Det blir nog bra

Söndagkväll
En konstig kväll. Min Far råkade bli kvar på tåget på grund av min vimsighet. En typisk familjen Perssongrej. Vår vimsighet är vida känd. Han kom hem tillslut och jag kom fram till Uppsala och mitt rum.

Satte upp en av mina superfina gardiner samt packade upp alla mina tusen toalettartiklar. Upptäckte då att jag glömt tandborsten. Of course. Vad annars? Jag glömmer alltid tandborsten. Det är lite av min grej kan man säga.

Prata lite med en av mina korridormänniskor. Minns inte vad han hette. Jag brukar glömma bort vad människor heter. Också lite av min grej. Brukar köra med att jag ljudar samt mumlar fram något som skulle kunna vara deras namn och lämnar resten till deras fantasi. Kan man säga. I alla fall. Jag hittade mitt skafferiskåp i köket (Noterade att köket samt toaletten o duschen kändes fräscha och prydliga.) där jag packade in min frukost bestående av kaffe, lingonlimpa och bananer.

Gick och la mig. Låg och lyssnade på alla nya ljud och var lite nervös. Lyssnade på ett ett avsnitt av Funky Town och somnade sedan.

Hela Måndagen
Åt frukost. Läste lite i Ensamhetens brunn. Kände mig allmänt nöjd över att till och med mina skor matchar gardinerna.

Hade superinformerande inskrivning. När den var slut var min hjärna på väg att rinna ut genom öronen och jag hade nära nog glömt mitt eget namn. Bra var det dock. Mycket att ta in på kort tid. Blir nu ännu mer tacksam över allt papper de skickar mig. Blev mycket nöjd med gratismackan. Den var rentutav obscen. Rökt skinka, rostbiff, potatissallad plus lax och rom. En crazy macka kort sagt.

Älskar att jag har otroligt nära till institutionen.

Träffade Anna efteråt. Åt middag hos Stina och Charlotte. Fika efteråt med kaffe samt både dammsugare och chokladbollar.

Livet är rätt nice.

Övrigt:
Nytt motto! The roads of excess often leads to the palace of wisdom - William Blake

Eartha Kitt. Jag menar... kom igen. Sluta vara så där bra.