Kanske hade inte Kafka det så roligt med det hade inte heller Svejk

- Och han klagade inte som vissa andra.

Nu har jag äntligen fått ett ordentligt grepp om den här flytten. Mitt liv är delvis nedmonterat och placerat i lätthanterliga lådor. Snart ska allt köras ner till Uppsala. Dessutom har jag inhandlat allt sånt en ung student behöver (förutom kaffepress) och fått Goda Råd ifrån min Far. Precis som det ska vara.

Far: Jag minns när jag och Odd skulle börja studera så gav Odds storebror oss rådet att köpa en papperskorg i plast. För då kan man ta ur påsen och kräkas i den om man behöver... (pause) Det här är inte ett råd jag ger till dig.

Jag: ... jag tänker berätta för mamma vad du sa.

Far: Det kan du inte göra!

(Utifrån det här kan vi sluta oss till att jag egentligen borde återgå till dagis och inte börja studera på universitet... och börja lyssna på vad det är min Far egentligen säger.)

Lyckades även efter många om och men att bara packa ner endast ett fåtal böcker och bara de jag ännu inte hunnit läsa. Dessa är (för alla vill väl veta vad jag har i min att läsa-hög) Maken av Gun-Britt Sundström, en bok man bör läsa om man levde på 70-talet har jag hört. Rosens Namn av Umberto Eco, en bok jag nästan läst klart men ändå inte. Dr Murkes Samlade Tystnad av Heinrich Böll, en bok som jag blev förälskad i efter blott ett par sidor. De Vilda Detektiverna av Robert Bolaño, vet inte riktigt vad den handlar om ännu. Den Tappre Soldaten Svejk av Jaroslav Hasek, nu kanske jag äntligen kan läsa klart den utan att mina föräldrar tar boken ifrån mig.

Avslutningsvis kan det nämnas att jag är rätt arg nuförtiden. Det är en allmän ilska som inte riktar sig mot någon speciell utan mot Resten av Världen helt enkelt. Lite grann som man alltid känner sig tidigt på morgonen. Misstänker att det har något att göra med att jag nu, en gång för alla, insett att det här så kallade ”papperslösa samhället” inte existerar (De ljög för mig!) eftersom Uppsala skickar tillräckligt mycket papper för att jag ska druckna i det (OBS – En Hyperbol. OBS – En Retoriskterm. OBS - Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här.)

Om Sanningen ska fram, och det ska den väl, är jag fortfarande lite stressad (Läs: Nu tänker jag fräsa åt alla jag känner och då menar jag min Bror men hur kan jag var arg på honon när han går runt och ser ut som en av tjuvarna i Ensam Hemma?-stressad)

Egentligen gillar jag att de skickar mig en massa information som dessutom upprepar sig och är övertydlig. Jag gillar Övertydlig Information. Det är den bästa sorten. Dessutom meddelade mig det allra senaste brevet med Övertydligt Information från Uppsala att det skulle servas gratis lunchmackor vid registreringen. Sånt gör mig glad. Jag står ut med nästan vad som helst om det involverar gratis mackor. Faktum är att jag ofta kräver just gratismackor oberoende vilken situation jag befinner mig i.

- Är bussen är sen?

- Ge mig en macka!

- Finns inte tröjan jag vill ha i min storlek?

- Ro hit med en macka istället!

- Behöver planet nödlanda på en Öde Ö där det kan finnas fanansfulla monster osv?

- Jag kräver kompensation ifrån flygbolaget i form av en macka! Som är gratis!

- Planet har nu kraschat och vi kommer alla möta ett Öde Värre Än Döden?

- Men hur blir det med den där gratismacka?