåget i ditt liv?"
Hon var den sortens kvinna som höll i revolvern med skakig hand, "Jag ville inte att det skulle sluta så här. Du måste tro mig!" Du ville tro henne men helvete om du kunde.
Jag var den sortens kvinna som representerade Heliga Ångvisslans Tjutande Kyrka. Med hand som skakade av oförklarliga skäl räckte jag dig en pamflett.
Hon var den sortens kvinna som du var tvungen att lämna. Om inte för hennes skull, då för din egen skull. Du ville inte lämna henne men helvete om du kunde stanna kvar.
Jag var den sortens kvinna som kallade en VHS-kassett för pamflett och när du påpekade svarade jag hest: "Berättarrösten är Ringo Starr!"
Det här kunde bli början på en underbar vänskap.
[ni kanske undrade vart jag tog vägen men jag är kvar här]
[jag kommer alltid vara kvar här ibland tror jag att jag alltid varit här och att mitt misslyckade äktenskap och cyniska affär med en kvinna som älskar mig mer än vad jag älskar henne bara var en underbar dröm]
[tryffelsvamp]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar